Bukefalos 28 år!

Vad är ett anständigt liv?

Eller är i samma situation.
Mina vänner brukar inte ha problem med att jag bjuder.
De förstår att de är värdefulla för mig på sina egna sätt.
De bjuder mig på annat än pengar.
Sådant som jag uppskattar mycket.

Men så bra för dig och dem!
Men jag antar att du ändå förstår att ekonomin kan vara ett stort hinder för den som vill tillhöra olika sociala sammanhang där man vanligtvis betalar för sig?
 
Djur har inte samma plats i samhället som barn.
De blir nämligen inte vuxna människor med tiden.
Att kunna ha familj ingår i ett anständigt liv.
Att kunna ha djur för nöjes skull gör det inte.

Vi har lagar om att djur måste ha en artfrände som sällskap.
Det behovet gäller även för människor.
Så jag som inte vill ha barn har ett oanständigt liv då?
Nä nu var jag dum. Jag fattar givetvis att det inte är det du menar. Men poängen är att vad som gör mitt liv anständigt är helt upp till mig. Oavsett vad du eller någon annan uppfattar som lyx.
 
Jag tror inte att någon förälder önskar sig ett funktionsnedsatt barn om de kan välja.
Det är alltså en situation som inte är självvald.
Men en hund väljer man.

Får lite kalla kårar av sådana uttalanden.

Det finns nog många föräldrar som önskar sig exakt det barnet som växer i magen och sedan föds och växer upp. Även föräldrar till funktionsnedsatta barn.
 
Tycker man om sin hund så är det inte bara att avliva det för att man inte klarar uppdraget, det är inte ett uppdrag för övrigt. Inte för mig iallafall, det är en levande individ som har rätt till ett bra liv och pga det så gör iallafall jag allt för att hunden ska ha det bra.

Skaffar man barn så tar man på sig ett uppdrag att utföra för samhällets räkning, som samhället normalt betraktar som bäst utfört av biologiska föräldrar. En hund är något man tar på sig själv, som samhället har noll ansvar för och som om ägaren inte fixar det och ingen lösning finnes, får man avliva så är just det problemet löst.

Så det går liksom inte att jämföra.

I sammanhanget är det viktigt att för ett barn tar samhället på sig ett ansvar att ta hand om det som en fullvärdig medborgare och finansiera dess utveckling, emedan en hund inte alls har något värde för samhället och därför inte heller har ett egenvärde i att finansieras för någon som inte klarar att betala själv. Det är ren lyx i min värld, att äga och hålla djur, ganska långt utanför gränsen av "anständigt liv".

(Kontakt med djur kan vara en viktig del av livet för många och även ingå i rehab och behandlingsplaner - så det kan utgöra värden för samhället att se till att det ordnas - min kommentar handlar om eget ägande och hållande av djur.)
 
Men så bra för dig och dem!
Men jag antar att du ändå förstår att ekonomin kan vara ett stort hinder för den som vill tillhöra olika sociala sammanhang där man vanligtvis betalar för sig?
Det finns alltid sätt, om man vill.
Men om man bara ser hinder i allt så är det ju det som man ser.
 
Får lite kalla kårar av sådana uttalanden.

Det finns nog många föräldrar som önskar sig exakt det barnet som växer i magen och sedan föds och växer upp. Även föräldrar till funktionsnedsatta barn.
Finns nog?
Du gissar hej vilt här alltså.
Det vanligaste blivande föräldrar (och föräldrar) önskar sig är friska barn.
 
Så jag som inte vill ha barn har ett oanständigt liv då?
Nä nu var jag dum. Jag fattar givetvis att det inte är det du menar. Men poängen är att vad som gör mitt liv anständigt är helt upp till mig. Oavsett vad du eller någon annan uppfattar som lyx.

Eftersom diskussionen är sprungen ur i vilken omfattning samhället har ansvar för att finansiera ett anständigt liv är det ändå relevant att diskutera. När sedan det åtagandet är definierat; så är det helt upp till var och en att bestämma över sin egen del helt frikopplat från vad vi gemensamt kommit överens om. Tänker jag.
 
Men herregud. Du resonerar utifrån en så vidrig syn på människor med funktionsnedsättningar, vuxna som barn, jag tycker den är helt oacceptabel.
Du menar alltså att människor väljer sin funktionsnedsättning?
Det tycker jag nog är en ännu värre inställning.
De rår verkligen inte för när det blir fel.
Det är bara olyckliga omständigheter som ger en situation som man får göra det bästa möjliga av.
 
Jag tror det är rätt många som inte ser det så, och aldrig ens tänkt i de banorna, men visst, om man ser kvinnor som resurser som föder och fostrar morgondagens soldater/skattebetalare så fattar jag att du inte tycker det går att jämföra med att skaffa hund 😂
Eller så ser man nya medborgare som fullvärdiga medborgare redan vid födseln och deras värde är inte avhängigt vem som födde dem.
 
Finns nog?
Du gissar hej vilt här alltså.
Det vanligaste blivande föräldrar (och föräldrar) önskar sig är friska barn.
Men gissar hejvilt?!?! Vad är ditt problem? Förstår du inte att "de där funktionsnedsatta"/"de där föräldrarna till funktionsnedsatta" är här med dig i den här diskussionen, på det här forumet, och är folk du interagerar med varje jäkla dag. Nej du. Det bästa är nog att jag sätter den här tråden på ignore. Så fullständigt vidrig syn på människovärde.
 
Hunden har ingen som helst potential att bära samhället i framtiden så som dagens barn, morgondagens vuxna, har.
De kostar inte heller samhället 10-15 miljoner om du misslyckas. Men som sagt, de flesta människor som skaffar barn gör ju inte det som en samhälls insats de gör de av helt egoistiska skäl likvärdiga de som en djurägare anger. Sen finns det ju ett gäng djur som jobbar i samhället med, förutom den hälsomässiga aspekten av att ha husdjur vilket ger en lättnad för sjukvården. Vet inte om man kan se samma hälsoeffekter med när det gäller barn (dvs är människor som lever med barn friskare än de som inte lever med barn?).
 
Och de skulle då ha valt det själva menar du?
Som med att skaffa hund.
Jag blir illamående. Ja, det "menar" jag. Det finns folk som tror att deras barn kan få ett anständigt liv även med sin funktionsnedsättning. Det finns folk som får veta att deras barn kommer få en funktionsnedsättning och väljer att behålla barnet. Och det finns fortfarande, fortfarande folk med funktionsnedsättningar som hör hur du pratar om dem.
 
Så jag som inte vill ha barn har ett oanständigt liv då?
Nej om du inte vill ha barn så är det ju inget problem för dig.
Bristen på barn är då inget som du lider av.
Men om du ville ha barn så skulle barn räknas in i rätten att bilda familj.
 
De kostar inte heller samhället 10-15 miljoner om du misslyckas. Men som sagt, de flesta människor som skaffar barn gör ju inte det som en samhälls insats de gör de av helt egoistiska skäl likvärdiga de som en djurägare anger. Sen finns det ju ett gäng djur som jobbar i samhället med, förutom den hälsomässiga aspekten av att ha husdjur vilket ger en lättnad för sjukvården. Vet inte om man kan se samma hälsoeffekter med när det gäller barn (dvs är människor som lever med barn friskare än de som inte lever med barn?).
Den lilla bråkdelen sätter ju inte nivån.
De allra flesta blir alldeles vanliga hederliga medborgare.

Arbetande djur är ju något helt annat än sällskapsdjur, de räknar jag inte in här.
Nyttoredskap och nöjesredskap är olika saker.
Jag har också förstått hundens roll som hjälpmedel i olika situationer.
Men jämförelsen med barn skaver fortfarande präktigt.
 
Senast ändrad:
Skaffar man barn så tar man på sig ett uppdrag att utföra för samhällets räkning, som samhället normalt betraktar som bäst utfört av biologiska föräldrar. En hund är något man tar på sig själv, som samhället har noll ansvar för och som om ägaren inte fixar det och ingen lösning finnes, får man avliva så är just det problemet löst.

Så det går liksom inte att jämföra.

I sammanhanget är det viktigt att för ett barn tar samhället på sig ett ansvar att ta hand om det som en fullvärdig medborgare och finansiera dess utveckling, emedan en hund inte alls har något värde för samhället och därför inte heller har ett egenvärde i att finansieras för någon som inte klarar att betala själv. Det är ren lyx i min värld, att äga och hålla djur, ganska långt utanför gränsen av "anständigt liv".

(Kontakt med djur kan vara en viktig del av livet för många och även ingå i rehab och behandlingsplaner - så det kan utgöra värden för samhället att se till att det ordnas - min kommentar handlar om eget ägande och hållande av djur.)
Va? Är mitt föräldraskap för samhällets räkning? Visst finns chansen att det blir en samhällsnyttig medborgare, men det kan ju lika gärna bli en emigrant som aldrig gör nån nytta för det här samhället. Med den logiken, att föräldraskap är ett samhällsuppdrag, så har jag ju inte uppfyllt uppdraget jag tog på mig för samhällets räkning ifall barnet lämnar samhället. Och barnet är inte mitt eller sitt eget, utan tillhör samhället.

Eftersom jag är född här, så gäller detsamma mig, då? Jag tillhör samhället och har inte rätt att flytta eller göra något mot samhällets vilja, eftersom de äger mig? Jag finns enbart för att göra samhällsnytta.
 
Skaffar man barn så tar man på sig ett uppdrag att utföra för samhällets räkning, som samhället normalt betraktar som bäst utfört av biologiska föräldrar. En hund är något man tar på sig själv, som samhället har noll ansvar för och som om ägaren inte fixar det och ingen lösning finnes, får man avliva så är just det problemet löst.

Så det går liksom inte att jämföra.

I sammanhanget är det viktigt att för ett barn tar samhället på sig ett ansvar att ta hand om det som en fullvärdig medborgare och finansiera dess utveckling, emedan en hund inte alls har något värde för samhället och därför inte heller har ett egenvärde i att finansieras för någon som inte klarar att betala själv. Det är ren lyx i min värld, att äga och hålla djur, ganska långt utanför gränsen av "anständigt liv".

(Kontakt med djur kan vara en viktig del av livet för många och även ingå i rehab och behandlingsplaner - så det kan utgöra värden för samhället att se till att det ordnas - min kommentar handlar om eget ägande och hållande av djur.)
Samhället har ju ett visst ansvar för djur, det sköts mestadels av länsstyrelsen och jordbruksverket. Sedan finns det ju en frivillig del av samhället som tagit upp att ta hand om djur som inte kan tas om hand av sina ägare vilket ändå indikerar att samhället dvs vi som helhet anser att djuren behöver tas om hand även när ägare fallerar. Föreningarna får ofta bidrag ifrån kommuner vilket ju är skattemedel så där kommer samhället in igen. Djurs rättigheter har ju ökat även om de inte är på samma nivå som barns.
 

Liknande trådar

Tjatter LL: @bollen__ och @Islandshästryttare Deltagarlista: 1. Heffaklumpen 2. Harrysen 3. Blacksmithfarm 4. Kilauea 5. qitis 6. cirkus 7...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
12 508
Senast: Gabby_Ossi
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 351
Senast: Wille
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 257
Senast: Sasse
·
Ridning Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆 Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Svar
4
· Visningar
1 443

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp