…väck mig inte

Bukefalos 30 år!

Väck mig inte imorgon. Den här dagen har varit så lång.
Alla stigar jag prövat.
Och jorden har haft sin gång.

Nu börjar fötterna domna.
Dom har vandrat sig slut.
Snart får jag äntligen somna.
Så vilar jag ut.

Väck mig inte imorgon. Låt solen gå upp utan mig.
Låt det vara en fin dag.
Låt solen gå ner utan mig.
Nu börjar omvärlden domna.
Inget händer här sen.
Nu får jag äntligen somna.
Så väck, mig aldrig igen.
 

Att nånting nånsin ordnar sig, är omöjligt att tro.
När natten faller över då och nu och sen.
Att nånting kommer knoppas eller nånsin stått i blom.
Nu när mina drömmar frusits ner.

-

Då blir det vår igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.
 
Hoppast det går bra med norska, jag kan inte skriva dikter på svenska... Men lite på samma tema..

20211023_230003.webp
 

Liknande trådar

  • Den hemliga renhållningsdivisionen
  • Att leva och inte bara överleva
  • Mamma
  • Ofrivillig ensamhet

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp