Vad är det som avgör vilken klass man tillhör?

[Centaur]

Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av att äga. I den mån jag har fått med mig några värderingar från uppväxten kring det så handlar de nog om frihet, om att inte behöva äga för att bevisa sitt värde, och den typen av saker. Och man blir inte en person som investerar och spekulerar i bostäder, vilket det inte anses särskilt respektabelt att vara i min ursprungsfamilj. Det är vad jag tror att mina föräldrar värderar i sammanhanget.

Men främst praktiska skäl: man kan ringa fastighetsskötaren. (Jag vet att det finns bostadsrättsföreningar där man kan det också.) Själv tycker jag bara att det är oändligt praktiskt att hyra.

Att det är främmande för dig och alla du känner att någon hellre vill hyra än äga, påverkar inte mig överhuvudtaget, alltså.

Nä varför skulle det påverka dig??
Är du nöjd med att hyra så är väl det en jättebra lösning för dig. Jag har som sagt bara aldrig stött på någon med den åsikten irl, med undantag av väldigt tidsbegränsade boenden där man vet att man inte kommer bo kvar länge.
Min kompis som jag nämnde sparar till kontantinsats och hoppas på att få köpa eget en dag.

För mig finns även aspekten att en hyrd bostad inte riktig är ens egen. Man bara lånar. Jag vill äga så jag vet att det är mitt och ingen kan få för sig att ta ifrån mig huset, riva det etc.

Men förstår att du upplever det helt annorlunda när normen i din familj är att det är bäst att hyra.

 

[MJLee]

För mig finns även aspekten att en hyrd bostad inte riktig är ens egen. Man bara lånar. Jag vill äga så jag vet att det är mitt och ingen kan få för sig att ta ifrån mig huset, riva det etc.

Jag har en BR men den ägs mest av banken! Som absolut skulle kunna ta den ifrån mig. Jag skulle gärna ha en HR men det finns det inga av i Stockholm känns det som. Det är bara om du är riktig överklass i Stockholm som du har kontakterna att få tag på ett förstahandskontrakt innanför tullarna.

 

[Mabuse]

Jag vet inte vad för sorts klass jag skulle gå under, fast det kanske inte spelar någon roll då jag är en sådan människa som totalt skiter i klasserna och är mig själv ändå precis som jag vill vara?

När man är sig själv, precis som man vill vara, så är man i regel sin samhällsklass. Man behöver absolut inte anstränga sig för att tillhöra en samhällsgrupp - det går av födsel och ohejdad vana. Det är lite som tyngdlagen: den finns där och påverkar dig vare sig du bryr dig om den eller totalt skiter i dem. Ungefär så är det med sociala strukturer också, de genomsyrar dig och du är en del av dem, oavsett hur mycket eller lite du bryr dig om dem.

 

[Petruska]

Nä varför skulle det påverka dig??
Är du nöjd med att hyra så är väl det en jättebra lösning för dig. Jag har som sagt bara aldrig stött på någon med den åsikten irl, med undantag av väldigt tidsbegränsade boenden där man vet att man inte kommer bo kvar länge.
Min kompis som jag nämnde sparar till kontantinsats och hoppas på att få köpa eget en dag.

För mig finns även aspekten att en hyrd bostad inte riktig är ens egen. Man bara lånar. Jag vill äga så jag vet att det är mitt och ingen kan få för sig att ta ifrån mig huset, riva det etc.

Men förstår att du upplever det helt annorlunda när normen i din familj är att det är bäst att hyra.

Det där med ägandet skulle min mamma nog kalla för lite bonnigt. Fast givetvis inte så att du hörde det.

Själv tycker jag att banklån känns väldigt otrevligt, och jag gillar inte alls den här skruvade bostadshypen som vi lever med där bankerna och mäklarna gör allt för att pressa upp bostadspriserna så mycket som möjligt, vad jag kan förstå.

 

[Mabuse]

Jag har en BR men den ägs mest av banken! Som absolut skulle kunna ta den ifrån mig. Jag skulle gärna ha en HR men det finns det inga av i Stockholm känns det som. Det är bara om du är riktig överklass i Stockholm som du har kontakterna att få tag på ett förstahandskontrakt innanför tullarna.

Det behöver man väl inte? Däremot är det inte fel med kulturellt kapital. Jag känner flera som bor i hyresrätt innanför tullarna - med bästa vilja i världen är ingen av dem överklass. Den enda överklassperson jag känner bor i bostadsrätt, de har pengarna så de kunde köpa lägenheten de ville ha.

 

[Mabuse]

Det där med ägandet skulle min mamma nog kalla för lite bonnigt. Fast givetvis inte så att du hörde det.

Själv tycker jag att banklån känns väldigt otrevligt, och jag gillar inte alls den här skruvade bostadshypen som vi lever med där bankerna och mäklarna gör allt för att pressa upp bostadspriserna så mycket som möjligt, vad jag kan förstå.

Att äga är ju en trygghet, för mig i alla fall. Äger jag mark kan ingen ta den ifrån mig, och skulle jag hamna på obestånd finns det alltid en reserv i form av fastigheten/bostaden.

Bara den som är helt säker på att det aldrig på riktigt skulle kunna gå på tok för dem, är lika trygga utan, skulle jag tänka.

Jag har läst nånstans att klassklättraren alltid har i bakhuvudet att det som gått upp också kan ramla ner igen, så hängslen och livrem, och alltid ligga i så att man inte ramlar ner igen.

Medan den som känner sig mer självklar i sin samhällsgrupp inte ser som ett alternativ att man skulle kunna ramla till botten, utan mer tänker att det där löser sig alltid i slutändan, självklart kommer jag inte hamna på en parkbänk.

 

[Petruska]

Att äga är ju en trygghet, för mig i alla fall. Äger jag mark kan ingen ta den ifrån mig, och skulle jag hamna på obestånd finns det alltid en reserv i form av fastigheten/bostaden.

Bara den som är helt säker på att det aldrig på riktigt skulle kunna gå på tok för dem, är lika trygga utan, skulle jag tänka.

Jag har läst nånstans att klassklättraren alltid har i bakhuvudet att det som gått upp också kan ramla ner igen, så hängslen och livrem, och alltid ligga i så att man inte ramlar ner igen.

Medan den som känner sig mer självklar i sin samhällsgrupp inte ser som ett alternativ att man skulle kunna ramla till botten, utan mer tänker att det där löser sig alltid i slutändan, självklart kommer jag inte hamna på en parkbänk.

Nu har jag väldigt brokig klassbakgrund i min familj, men jag kalkylerar snart sagt dagligen med parkbänken - på nivån att jag har funderat på att gå i terapi av det skälet.

Men jag tror inte att mitt förhållande till att äga/hyra sin bostad är en klassmarkör, snarare ett diffust ideologiskt arv från mina föräldrar.

 

[AgentCarter]

Hipster är väl ungefär bland det mest medelklassiga man kan tänka sig?

Ja! Det har du helt rätt i har inte tänkt på det

 

[Centaur]

Det där med ägandet skulle min mamma nog kalla för lite bonnigt. Fast givetvis inte så att du hörde det.

Själv tycker jag att banklån känns väldigt otrevligt, och jag gillar inte alls den här skruvade bostadshypen som vi lever med där bankerna och mäklarna gör allt för att pressa upp bostadspriserna så mycket som möjligt, vad jag kan förstå.

Haha, och min pappa tycker så synd om min stackars kompis som måste hyra att han erbjöd sig att prata med bankchefen så snart hon får fast anställning. Så olika det kan vara!

Jag är uppvuxen i en mindre stad, att välja att hyra trots att man har möjlighet att ägs kanske är ett storstadsfenomen mer än klassberoende.

 

[Inte_Ung]

Att det är främmande för dig och alla du känner att någon hellre vill hyra än äga, påverkar inte mig överhuvudtaget, alltså.

Jag äger men skulle definitivt vilja hyra om det handlade om lägenhet.
Det är ett av mina alternativ i framtiden om jag skulle behöva bo på någon annan plats av någon orsak.
En bekväm seniorlägenhet med hiss.

 

[Inte_Ung]

För mig finns även aspekten att en hyrd bostad inte riktig är ens egen. Man bara lånar. Jag vill äga så jag vet att det är mitt och ingen kan få för sig att ta ifrån mig huset, riva det etc.

Dels så fungerar det ju inte så i bostadsrätt och dels så är inte ens ett eget hus någon garanti.

 

[Inte_Ung]

Många inom jordbruket tycker det är kul med maskiner och det är inte så konstigt men någon direkt status ger inte en stor maskinpark.

Jo.

 

[Petruska]

Att äga är ju en trygghet, för mig i alla fall. Äger jag mark kan ingen ta den ifrån mig

Fast så är det väl strikt räknat inte?

Jag upplever ägande mer som en belastning än en trygghet, om vi talar om större saker som kräver kunskap, ansvar och sådant. Min häst är korkat nog ett undantag. Det gör mig förvisso inte direkt trygg att äga en häst, men jag vill väldigt gärna äga en häst. Där slår ägandets glädje verkligen igenom för mig, trots att det egentligen är helt orimligt och på tok för jobbigt att ha en egen häst.

 

[Inte_Ung]

Jag upplever ägande mer som en belastning än en trygghet,

Det finns vissa fördelar med att äga när det kommer till att kunna bestämma över och påverka sitt boende.
Och så finns det en massa nackdelar.
Men just trygghet tycker jag nog inte att det är frågan om.

Bra värde för kostnaden.
Att hyra den typen av boende som jag har nu skulle vara totalt orimligt dyrt.

 

[labb]

Jo.

Kanske är det olika för olika delar av landet? Här i Skåne är det inte så, men du väl längre upp i landet?

 

[Inte_Ung]

Kanske är det olika för olika delar av landet? Här i Skåne är det inte så, men du väl längre upp i landet?

2 olika platser i Mälardalen.
Vi har var sin gård för att krångla till det.
Och traktorracet är helt otroligt på båda ställena.

 

[Mabuse]

Fast så är det väl strikt räknat inte?

Jag upplever ägande mer som en belastning än en trygghet, om vi talar om större saker som kräver kunskap, ansvar och sådant. Min häst är korkat nog ett undantag. Det gör mig förvisso inte direkt trygg att äga en häst, men jag vill väldigt gärna äga en häst. Där slår ägandets glädje verkligen igenom för mig, trots att det egentligen är helt orimligt och på tok för jobbigt att ha en egen häst.

Jag pratade om hur det kändes för mig att äga mitt boende. Inte att ju mer jag äger, ju tryggare känns det. Att äga tio hästar t ex skulle ju verkligen vara en fruktansvärd belastning, öht ger det inte så mycket trygghet att äga levande varelser eftersom de också innebär så mycket ansvar. Djur och växter har man ju av andra anledningar, och tryggheten i ägandet ligger då snarare i att man vet att man själv får bestämma vad som ska hända med djuret - jämfört med att rida andras hästar, t ex.

En stor del med poängen för mig att äga mitt boende är också just att det är mitt, jag får bestämma vad som ska renoveras och hur.

 

[Petruska]

Jag pratade om hur det kändes för mig att äga mitt boende. Inte att ju mer jag äger, ju tryggare känns det. Att äga tio hästar t ex skulle ju verkligen vara en fruktansvärd belastning, öht ger det inte så mycket trygghet att äga levande varelser eftersom de också innebär så mycket ansvar. Djur och växter har man ju av andra anledningar, och tryggheten i ägandet ligger då snarare i att man vet att man själv får bestämma vad som ska hända med djuret - jämfört med att rida andras hästar, t ex.

En stor del med poängen för mig att äga mitt boende är också just att det är mitt, jag får bestämma vad som ska renoveras och hur.

Och jag pratade om ägande lite mer i allmänhet. Bostaden intar inte med nödvändighet en särställning.

 

[Inte_Ung]

En stor del med poängen för mig att äga mitt boende är också just att det är mitt, jag får bestämma vad som ska renoveras och hur.

Jo visserligen men man äger inte en bostadsrätt på det viset som att äga något på riktigt.
Man kan t.ex. bli vräkt från sin bostadsrätt om man lever för mycket rövare.

 

[Mabuse]

Och jag pratade om ägande lite mer i allmänhet. Bostaden intar inte med nödvändighet en särställning.

Nej, men för mig har den det, och vi pratar väl just om hur man förhåller sig till olika saker, vad de betyder för en?

För mig så är ägande trygghet, långsiktighet, självbestämmande och ansvar. Inte ju mer desto bättre, men att äga några väl valda saker är för mig en fördel.

Någon poäng torde väl ägande ha även för dig, iofs, om du valt att äga en häst? Man kan ju låna/hyra andras också, så slipper man äga. Jag har t ex valt att inte äga en häst, fördelarna med att rida andras hästar överväger.