Bukefalos 28 år!

Vad anser du är att vara fattig när det gäller pengar?

Efter studier blev jag sjukskriven och hade en kass SGI. Vilket ledde till att jag blev fattig. Har nog fått vända på slantarna stora delar av vuxenlivet.
Jag vet inte vad jag ska säga. Men har du någon kontaktnät som hjälpa dig om det krisar sig? Jag är också sjukskriven med låg inkomst men har inte bott själv i den sitsen. En gång i tiden hade jag fast heltid, bil o en fin lght…. sedan blev jag sjuk. Allt rasade.
 
Jag menade att man borde kunna få hjälp när man sitter i sån utsatt situation. Men jag har nog fl ber om ursäkt!
Så är det lite med all hjälp man får, att det är krav på en. Det är väl det att man måste vara villig och klara av att ändra sin situation för att hjälpen ska fungera. Det finns ju dock hjälp man kan få för att klara av att orka ta emot hjälpen med alla krav som kommer med den.
 
Varit fattig hela delen av mitt liv egentligen.
Pluggat många år , sen sjukskriven och nu med en halv miljon i skulder jag aldrig blir fri från ens som pensionär.
Kfm tror jag blir skuldfri om ca 30 år och de är nöjda med det.
Jag kommer att vara död innan dess.
Men jag har det ändå hyfsat.
Jag har familj som kan hjälpa lite om det krisar men jag försöker klara mig själv.
Värst är när jag måste ha nya glasögon för mina kostar runt 5000 som billigast.
Går jag till en dyr kedja blir det närmare 10.
 
Jag menade att man borde kunna få hjälp när man sitter i sån utsatt situation. Men jag har nog fl ber om ursäkt!
För att få en skuldsanering ställs flera krav på dig vilket jag anser är helt rätt och riktigt, du måste ju själv bidra till att lösa situationen du hamnat i, du kan inte begära att få hjälp att omförhandla många tusentals kronor i skuld utan att själv bidra till att komma på rätt köl.
 
Jag vet inte vad jag ska säga. Men har du någon kontaktnät som hjälpa dig om det krisar sig? Jag är också sjukskriven med låg inkomst men har inte bott själv i den sitsen. En gång i tiden hade jag fast heltid, bil o en fin lght…. sedan blev jag sjuk. Allt rasade.
Japp, det har jag. Det här varit otroligt värdefullt för mig, hade inte klarat mig annars.

Bodde även själv de två sista åren på gymnasiet och hade en väldigt snål budget. Minns en månad när jag i princip levde på havregryn och rivna morötter jag hade fått.
Fick inte bo hos föräldrarna, så hade inget val än att klara mig själv.
 
Så är det lite med all hjälp man får, att det är krav på en. Det är väl det att man måste vara villig och klara av att ändra sin situation för att hjälpen ska fungera. Det finns ju dock hjälp man kan få för att klara av att orka ta emot hjälpen med alla krav som kommer med den.
ja, det låter klokt. Nu förstår jag lite bättre.
 
Tack för ditt svar! Ok, då tror jag är med på notorna! Det låter jättebra men jag kommer inte våga ! Är kontrollfreak o rädd för att någon tar pengarna för mig. Inte för att jag mycket pengar men det lilla jag har. Sjukt va?
Om de ändå försvinner ifall du fortsätter som nu utan hjälp så bör det ändå vara värt att pröva.
Och det är inte så att någon bara får fria händer, de ska kunna lämna en redovisning och kommunen har en kontrollfunktion så du kan be dom om hjälp ifall det inte skulle fungera. Behöver inte vara så att personen bara sköter det utan att ni kan gå igenom tillsammans vad som använts ex. en gång i månaden. Det kan läggas upp lite olika beroende på att folk om behöver hjälpen har lite olika behov. (kan inga detaljer om det, men be att få prata med någon som kan berätta lite för dig hur det fungerar innan du söker)
 
Varit fattig hela delen av mitt liv egentligen.
Pluggat många år , sen sjukskriven och nu med en halv miljon i skulder jag aldrig blir fri från ens som pensionär.
Kfm tror jag blir skuldfri om ca 30 år och de är nöjda med det.
Jag kommer att vara död innan dess.
Men jag har det ändå hyfsat.
Jag har familj som kan hjälpa lite om det krisar men jag försöker klara mig själv.
Värst är när jag måste ha nya glasögon för mina kostar runt 5000 som billigast.
Går jag till en dyr kedja blir det närmare 10.
vet Inte vad jag ska säga. Men jag hoppas det blir bättre för dig iaframtiden!
 
Japp, det har jag. Det här varit otroligt värdefullt för mig, hade inte klarat mig annars.

Bodde även själv de två sista åren på gymnasiet och hade en väldigt snål budget. Minns en månad när jag i princip levde på havregryn och rivna morötter jag hade fått.
Fick inte bo hos föräldrarna, så hade inget val än att klara mig själv.
Men herregud! Att du inte fick bo hos föräldrarna. Men du klar dig nu då? Jag hoppas det går bra för dig!
 
Om de ändå försvinner ifall du fortsätter som nu utan hjälp så bör det ändå vara värt att pröva.
Och det är inte så att någon bara får fria händer, de ska kunna lämna en redovisning och kommunen har en kontrollfunktion så du kan be dom om hjälp ifall det inte skulle fungera. Behöver inte vara så att personen bara sköter det utan att ni kan gå igenom tillsammans vad som använts ex. en gång i månaden. Det kan läggas upp lite olika beroende på att folk om behöver hjälpen har lite olika behov. (kan inga detaljer om det, men be att få prata med någon som kan berätta lite för dig hur det fungerar innan du söker)
Tack för ditt svar! Jag klar nog inte det. Får för mycket ångest. Måste kunna fixa det här självpå nåt sätt . Men tack ändå!
 
Jag tror att fattigdom är något man dels kan födas in i och dels kan råka ut för genom både dåliga beslut och olyckliga omständigheter.

Jag tror att allra sämst mår de som är fattiga pga dåliga beslut/olyckliga omständigheter, men det är bara vad jag gissar och tror. Är man född in i fattigdom har man liksom vant sig på något vis. Visst kan man må dåligt av det, men det känns nog inte lika tufft? Jag vet inte förstås.

Jag är född i fattigdom. Nu pratar jag inte om 1800-talets fattigdom där man var verkligen var fattig när man var fattig, utan om fattig familj/släkt som hade det väldigt tufft ekonomiskt. Jag har inte fått dyra saker, utan det var mest begagnade möbler och kläder för min del. Nya billiga skor två gånger om året, ibland bara en. Mat så man kunde äta sig mätt, men ransonerades, mamma var den som gick hungrig under min uppväxt. Aldrig utflykter, aldrig resor. Inga dyra saker eller presenter. Flyttade hemifrån som 17 åring.

Mitt liv sedan jag blev vuxen har pendlat från att vara så fattig till att ha en något bättre ekonomi, spara undan lite till djuren, ha häst och hund. Sedan dog mannen och ekonomin gick i botten, men det har fungerat. 2017-2018 var det däremot lite tufft, då fick jag försörjning från kommunen medan jag först sökte jobb och sedan arbetstränade. Kommunen hade aldrig problem att betala ut försörjningsstöd åt mig- jag gjorde ju mitt bästa för att få ett arbete. Därefter har det blivit bättre eftersom jag fått jobb, men min ekonomi är fortfarande låg eftersom jag jobbar halvtid och har sjukersättning på halvtid. Vi är fattiga i jämförelse med många andra, samtidigt har vi det nog bättre än vad min familj hade när jag var barn, men jag tror aldrig det blir bättre än så här för mig.

Jag hoppas det blir det för mina barn dock.
 
TS: kan du kontakta din kommuns ekonomi- och budgetrådgivare på måndag för att få en första hjälp?

Googla din kommuns namn + ekonomi- och budget så borde du få träff.

Jag tycker du borde ha en god man som sköter din ekonomi. Den personen kan betala dina räkningar och ge dig en veckopeng som du får spendera som du vill.
 
Den senaste tiden har jag funderat mycket på ekonomi och fattigdom. Hur kommer det sig att man blir fattig? är det något vi väljer eller drabbas av i livet?

Jag tror att vem som helt kan bli fattig, genom kanske dåliga ekonomiska beslut.

Har du varit/ är fattig? Hur gick det till? Har du fått hjälp av samhället någon gång? Har det funkat? Hur lever du nu?

Jag tror att det finns många olika orsaker till fattigdom. Ohälsa är nog den vanligaste. Utanförskap också, om det nu skiljer sig så mkt från ohälsa. Jag tror faktorer går hand i hand.

Jag har inte varit fattig enligt de schablonartade definitionerna. Men jag har varit långtidssjukskriven som ung vuxen, med sjukskrivning och aktivitetsersättning från FK. Det funkade, jag skaffade mig utbildning och kom ur det. Idag jobbar jag heltid eller mer och bidrar till samhället som man förväntas göra. Jag skulle säkerligen kunna sjukskriva mig med tanke på vad jag drar runt på, men jag ser inte att det skulle hjälpa mig det minsta.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 511
Senast: tuaphua
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 918
Senast: Grazing
·
Fritid Jag har en fritidsaktivitet där jag tappat känslan av att det ska bli roligt. När jag väl är där och gör det så är det roligt och...
Svar
17
· Visningar
1 314
Senast: hollypolly
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 189
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp