Vad är det som avgör vilken klass man tillhör?

Jag hittade den på internet, någon slags organisation som rankar svenska universitet och skolor, mer vet jag inte. Finns det andra bättre svenska rankinglistor?

Man brukar ju använda sig av internationella rankinglistor annars, finns lite olika för olika discipliner.
 
Du verkar ha ännu sämre :) KTH skriver sig själva som en högskola.
KTH om KTH:

Sveriges största tekniska universitet
Sedan starten 1827 har KTH utvecklats till ett av Europas ledande tekniska universitet och en viktig arena för kunskapsutveckling. Som Sveriges största universitet för teknisk forskning och utbildning samlar vi studenter, forskare och fakultet från hela världen.

Källa: http://www.kth.se/om/fakta
 
Det finns säkert jätteduktiga forskare i Lund, det tvivlar jag inte på. Men, lite för att ge perspektiv, jag jobbar i högskolevärlden, som forskare, sen drygt tio år, och jag har aldrig ens hört talas om ESS och Max IV - så viktiga var de utanför naturvetarkretsar. Det är ju tyvärr lite så i akademin, det man i den ena disciplinen tycker är enormt imponerande och ett tecken på verklig storhet, det vet de andra inte ens vad det är för något...:crazy:
Inom vilken fakultet arbetar du?
 
Kungliga tekniska högskolan om sig själva: "KTH är en modern teknisk högskola med utbildning och forskning i världsklass."
Haha du behöver inte feta ordet högskola. Jag vet att det heter så, det betyder inte att det inte är ett universitet :D.

Men du får maila dem och upplysa dem om att de har förlorat sin universitetsstatus! Tror de skulle uppskatta att få veta det :up:
 
För att det första för att en humanist knappast ser fysik som bildning, och alltså inte knatar till KTH för att stilla sin bildningshunger. För det andra för att det finns många fler jobb för en ingenjör än för en humanist, och folk i första hand läser för att få jobb. Folk läser humaniora för att det är intressant (som strategisk karriärboost tror jag man väljer annat), och naturvetenskap för att få jobb. Alltså blir det en enstaka kurs i humaniora, lite nöjesstudier, men man måste ju äta också, och därför pallrar man sig till naturvetenskapen för sin yrkesutbildning.

Sen finns det väl också någon bild av att naturvetenskap är svårt, och humaniora lätt, ungefär som har uttryckts i tråden, att humaniora i förhållande till naturvetenskap är som ett lättsamt tidsfördriv på samma nivå som ett korsord. Alltså tror naturvetare att de med lätthet kommer kunna läsa lite humaniora vid sidan av, medan humanister inte alls tror att de grejar lite matematik vid sidan av.
Tack för utförligt svar! Jag tror att du har rätt i att naturvetenskap är svårare än humaniora för snittstudenten. Du skriver att det finns en sådan bild, jag tror att det finns ett sådant förhållande. I varje fall stöder statistiken den bilden/det förhållandet.

Det som är så obegripligt, att vissa humanister inte ser fysik och matematik som bildning. Är man som humanist inte intresserad av hela sin omvärld? Det är tveksamt om en humanist som är så inskränkt förtjänar att få kallas humanist.

Tror att det är svårt att ta en civilingenjörsexamen utan att ha intresse för i varje fall hälften av ämnena som ingår. OT vill jag påpeka att om man vill läsa matematik eller fysik för att öka sin bildning och stilla sin nyfikenhet är Stockholms universitet ett bättre val än KTH.

Om det är så att en sann humanist endast ser studier som absolut inte kan leda till någon fördel på arbetsmarknaden som värda att satsa på, (jag beundrar hållningen, håller med om att kunskap i sig är den sanna belöningen), finns det hur många kurser som helst att välja på matematikinstitutionerna. Undvik försäkringsmatematiken, finansmatematiken och den matematiska statistiken så kan humanisten vara ganska säker på att inte kvalificera sig för något annat jobb än möjligtvis som timvikarie i skolan.

Min uppfattning om studier i naturvetenskap respektive humaniora är att matematiken och fysiken kräver mer ansträngning, men mindre tid och ger starkare momentana kickar i form av aha-upplevelser under själva pluggandet. Studier i humanistiska ämnen tar mer tid men utan att man behöver vara superkoncentrerad, och kan ge intressanta insikter/kickar många år efter man läste själva kursen.
 
