Utbruten - Vem äger gemensamt boende?

[pepp]

Fast situationen blir ju densamma om ni flyttar in i ett gemensamt boende. En eller kanske båda måste flytta om det tar slut ? Varför är det tryggare ?

Hade vi haft gemensamt hade vi kunnat byta bort den lägenheten mot två. Nu stod jag ju helt utan (tackar gud att jag faktiskt hade mina föräldrar att bo hos)

Sen kände jag mig aldrig hemma där, det var ju liksom hans hem.

 

[Magiana]

Sen kände jag mig aldrig hemma där, det var ju liksom hans hem.

Jag kände mig inte heller hemma hos mitt ex. Det var hans hus. Den dagen jag kom hem och han hade rivit en innervägg kände jag att jag egentligen bara var en gäst där. Jag hade inget att säga till om och jag delgavs inte ens vilka renoveringar han tänkte göra.

 

[Ray]

Jag skulle inte heller trivas med det av samma anledning som du nämner, men skulle även ha svårt för att känna att det är mitt hem. Snarare som att jag bor hemma hos någon.

Och @Fibusen mf
Så var det när jag flyttade ihop med min sambo. Flyttade in i hans lägenhet och betalade hyra etc men han stod för all renovering. När lägenheten såldes blev pengarna insatts i huset vi köpte. Men det är hans insatts och går vi isär är det hans pengar.
Jag är mycket mer hemma i vårt hus än hans lägenhet och det var absolut jag som drev på en flytt. Kände mig som en inneboende.

 

[tanten]

Been there, done that, got the t-shirt. Nej, jag gör inte om det. Och jag tänker inte hyra bostad heller för där kan man också åka ut om de som hyr ut säljer eller vill använda huset själva. Så nu äger jag äntligen mitt boende. Och inte tänker jag sälja om jag hittar någon karl. Kan bli problem med den inställningen... Att vara särbo kanske funkar.

De flesta kvinnor i väl vuxen ålder med eget hus bor kvar där när de fått ny partner. Chansen är ju rätt stor r att den nya partnern också har ett kärt hus.

Särbo är vanligt - ibland de kvinnor jag känner.
Aldrig att jag skulle sälja stugan för att flytta in hos en ny. Och stugan är nog lite liten för att en etablerad medelålders man skulle vilja bo här. I alla fall den typ av män jag möter och attraheras av.

 

[Ray]

Hade vi haft gemensamt hade vi kunnat byta bort den lägenheten mot två. Nu stod jag ju helt utan (tackar gud att jag faktiskt hade mina föräldrar att bo hos)

Sen kände jag mig aldrig hemma där, det var ju liksom hans hem.

Vill man ha en framtid ihop ska man nog överväga att flytta in i nåt gemensamt. Det är jobbigt att ha den där inneboende känslan.
Eller vara särbo- min mamma har varit det i 20 år nu.

 

[Petruska]

De flesta kvinnor i väl vuxen ålder med eget hus bor kvar där när de fått ny partner.

Det där är lite spännande! Vet du att det är så generellt, eller är det mer ett mönster du ser omkring dig? Jag tycker mig se det, och då begränsar det sig inte till personer som äger ett hus, utan gäller bostäder mer generellt.

Jag har överlag en känsla av att folk i typ medelåldern - den ålder då barnen vanligen har flugit ut - som bildar nya förhållanden, gör det på mycket friare och mer varierade vis än vad som är vanligt före familjebildningen. Att tex då båda parter har en bostad de vill behålla, och då gör det, istället för att få en relationskris över att de vill olika saker. De vill ju inte ens olika saker, de vill samma: behålla sin bostad.

 

[Fibusen]

Och @Fibusen mf
Så var det när jag flyttade ihop med min sambo. Flyttade in i hans lägenhet och betalade hyra etc men han stod för all renovering. När lägenheten såldes blev pengarna insatts i huset vi köpte. Men det är hans insatts och går vi isär är det hans pengar.
Jag är mycket mer hemma i vårt hus än hans lägenhet och det var absolut jag som drev på en flytt. Kände mig som en inneboende.

