Vad ska vi göra åt detta?

Jag håller absolut med om att det vänligt inställda samtalet är det bästa. Samtidigt tänker jag att det allra bästa hade varit om de där vanföreställningarna inte spreds, eller åtminstone att informationen om hur det verkligen ligger till också hade nått ut till de som inte normalt intresserar sig för t.ex. transfrågor eller aborträtt. Och just som Philosophia skriver så bra nedan, att sakerna är sammanlänkade, att få till den där medvetenheten om att det på ett bredare plan handlar om mänskliga rättigheter för alla.

Jag kan förstå om en har en ideologisk övertygelse om att vården inte ska kosta pengar för staten generellt (min grova sammanfattning av vad du skriver - vi behöver inte ta den diskussionen nu så tolka mig generöst :) ), men om vi tar ett konkret exempel i, låt oss säga SD:s två motioner, varav den ena handlade om att begränsa transvården inte ekonomiskt utan efter ålder (det vill säga att myndiga människor inte har rätten att söka och få vård endast på grund av åldern, ett mycket grovt övertramp i min värld oavsett vad det är för vård) och den andra handlade om begränsande av aborträtten (tror fortfarande att de driver vecka 8 eller så, men orkar inte kolla upp just nu - det är ett exempel, som sagt). Båda handlar ju på ett bredare plan om de vill att staten ska ta kontroll över främst kvinnors och transpersoners kroppar, men medvetenheten om denna politik och den faktiska innebörden av den verkar inte slå igenom, även när företeelsen i sig uppmärksammas i media.

Jag har ingen aning om vad du röstar på, och menar inte att du ska försvara politiken i sig, men just den kopplingen av grundläggande lika rättigheter för kvinnor och HBTQ-personer, och vad gäller SD:s politik även för funktionshindrade av olika slag, är vad jag ser som centralt. Så jo, det handlar om just "lika för alla" - men av någon anledning har ju t.ex. du nu uppfattat att jag är fokuserad på HBTQ-frågor, som om det 1, inte innefattar grundläggande mänskliga rättigheter för alla inklusive HBTQ, alltså, att du/ni skiter i att alla ska vara lika så länge du/ni har det på det torra, och 2, inte ens uppfattar att jag skriver om kvinnor också när jag vill minnas att jag inte bara i denna tråden utan på forumet i stort argumenterat för kvinnors rättigheter och mot patriarkalt förtryck. Varför kopplas det inte att om vi ska ha lika för alla, så måste vi gemensamt skydda denna värdering för alla och inte bara för sin egen lilla grupp? Att det inte är en slump att det är samma organisationer som börjar med att ge sig på transpersoner, som sen visar sig inte vilja ha homosexuella och bisexuella heller, och sen inte funktionshindrade, och sen visst inte ha lika rättigheter för kvinnor?

Precis detta. Du säger det så bra! Men det är ju det där, hur når vi ut?

Kanske hör det hela samman med den minskade tron på demokrati överlag. Urvattnandet av begreppet till att betyda "rösta var fjärde år". Och när det inte fungerar att bara rösta, så verkar det som att siffrorna pekar på att många inte vill ha demokrati längre. Men även då - vill de verkligen inte ha lika rättigheter för alla? Görs den kopplingen ens?
Varför skulle alla som inte håller med dig till 100% vara någon typ av extremister som röstar på SD och är mot jämlikhet? Det är inte riktigt så att de enda alternativen i svensk politik är att antingen vara längst ut på kanten åt något håll.
 
Varför skulle alla som inte håller med dig till 100% vara någon typ av extremister som röstar på SD och är mot jämlikhet? Det är inte riktigt så att de enda alternativen i svensk politik är att antingen vara längst ut på kanten åt något håll.
Det har jag inte sagt. Jag tog tydliga exempel på den typ av hot jag också beskrev i TS, eftersom det är utifrån den typen av hot jag diskuterar. Det är den typen av hot som jag upplever inte tas på allvar, och vill diskutera vad vi kan göra åt. Det finns en stor andel människor som inte röstar på SD, men som inte heller verkar se allvaret i hoten mot mänskliga rättigheter (främst kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, men även många andra utsatta grupper, såklart - allt är sammanlänkat, som jag tidigare sagt), och det är det jag försöker diskutera här.

Du skrev i ditt första inlägg i tråden att "samtidigt så måste jag sätta det i relation till alla andra samhällsproblemen som finns eller saker som direkt drabbar mig och då finns det (för mig) mer aktuella saker dit tid och energi måste gå till" - och jag menar att det här är just det som gör att till exempel SD:s politik blir mer och mer accepterad, eftersom tydligen ska vi "[inte] fokusera på enbart enbart en grupp specifikt snarare än "diskriminering och särbehandling" som helhet"; trots att vissa grupper är extra utsatta, och att ignorera hotet mot utsatta grupper sätter allas frihet i fara. Vad kan vara ett större samhällsproblem än hotet mot allas mänskliga rättigheter och individuella frihet - som nu först råkar manifesteras i inskränkta rättigheter för kvinnor, HBTQ-personer, och andra utsatta grupper?

Så, kort och gott undrar jag: Om vi ska kämpa mot diskriminering och särbehandling som helhet, varför inkluderas inte HBTQ-personer, funktionsnedsatta, kvinnor, religiösa minoriteter, urfolk etc etc i denna helhet? Om det verkligen är en helhet, varför då rycka på axlarna när delar av helheten hotas?
 
Något alla kan göra är att inför det kommande valet, läsa partiprogrammet och lyssna på vad politikerna som representerar partiet står för. Och att vikta det med andra faktorer. Det är bara genom att visa hur viktigt vi som väljare tycker frågorna är för att vi ska få politiker som driver dem. Att rösta på parti(er) där man inte håller med i andra sakfrågor men som driver trans och HBTQ+ frågor och göra det klart och tydligt för partierna och politikerna ifråga varför man röstar som man gör. Vi är en demokrati där vi enskilda är privilegierade nog att göra vår röst hörd.

Sedan behöver inte bara lagstiftningen utan också prejudikat förstärkas, samt rättsvårdande myndigheter utbildas på ett bättre sätt än idag. Vi har sett att det trots allt kan göras mtp att kvinnofridsbrott behandlas på ett annat sätt än säg för tio år sedan.
 
Så, kort och gott undrar jag: Om vi ska kämpa mot diskriminering och särbehandling som helhet, varför inkluderas inte HBTQ-personer, funktionsnedsatta, kvinnor, religiösa minoriteter, urfolk etc etc i denna helhet? Om det verkligen är en helhet, varför då rycka på axlarna när delar av helheten hotas?
Nu börjar det kännas som ganska vida rallarsvingar? Du hävar envist att folk rycker på axlarna. Jag hävdar att det finns en hel del som gör det, för att de själva inte är berörda. Men de personerna är rätt likgiltiga för de flesta samhällsproblemen. Och de är inte i nån majoritet.

Jag har aldrig träffat nån som jobbar mot diskriminering, är mot diskriminering, som gör skillnad på de olika diskrimineringsgrunderna.

Självklart måste vi markera mot alla former av diskriminering. Men det du skriver ovan får mig att höja på ögonbrynen. Självklart räknas all diskriminering.
 
Nu börjar det kännas som ganska vida rallarsvingar? Du hävar envist att folk rycker på axlarna. Jag hävdar att det finns en hel del som gör det, för att de själva inte är berörda. Men de personerna är rätt likgiltiga för de flesta samhällsproblemen. Och de är inte i nån majoritet.

Jag har aldrig träffat nån som jobbar mot diskriminering, är mot diskriminering, som gör skillnad på de olika diskrimineringsgrunderna.

Självklart måste vi markera mot alla former av diskriminering. Men det du skriver ovan får mig att höja på ögonbrynen. Självklart räknas all diskriminering.
Frågorna är ställda i kontext med de två paragrafer ovan som du inte tog med. Utan dem låter det såklart som en lite underligt vinklad fråga.