Naturvetenskapen är inte så intresserade av att bjuda till mot de som inte ska vidare högre upp är min erfarenhet.
Jag hade gärna läst lite introduktionskurser inom naturvetenskap. På samma sätt som jag gjort inom humaniora.

Men det fanns inte introduktionskurser på samma sätt. Enbart grundkurser där du var tvungen att ha med dig matte motsvarande natur på gymnasiet.

Så lär av humanioran och bjud till lite!
Har du kollat sommarkurserna, kvällskurserna och distanskurserna? Det finns en hel del smått och gott från de naturvetenskapliga institutionerna där som bara kräver allmän behörighet.

Annars är det en jättegod idé att komplettera sin gymnasiematte om man har ett genuint naturvetenskapligt intresse.
 
@stjarnhimmel Ja precis! Och jag menar, vi har jätteintressanta diskussioner hemma där vi lär oss supermycket av varandra. Vi är ju typen av människor som prestigelöst kan säga "du kan ju mycket mer om det här än jag kan, kan inte du snälla berätta mer/förklara X för mig?". Kan inte tänka mig en relation med en människa som på fullaste allvar kallar andras områden för korsordsnivå liksom. Eller vill sitta och ranka universitet för att komma fram till vem som har gått på det bästa :crazy:.
Oh, här har jag trampat humaniorastudenter på tårna! Jag har själv studerat humaniora. Och naturvetenskap. Som jag upprepat som en papegoja i den här tråden är jag intresserad av varför naturvetare gärna läser humaniora på sin fritid som en intellektuellt stimulerande sysselsättning (i stället för att lösa lagom SVÅRA korsord), medan det andra förhållandet; att en humanist på sin fritid studerar naturvetenskap av vetgirighet och intresse för hur världen fungerar är nästan okänt. Vilken är din teori?
 
Oh, här har jag trampat humaniorastudenter på tårna!
Öh nej, jag skulle knappast identifiera mig som humaniorastudent och jag känner mig inte trampad på tårna alls. Däremot tycker jag att ditt och @labb s sätt att uttrycka sig i den här tråden är bedrövligt, ni är så fantastiskt nedlåtande att det saknar motstycke.
 
Har du kollat sommarkurserna, kvällskurserna och distanskurserna? Det finns en hel del smått och gott från de naturvetenskapliga institutionerna där som bara kräver allmän behörighet.

Annars är det en jättegod idé att komplettera sin gymnasiematte om man har ett genuint naturvetenskapligt intresse.
Det är ju just det som är grejen.
Om naturvetenskap vill attrahera fler på småkurserna så kan man inte tänka att folk ska komplettera matte från gymnasiet pga det.
Det gör man nog bara om man vill läsa en hel utbildning. Inte för att läsa lite extrakurser för man är lite intresserad.
 
Vilken är din teori?
Missade detta:
Om det är som du säger så kan jag bara säga en sak: Jaha. Helt seriöst. Jag har inte en millimeters intresse av att gräva i varför naturvetare vill läsa franska en termin medan litteraturvetare inte vill läsa matematik. Jag tycker bara att det är suveränt att vi alla har olika begåvningar och intressen och tycker inte att det är nödvändigt att käbbla över vad som är svårast eller finast eller bäst. Seriöst, ni håller ju på som killarna i min klass i nian gjorde.
 
Det är ju just det som är grejen.
Om naturvetenskap vill attrahera fler på småkurserna så kan man inte tänka att folk ska komplettera matte från gymnasiet pga det.
Det gör man nog bara om man vill läsa en hel utbildning. Inte för att läsa lite extrakurser för man är lite intresserad.

Vill man läsa enstaka kurser brukar de inte vara så kinkiga med behörighet.
 
Om naturvetenskap vill attrahera fler på småkurserna så kan man inte tänka att folk ska komplettera matte från gymnasiet pga det.
Fast alla kurser kräver inte särskilt mycket! Jag kom in på en jätteintressant distanskurs förut, en grundkurs i astronomi, och jag har bara läst Matte A och B.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp