Vad anser du är att vara fattig när det gäller pengar?

[Görel]

Man är fattig när man inte har råd med de mest grundläggande behoven som tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen.

Jag var fattig för 30 år sen. Var arbetslös, gick först på a-kassa och när den tog slut på försörjningsstöd. Jag minns fortfarande hur det var att inte ha varken pengar eller mat, att vara hungrig och tvinga sig själv att sova för att inte känna hungern. Efter det valde jag att skaffa mig en utbildning i ett yrke som alltid skulle behövas för att aldrig mer behöva hamna i den sitsen igen.

 

[Tranan]

Man är fattig när man inte har råd med de mest grundläggande behoven som tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen.

Jag var fattig för 30 år sen. Var arbetslös, gick först på a-kassa och när den tog slut på försörjningsstöd. Jag minns fortfarande hur det var att inte ha varken pengar eller mat, att vara hungrig och tvinga sig själv att sova för att inte känna hungern. Efter det valde jag att skaffa mig en utbildning i ett yrke som alltid skulle behövas för att aldrig mer behöva hamna i den sitsen igen.

Vad tog du för utbildning?

 

[Görel]

Vad tog du för utbildning?

Jag är socionom.

 

[tuaphua]

Jag har lite svårt att säga att jag varit fattig IOM att jag ändå fick så mkt ekonomisk support av familj. Jag blev långtidssjukskriven efter gymnasiet och hade noll SGI. Så jag fick ut existensminimum typ. Det levde jag på för egen del. Men jag hade iaf lyxen att ha föräldrar som betalade för min ponny, även då jag var myndig. Jag mådde väldigt dåligt och hästen var väl lite av en livlina och fysrehab då. De betalade också om jag hade svårt att ha råd med vissa andra nödvändiga och större utgifter. Viss vård jag behövde betalade de tex.
Så även om jag hade extremt liten inkomst var jag alltid trygg i att jag hade hjälp och inte skulle sakna nödvändiga saker.
Jag fick sedan också en trevlig bostadsrätt utan lån i Sthlms-förort. Då är man ju inte direkt fattig även om inkomsten var skral.

Jag utförsäkrades ett par ggr. En av de gångerna tyckte de då att jag skulle till soc. Väl där ville de se banksaldo ca 3 mån tillbaks. Min pappa hade då sagt in 5000 kr som jag skulle ta ut och betala bonden som kom med grovfoder. Soc tyckte då att jag ju haft pengar för 3 mån sedan och skulle sparat dem för att leva på. Trots att pappa och bonden intygade att pappa betalat foder till hästen han ägde.
Så jag fick inga pengar. Och FK lyckades göra ngt fel i sina runtskickande av papper och tappade bort ngt. Så istället för 3 månaders utförsäkring blev jag utan inkomst i 10 månader. Jag fick ju retroaktivt sen. Men då var jag väldigt glad att min pappa drog in mkt pengar och kunde hjälpa mig under den tiden.
Jag hade en kompis som inte hade samma tur och helt blev utan pengar flera månader pga FK som gjort fel. Jag tänkte på henne eller kanske någon ensamstående sjuk förälder med barn som behöver mat/tak över huvud etc och kanske dyr vård och mediciner.
Hemskt hur de behandlar folk som är sjuka och inte förmår slåss!

Tandvård tycker jag för övrigt borde ingå under högkostnadsskydd för folk utan så mkt pengar.
Jag har haft en granne tex som inte har haft råd att fixa tänderna trots mkt smärtor etc. Det är inte ok.

Det är otroligt sorgligt om folk skäms för att man inte har mkt pengar. Alla kan bli sjuka eller av annat skäl få ekonomiska besvär. Och det är på intet sätt så att en persons egenvärde stiger/sjunker med banksaldot.
Det är jag glad att min farsa lärt mig. Han har aldrig sett sig förmer än andra och har lärt mig värdera människor för vilka de är och inte vad de äger etc.

 

[Stekspaden]

Man är fattig när man inte har råd med de mest grundläggande behoven som tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen.

Jag var fattig för 30 år sen. Var arbetslös, gick först på a-kassa och när den tog slut på försörjningsstöd. Jag minns fortfarande hur det var att inte ha varken pengar eller mat, att vara hungrig och tvinga sig själv att sova för att inte känna hungern. Efter det valde jag att skaffa mig en utbildning i ett yrke som alltid skulle behövas för att aldrig mer behöva hamna i den sitsen igen.

Alla har inte kapaciteten för en universitetsutbildning osv. Det är svårt att jobba sig upp när verktygslådan är begränsad
Jag unnar verkligen de som kan läsa att göra det, men de som inte kan hamnar ju lätt i "dyrt att vara fattig fällan"
Jag önskar verkligen att jag hade haft den kapaciteten...
Och så är jag för gammal och skruttig att hitta en man som är intresserad av just mig som ett kuttersmycke

 

[em-pirre]

Jag har varit. Var i dålig relation där han tog alla extra pengar jag hade och slösade dem på gud vet vad.

Då var det många långa nätter där ja gknappt kunde sova pga hungrig.

Men jag skötte alltid räkningarna, men det innebär att det var veckor utan pengar. Jag vet ärligt talat inte hur jag överlevde, kanske tack vare att jag gick i skola där vi fick gratis lunch

 

[tanten]

Jag tycker det är lite fel att jämföra då och nu, det är ett helt annat samhälle vi lever i i dag än vad de gjorde då. Då var det liksom på en nivå ok att låta barnen jobba, äta enformig/för lite, gå i trasiga kläder eller utan skor, för att överleva. I dag skulle socialen ta barn som har det på det viset. Dessutom finns ju försörjningsstöd på ett helt annat vis, som just är för att hjälpa så att man åtminstone kan förse sina barn med mat och baskläder.

Mina barn har tex haft baskläderna och mat alltid, men för att ha råd med det har jag själv en period haft samma gympaskor året om i fyra år och under samma tid inte ens haft någon jacka att ta på mig, använde en hoodie som jacka på vintern samt hoppade måltider mer än annars så att maten skulle räcka längre. Ingen av oss gick barfota och barnen behövde inte börja jobba för att få mat, så egentligen hade vi det rätt bra, om man jämför med de stackare som var verkligt fattiga förr.

Det var inte tänkt som en jämförelse. Mer som en förklaring till att jag inte anser mig fattig trots att jag verkligen inte har det fett. Min referensram helt enkelt.
Jag har det bra. Jag har mat på bordet, tak över huvudet, varmt i huset och saknar inget livsnödvändigt.

 

[gulan]

Den senaste tiden har jag funderat mycket på ekonomi och fattigdom. Hur kommer det sig att man blir fattig? är det något vi väljer eller drabbas av i livet?

Jag tror att vem som helt kan bli fattig, genom kanske dåliga ekonomiska beslut.

Har du varit/ är fattig? Hur gick det till? Har du fått hjälp av samhället någon gång? Har det funkat? Hur lever du nu?

Fattigdom....Ordet för mig betyder svält, kallt, smuts och sjukdom. Allt annat är känslor. Man får en känsla av fattigdom om man måste köpa eller bära begagnat när känslan säger att nytt ska det vara. Den som känner att den fått tag på begagnat plagg och tycker man gjort en supersmart affär kommer aldrig att känns känsla av fattigdom. Känsla av otillräcklighet ekonomiskt finns bara hos de föräldrar som inte kan ge sitt barn en dyr mobil och för över känslan på ungen som känner att den inte har det lika standard som sina klasskompisar. Den känslan kan aldrig infinna sig hos någon som anser att dyr mobil inte ska sitta i händerna på en unge och den attityden kommer föras ner till ungen som säkerligen känner sig mer förbannad än känsla av att vara född i en fattig familj. Jag har i perioder haft riktigt ont om pengar men aldrig haft känslor som fattigdom. Uppvuxen i medelklass med föräldrar som aldrig skulle få för sig att köpa en video, märkeskläder och statusprylar till oss tre barn. Inte för vi INTE hade råd utan för det var trams och onödigt att lägga surt förtjänade pengar på.....Mina känslor inför det var endast att jag hade torra och tråkiga päron! Jag handlade gladeligen massor av begagnade kläder till mina barn under tiden som rätt full av pengar. Vi bodde utomlands och på vinterbesök skulle de ju ha varma kläder o skor. Har i och för sig aldrig frågat ungarna om de tyckte det var pinsamt att bära de här begagnade kläderna inför sina svenska kompisar och jag skulle bli förvånad om svaret skulle bli ja fy vad jobbigt det var. Var vi sänka fattiglappar.
Den som har häst eller husdjur är INTE fattiga! Det är ett tillval man gör som man anser är så livshöjande att taskig ekonomi är värt priset för att ha husdjur. Själv skulle jag inte göra sånt val eftersom taskig ekonomi bidrar till sämre livskvalitet och därmed påverkar hälsan negativt.

 

[escodobe]

Fattigdom....Ordet för mig betyder svält, kallt, smuts och sjukdom. Allt annat är känslor. Man får en känsla av fattigdom om man måste köpa eller bära begagnat när känslan säger att nytt ska det vara. Den som känner att den fått tag på begagnat plagg och tycker man gjort en supersmart affär kommer aldrig att känns känsla av fattigdom. Känsla av otillräcklighet ekonomiskt finns bara hos de föräldrar som inte kan ge sitt barn en dyr mobil och för över känslan på ungen som känner att den inte har det lika standard som sina klasskompisar. Den känslan kan aldrig infinna sig hos någon som anser att dyr mobil inte ska sitta i händerna på en unge och den attityden kommer föras ner till ungen som säkerligen känner sig mer förbannad än känsla av att vara född i en fattig familj. Jag har i perioder haft riktigt ont om pengar men aldrig haft känslor som fattigdom. Uppvuxen i medelklass med föräldrar som aldrig skulle få för sig att köpa en video, märkeskläder och statusprylar till oss tre barn. Inte för vi INTE hade råd utan för det var trams och onödigt att lägga surt förtjänade pengar på.....Mina känslor inför det var endast att jag hade torra och tråkiga päron! Jag handlade gladeligen massor av begagnade kläder till mina barn under tiden som rätt full av pengar. Vi bodde utomlands och på vinterbesök skulle de ju ha varma kläder o skor. Har i och för sig aldrig frågat ungarna om de tyckte det var pinsamt att bära de här begagnade kläderna inför sina svenska kompisar och jag skulle bli förvånad om svaret skulle bli ja fy vad jobbigt det var. Var vi sänka fattiglappar.
Den som har häst eller husdjur är INTE fattiga! Det är ett tillval man gör som man anser är så livshöjande att taskig ekonomi är värt priset för att ha husdjur. Själv skulle jag inte göra sånt val eftersom taskig ekonomi bidrar till sämre när de och därmed påverkar hälsan negativt.

Jag tror att av de värsta sakerna med att vara fattig (ja, relativt fattig då eftersom de flesta av oss diskuterar sverige) är den stress folk lider av. Att inte kunna klara ens en lite oförutsedd utgift, att riskera att hamna hos kronofogden eller inte ha pengar till mat och svårt att få ihop till hyran om flera saker inträffar den månaden. Att tvingas säga nej när ungarna vill hålla på med samma hobby som vännerna och få ångestpåslag när det ska samlas ihop pengar till läraren.

 

[Görel]

Alla har inte kapaciteten för en universitetsutbildning osv. Det är svårt att jobba sig upp när verktygslådan är begränsad
Jag unnar verkligen de som kan läsa att göra det, men de som inte kan hamnar ju lätt i "dyrt att vara fattig fällan"
Jag önskar verkligen att jag hade haft den kapaciteten...
Och så är jag för gammal och skruttig att hitta en man som är intresserad av just mig som ett kuttersmycke

Självklart! Jag berättade bara hur jag själv löste situationen. Jag tillhör inte de praktiskt lagda så jag behövde ett kontorsjobb.

 

[Kiwifrukt]

Jag var arbetslös i tre år efter att jag blev klar med min utbildning, som relativt ung vuxen. Eftersom jag inte hade någon inkomst tidigare mer än CSN fick jag extremt låg ersättning, jag hade aldrig klarat boende och såna basala delar på det jag fick ut, så jag fick bo kvar hemma (en lyx många inte har, men samtidigt jättetråkigt att göra när man fyllt 25).

Sen fick jag ett deltidsjobb, som var dåligt betalt och som jag heller inte klarade mig på. Sökte och fick därför ett annat deltidsjobb som jag hade vid sidan av. Blev uppsagd från båda i princip samtidigt, det ena var väntat och det andra kom som en blixt från en klar himmel. Då hade jag varit två veckor för kort tid på det sista jobbet för att få ersättning av FK motsvarande att jag jobbat heltid, utan fick bara halvtid. Som tur var så gick jag bara fyra månader sen innan jag fick mitt nuvarande heltidsjobb.

 

[Enya]

Jag tror att av de värsta sakerna med att vara fattig (ja, relativt fattig då eftersom de flesta av oss diskuterar sverige) är den stress folk lider av. Att inte kunna klara ens en lite oförutsedd utgift, att riskera att hamna hos kronofogden eller inte ha pengar till mat och svårt att få ihop till hyran om flera saker inträffar den månaden. Att tvingas säga nej när ungarna vill hålla på med samma hobby som vännerna och få ångestpåslag när det ska samlas ihop pengar till läraren.

Jag tycker att du beskrev dagens fattigdom så ypperligt bra i ett av dina tidigare inlägg. Det blir fel att tycka att man inte är fattig om man har tak över huvudet och behöver bära begagnade kläder osv. Det är ju skillnad att köpa begagnade kläder av val och att tvingas fråga runt vänner och bekanta om de har något de inte behöver som man kan få till sina barn och att köpa annat så billigt begagnat man kan komma undan med.
Det är skillnad att välja att inte resa, att inte köpa dyra mobiler eller att inte köpa dyra saker till barnen och att inte kunna göra så. Som förälder är det jättesvårt när barnen inte har det som andra barn inte har, att inte bara få sina egna barn att acceptera situationen (det är väl det lättaste), utan att barnens kompisar inte kan förstå vad det innebär att inte ha råd att följa med till vad det nu är eller inte har råd att köpa ny mobil, och också att de vuxna runt barnen tänker "jo, men kan ni inte gå på Lekland eller bio eller göra nåt kul?" och att få dem att fatta att nej, barnen har inte datorer hemma eller jackan jag just köpte för 150 spänn på citygross och som barnet ryckte sönder dragkedjan på är inte bara att lämna in för att laga dragkedjan för ett par hundra kronor.... För att inte tala om fritidsintresse, herremingud vad inte bara andra barn utan andra vuxna har svårt att förstå! Vuxna liksom!

När sonen som tycker om skor dag ut och dag in gick i vatten så sulan släppte från skorna och han kom hem med dem i två delar så grät jag. han ville dels ha nya skor och förstod rätt fort att det var ett bra sätt att snabba på slitaget (jag hade sagt att han får när skorna är utslitna/sönder/för små, och samma mönster för att skynda på att få nya skor har varit återkommande i han uppväxt), när andra sonen slarvade bort sin jacka och den inte gick att återfinna var jag också rejält uppgiven, jag hade verkligen inte råd med skor och jacka samma månad.

Så som sagt, det är skillnad på att kunna välja att vara fattig/leva som en fattig och att verkligt vara det. En fattig har inte råd att köpa en ny begagnad jacka när den andra begagnade jackan gått upp i rök, medan den som lever som en fattig och inte tycker att man ska konsumera så mycket, enkelt kan gå och köpa sig en till eftersom behovet ju finns där.

 

[grodan21]

Så som sagt, det är skillnad på att kunna välja att vara fattig/leva som en fattig och att verkligt vara det. En fattig har inte råd att köpa en ny begagnad jacka när den andra begagnade jackan gått upp i rök, medan den som lever som en fattig och inte tycker att man ska konsumera så mycket, enkelt kan gå och köpa sig en till eftersom behovet ju finns där.

Jag läste en bok om en familj som lever under existens minmum. Men de äger hus och och har 5-10 miljoner på banken. Då är det ju inte något problem! Plus att bägge föräldrarna är högutbildade och kan få välbetalda jobb igen om de vill.

 

[gulan]

Jag läste en bok om en familj som lever under existens minmum. Men de äger hus och och har 5-10 miljoner på banken. Då är det ju inte något problem! Plus att bägge föräldrarna är högutbildade och kan få välbetalda jobb igen om de vill.

5-10 millar på bank och äga eget hus = enklare att leva under existens minimum. Inga pengar på banken och hyreslägenhet = svårare att leva under existens minimun.

 

[Enya]

Jag läste en bok om en familj som lever under existens minmum. Men de äger hus och och har 5-10 miljoner på banken. Då är det ju inte något problem! Plus att bägge föräldrarna är högutbildade och kan få välbetalda jobb igen om de vill.

Att leva så går ju, men jag skulle inte kalla dem fattiga precis. Intressant leverne dock. Och jag håller med om att vi människor har för hög konsumtionsnivå, köper en massa vi inte behöver osv. Så att välja att leva så om man kan och vill tycker jag inte är fel, jag förstår de som gör så. Skulle vilja kunna VÄLJA att göra så själv. Alltså ha en bättre ekonomi, möjligheter att göra snåla val som är positivt ur konsumtions- och miljösynpunkt tex. Men för att göra det krävs pengar tex.

 

[grodan21]

Att leva så går ju, men jag skulle inte kalla dem fattiga precis. Intressant leverne dock. Och jag håller med om att vi människor har för hög konsumtionsnivå, köper en massa vi inte behöver osv. Så att välja att leva så om man kan och vill tycker jag inte är fel, jag förstår de som gör så. Skulle vilja kunna VÄLJA att göra så själv. Alltså ha en bättre ekonomi, möjligheter att göra snåla val som är positivt ur konsumtions- och miljösynpunkt tex. Men för att göra det krävs pengar tex.

Jag menade att har du de förutsättningarna så är det ju inget problem att leva "fattigt". De har gjort ett val. Men är du långtids sjuk är det desto svårare, för du kan inte välja att börja jobba igen

 

[Enya]

Jag menade att har du de förutsättningarna så är det ju inget problem att leva "fattigt". De har gjort ett val. Men är du långtids sjuk är det desto svårare, för du kan inte välja att börja jobba igen

Ja precis, jag spann bara vidare på ditt inlägg
De har ju en bas att stå på, äger de sitt boende gissar jag att de betalar lägre boendekostnad, de behöver inte avboka läkartider för att det inte passar ihop med barnens skoköp, de kan gå till undersökning hos tandläkaren utan att fundera på om det verkligen verkligen verkligen behövs- tänderna gör ännu inte ont, kan det kanske vänta till efter jul, efter sommaren, efter vad det nu må vara, de behöver inte fundera på vilken dag i månaden tar medicinen slut eller som i vissa regioner, glasögon till barn kostar....

Dottern berättade i går att hon ska i väg med klassen och vandra en dag och att skolan sagt att de ska ha matsäck hemifrån, skolan står inte för maten (funderade på att maila rektorn och fråga om det är ett ok förfarande då skolan ska stå för skollunch och att skolan ska vara gratis... principsak för mig). I går svarade jag bara "ok" och tänkte att vi får väl fundera på vad hon kan ha med sig då, hade det varit när jag hade det riktigt riktigt tufft hade det varit en källa till ångest.

1. matsäcken ska bestå av något som är vettigt i matväg
2. Det ska inte vara alltför "fel" avseende vad ungar i dag äter i sin matsäck- hon ska ju inte bli mobbad och kallad fattig
3. är utflykten en dag som är "fel" i månaden- fasen också!

Detta behöver nog inte familjen ovan känna stress inför gissar jag.

 

[sjoberga]

Ja, jag har varit fattig och fått söka bidrag för att kunna betala hyra och köpa nudlar. Som ung jobbsökande vuxen efter att ha hoppat av lumpen hade jag noll kronor på konto, noll inkomster, noll tillgångar och noll stöd från andra. Det var i mindre än ett år då universitetsstudier påbörjades men det är nog ett av de mest lärorika år som finns i mitt liv. Jag tror det är svårt att förstå fattigdom om man aldrig själv, på riktigt, inte haft någon utväg. Hungrig, men du har noll kronor att köpa mer mat för. Oron för nästa månads hyresbetalning. Osv. Det enda man hade var tid, men eftersom man hade noll pengar fick man hålla sig ifrån alla fritidsintressen träning och annat. Att betala medlemsskapet och resorna i fotbollsföreningen blev otänkbart.

 

[karamelldrottningen]

Just nu är jag fattig. Vänder på kronor och ören känns det som
CSN är försenad pga miss från skolan. Hoppas verkligen det löser sig snart.

 

[Islandshästryttare]

Tack för ditt svar!

va hemskt att du inte fick någon hjälp! Det var bra gjort av dig att klara dig ändå! Men man känner ju ändå att samhället borde ha stöttat dig i vilket fall som helst! Hur har det påverkat dig nu med pengar?

Det har väl påverkat mig på så sätt att jag är livrädd för att bli fattig och inte ha någon ekonomisk backup. Så blivit väldigt noga med att alltid ha en rejäl buffert på minst 4 månadslöner. Är noggrann med att buffert aldrig går till nöjen. Sparar också ihop pengar om jag vill ha något dyrare som t.ex. nya vinterridstövlar eller ny vinterridjacka snarare än köper spontant.

Det var jag i och för sig innan dessa tre månader med men när jag hamnade i den situationen så hade jag ju inte haft någon möjlighet att spara ihop någon större buffert då jag hade pluggat och bara haft sommarjobb jag hade heller inte haft några dyrare nöjen för man blir ju inte rik på studielån och hade också uppehåll på ridningen på den tiden. Så när jag hamnade i den situationen fanns det inte så många utgifter att dra ner på utöver mat.