Då var ni överens om det. Jag och sambon är överens om att jag inte kommer flytta, utan vill han ha eget så blir vi särbos. Däremot så skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa tex gemensam sommarstuga eller dyligt! Men just bostad är så viktigt att ha för mig som levt i väldigt otrygga förhållanden tidigare, nu har jag mitt, och jag kommer fortsätta ha mitt. Jag ser det även som en stor investering för mig själv och för mitt barn, och det är något som kommer vara för evigt. Sambon vet jag inte alls om det kommer vara för evigt. Gör det det, så kul, men gör det det inte så blir det iallafall ingen ekonomisk förlust/kris för varken mig eller mitt barn, och det är faktist det jag prioriterar högst!

Jag tar inte mitt och sambons förhållande oseriöst på något sätt, och han har helt fria händer här hemma om han hade velat med både inredning (som han inte är intresserad av) eller annat, men jag betalar för större renoveringar. Han trivs i huset och på gården, och det fungerar väldigt bra alltihopa. Skulle det ta slut så är det förhoppningsvis något man diskuterar innan och kommer fram till en lösning och självklart skulle jag inte sparka ut någon på gatan bara för att det är mitt hus. Och som någon annan sa, även om vi hade ägt det gemensamt så behöver ju nån flytta iaf vid en separation. Den enda skillnaden är att i vårat fall så är det redan klart att det blir jag som bor kvar. Vilket han accepterar fullt ut.

 

[Hero]

Din oro är att DU skulle förlora bostaden om HON köpte in sig. Och så ställer du frågor om jämbördighet. Herregud.

Fast är det så konstigt ? Om jag skulle ha hittat drömboendet ? Är det konstigt då att fundera över vad som händer vid en trolig separering ?
Jag misstänker att hon måste lösa mina lån då ? Det är inte säkert hon har dom ekonomiska musklerna. Men ja man vill ju ändå veta.

 

[Ray]

Fast är det så konstigt ? Om jag skulle ha hittat drömboendet ? Är det konstigt då att fundera över vad som händer vid en trolig separering ?
Jag misstänker att hon måste lösa mina lån då ? Det är inte säkert hon har dom ekonomiska musklerna. Men ja man vill ju ändå veta.

Ett gemensamt boende beror nog på hur ni gör. Vi har inskrivet vad var och en går in med för pengar och lånen betalas gemensamt. Om en av oss ska bo kvar värderas boendet och den som bor kvar får köpa ut den andra helt enkelt. Finns ju ingen som bara förlorar boendet om man äger det ihop?
Vill du bo kvar och hon köpt in sig får du ju köpa ut henne?

 

[Hero]

Ett gemensamt boende beror nog på hur ni gör. Vi har inskrivet vad var och en går in med för pengar och lånen betalas gemensamt. Om en av oss ska bo kvar värderas boendet och den som bor kvar får köpa ut den andra helt enkelt. Finns ju ingen som bara förlorar boendet om man äger det ihop?
Vill du bo kvar och hon köpt in sig får du ju köpa ut henne?

Om båda vill bo kvar då ? Hur löser man det ?

 

[kryddelydd]

Absolut är det så! Många tycker jag är "kall" och kylig, men jag själv ser det inte så. Som förra sommaren när jag lagade skorstenen och bytte kök, i princip alla ansåg, och blev även sura miner och jag blev dumförklarad, att det skulle vi väll dela på (eftersom vi är sambos) medans jag gladeligen betalade allt själv. Jag vet som sagt inte alls hur framtiden ser ut, och jag vill inte höra något jävla gnäll att "jag hjälpte ju till med det, jag betalade ju det, du är skyldig mig för det.." Bitterhetsymptom liksom.

Vi delar på el, uppvärmning, vatten/avfall, internet, mat, tv, och räntorna på lånet. Amortering betalar jag själv, likaså renoveringar, eftersom det (förhoppningsvis...) går tillbaka till mig den dag jag säljer. Dör jag går det till sonen.

Jag är nöjd så, men tydligen dum i huvudet enligt vissa.

Jag förstår dig. Och tycker inte att det är fel.

Men jag känner en familj där det är ena parten som äger allt. Andra parten blir med jämna mellanrum utsatt för "utpressning" eller maktutövande när ägaren påpekar vem som är ägaren.

"det är mitt hus, jag ska bli tillfrågad om (valfri skitsak utan betydelse)"
eller "det är mitt hus, de som bor här ska följa mina instruktioner".

Nu är det ju inte ägarförhållandena som är grundproblemet i den familj jag känner, utan egentligen att det finns en "maktobalans" i förhållandet. Men jag tänker att det kan finnas en risk för beroendeställning för den part som inte är med och äger.

Sedan undrar jag hur sambolagen ser ut, det är inte helt självklart att det enbart anses att ena parten "kan" äga allting och den andra parten är mer eller mindre inneboende? Men jag vet inte, utan undrar alltså.

 

[Ray]

Om båda vill bo kvar då ? Hur löser man det ?

Då blir det en tvist och en domstol bestämmer vem som har bäst behov av bostaden. Tror jag?
Eller så säljer man och ingen bor kvar.

 

[kryddelydd]

En del människor tycker ju att jämbördighet är en centralt viktig fråga i nära relationer.

Ja och åtminstone jag har sett exempel på att separat ägande inte innebär jämbördighet (familjen jag tänker på köpte dessutom boendet för gemensamt boende vilket troligen i det specifika fallet innebär att boendet anses som gemensamt för samborna - som var sambor i ett annat boende innan inskaffandet av detta) utan att ägande parten har stor makt att utöva.

 

[Korven]

Alltså snacka om att jag ångrar att jag sålde min bostadsrätt i Göteborg 1998 med en avgift på 1100 kr i månaden till ett pris av 180.000 , inköpt för 350.000 .. Men då sas det att det kommer aldrig bli sådana priser igen som det var innan den bostadsbubblan sprack .. nämen Tjena liksom typ 3 mille säljs dom för nu ..

Fy farao rent ut sagt va tråkigt

 

[Hero]

Nån som har koll på hur det fungerar om man vill göra om eget boende till gemensamt boende ? Säg att jag har lån på 50% av värdet av bostaden resten har jag pytsat in för egna pengar. Kommer en eventuell sambo då få lösa in mitt lån, alt ta över lånet ? Låter inte så fördelaktig för henne i mina ögon. Innebär ju endast högre avgifter för henne om hon måste ta över lånet.

 

[Sleepy]

För min del finns det inte någon nödvändig koppling mellan relation och boende. Boendet är en sak, relationen en annan. Som vuxen har ju de flesta ett eget hem; jag ser inte någon anledning att ändra på det för att en relation inleds.

Mitt hem är mitt.

 

[Hero]

För min del finns det inte någon nödvändig koppling mellan relation och boende. Boendet är en sak, relationen en annan. Som vuxen har ju de flesta ett eget hem; jag ser inte någon anledning att ändra på det för att en relation inleds.

Mitt hem är mitt.

Fast man kanske vill bo tillsammans så man kan spendera mer tid med varann ? Då blir ju båda lika delaktig i boendet oavsett vem som äger det.

 

[mandalaki]

Fast man kanske vill bo tillsammans så man kan spendera mer tid med varann ? Då blir ju båda lika delaktig i boendet oavsett vem som äger det.

Men @Sleepy säger ju ”för min del”. Det behöver du väl inte invända mot.

 

[Hero]

Men @Sleepy säger ju ”för min del”. Det behöver du väl inte invända mot.

Nej, vände mig inte mot. Bara en förklaring till varför boendet kan bli en gemensam sak och inte bara "min" sak.

 

[mandalaki]

Nej, vände mig inte mot. Bara en förklaring till varför boendet kan bli en gemensam sak och inte bara "min" sak.

I och med att du frågade så lät du ifrågasättande på ett sätt som du ofta gör. Om du i stället skriver typ ”för mig är det så att” så tror jag att du skulle uppfattas på ett annat sätt.