Min 4-åring har lagt mycket tankemöda på att jag fyller år i morgon. I morse väckte hon mig 5.30 och frågade om jag inte ville ha en ”vuxen pyjamas” att sova i, i stället för pappas T-shirts. Jag mumlade något om att pappas T-shirts går utmärkt. ”Men, en alldeles egen? Kanske med fjärilar på?” Jag jäspade väl att det var en omtänksamt av henne att fundera på det. När maken la barnen var hon ängslig över att de inte hade någon present. Han sa att han visst ordnat något, men hon sa att dom inte hade köpt någon fjärilspyjamas och hon var ledsen.
Nu skulle jag precis lägga mig och inser att vi inte gjort något alls inför i morgon. Jag inser också att min födelsedag plötsligt betyder mer för någon annan än mig själv. Så nu har vi städat undan, hängt upp girlanger, blåst upp några ballonger och lagt fram tårtljus och tomtebloss. Grävt fram presentpapper som hon kan slå in pappas kort i. Ringt mamma, som också fyller år i morgon och som vi ska träffa senare på dagen, och säkrat upp tårtplanerna. Dottern kommer bli glad och det blir den bästa födelsedagspresenten jag kan få.
Nu skulle jag precis lägga mig och inser att vi inte gjort något alls inför i morgon. Jag inser också att min födelsedag plötsligt betyder mer för någon annan än mig själv. Så nu har vi städat undan, hängt upp girlanger, blåst upp några ballonger och lagt fram tårtljus och tomtebloss. Grävt fram presentpapper som hon kan slå in pappas kort i. Ringt mamma, som också fyller år i morgon och som vi ska träffa senare på dagen, och säkrat upp tårtplanerna. Dottern kommer bli glad och det blir den bästa födelsedagspresenten jag kan få.
