Håller med dig och har lite av samma erfarenheter av andra som lade sig i min uppfostran. Jag släppte dock aldrig greppet riktigt om mina idéer om det hela och i efterhand så inser jag att det var rätt.
Lite mer allmänt då om detta...
Var och en ska ju känna sin hund bäst. Sen får man insupa kunskaper på kurser och i böcker. Anpassa det hela sen på dig och din hund. Kom i håg att alla är individer och att alla grejer kanske inte fungerar på just din hund.
Men i grunden måste man ändå veta hur en hund fungerar och kommunicerar. Just det förändras inte speciellt mycket. Ändå har jag sett ett hemskt exempel på en man på 60+ som jobbat inom bruksklubben i många, många år och ändå inte kan tolka en typisk hunds signaler och sinnesstämmning. (han gjorde en total felbedömning) Det är skrämmande tycker jag!
Grannarna hade väldiga problem med sin hund innan de till slut mer eller mindre tvingades till en hundkurs och började lära sig ett och annat. De kämpade sen i flera år på att rätta till 'felen' och olaterna, men lyckades någorlunda till slut. Många såna här saker som jag sett och upplevt säger i grunden samma sak om och om igen - lär dig din hund och förstå den! Då kan du/ni komma riktigt långt och få ett fantastiskt liv. Utan den kunskapen såå....jaa. Bra blir det inte. Ingen inblandad tjänar på det ointresset eller oviljan att lära sig.
För mig är detta så självklart och jag blir bara så upprörd när man bland grannar och andra hela tiden ser de här problemen.
Så alla ni som skall skaffa hund första gången. Läs på!
Sen upptäcker ni att ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man egentligen vet.
Mitt liv med hundar har i alla fall varit så att när man till slut tycker att man kan nåt och vet nåt så händer det nya saker som verkligen får en att inse att man är egentligen ganska okunnig på detta. Men å andra sidan är det ju kul för då utvecklas man ju hela tiden.