Men låt mig ställa en annan, som svar till det du skriver: Om folk inte rycker på axlarna, varför fortsätter den här utvecklingen? Vad gör folk för att stoppa den?
 
Det har jag inte sagt. Jag tog tydliga exempel på den typ av hot jag också beskrev i TS, eftersom det är utifrån den typen av hot jag diskuterar. Det är den typen av hot som jag upplever inte tas på allvar, och vill diskutera vad vi kan göra åt. Det finns en stor andel människor som inte röstar på SD, men som inte heller verkar se allvaret i hoten mot mänskliga rättigheter (främst kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, men även många andra utsatta grupper, såklart - allt är sammanlänkat, som jag tidigare sagt), och det är det jag försöker diskutera här.

Du skrev i ditt första inlägg i tråden att "samtidigt så måste jag sätta det i relation till alla andra samhällsproblemen som finns eller saker som direkt drabbar mig och då finns det (för mig) mer aktuella saker dit tid och energi måste gå till" - och jag menar att det här är just det som gör att till exempel SD:s politik blir mer och mer accepterad, eftersom tydligen ska vi "[inte] fokusera på enbart enbart en grupp specifikt snarare än "diskriminering och särbehandling" som helhet"; trots att vissa grupper är extra utsatta, och att ignorera hotet mot utsatta grupper sätter allas frihet i fara. Vad kan vara ett större samhällsproblem än hotet mot allas mänskliga rättigheter och individuella frihet - som nu först råkar manifesteras i inskränkta rättigheter för kvinnor, HBTQ-personer, och andra utsatta grupper?

Så, kort och gott undrar jag: Om vi ska kämpa mot diskriminering och särbehandling som helhet, varför inkluderas inte HBTQ-personer, funktionsnedsatta, kvinnor, religiösa minoriteter, urfolk etc etc i denna helhet? Om det verkligen är en helhet, varför då rycka på axlarna när delar av helheten hotas?
Anledningen till att jag tror att man måste prata om helheten istället för att enbart fokusera på specifika grupper enbart är just för att man ailienerar alla som också känner sig utsatta eller då ska vara förövarna. Den här typ av förändringar vi diskuterar här sker ju främst över generationer eller åtminstone över tid och då har i många fall de man diskuterar med eller försöker få över till sin sida aldrig gjort något fel själva eller åtminstone inte medvetet särbehandlat någon . All "vi och dom"-retorik är livsfarlig oavsett vilka grupper man pratar om och kommer aldrig leda till något bra om det man är ute efter är ett enat samhälle och inte en uppdelning av folk som tycker X eller Y. Självklart är det jättebra att lyfta problem och se saker ur specifika gruppers perspektiv ibland, tex fokusveckor och liknande och jag har inte sagt att någon av de grupper du räknar upp inte ska inkluderas. Det viktiga är att debatten som helhet inte exkluderar alla andra.
 
Senast ändrad:
Anledningen till att jag tror att man måste prata om helheten istället för att enbart fokusera på specifika grupper enbart är just för att man ailienerar alla som också känner sig utsatta eller då ska vara förövarna. Den här typ av förändringar vi diskuterar här sker ju främst över generationer eller åtminstone över tid och då har i många fall de man diskuterar med eller försöker få över till sin sida aldrig gjort något fel själva eller åtminstone inte medvetet särbehandlat någon . All "vi och dom"-retorik är livsfarlig oavsett vilka grupper man pratar om och kommer aldrig leda till något bra om det man är ute efter är ett enat samhälle och inte en uppdelning av folk som tycker X eller Y. Självklart är det jättebra att lyfta problem och se saker ur specifika gruppers perspektiv ibland, tex fokusveckor och liknande och jag har inte sagt att någon av de grupper du räknar upp inte ska inkluderas. Det viktiga är att debatten som helhet inte exkluderar alla andra.
Missförstår jag dig nu, eller borde inte jag som HBTQ'are prata om våra rättigheter?
Utan måste jag prata om allas rättigheter?

Vår grupp dör. Vi har större problem med psykisk ohälsa, mer självmord och i flera länder är det dödsstraff på att tillhöra vår grupp. Våra liv blir mer och mer hotat i många länder och våra rättigheter minskas.

Men du tycker det är fel att prata om vår grupp och våra rättigheter och vårt liv?

Jag hoppas att jag missförstod dig.
 
Jag tycker också att det blev en väldigt abrupt och konstig utbrytning. Ekmans resonemang hör väl för all del till den här diskussionen som ett konkret exempel på vad som utgör transfobi och får utrymme i det offentliga rummet? I alla fall jag hade inte minsta avsikt att diskutera själva författaren, trots mitt mycket tydliga ratande av henne här.
 
Missförstår jag dig nu, eller borde inte jag som HBTQ'are prata om våra rättigheter?
Utan måste jag prata om allas rättigheter?

Vår grupp dör. Vi har större problem med psykisk ohälsa, mer självmord och i flera länder är det dödsstraff på att tillhöra vår grupp. Våra liv blir mer och mer hotat i många länder och våra rättigheter minskas.

Men du tycker det är fel att prata om vår grupp och våra rättigheter och vårt liv?

Jag hoppas att jag missförstod dig.
Om inte annat så framstår det som viktigt att stanna upp och fundera på när inskränkningar för en utsatt grupp förekommer, så kan det på sikt leda till inskränkningar för den grupp som man själv tillhör etc.
 
Om inte annat så framstår det som viktigt att stanna upp och fundera på när inskränkningar för en utsatt grupp förekommer, så kan det på sikt leda till inskränkningar för den grupp som man själv tillhör etc.
För mig leder det dock fel, att man ska leda inskränkningar till att kunna drabba en själv. Det är fullt tillräckligt att det drabbar en annan medmänniska. Det blir inte mer eller mindre viktigt beroende på hur sannolikt det kan bli något som drabbar mig.

95% av de rättigheter man står upp för har ingenting eller lite med det egna smala behovet av rättigheter att göra.
 
För mig leder det dock fel, att man ska leda inskränkningar till att kunna drabba en själv. Det är fullt tillräckligt att det drabbar en annan medmänniska. Det blir inte mer eller mindre viktigt beroende på hur sannolikt det kan bli något som drabbar mig.

95% av de rättigheter man står upp för har ingenting eller lite med det egna smala behovet av rättigheter att göra.
För mig räcker det också att det drabbar någon annan. Jag menade att personer som inte tycker att drabbar dem personligen borde tänka till på liknande vis.
 
Jag ber om ursäkt för att jag ev. är nummer 32 på bollen, men är det inte just här en del av "lösningen" finns - alltså att övertyga människor som inte drabbas av ett problem att det faktiskt är ett problem, både för dem som drabbas av det direkt, men även indirekt eftersom det här med demokrati och mänskliga rättigheter förhoppningsvis är viktigt för dem också? Det räcker trots allt inte att vi har några politiker och tjänstepersoner som tar saken på allvar och som ser hur bräcklig demokratin som institution är och hur förhållandevis enkelt det är att demontera den. Blir problemet tydligt för den enskilde medborgaren så kommer det förhoppningsvis avspegla sig i att man använder sin rösträtt på ett mer ansvarsfullt sätt.

Så när den skeptiska frågan "Hur stort är egentligen problemet?" dyker upp så ska vi inte sucka utan se det som ett lysande tillfälle att upplysa om att problemet är både stort och riktigt allvarligt eftersom det är frågan om diskriminering och kränkning av individers rättigheter, inte från enskilda medborgare, utan från den styrande makten som ju faktiskt har krav på sig att respektera såväl vår grundlag som de internationella konventioner som vi har ratificerat. Genom att inte respektera människors lika värdighet och rätt till rättigheter och friheter, och genom att minska vissa gruppers och individers demokratiska utrymme, så undergrävs demokrati och mänskliga rättigheter på ett sätt som till syvende och sist påverkar oss alla. När enskilda individer är rasister och homofober så är det självfallet både illa och sårande, men när staten diskriminerar med hjälp av de institutioner som ska skydda skydda oss så är det farligt på en helt annan nivå.

Det är svårt att tala om lösningen eftersom demokrati och inkludering inte är något som man har eller inte har, utan det behövs en medvetenhet om att man hela tiden behöver arbeta aktivt med frågorna, bland annat genom att göra väljarna medvetna om problemet, men också att de som arbetar inom den offentliga förvaltningen blir mer medvetna om sin roll som ansvarsbärare i dessa frågor.
Instämmer helt med det du skriver. Genom att belysa och öka medvetenheten hos den gemene medborgaren på olika sätt så tror jag att vi långsamt kan förbättra förutsättningarna HBTQ+. Jag har fått uppfattningen att det sätts större press på offentliga arbetsgivare att arbeta med diskrimieringsfrågor och kränkande särbehandling och jag tror det är en bra ingång till påverkansarbete. Dvs lagstifta om obligatoriska utbildningar i diskriminering och normkritiskt förhållningssätt.
Som arbetsgivarrepresentant har vi stora möjligheter att föra fram ny kunkskap. Jobbar som chef i sjukvården och arrangerade en 2h föreläsning om HBTQ normkritik och minoritetsstress för ett tag sen. Riktig ögonöppnare för många och vi behöver verkligen träna på ett inkluderande förhållningssätt. Det blir kanske inte världsrevolution men kanske tänker en och annan sig för hur de agerar och vilket samhälle de vill ha i framtiden.
Vi ska följa upp denna föreläsning med lite mer bredd. Normkritik är så sjukt viktigt i sjukvården. Ingen ska behöva känna sig särbehandlad.
Jag tror att för att göra det lite mer lättbegripligt behöver man översätta det i igenkännande situationer. Min föreläsare pratade tex om att man som överviktig/fet inte får samma bemötande eller tom vård. Det kan väldigt många inom sjukvården relatera till och ta avstånd ifrån. Det är samma sak med HBTQ.
 
Jag tror att frontlinjen behöver gå just där hatet frodas och får som störst utrymme.
Det må vara i media men jag tror att vi behöver göra det på det personliga planet också. Jag är en sån som försöker ta nån form av diskussion om människosyn i stort varenda dag med mina kollegor (och i alla andra situation och sällskap också för den delen) , ibland är det HBTQ ibland är det mansnormer och ibland är det feminism. Jag försöker vara tydlig hela tiden med var jag står. Jag har alltid ett pridearmband och när strumporna syns har jag pridesptrumpr - skitsmå symboler som jag gärna sticker under näsan på folk (öhum - kanske inte fötterna då). Det bästa är om nån noterar och frågar - då går jag såklart igång, noteras det inte så tar jag själv upp ämnet. Jag är också livrädd för de utrakonservativa krafterna i samhället och hur det sprids i vår omedelbara närhet - jag är så krass att jag tror att hatet och hoten och lagarna mot HBTQ (aborträtt mm) bra är början på förtryck av en ännu större del av befolkningen.
Jag har också alltid nåt med Pride på mig. Har ett nyckelband bland annat.
Jag är så orolig för min son som är född tjej.
Jag propagerar för allas lika värde vilket är grunden i mitt jobb.
Men hur vi ska nå de vuxna, det vet jag faktiskt inte
 
Jag tycker också att det blev en väldigt abrupt och konstig utbrytning. Ekmans resonemang hör väl för all del till den här diskussionen som ett konkret exempel på vad som utgör transfobi och får utrymme i det offentliga rummet? I alla fall jag hade inte minsta avsikt att diskutera själva författaren, trots mitt mycket tydliga ratande av henne här.
och @EmmaBovary det var vi tre och någon mer som diskuterade Ekis Ekman och för min del gör det inget att diskussionen inte fortsätter, jag tyckte inte det kändes särskilt givande.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp