Våld på jobbet

[Görel]

Jag jobbar som socialsekreterare. Det förekommer sällan fysiskt våld men däremot verbalt med hot. Jag har genom åren haft en handfull kollegor som fått klienter dömda för hot, men det är ju inte många hotsituationer som är så påtagliga att de kan gå vidare till åtal.

För att förebygga arbetas med både miljö och bemötande. Det är många låsta dörrar och flera kontor har väktare permanent. Det är uttänkt hur receptionen och besöksrummen ser ut, hur vi tar klienterna till och från dem, hur larmsystemen ser ut och hur larmsituationer hanteras.
Vi utbildas i bemötande och diskuterar hur man bemöter människor i olika typer av situationer.

 

[Elo]

Jag arbetare också innom ett yrke där det förekommer en del våld, hot och hot om våld. Dels mot oss som arbetar där (från elever men också från föräldrar) samt mellan elever (där vi har skyldighet att bryta).

Tack o lov sker det sällan riktigt allvarliga saker*, men "mindre" incidenter sker alltför ofta. Vi utbildas i bemötande, samt har möjligheter till samtalsstöd osv från arbetsgivarens sida. Det värsta, tycker jag, är dock hoten från föräldrarna, att tonåringar höga på hormoner ballar ur ibland kan jag ta, men vuxna människor bör bete sig bättre.

Jag hade velat se att man jobbade mer med den fysiska miljön i skolor för att hjälpa eleverna hantera sig själva och andra på bättre sätt. Dock kostar det "mycket" och därför görs det inte i någon större skala. Vilket är synd, iom att det ändå handlar om en stor volym människor som passerar en skola under skolans alla verksamma år.

* En gång har det slutat med domstol, några gånger med avstängning/flytt till annan skola.

 

[honung]

Bär överfallslarm på jobbet (inom vården, nattetid), hanterar ibland våldsamma personer, jobbar nära polis och väktare. Har utmärkt handledning av ibland psykolog för att hantera bakåt, ibland en strateg/konsult för att hantera framåt. Har väl genomgångna rutiner och riskbedömningar, har nära samarbete med skyddsombud och arbetsmiljöverket vid uppkommet behov.
Har i detta jobb blivit jagad med yxa, fasthållen, fått slag, sparkar, hot, söndersparkad bil, blivit rånad osv.
Trots det har jag världens bästa jobb som jag trivs mycket bra med.

På extrajobb som security/publikvärd är det mitt arbete att hålla ordning och har blivit utsatt för våld antingen direkt eller så har jag hamnat emellan när jag gått in och avbrutit våld. Jobbar då tack och lov i nära samarbete med dels välmusklade kollegor, dels med väktare och polis. Får på detta jobb regelbunden riskbedömningsutbildning, utbildning av proffs på säkerhet och handledning av desamma.

 

[Badger]

Seriöst att det finns arbetsplatser där det förekommer våld?! (utöver de yrken med våldsmonopol). Konflikter vet jag förekommer lite nu och då även på min arbetsplats men det har aldrig gått längre än så. Följer den här tråden, känns som att man kan lära sig något nytt här.

Bibliotekarier tex tror jag. Vårt bibliotek har märkt stor förbättring med säkerhetsvakt två timmar innan stängning.

 

[Badger]

Jag blev så nyfiken så jag blev tvungen att googla. Hemskt att de som jobbar inom vården och ska hjälpa andra kan bli utsatt för något sådant. De förtjänar lönehöjning... Och mer satsningar inom arbetsmiljö och säkerhet. Det lilla jag hann läsa så uppfattade jag det som att jag om sågverksarbetare har säkrare arbetsmiljö än tex en akutsjukvårdare. Ursäkta att jag är så grymt okunnig men det lätt hänt när man är ung och relativt ny i arbetslivet.

Jag tycker nog inte egentligen att löneförhöjning rimligen måste vara bästa svaret på ett psykiskt lidande på jobbet utan att andra lösningar väl måste vara bättre.

Tror att de som är beredda att ta risker och rädsla för lön är i andra yrkesgrupper än tex vården, lärare och bibliotekarie. De kanske valde bli polis eller säkerhetsvakt med ungefär motsvarande lönelägen. Men då har båda valt ett yrke de förväntat sig och kanske trivs med.

Att kunna ha ett jobb med stort självbestämmande och ungefär det riskläge man trodde jobbet skulle innebära måste vara mer värt än ett påslag för att man fick ett annat yrke. Så det måste rimligen vara där insatserna sätts in. Att anpassa yrkets riskläge och arbetsuppgifter till det förväntade.

Vet inte ens vilket löneläge man ska ha om man har en konstant rädsla/panik men ingen utbildning-utrustning-större lust för att hantera skarpa situationer. Sannolikt mer än vi kan betala.

 

[LadyCovergirl]

Jag jobbar på säkerhetsavdelningen på ett säkerhetshäkte. Det innebär givetvis en höjd till mycket förhöjd risk att utsättas för våld och hot.
Det som framförallt är en skillnad som har kommit de senaste åren är att vi har en högre andel psykiskt sjuka intagna. Vi märker tydligt hur psykvården utanför brister

Alla som jobbar klientnära bär larm och det finns dessutom väggfasta larm. I princip minsta lilla skrymsle är kameraövervakat. På säkerhetsavdelningen bär alla OC och batong och på övriga avdelningar är det nog 50-50.
Vid incidenter är larmstyrka snabbt på plats och är det riktigt allvarligt har vi egen insatsstyrka. Blir man utsatt för våld eller hot så skrivs rapporter och det polisanmäls. Tyvärr är det så att hot ofta konsumeras av den redan aktuella brottsligheten så det händer inte så mycket.
Dessutom är det så att vi, tillsammans med bl.a. poliser och OV, ska stå ut med mer våld än gemene man. (Något jag tycker är helt fel. Att få verbala hot är en sak men att faktiskt bli misshandlad och få lägre skadestånd p.g.a. sitt yrke är galenskap! Jag tycker snarare att det är tvärtom, våld mot tjänsteman i statlig tjänst borde ses som ett angrepp på just staten och straffas högre.)

Vi har kamratstödjare tillgängliga och det kan vid behov ringas in från annat häkte eller anstalt i regionen. Vi har dessutom möjlighet till personalstöd via telefon. De gånger jag har blivit utsatt har jag känt mig väl omhändertagen. Dock ska tilläggas att jag inte går och ältar saker efteråt utan släpper det i princip omgående så jag kan inte avgöra hur ett eventuellt långsiktigt stöd ser ut.

Jag önskar ibland att de som söker sig till det här jobbet har mer förståelse för hur det kan vara och inte bara tror att det är pärlplattor och samtal som gäller. Man måste också vara beredd på att någon på morgonen skriker att du är en hora och att han ska knulla din morsa, till lunch få matbrickan kastad mot sig och på eftermiddagen gå in i en cell och omhänderta någon som är inkletad i bajs och kastar kiss mot dig. Då tror jag att man har en bättre möjlighet att bli långsiktig i yrket alternativt söka sig till en annan tjänst som passar en bättre.

 

[Halfrek]

Jag jobbar som bibliotekarie och som alla i offentliga rum råkar vi ut för en del. Det har förekommit hot mot personal och slagsmål (mellan besökare då inte där vi varit inblandade) och det händer ju att vi får hantera hotfulla och oberäkneliga personer. Vi har ett aktivt skyddsombud och jobbar mycket utbildningar i hur vi ska hantera olika typer av konflikter. Min arbetsplats är förskonad jämfört med hur en del kollegor har det, vi har än så länge inte behov av vakter etc.

 

[Mabuse]

Seriöst att det finns arbetsplatser där det förekommer våld?! (utöver de yrken med våldsmonopol). Konflikter vet jag förekommer lite nu och då även på min arbetsplats men det har aldrig gått längre än så. Följer den här tråden, känns som att man kan lära sig något nytt här.

Det finns absolut arbetsplatser med risk för våld - socialtjänst, missbruksvård... Det jag vet om sådana arbetsplatser är att man jobbar mycket med säkerhetsrutiner (kan vara allt från att inte gå in själv till hur man sätter sig i rummet, alltid närmast dörren. Personlarm och ordningsvakter nära är andra metoder. Dvs man försöker så mycket som möjligt förebygga att någon ska bli slagen.

 

[Hoarfrost]

Jag har jobbat inom hemtjänsten privat och där fanns det två gamlingar som det inte var kul att gå till alls, den ena var en gubbe som brukade sitta och titta på när man lagade mat, och prata trevligt. Men höll du inte med om vad han sade eller tappade något, brände något, gjorde något fel - kastade han saker på en. Det kom farande glas, bestick, porslinsfigurer, krukor, stolar.
Den andra var en tant som var rasist upp över öronen. Jag är blond med blå ögon så jag hade inga problem med henne, tills jag en gång kläckte ur mig att jag nog inte tyckte "såna där svartingar" var kriminella hela bunten. Då började hon hota mig varenda gång jag var där. Det kunde vara saker som "om du vänder ryggen till kanske jag hugger dig/slår dig i bakhuvudet och slår ihjäl sig" "när du smörjer mina ben kanske jag sparkar dig rätt i ansiktet" och hon slog mig faktiskt i bakhuvudet med en tidning en gång och skrattade sedan "du trodde du skulle dö va? bra!"

Inget gjordes åt det, och när man pratade om det blev det mest "haha ja de är för tokiga men det viktigaste är att man bemöter dem trevligt"

Nu jobbar jag som receptionist på en skola, alltså en byggnad där vem som helst kan komma in. Det är rätt mycket missbrukare som vimsar runt här och vid två tillfällen har personer som kräver att få träffa rektorn, men inte fått det, gått bärsark. Slagit sönder saker i receptionen och hotat, vägrat gå ut ur receptionen osv. Efter sista gången gjordes det äntligen något - jag fick ett paniklarm.

Dock fick jag aldrig prata med någon, men jag hade gärna gjort det. Jag blev rejält påverkad och mådde dåligt flera veckor efter. Jag visste inte hur jag skulle hantera känslorna efteråt och drog mig för att gå till jobbet. Sitter alltid ensam i receptionen och får dessutom höra att "det är du som främst är säkerheten på skolan". Men jag vill inte vara kanonmat. Har pratat med chef om det men hon vill bara dra igång en hel psykologcirkus, jag ville mest bara prata med någon snäll människa och reda ut tankarna.

 

[kakan89]

Jag jobbade många år inom äldreomsorgen. Hot och våld förekom men lösningen uppåt var mest att rycka på axlarna. På ett ställe där jag jobbade och vi hade flera utåtagerande vårdtagare, där hade cheferna total ögonbindel. Vi jobbade själva på natten, visserligen hade vi överfallsalarm men ingen kunde ta sig in till avdelningarna. När man hade blivit utsatt för våld var det ens kollegor som hjälpte till med att få en att må hyfsat. Jobbade där ett år och hade ont i magen varje kväll när jag skulle till jobbet.


Nu jobbar jag inom hotell och resturang. Där kan det ju uppstå hotfulla situationer men här jobbas det med förebyggande utbildningar och vi pratar mycket i personalgruppen hur vi ska lösa situationer innan det händer något.

 

[Lycan]

Det behöver inte handla om rövhattar (ordet som jag verkligen avskyr!), utan det kan handla om personer med funktionsnedsättningar av olika slag. Personer som jobbar på boenden och annan verksamhet för personer med funktionsnedsättningar kan mycket väl utsättas för våld.

Jo, nog förstår jag det. Jag menade de som kastar sten på poliser, sjukvårdspersonal etc som någon nämnde. De borde veta bättre.

 

[Lycan]

Jag tycker nog inte egentligen att löneförhöjning rimligen måste vara bästa svaret på ett psykiskt lidande på jobbet utan att andra lösningar väl måste vara bättre.

Tror att de som är beredda att ta risker och rädsla för lön är i andra yrkesgrupper än tex vården, lärare och bibliotekarie. De kanske valde bli polis eller säkerhetsvakt med ungefär motsvarande lönelägen. Men då har båda valt ett yrke de förväntat sig och kanske trivs med.

Att kunna ha ett jobb med stort självbestämmande och ungefär det riskläge man trodde jobbet skulle innebära måste vara mer värt än ett påslag för att man fick ett annat yrke. Så det måste rimligen vara där insatserna sätts in. Att anpassa yrkets riskläge och arbetsuppgifter till det förväntade.

Vet inte ens vilket löneläge man ska ha om man har en konstant rädsla/panik men ingen utbildning-utrustning-större lust för att hantera skarpa situationer. Sannolikt mer än vi kan betala.

Fast är inte många inom sjukvård och polis underbetalda? Att bibliotekarier levde farligt visste jag inte.
Men vad för konkreta saker skulle man kunna göra för att öka säkerheten och tryggheten?

 

[Badger]

Fast är inte många inom sjukvård och polis underbetalda? Att bibliotekarier levde farligt visste jag inte.
Men vad för konkreta saker skulle man kunna göra för att öka säkerheten och tryggheten?

Jag känner inte att jag rakt av vill ge mig in i det, men det finns lite olika statistik på det och all visar inte på underbetaldhet. Det är ju även från grupp till grupp också inom områdena. Så där är det lätt att googla och få olika artiklars syn på saken. Jag har i alla fall inte kommit fram till något rakt svar. Det beror ju också på vad man tycker är en låg lön. Tex Pedagog Stockholm hävdar att deras lärare ligger runt 40 000 för en mellanstadielärare. Jag hade känt att jag hade tyckt det var bra om jag fick det, men andra tycker självklart det är jättelite.

För lärare mellanstadiet är medianlönen 40 038 och för lärare högstadiet 39 526. Medellönen för gymnasielärare i allmänna ämnen är 40 290 kronor, gymnasielärare i yrkesämnen 38 770 kronor och gymnasielärare i praktiska/estetiska ämnen 37 173 kronor.

Sjuksköterskor verkar ha en median på 30 000 kr och ngn topp på 39 000 kr. Medellön polis 35 000 ingång 25 000. Alltså jättesnabbgooglat åt dig. Du får säkert mycket bättre info om du är intresserad.

Lite oavsett så tycker jag inte att dessa två har någonting som relaterar till varandra. Dvs du kan inte utbilda och anställa till ett yrke, varpå det visar sig vara ett helt annat yrke som inte passar personen lika bra och kompensera det med lönepåslag.

Om sedan yrkesgruppen behöver ett lönepåslag är det en helt annan orelaterad fråga. Sedan påverkar också löner inflation, om tex alla i samhället tjänade 40 000 i månaden skulle 40 000 i månaden vara mindre värt än det är nu. Så den relativa lönen skulle ligga ungefär lika. Löneklyftor misstänker jag måste också bekämpas genom att de i toppen får mindre löneförhöjningar snarare.

Alla människor är helt enkelt sannolikt bara inte uhm gjorda för att klara hot och rädsla dagligen oavsett lönepåslag. Andra söker sig till den typen av jobb och klarar det jättebra.

Sedan kan man säkert ändra ett yrkes arbetsbeskrivning och utbildning och lön på en gång. Tex att Bibliotekarier har lite längre utbildning med ett års skydd och väktarrelaterade kunskaper kombinerad med arkivering och annat. Och så lönepåslag för extra lång utbildning och risken med att vara bibliotekarie. Då kanske också andra personer skulle söka sig till yrket helt enkelt. Eller så anställer man en väktare..

 

[Badger]

Fast är inte många inom sjukvård och polis underbetalda? Att bibliotekarier levde farligt visste jag inte.
Men vad för konkreta saker skulle man kunna göra för att öka säkerheten och tryggheten?

Jag tänker mig att utvecklingen med hot mot tex bibliotek ökat på sista tiden och att man borde kunna få kontroll på det genom väktare och möjlighet att avvisa personer osv. Jag har läst en del förslag på åtgärder som jag glömt igen. Men det finns mängder av artiklar om det också. Det var en jättediskussion i tidningarna för bara ett halvår sedan.

I realiteten verkar lösningarna ligga väldigt nära övriga lösningar på andra problem eftersom problemen ligger nära skolans problem och oroliga områdens problem. Dvs fånga upp barn tidigt i skolan tex.

(På vårt bibliotek så tycker bibliotekarierna att tex fritidspersonal i samma byggnads engagemang med aktiviteter tillsammans med barnen på fritidsgården skulle kunna sänka den oroproblematik som ändå är kvar efter att väktaren flyttade in direkt.)

 

[Badger]

Jag tänker mig att utvecklingen med hot mot tex bibliotek ökat på sista tiden och att man borde kunna få kontroll på det genom väktare och möjlighet att avvisa personer osv. Jag har läst en del förslag på åtgärder som jag glömt igen. Men det finns mängder av artiklar om det också. Det var en jättediskussion i tidningarna för bara ett halvår sedan.

I realiteten verkar lösningarna ligga väldigt nära övriga lösningar på andra problem eftersom problemen ligger nära skolans problem och oroliga områdens problem. Dvs fånga upp barn tidigt i skolan tex.

(På vårt bibliotek så tycker bibliotekarierna att tex fritidspersonal i samma byggnads engagemang med aktiviteter tillsammans med barnen på fritidsgården skulle kunna sänka den oroproblematik som ändå är kvar efter att väktaren flyttade in direkt.)

I realiteten är det ju antagligen samma 5 barn och 3 vuxna och de behöver nog hjälp ändå.

 

[Lycan]

Jag tänker mig att utvecklingen med hot mot tex bibliotek ökat på sista tiden och att man borde kunna få kontroll på det genom väktare och möjlighet att avvisa personer osv. Jag har läst en del förslag på åtgärder som jag glömt igen. Men det finns mängder av artiklar om det också. Det var en jättediskussion i tidningarna för bara ett halvår sedan.

I realiteten verkar lösningarna ligga väldigt nära övriga lösningar på andra problem eftersom problemen ligger nära skolans problem och oroliga områdens problem. Dvs fånga upp barn tidigt i skolan tex.

(På vårt bibliotek så tycker bibliotekarierna att tex fritidspersonal i samma byggnads engagemang med aktiviteter tillsammans med barnen på fritidsgården skulle kunna sänka den oroproblematik som ändå är kvar efter att väktaren flyttade in direkt.)

Det är tragiskt att har blivit så oroligt i bibliotek. Det ska ändå vara en tillflyktsort där man kan sitta i lugn och ro och drömma sig bort i en bok. Men det lät som ganska konkreta och bra förslag i mina öron. Jag hoppas att de genomförs.

