Vad gör vi? Del CCXXXIV

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Gick ut med katten för att plocka hallon, men de har torkat bort allihopa - sedan blev Kim helt förskräckt över en stor rovfågel på vägen hem så han gömde sig i ryggsäcken och ville inte gå mer. Så skumt ändå, han har ju egentligen ingen aning om vad en rovfågel är och är absolut inte det minsta rädd för kråkor och dylikt. Så djupt instinkterna sitter!
Skön promenad ändå, och nu vet jag att jag inte behöver gå ut och leta bär förrän björnbärssäsongen eventuellt!
 
Här har vi precis gått in under träden igen och Kim spanar fortfarande oroligt efter fågeln. :heart
20260723_194235.webp
 
Torsdag i kaosvecka nummer 2 efter semestern. Tog mig till jobbet och hade alla sakerna med mig. Det är avstängt på ett ställe där de gräver ur berg så det får bli en extra promenad en bit längs med ån för att komma till jobbet, men så länge det är fint väder är det ju ok... Nästan framme ser jag en person framför stirra rakt på mig medan han inte flyttar sig en tum åt sidan. På synenheten har jag fått lära mig att jag inte ständigt ska flytta mig för seende personer så det har jag fått öva på att inte göra. Nu tyckte jag det var gott om plats för honom att gå åt sidan, såg att han flinade och fortsatte rakt mot mig och jag fick snabbt ta ett steg åt sidan (chicken race typ...) och hör honom skratta åt tilltaget när han gått förbi och vänder sig om och tittar på mig när jag vänder mig och tittar på den uppenbart märkliga människan som måste ha ett besynnerligt tråkigt liv...

Strax efter märker jag en person som håller jämna steg med mig fast ungefär två steg bakom och jämsides liksom. En man, längre än mig. INGEN går så långsamt som jag så jag blir misstänksam och saktar in lite, han saktar in. Jag ökar, han ökar igen. Jag saktar då in ordentligt och han går förbi och vänder sig om mot mig och stirrar på mig och går så han är två steg före hela tiden och vänder sig om flera gånger, tack och lov är vi då på mer öppna ytor. Mycket märkligt beteende.

Jag påminde mig var jag jobbar någonstans och kände mest att i dag är jag inte upplagd för andra människors problem. Jag har fullt upp att ta mig igenom mina.

Dock har dagen gått bra onekligen. Huvudvärk givetvis, jobbigt ljud när jag skrev diktat pga dåliga hörlurar, men det är min framtid ett par veckor, en månad eller något innan jag får nya hörlurar (förhoppningsvis). Jag ska bara stå ut.

Ett besök hos terapeuten överlevde jag också även om jag inte riktigt orkade med det i dag.

Kanske kan denna vecka bli bättre än förra och hur den startade... Jobba på plats i morgon sedan helg, ev dejt på lördag.
 
Gruvar mig lite inför de kommande dagarnas aktiviteter, Ska åka norrut för att slutstäda lägenheten och få den besiktigad så jag kan slänga in nycklarna för gott, flytta två hästar 75 mil så det blir en massa bilkörning och så ska jag slänga in dator, mobil och inpasseringskort på gamla jobbet och aldrig se mig tillbaka. 🤬 Fy vad det ska bli skönt när det är tisdag och de här dagarna är passerade! 🤯
 
Torsdag i kaosvecka nummer 2 efter semestern. Tog mig till jobbet och hade alla sakerna med mig. Det är avstängt på ett ställe där de gräver ur berg så det får bli en extra promenad en bit längs med ån för att komma till jobbet, men så länge det är fint väder är det ju ok... Nästan framme ser jag en person framför stirra rakt på mig medan han inte flyttar sig en tum åt sidan. På synenheten har jag fått lära mig att jag inte ständigt ska flytta mig för seende personer så det har jag fått öva på att inte göra. Nu tyckte jag det var gott om plats för honom att gå åt sidan, såg att han flinade och fortsatte rakt mot mig och jag fick snabbt ta ett steg åt sidan (chicken race typ...) och hör honom skratta åt tilltaget när han gått förbi och vänder sig om och tittar på mig när jag vänder mig och tittar på den uppenbart märkliga människan som måste ha ett besynnerligt tråkigt liv...

Strax efter märker jag en person som håller jämna steg med mig fast ungefär två steg bakom och jämsides liksom. En man, längre än mig. INGEN går så långsamt som jag så jag blir misstänksam och saktar in lite, han saktar in. Jag ökar, han ökar igen. Jag saktar då in ordentligt och han går förbi och vänder sig om mot mig och stirrar på mig och går så han är två steg före hela tiden och vänder sig om flera gånger, tack och lov är vi då på mer öppna ytor. Mycket märkligt beteende.

Jag påminde mig var jag jobbar någonstans och kände mest att i dag är jag inte upplagd för andra människors problem. Jag har fullt upp att ta mig igenom mina.

Dock har dagen gått bra onekligen. Huvudvärk givetvis, jobbigt ljud när jag skrev diktat pga dåliga hörlurar, men det är min framtid ett par veckor, en månad eller något innan jag får nya hörlurar (förhoppningsvis). Jag ska bara stå ut.

Ett besök hos terapeuten överlevde jag också även om jag inte riktigt orkade med det i dag.

Kanske kan denna vecka bli bättre än förra och hur den startade... Jobba på plats i morgon sedan helg, ev dejt på lördag.
Men vilka jävla jubelidioter!🤬
 
Alltså, jag har äntligen fått en antidepressiv medicin som fungerar och som dessutom nu med sänkt dos bara ger milda biverkningar. Inte känt mig såhär okej i depressionen på flera år.
Ångesten är fortfarande kvar, men det är inget mörkt skynke över mig längre.
Anafranil är guld värt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Vad gör vi? Del CCXXXII
  • Vad gör vi? Del CCXXXIII
  • Vad gör vi? Del CCXXXV
  • Vad gör vi? Del CCXXVII

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Valp, tips och råd
  • Valp 2026

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp