Vad är det som avgör vilken klass man tillhör?

[Lena Furberg]

Jag gillar bägge! Att hyra ger en frihet som inte finns annars - 3 månaders uppsägningstid, sen kan jag dra dit jag vill. Men mitt hus vill jag äga - framförallt pga av mitt trädgårdsintresse, jag vill kunna gräva och designa vilt utan att nån ägare ska kunna säga nåt. Och kunna bo här resten av livet om jag vill. Om jag däremot VILL flytta, är det knepigare när man äger sitt hus. Bostadsmarknaden här säger att det tar i genomsnitt 9 månader att få sitt hus sålt. Vilket betyder att somliga hus tar betydligt längre tid. Har man då spanat in ett hus nånstans men inte kan köpa det eftersom man sitter fast, är det ett elände. Vissa hus säljer inte på åratal. Man kan fastna i en "kedja" som är svår att ta sig ur, om man har otur.

 

[Mabuse]

Jag gillar bägge! Att hyra ger en frihet som inte finns annars - 3 månaders uppsägningstid, sen kan jag dra dit jag vill. Men mitt hus vill jag äga - framförallt pga av mitt trädgårdsintresse, jag vill kunna gräva och designa vilt utan att nån ägare ska kunna säga nåt. Och kunna bo här resten av livet om jag vill. Om jag däremot VILL flytta, är det knepigare när man äger sitt hus. Bostadsmarknaden här säger att det tar i genomsnitt 9 månader att få sitt hus sålt. Vilket betyder att somliga hus tar betydligt längre tid. Har man då spanat in ett hus nånstans men inte kan köpa det eftersom man sitter fast, är det ett elände. Vissa hus säljer inte på åratal. Man kan fastna i en "kedja" som är svår att ta sig ur, om man har otur.

Det är ju också en bra poäng, hur det är att äga beror förstås också på vilken marknad man har. Där jag bor är det extremt ovanligt att det tar mer än fyra dagar att sälja, från första visning till påskrivet kontrakt ( normalt visning söndag och måndag, budgivning påbörjas direkt efter första visningen, kontrakt onsdag eller absolut senast torsdag), innan dess så ska det ju fotas och läggas ut annons, givetvis, men tre veckor från första kontakt med mäklare till kontrakt är rimligt om man inte vill skynda på.

Så på det sättet är det ju väldigt annorlunda mot den marknad du beskriver, och det gör ju att man är väldigt potentiellt mobil även om man äger.

 

[Petruska]

Nej, men för mig har den det, och vi pratar väl just om hur man förhåller sig till olika saker, vad de betyder för en?

För mig så är ägande trygghet, långsiktighet, självbestämmande och ansvar. Inte ju mer desto bättre, men att äga några väl valda saker är för mig en fördel.

Någon poäng torde väl ägande ha även för dig, iofs, om du valt att äga en häst? Man kan ju låna/hyra andras också, så slipper man äga. Jag har t ex valt att inte äga en häst, fördelarna med att rida andras hästar överväger.

Det skrev jag ju. Att hästen av lite lagom oåtkomliga skäl utgör ett undantag. Och det är också ett undantag som inte på något helt enkelt vis kan förklaras i praktiska termer. Jag menar, om man tex jämför med att äga lite kläder. Jag skrev ju att just när det gäller hästen, så är det nog något slags "ägandets glädje" jag känner, vilket jag i stort sett inte gör annars vad jag kan komma på. (Tex bilen, jag gillar inte alls att äga en bil. Men jag har ju inte råd att åka taxi till och från stallet varje dag.)

 

[Lena Furberg]

Sen kan man ju också se ägande av fastigheter som en investering - de allra flesta fastigheter stiger väl i värde med åren, så även bostadsrätter. Man får inte bara tillbaka sina pengar utan med råge i många fall. Och då tänker jag inte på ren spekulation utan ett ganska trevligt faktum den dag man säljer. Har man bara betalat hyra är pengarna borta.

 

[Inte_Ung]

Bostadsmarknaden här säger att det tar i genomsnitt 9 månader att få sitt hus sålt.

Där jag äger hus så tar det en vecka och folk vill helst flytta in i förrgår.
Då så blir 3 månader i uppsägningstid en lång tid.
Så det där är ju olika.

 

[Inte_Ung]

Vi bor vid havet, så nära att man hör dånet från bränningarna

Vi kan höra isen på sjön sjunga inne i huset.
Isen fryser sig tjockare nu när temperaturen sjunker och då så sjunger den.

 

[Petruska]

Där jag äger hus så tar det en vecka och folk vill helst flytta in i förrgår.
Då så blir 3 månader i uppsägningstid en lång tid.
Så det där är ju olika.

I sådana lägen brukar man inte behöva bo kvar under de tre månadernas uppsägningstid om man inte vill. Nu räknar jag inte med att flytta under min livstid, men bortsett från det skulle det definitivt inte ta tre månader att hitta nya hyresgäster till min lägenhet.

 

[Petruska]

Sen kan man ju också se ägande av fastigheter som en investering - de allra flesta fastigheter stiger väl i värde med åren, så även bostadsrätter. Man får inte bara tillbaka sina pengar utan med råge i många fall. Och då tänker jag inte på ren spekulation utan ett ganska trevligt faktum den dag man säljer. Har man bara betalat hyra är pengarna borta.

Fast på 90-talet sålde ju folk med förlust. Sådant händer också. Det vill ju till att det passar en att sälja när priserna ligger högt. Och så är ju även den nya bostad man behöver köpa när man flyttar dyr samtidigt.

Har man betalat hyra är pengarna inte "borta", man har bott för dem. Precis som man har ätit och köpt kläder etc för sina pengar. Det är ju sådant de är till för.

 

[Yrja]

Ser en röd tråd, överklass är alltså lika med akademiker och högskoleutbildning?

Jag antar jag alltid tillhört arbetarklassen, då ingen av mina föräldrar är akademiker och jag har inte läst på någon högskola eller universitet. Trots det bodde vi i en mkt stor villa som min pappa ritat och delvis byggt själv, vi hade det mkt gott ställt ekonomiskt och vi fick mycket som barn. Jag fick både häst, moppe och hjälp med bil och hus. Jag köpte hus när jag gick ut gymnasiet vid 19 års ålder, som en investering och för att jag aldrig ville bo i lägenhet. Men pengar har inte med saken att göra alltså, det är utbildningen?

Idag är jag helt klart arbetarklass, eller ännu lägre kanske? Med en hantverkare till man, en gård i behov av mycket arbete och själv har jag valt att arbeta deltid för att få mer tid med barnen och hushållet. Pengar? Vi har en stabil ekonomisk situation. Vi har råd med det vi vill ha och behöver men vi kan inte köpa traktorer för flera hundra tusen. Jag upplever att vi har det gott ställt men vi har egentligen inte speciellt mycket pengar.

 

[Lena Furberg]

Fast på 90-talet sålde ju folk med förlust. Sådant händer också. Det vill ju till att det passar en att sälja när priserna ligger högt. Och så är ju även den nya bostad man behöver köpa när man flyttar dyr samtidigt.

Har man betalat hyra är pengarna inte "borta", man har bott för dem. Precis som man har ätit och köpt kläder etc för sina pengar. Det är ju sådant de är till för.

Sant. Och som sagt, det beror nog mycket på var man bor vid en viss tidpunkt. Att sälja en enskilt belägen gård i Sorsele ger inte många kronor, tyvärr. Att sälja ett nedfallet ruckel med lite mark i England kan ge obegripliga pengar. Jag är kanske lite påverkad av just den engelska fastighetsmarknaden, där det visserligen inte är många vanliga som har råd att köpa hus och/eller mark just nu, men de som HAR mark verkligen kan ta ut pengar. (Min man är engelsman och därför färgas jag väl av den marknaden...)

 

[Mabuse]

Ser en röd tråd, överklass är alltså lika med akademiker och högskoleutbildning?

Jag antar jag alltid tillhört arbetarklassen, då ingen av mina föräldrar är akademiker och jag har inte läst på någon högskola eller universitet. Trots det bodde vi i en mkt stor villa som min pappa ritat och delvis byggt själv, vi hade det mkt gott ställt ekonomiskt och vi fick mycket som barn. Jag fick både häst, moppe och hjälp med bil och hus. Jag köpte hus när jag gick ut gymnasiet vid 19 års ålder, som en investering och för att jag aldrig ville bo i lägenhet. Men pengar har inte med saken att göra alltså, det är utbildningen?

