Det finns två intressanta forskningsartiklar som pratar om mäns syn på kvinnor och mäns prestationer.
Den första pratar om 'männen som förlorar' när kvinnor tar plats. Den pratar främst utifrån jobbperspektiv och delar upp män och kvinnor i tre kategorier (utifrån prestation på jobbet): starka, medel och svaga. Och slutsatsen var att det är männen i medelkategorin som blir 'förlorare'- det är dessa som ersätts av de starka kvinnorna.
Den andra, mycket nyare, handlar om hur män och kvinnor pratar till och om varandras prestationer. Utgångspunkten här var i kompetativa datorspel. Detta pga att det är ett ställe där det är lätt att mästa prestation. Olika duktiga spelare lottades att i voice-chat ha antingen en kvinnlig eller manlig röst. Och sedan kollade de på hur de andra spelarna regaerade på hur det gick. 'Kvinnliga' spelare fick ta emot rätt mycket tråkiga kommentarer och gliringar. Men. Framförallt av män som presterade dåligt (i allmänhet) eller sämre än kvinnorna. Män som presterade bra pratade inte alls på samma sätt. De var mer vänliga och hjälpsamma.
Slår man ihop dessa två studier (på ett helt oventenskapligt sätt) så verkar det som om mediokra män känner sig hotade (av något) och helt enkelt vänder det mot kvinnor.
Kan vi få män att känna att de duger ( på jobbet, socialt, i familjen, på fritiden, whereever) så kanske de kan se att 'hotbilden', så som de upplever den, inte existerar. Alla är inte chef på Erikson. Men man kanske spelar korpfotboll? Eller är pappa till världens bästa dotter? Är sjukt bra på att grilla? Bäst i bygdegården på knyppling?