Värdelös som matte?

[valdefel]

Vill vara anonym angående detta, men måste få skriva av mig lite

Skaffade för ett tag sedan hund nr 2, en valp.
Duktig och bra på alla vis, verkligen lättsam.
Funkar toppen med hund nr 1, de leker mycket och har sällskap av varann. Det är underbart att se dem springa lösa i skogen och busa

Men.

När hunden valdes kände jag mig liiiite lite tveksam till individen, den kändes otroligt vek. Iaf jämfört med vad jag är van.
Hund nr 1 är allt annat än vek, och man måste hålla honom ganska "kort" ibland med ganska sträng röst.
Valpen var väl inte så socialiserad, så man tänkte väl att det går över.

Men nu (efter flera månader) känns valpen fortfarande "för vek".
För mig iaf. Eller för hur jag "måste" prata med andra hunden. Om jag lägger lite tryck i rösten till hund nummer ett så blir ju lilla 2an alldeles förstörd typ

Det är inget roligt
Jag undrar om jag gjorde fel?
Borde jag gått på min instinkt där om att den var för vek? Min instinkt har brukat vara pålitlig i andra lägen..

Det känns som att jag inte knyter an till den nya, som om att allt den gör är ap-jobbigt, trots att den faktiskt är otroligt lättsam som sagt.
Och det känns så taskigt, varför ska den behöva bo hos någon som känner så? Som inte älskar den lika gränslöst som jag gör med andra hunden?

Hund nr 1 är min första, och jag har inte haft två hundar förut.
Känner att det kanske blev för mycket med två, ovanpå allt annat man gör med hästar osv... Jag hinner/orkar/tar mig inte tid för att träna med dem individuellt, och det bidrar ju säkert till att det inte går framåt så mycket med den nya som jag tycker att det borde.
Och jag inser ju det, när vi är ute och jag blir irriterad på att något inte funkar, så blir jag ju så irriterad och besviken på mig själv för att jag borde kunna fixa det där.
Om jag bara tog mig tid. Orkade. Ville.

Jag känner också att den nya inte tilltalar mig utseendemässigt. Det låter ju konstigt, men det beror kanske på att jag inte knutit an? Känns iaf lite som att ha ett trollbarn i huset
Och vad är man för människa som bryr sig om sånt? Om hur hunden ser ut? Skönheten sitter ju på insidan, men det känns som att jag inte SER någon insida på den här hunden...

Den här tiden på året är allmänt jobbig för mig, har en historia av att ha gått in i väggen och efter det är jag inte lika tålig längre. Andra saker i livet har varit många och ansträngande de senaste månaderna. Vilket gör att jag tänker att det kanske bara är det, typ lätt depression eller nått? Att det blir bättre med våren?
Vädret den här vintern har ju inte underlättat humöret precis...

Gaaah, ursäkta för svammel, vet inte vad jag vill. Kanske att ni ska stena mig lite, känns som att jag förtjänar det

 

[Ravishing]

Sv: Värdelös som matte?

Jag tycker du ska omplacera den nya hunden. Det känns inte sjysst mot en trevlig individ att inte vara uppskattad i hemmet, tycker jag. Även för dig, hur kul kan det vara att ha en hund man bara finner irriterande ändå?

Sluta älta om det som har varit, visst du kanske skulle ha följt din instinkt, men det är liite försent för det nu. Nu har du en hund du inte trivs med och du måste lösa situationen, du får känna efter om du vill ha hunden kvar eller om du vill omplacera den. Hör av dig till hundens uppfödare och berätta hur du känner, de brukar vara måna om att deras hundar kommer till rätt hem och har det bra, hon kan säkert hjälpa dig att hitta ett bra hem till hunden.

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Ja, tanken har slagit mig såklart.

Det jag undrar är väl om det är en övergående grej för att jag är så trött(på allt) just nu... och att valpen "får skulden" eftersom att den typ var droppen som fick bägaren att rinna över sas.
Men när livet styr upp sig lite framöver kanske det blir annat?

Minns ju att jag var rätt less ibland på första hunden när han var liten och strulig, fast jag kan inte minnas att det kändes såhär...

Sedan undrar jag om "det är för mycket" för mig med två hundar, att det är där skon klämmer i huvudsak. Och om jag då lämnar tillbaka valpen så blir det ju ingen ny hund.
Tanken känns delvis skön.
Men då skulle ju första hunden få ett tråkigare liv? De busar ju och brottas och har så himla kul tillsammans, känns ju taskigt att ta ifrån honom det
Innan vi skaffade valpen så kände jag ofta att den vuxna hunden kom till mig och tjatade om aktivering, nu blir det ju inte så.
Men det kanske egentligen bara betyder att om jag redan innan inte hade engagemang nog för att aktivera en hund, så är det ju dödfött att ha två och tro att man kan underhålla dem båda.
Man kan ju inte ha två hundar för att slippa engagera sig själv?

Jag är expert på att älta, vrida och vända tills jag inte ens vet vart jag har arschlet

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Känns så fånigt också, att komma till uppfödaren efter flera månader och säga vadå? Nä, jag verkar inte bli kär i den här valpen, så den får du tillbaka?

 

[lady_vip]

Sv: Värdelös som matte?

Angående hundens vekhet tycker jag att du ska vara lugn, det är ju en valp.

Min ena var väldigt vek som valp, otroligt känslig och man behövde aldrig höja rösten. Vi körde på som vanligt med miljöträning och vanlig träning, men jag var lite orolig över att hon skulle bli vek även mentalt.

Sen löpte hon och efter andra löpet hade jag en helt annan hund. Hon är stentuff idag, totalt orädd, men fortfarande förarvek och jag tycker hon är hur behaglig som helst.

Har du gått valpkurs? Låter du valpen umgås med dig bara själv?

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Vi har inte gått valpkurs tillsammans nej, gick med första hunden.

Och nej, vi har nog inte umgåtts så mycket bara valpen och jag. Det är väl en del i böket med två hundar, att det blir dubbelt så många promenader om man ska ta en i taget. Beroende på hur det ser ut på jobbet är det ibland svårt. Men det är ju en sak jag förstår att jag borde.
Jag kan eventuellt "bli av med" första hunden någon dag i veckan, och så kunde jag passa på att bara vara med valpen.

Valpen är ju inte jättemycket valp längre, är väl 8-9 månader nu. Tror du att han kan ändra sig såpass mycket ändå?

Det jag tycker sämst om är väl att han liksom säckar ihop som en strykrädd hund när det "är något". Typ om jag har fått med sträng röst säga till andra hunden SITT, så sitter valpen där som ett vrak med nerböjt huvud, småskakar, vänder sig bort osv. Jag försöker då vara glad när jag pratar med honom, gullar och säger duktig! men får liksom ingen respons.
Han är väldigt undergiven när han kommer, ser alltid ut som att han ber om ursäkt för att han finns trots att jag lockar med glad röst, gullar osv.

Men det känns som att eftersom han ser mig vara sträng med den andra så kan han inte lita på att jag ska vara "snäll" med honom? Men hur gör man då?

Om han inte är undergiven och slapp som en påse nötter så får han liksom sprattelpanik typ om han tar ett skutt framåt så det tar tvärstopp i kopplet, då FLYGER han åt andra hållet, och då hinner man ju inte med så det tar ju tvärstopp där med och så studsar han runt som en sån där squash-boll en massa gånger...
Ute är kan sådär att han försöker hålla koll på allt, ska gå först osv, antar att det beror på att han inte litar på att jag ska ta hand om honom?
Försöker jag placera honom bredvid eller bakom studsar han runt som den där squash-bollen och verkar helt blockerad...

Jag försöker jobba med ögonkontakt osv, men det verkar som att han helt enkelt inte pallar att se mig i ögonen

Vill tillägga att jag verkligen anstränger mig för att inte hunden ska känna sig mindre omtyckt. Jag kramas, gullar, berömmer och försöker att inte visa när jag blir irriterad. Men såklart måste han känna av det

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Visst skulle jag kunna fara på kurs osv, men både tid och pengar är det lite ont om just nu pga en massa omständigheter

 

[Migo]

Sv: Värdelös som matte?

Känns så fånigt också, att komma till uppfödaren efter flera månader och säga vadå? Nä, jag verkar inte bli kär i den här valpen, så den får du tillbaka?

Jag tror att uppfödaren uppskattar ärlighet. Kanske har denne tips på träningsupplägg, kan berätta hur tiken var som ung och hjälpa dig att bygga en bra relation med din nya hund?

Alla uppfödare jag känner är mycket måna om att alla parter ska trivas. De både erbjuder träningshjälp, omplaceringshjälp och tar i de flesta fall tillbaka hunden utan att tveka, om det är vad man vill. Ingen blir hjälpt av att ägaren håller kvar valpen av pliktkänsla!

Och jag tycker inte att man är en dålig hundägare för att man kommer till den insikten du berättar om här. Snarare tvärt om!!

/Migo

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Läste just på vacker-tråden här ovanför, någon skrev: "a perfect match" måste det vara...

Åh, det här känns inte som "a perfect match"

Egentligen gör inte första hunden det heller, eller, man måste vara lite "hård" med honom, och jag gillar egentligen inte att behöva vara det. Men nu har man ju lärt sig hur han funkar och allt går liksom på räls... Men han har hela tiden känts som perfekt, även om lydnad osv tagit låååång tid.

*suck*

Vad jag svamlar.

 

[lil-sis]

Sv: Värdelös som matte?

Omplacera, det ska vara kul att ha hund!!

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Jag kom förresten på en konstig jämförelse, men det liksom klack till i mig när jag kom på den.

Håll i er nu

Jag skulle köpa en handväska, jag är inte mycket för handväskor, men hade nu ett speciellt behov och väldigt specifika krav.
Gick länge och kollade, upptäckte självklart att just de kraven jag hade liksom inte fanns kombinerade... Hittade tillslut en som faktiskt hade (typ) allt jag ville ha, den var snygg osv.
Men jag liksom ÄLSKADE den inte, men eftersom det är en väska så behöver jag inte älska den ju.
Köpte den iaf, men istället för att börja använda den så lade jag den åt sidan efter att ha klämt på den lite. Och började prata om att jag skulle kolla vidare och se om jag hittade någon som var ÄNNU bättre.
Jag kände mig liksom inte GLAD för den, sådär så man bara vill flytta in alla grejer på en gång osv..
Fick med en kompis på stan för att hjälpa till att kolla väska, och med hjälp av henne och hennes tankar och ideer så hittade vi DEN väskan i en av de affärer jag redan rotat igenom från golv till tak.
Den uppfyller inte riktigt alla mina tekniska krav, men efter lite funderande kom jag på att det finns alternativ till vissa av kraven. och den här väskan vara bara så MIN. Sådär så jag sken som en sol på väg hem, och så fort jag tänker på hur sjukt bra den passar

Ja, nu känns valpen lite som den där första väskan... Om ni fattar vad jag menar?
Inte för att jag hittat någon annan valp jag hellre vill ha, men känslan...

 

[lady_vip]

Sv: Värdelös som matte?

Men alltså... Som jag ser det har du 2 val. Antingen ger du valpen en chans och lägger lite tid och jobb på den. Man får den hund man förtjänar, oftast. Är hunden kass mentalt lär du märka det, men det kan också vara så att valpen känner av din sinnesstämning och därför beter sig som en vilsen själ.
Har du testat klickerträning? Du får ju sluta jämföra den med din andra hund också, det är aldrig bra. Sen att du tycker hunden är ful känns ju som en ganska dålig ursäkt på något vis.

Eller så omplacerar du den.

Vad är det för hund?

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Jo, det är ju så. Är väl bara så att just nu går jag på sparlåga på allt "extra", men jag ska ta och göra så att jag sätter av tid till oss tillsammans, utan den andra hunden. Kanske är det bara det som fattas, egentligen. Första hunden hade man ju helt själv, och då blev det ju annan kontakt oss emellan. Nu är det svårt att ägna sig åt en, för då kommer ju alltid den andra flamsandes

Känns det ändå sen som att det inte uppstår något klick, så får vi väl fundera på nästa steg.

Att jag ser den som ful är väl mest oroande just för att jag tycker att jag generellt sett aldrig tycker djur är fula om jag inte gillar dem. Har tex en gräsligt ful häst, men hans personlighet är så vacker att man inte ser hans fula konturer
Det är väl det som känns så konstigt med hunden tror jag.

Det är en rätt ovanlig ras, så eftersom jag gärna vill hålla de här tankarna anonyma här så får jag ducka på den frågan.
Men det är väl en ganska okomplicerad sorts sällskapshund sådär.

 

[lady_vip]

Sv: Värdelös som matte?

Du behöver ju bara sätta av 10 minuter om dagen, så att det känns överskådligt. Börja med något nytt, som typ klicker och kör på en kort stund. Eller gör ett godissök en dag osv, enkla grejer som får dig att upptäcka att du har en begåvad hund.

Jag menar, du behöver ju inte köra värsta tävlingslydnaden om du har en sällskapshund, det känns på tok för svårt när ni inte har någon bra relation. Lär hunden freestyletricks i stället. Min sambo tränat freestyle med vår unghund, med hjälp av klicker, och hon älskar det (och han också ) och kan hur många tricks som helst nu.

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Tack för pepp, jag ska verkligen göra ett ryck och se om vi kan få till någon bättring.
Tycker nästan att det är lättast om första hunden inte är hemma alls, vad gör jag annars av honom medan jag tränar den lilla med klicker? Han lär ju bryta ihop av avundsjuka, han är också lite klickertränad och vet vad det innebär...

Hur gör ni med flera hundar? Stänger in den ena i ett annat rum? Går ut och tränar? Binder fast den ena i elementet?

 

[Jenka]

Sv: Värdelös som matte?

Har än så länge bara en, men när jag har andra hundar på besök stänger jag in hunden i sovrummet så jag kan ägna mig helt åt den jag tränar. På klubben turas de om med att vara uppbundna och pausa.

 

[Migo]

Sv: Värdelös som matte?

Jag tränar mina hundar tillsammans. De lär sig snabbt att det är lönsammast att sitta passiva medan jag fokuserar på en i taget.

 

[valdefel]

Sv: Värdelös som matte?

Går det att kortfattat beskriva hur du börjar jobba då?

Om jag idag ska ge tex godis till båda, så har den äldre en tendens att sticka fram skallen även till "den andra" biten, och då backar valpen oftast. Blir lite bök...
Föreställer mig att den äldre skulle börja yyyla om jag försökte få honom att sitta passivt medan jag höll på med valpen. Men det går kanske? Vore kanske tom bra övning

 

[lady_vip]

Sv: Värdelös som matte?

Olika rum med kompostgaller mellan, svårare än så är det inte. Här får de lära sig att jobba en i taget, men det kan ju ta en stund att lära dem.

 

[Migo]

Sv: Värdelös som matte?

Den "passiva" ylar i början. Och hoppar. Och klämmer sig fram. Och surar. Och kastar inshejpade beteenden efter en.

Jag började helt enkelt med en jätteenkel grundregel: Hunden jag fokuserar på får klick-godis. Jag ger den alltid direkt ur handen eller kastar in i munnen. Klicket gäller enbart den hunden som fått kommando för att "nu börjar vi träna".

Hunden som ska sitta och vänta får belöning så fort den är tyst/en bit bort/passiv/ligger plats. Den belöningen kastar jag ut på golvet, en bra bit från mig och den "aktiva hunden.", dvs jag planerar belöningsplaceringen så att det ska bli lätt att vara en bit bort.

Om den aktiva knallar efter den kastade godisen så kallar jag tillbaka och förstärker fokus på mig.

Några pass får man räkna med att ha ögon i nacken för att kunna belöna även den passiva hunden, men de lär sig skitfort att ligga tyst och vänta på sin tur. Jag behöver inte ens ge kommando för det, utan de ser den andres startkommando som ett tecken på att passivitet lönar sig.

Jag fortsätter att spontanbelöna den passiva även när de har bra stadga, med kanske en eller två förstärkningar per pass. Vill att det ska vara en "aktiv pasivitet" med koll på mig även om de håller sig undan.

/Migo