Torsdag i kaosvecka nummer 2 efter semestern. Tog mig till jobbet och hade alla sakerna med mig. Det är avstängt på ett ställe där de gräver ur berg så det får bli en extra promenad en bit längs med ån för att komma till jobbet, men så länge det är fint väder är det ju ok... Nästan framme ser jag en person framför stirra rakt på mig medan han inte flyttar sig en tum åt sidan. På synenheten har jag fått lära mig att jag inte ständigt ska flytta mig för seende personer så det har jag fått öva på att inte göra. Nu tyckte jag det var gott om plats för honom att gå åt sidan, såg att han flinade och fortsatte rakt mot mig och jag fick snabbt ta ett steg åt sidan (chicken race typ...) och hör honom skratta åt tilltaget när han gått förbi och vänder sig om och tittar på mig när jag vänder mig och tittar på den uppenbart märkliga människan som måste ha ett besynnerligt tråkigt liv...
Strax efter märker jag en person som håller jämna steg med mig fast ungefär två steg bakom och jämsides liksom. En man, längre än mig. INGEN går så långsamt som jag så jag blir misstänksam och saktar in lite, han saktar in. Jag ökar, han ökar igen. Jag saktar då in ordentligt och han går förbi och vänder sig om mot mig och stirrar på mig och går så han är två steg före hela tiden och vänder sig om flera gånger, tack och lov är vi då på mer öppna ytor. Mycket märkligt beteende.
Jag påminde mig var jag jobbar någonstans och kände mest att i dag är jag inte upplagd för andra människors problem. Jag har fullt upp att ta mig igenom mina.
Dock har dagen gått bra onekligen. Huvudvärk givetvis, jobbigt ljud när jag skrev diktat pga dåliga hörlurar, men det är min framtid ett par veckor, en månad eller något innan jag får nya hörlurar (förhoppningsvis). Jag ska bara stå ut.
Ett besök hos terapeuten överlevde jag också även om jag inte riktigt orkade med det i dag.
Kanske kan denna vecka bli bättre än förra och hur den startade... Jobba på plats i morgon sedan helg, ev dejt på lördag.