Idag är jag helt klart arbetarklass, eller ännu lägre kanske? Med en hantverkare till man, en gård i behov av mycket arbete och själv har jag valt att arbeta deltid för att få mer tid med barnen och hushållet. Pengar? Vi har en stabil ekonomisk situation. Vi har råd med det vi vill ha och behöver men vi kan inte köpa traktorer för flera hundra tusen. Jag upplever att vi har det gott ställt men vi har egentligen inte speciellt mycket pengar.

Jag skulle säga att det är komplext, flera saker samverkar. Men det är inte så att så fort man sätter sin fot på universitetet så transporteras man till medelklassen, eller att alla som är överklass per definition minst har en kandidatexamen.

Men ja, utbildning är definitivt en faktor. Och vad man läser, och var. Och med vilket syfte. Utbildning tenderar ju att leda till pengar, inte nödvändigtvis, men ofta. Det är vanligare och självklarare med universitetsutbildning i medelklassen än i arbetarklassen. Genomsnittsinkomsten är troligen högre i den ekonomiska eliten än i arbetarklassen. Däremot lär ju t ex en hantverkare tjäna mer än en dramatenskådespelare eller en poet som sitter svenska akademin - att vara kulturelit kan men behöver inte betala sig ekonomiskt.

 

[labb]

Det finns en mängd olika klassindelningar, inom universitetsvärlden anses naturvetenskapen stå högst och inom den matematik och fysik. Det finns också en rangordning (dock något omtvistad) mellan olika universitet där Lund är främst före Uppsala. Man brukar säga att lärdomens säte ligger i Uppsala men huvudet finns i Lund.

 

[Korven]

Sant. Och som sagt, det beror nog mycket på var man bor vid en viss tidpunkt. Att sälja en enskilt belägen gård i Sorsele ger inte många kronor, tyvärr. Att sälja ett nedfallet ruckel med lite mark i England kan ge obegripliga pengar. Jag är kanske lite påverkad av just den engelska fastighetsmarknaden, där det visserligen inte är många vanliga som har råd att köpa hus och/eller mark just nu, men de som HAR mark verkligen kan ta ut pengar. (Min man är engelsman och därför färgas jag väl av den marknaden...)

En bekant sålde en villa mitt i Sorsele för 235 000. 2plans med källare och ganska stor tomt. En trea i Uppsala kostade mer.

 

[AVB]

Svårt. Har märkt att många läser in "överklass" om man har föräldrar från Sthlms innerstad. Och det är nog inte så dumt att väga in geografi (och därmed umgänge) i det hela, utöver namn, förmöghenhet och bildning. Har många vänner med högutbildade föräldrar och relativt rik bakgrund men som jag ändå skulle säga är lägre medelklass för att de är uppvuxna på landet och inte känner "någon".

Jag är från Stockholm och har rika föräldrar, tror de flesta läser mig som överklass, men samtidigt så har min pappa knappt tagit studenten och han är barn till en ensamstående sektreterare. Men jag är uppvuxen med våning i stan, herrgård på landet, hästar, skidor, höstlov på Mauritius, internatskola. Även van att ha offentliga personer i min närhet, vilket jag tror är en superstor klasskillnad numera? Tror kändisskap har högre status än pengar för de flesta.

I Sverige har nog klass rätt lite med utbildning att göra också, eftersom den riktiga överklassen är inte särskilt bildad jämfört med andra länder, medan arbetarklassen är relativt rik. Tror det är mer en social fråga här?

 

[AVB]

en tumregel tycker jag dock är: arbetare är såna som kan umgås med överklass, överklass är såna som kan umgås med arbetare, men medelklass klarar bara av att umgås med varann

 

[Breaktown]

Svårt. Har märkt att många läser in "överklass" om man har föräldrar från Sthlms innerstad. Och det är nog inte så dumt att väga in geografi (och därmed umgänge) i det hela, utöver namn, förmöghenhet och bildning. Har många vänner med högutbildade föräldrar och relativt rik bakgrund men som jag ändå skulle säga är lägre medelklass för att de är uppvuxna på landet och inte känner "någon".

Jag är från Stockholm och har rika föräldrar, tror de flesta läser mig som överklass, men samtidigt så har min pappa knappt tagit studenten och han är barn till en ensamstående sektreterare. Men jag är uppvuxen med våning i stan, herrgård på landet, hästar, skidor, höstlov på Mauritius, internatskola. Även van att ha offentliga personer i min närhet, vilket jag tror är en superstor klasskillnad numera? Tror kändisskap har högre status än pengar för de flesta.

I Sverige har nog klass rätt lite med utbildning att göra också, eftersom den riktiga överklassen är inte särskilt bildad jämfört med andra länder, medan arbetarklassen är relativt rik. Tror det är mer en social fråga här?

Oj jag skulle nog säga precis tvärtom om det mesta du skrev

Och jag skulle säga att den så kallade riktiga överklassen bor på landet och i det närmaste ser ner på kändisskap.

 

[AVB]

Oj jag skulle nog säga precis tvärtom om det mesta du skrev

Och jag skulle säga att den så kallade riktiga överklassen bor på landet och i det närmaste ser ner på kändisskap.

Jo såklart, svensk adel har ju en tradition av att ducka allt rampljus

men tror inte att klasshierarkier bestäms av de i toppen. och bland majoriteten är nog kändisskap större. (och inte är överklassen så svårflirtad där heller, sålänge de slipper vara med själva )

 

[Mabuse]

en tumregel tycker jag dock är: arbetare är såna som kan umgås med överklass, överklass är såna som kan umgås med arbetare, men medelklass klarar bara av att umgås med varann

Sen när har arbetare och överklass lätt att umgås med varandra?

Annat än i en kundrelation, möjligen, men det räknas ju knappast.

Sen finns det ju överklass av skilda slag: kulturelit, politisk elit och ekonomisk elit har inte nödvändigtvis vare sig särskilt mycket gemensamt, eller särskilt mycket till övers för varandra.

 

[Mabuse]

Svårt. Har märkt att många läser in "överklass" om man har föräldrar från Sthlms innerstad. Och det är nog inte så dumt att väga in geografi (och därmed umgänge) i det hela, utöver namn, förmöghenhet och bildning. Har många vänner med högutbildade föräldrar och relativt rik bakgrund men som jag ändå skulle säga är lägre medelklass för att de är uppvuxna på landet och inte känner "någon".

Jag är från Stockholm och har rika föräldrar, tror de flesta läser mig som överklass, men samtidigt så har min pappa knappt tagit studenten och han är barn till en ensamstående sektreterare. Men jag är uppvuxen med våning i stan, herrgård på landet, hästar, skidor, höstlov på Mauritius, internatskola. Även van att ha offentliga personer i min närhet, vilket jag tror är en superstor klasskillnad numera? Tror kändisskap har högre status än pengar för de flesta.

I Sverige har nog klass rätt lite med utbildning att göra också, eftersom den riktiga överklassen är inte särskilt bildad jämfört med andra länder, medan arbetarklassen är relativt rik. Tror det är mer en social fråga här?

Vad menar du med offentliga personer? Kändisar? Adel? Kungligheter? Politiker? Konstnärer? Näringslivstoppar? Vetenskapsmän/kvinnor?

Annars låter det i princip som att du har ekonomiskt kapital, kanske socialt, men inte särskilt mycket kulturellt kapital (utbildning, kultiverad smak, etc).

Vilka är "den riktiga överklassen" i ditt tycke? Adeln? Wallenberg och co? Bonniers och co?

 

[Mabuse]

Det finns en mängd olika klassindelningar, inom universitetsvärlden anses naturvetenskapen stå högst och inom den matematik och fysik. Det finns också en rangordning (dock något omtvistad) mellan olika universitet där Lund är främst före Uppsala. Man brukar säga att lärdomens säte ligger i Uppsala men huvudet finns i Lund.

Det beror ju på vem du frågar. Naturvetarna tycker säkert att de är bäst, men frågar du humanister och samhällsvetare så är ju de lika övertygade om att de står högst. Att Lund skulle ligga före Uppsala - vad baserar du det på? Vem tycker det? Jag håller med om att Lund och Uppsala har lite särställning bland universiteten, men min bild är snarare att Uppsala ligger före Lund. Det varierar ju också mycket från ämne till ämne, i mitt ämne t ex är det solklart ett lärosäte i Stockholm först (ligger hästlängder före alla andra i alla rankinglistor, hur man än mäter), sen kommer Göteborg, Uppsala och Lund på liknande plats, därefter de andra universiteten och högskolorna.