 

[villhöver]

Jag har jobbat inom både ungdomsvård/institution och Kriminalvård (sluten anstalt), och risken för hot och våld är ju ganska stor - både direkt riktat mot personal och mellan klienter (som då ändå innebär att personalen råkar ut för hot- och våldssituation). I anstalten bar vi larm och det fanns väggfasta larm, och gick larmet så kommer förstärkning snabbt. Batong och OC bärs endast av ett fåtal i personalen. Fanns även insatsstyrka om något skulle gå riktigt åt skogen. Idag är stället kameraövervakat men under mina första år där fanns inga kameror inne i huset, endast utomhus. Så när du gick utom synhåll från kontoret så var du on your own.
Jag ska ändå säga att jag under de 7 år jag var anställd inte blivit utsatt för hot eller våld riktat direkt mot mig, men hade kollegor som råkade ut för både det ena och det andra, och jag har varit med vid flertalet våldsincidenter mellan klienter.
Hände det något riktigt allvarligt så hade man gemensam debriefing om vad som hänt, och personalstöd finns ju att få vid behov. Likväl som att det skrivs rapporter och anmälningar efter incidenter.

I ungdomsvården förekom det våld men allra mest verbala hot och kränkningar.

Har jobbat inom skola under 5,5 år och har inte blivit utsatt för hot eller våld men i och med min roll varit "i" det när det uppstått situationer mellan elever. Vet kollegor som har blivit utsatta för allvarliga händelser. Varit med om att det på en skola jag jobbade på ofta hängde skumma typer inne i lokalerna (halva lokalen var offentlig plats) och det hände vid något tillfälle att det var folk som väntade på personal, en kille som kom in med baseballträ och var ute efter en personal osv...
Kände en skolsköterska (jobbade i annan kommun än mig) som blev så allvarligt hotad av vårdnadshavare att hon kom till stallet med poliseskort...

Enhetschef nu och det är samma där, kollegor som varit med ett tag har blivit hotade. Man har hotat deras barn osv...
Mitt arbetsområde, LSS, har en del utåtagerande brukare och vi jobbar ju framförallt med metoder för att våldssituationer inte ska uppstå, lågaffektivt bemötande osv. Händer det något skrivs tillbud och arbetsskaderapporter, man diskuterar på verksamhetsmöten osv. Finns personalstöd, både kostnadsfritt samtalsstöd som är anonymt/sekretess gentemot arbetsgivaren, men jag som chef kan även beställa stöd via företagshälsovården om ytterligare stöttning behövs.

 

[Badger]

Det är tragiskt att har blivit så oroligt i bibliotek. Det ska ändå vara en tillflyktsort där man kan sitta i lugn och ro och drömma sig bort i en bok. Men det lät som ganska konkreta och bra förslag i mina öron. Jag hoppas att de genomförs.

Biblioteken har ju blivit mer av den sista öppna kommunala verksamheten i många områden efter att nästan allting annat som kunde finnas slagit igen. Så de hjälper såklart till med datorer och jobbsök och sådant, fylla i blanketter och förklara lagar. Allmän kommunal service som behövs men som lagts ut på nätet, men alla klarar inte av nätet. Sista utposten i kommunen där man kan få hjälp av en människa.

 

[Halfrek]

Biblioteken har ju blivit mer av den sista öppna kommunala verksamheten i många områden efter att nästan allting annat som kunde finnas slagit igen. Så de hjälper såklart till med datorer och jobbsök och sådant, fylla i blanketter och förklara lagar. Allmän kommunal service som behövs men som lagts ut på nätet, men alla klarar inte av nätet. Sista utposten i kommunen där man kan få hjälp av en människa.

Så är det. Vi är sista utposten

 

[Raderad medlem 94602]

Hur jobbar ni som arbetsplats för att hantera detta? Pratar ni på möten tex om tuffa situationer eller personer som kan vara en risk?


Alltså jag finner verkligen inga ord för det agerandet. Jobbar ni med att skriva tillbud osv? Och det låter ju som om ni skulle behöva typ prata med chefens chef varenda gång något händer er, så det blir ett reellt problem även uppåt i organisationen?

Ja det skrivs rapporter, men långt ifrån alla gör det. Många biter ihop eller har överseende.
Det är en svår fråga. De som gör sånt behöver ju samtidigt vården. De är inte elaka med mening. Det brukar handla om demens eller extrem smärtproblematik (reaktioner de inte kan lägga band på).