Våld på jobbet

[karamelldrottningen]

Det handlar om så få och korta tillfällen man är där och så många andra brukare som är underbara så ja, det är det.

Är det inom hemtjänsten?

 

[Raderad medlem 94602]

Men fy vad illa att chefen inte gjorde något i första fallet (känns dumt att ens gilla inlägget, men gillar att du delar med dig). Är det kommunen du jobbar för? I så fall borde det verkligen finnas krav på hur chefen ska agera, nolltolerans mot våld och en handlingsplan kan en ju tycka?

Ja, det är kommunen. Samma kommun för övrigt men olika chefer.

 

[Raderad medlem 94602]

Är det inom hemtjänsten?

Ja.

 

[Killaloe]

Ja, det är kommunen. Samma kommun för övrigt men olika chefer.

Då borde det ju finnas generella riktlinjer. Har du provat att prata med chefens chef? För ärligt talat låter det bemötandet från chefen riktigt riktigt illa

 

[trazel]

På mitt jobb förekommer en del hot och våld. Mest hot om våld. Många som hotar om att skada sig själva om vi inte beslutar på ett eller annat sätt. Sen finns de som är sjuka som inte riktigt kan kontrollera sig själva, men de brukar gå bra eftersom man kan förbereda sig för det och lägga upp planen utefter det. Har larm kopplat till polisen och de gånger de behövts har de varit på plats på mindre än 3 minuter.

 

[Raderad medlem 94602]

Då borde det ju finnas generella riktlinjer. Har du provat att prata med chefens chef? För ärligt talat låter det bemötandet från chefen riktigt riktigt illa

Inte jag men andra har och den chefen har blivit tagen i örat. Nu är jag sällan just på den enheten så jag vet inte hur situationen ser ut i dag mot då jag enbart jobbade där. Men för några veckor sen hade inget hänt ännu. Det pratas om problemet men inget händer.

 

[Killaloe]

På mitt jobb förekommer en del hot och våld. Mest hot om våld. Många som hotar om att skada sig själva om vi inte beslutar på ett eller annat sätt. Sen finns de som är sjuka som inte riktigt kan kontrollera sig själva, men de brukar gå bra eftersom man kan förbereda sig för det och lägga upp planen utefter det. Har larm kopplat till polisen och de gånger de behövts har de varit på plats på mindre än 3 minuter.

Hur jobbar ni som arbetsplats för att hantera detta? Pratar ni på möten tex om tuffa situationer eller personer som kan vara en risk?

Inte jag men andra har och den chefen har blivit tagen i örat. Nu är jag sällan just på den enheten så jag vet inte hur situationen ser ut i dag mot då jag enbart jobbade där. Men för några veckor sen hade inget hänt ännu. Det pratas om problemet men inget händer.

Alltså jag finner verkligen inga ord för det agerandet. Jobbar ni med att skriva tillbud osv? Och det låter ju som om ni skulle behöva typ prata med chefens chef varenda gång något händer er, så det blir ett reellt problem även uppåt i organisationen?

 

[Snurrfian]

Jag är ibland i andra ändan, som anhörig till dement som har haft perioder av ilska och man har sjukt dåligt samvete för vad personalen blir utsatt för. Men enligt vad personalen säger till oss får de bra handledning och stöd. Om de sen säger det för att lugna oss anhöriga eller att de faktiskt får det är svårt att veta. Men personalen har jobbat kvar i många år så det känns som ett bra tecken.

 

[Killaloe]

Jag är ibland i andra ändan, som anhörig till dement som har haft perioder av ilska och man har sjukt dåligt samvete för vad personalen blir utsatt för. Men enligt vad personalen säger till oss får de bra handledning och stöd. Om de sen säger det för att lugna oss anhöriga eller att de faktiskt får det är svårt att veta. Men personalen har jobbat kvar i många år så det känns som ett bra tecken.

Oj, det låter verkligen jobbigt men på ett helt annat sätt. Samtidigt är det ju verkligen inte anhörigas ansvar när någon blir dement och därför våldsam, så hoppas du kan lita på personalen när dom säger att dom har stöd.

 

[Snurrfian]

Oj, det låter verkligen jobbigt men på ett helt annat sätt. Samtidigt är det ju verkligen inte anhörigas ansvar när någon blir dement och därför våldsam, så hoppas du kan lita på personalen när dom säger att dom har stöd.

❤ vi försöker, hen har bott på boendet i många år nu med samma personal så det känns som om personalen vågar vara ärliga med oss. Men visst tänker man att de kanske bara försöker skydda oss, men jag hoppas att de är så nöjda med sin arbetsplats som de säger. Det känns åtminstone bra att de stannar år efter år.

 

[Malibu_Stacy]

Tack och lov är det inte så vanligt med det förekommer våld även på min arbetsplats. Hit är betydligt vanligare, men ibland även våld.
Det händer att personer som inte mår bra och eller är påverkade kommer in till oss. Det i kombination med att behöva ta ställning till den ekonomiska biten och att ens djur mår dåligt kan göra att det slår slint hos vissa. Ibland verkar det bara vara det ekonomiska som lockar fram aggressiva beteenden hos vissa människor. Tidigare när det fanns kontanter i kassan har även rån förekommit.
Vi har larmknappar installerade runt om i huset som går direkt till polisen.
Vi har lite riktlinjer kring hur vi ska agera om vi har en våldsam person eller person som misstänks bli våldsam men det kunde pratas om oftare tycker jag.
Dock är det största problemet hos oss vad gäller våld egentligen aggressiva ohanterbara djur då de utgör en mycket stor risk. Tack och lov är vi inte tvungna att ta emot och behandla dessa men många vågar nog inte säga nej.

 

[Cattis_E]

Tågvärdar kan ha det tufft.
Jag jobbade för många år sedan som det på SJ, då var det väl inte så farligt men det har säkerligen blivit lite tuffare där också.

Däremot Tågvärdar (och stationsvärdar) inom SL kan det vara ganska stökigt för. Förutom sina hytter att vara i så har de trygghetslarm som larmar direkt till Securitas. De kan också själva ringa operativt center. Det finns videoövervakning som spelar in det som sker ute i tåget om det behövs i efterhand för polisärende. Det finns även skärmar där de kan se det som händer "just nu" från sin hytt. Tyvärr förekommer många falsklarm på trygghetslarmet, så larmet går från Securitas via operativt center som motringer, men får de inte svar skickas såklart hjälp ändå. Om föraren samtidigt ser något på videon eller plattformen larmar de operativt center direkt.

(Nedanstående gäller också förare.)
Efter hot, våld eller tillbud till olycka kontaktar en jour för personalomhändertagande personen. Beroende på allvarlighetsgrad kanske de träffas personligen. Ofta vid större tillbud eller om personen känner sig omskakad tas den ur tjänst och får gå hem för dagen.
Lite osäker på resten, men förr fick man alltid efter att ha tagits ur tjänst ha kontakt med företagshälsovården dagen efter. Är inte 100% på att det sker så i alla typer av tagande ur tjänst idag men det tror jag.

Jag hoppas jag fått alla detaljer rätt, jag jobbar inte med sådant omhändertagande men nära det som gör det...

 

[trazel]

Hur jobbar ni som arbetsplats för att hantera detta? Pratar ni på möten tex om tuffa situationer eller personer som kan vara en risk?

Det är en del i vår vardag, dessvärre. Så diskussionen är ständigt pågående och vi har stort stöd både kollegor emellan och med chefer. Vi har tillfällen att ventilera tuffa möten, både med handledare och i grupp. Det finns alltid risker och kommer alltid finnas i myndighetsutövning. Vårt kontor är anpassat utifrån hotfulla situationer med slussar och jag har bland annat fyra låsta dörrar att passera för att komma till mitt kontor. De vi vet är hotfulla bjuder vi hit istället för att gå hem till dem, de vi är minsta lilla osäkra på går vi två tillsammans hem till. Överfallslarm finns alltid i fickan med direktanslutning till polisen. Så, jag känner mig rätt trygg. Många hotfulla situationer lär man sig även hantera med erfarenhet. Det jag upplevde som hotfullt som ny i arbetet upplevs inte som hotfullt idag, flera år senare eftersom jag lärt mig hantera situationer jag inte visste kunde uppkomma som ny.

 

[Similitude]

Jag arbetar på en gruppbostad inom LSS och psykiatri och vi har flera utåtagerande brukare. Jag får räkna med risken att bli sparkad, biten, riven, dragen i håret, få fingrarna brutna, skallad osv.. Listan kan göras lång.
Vi har fått gå utbildning i lågaffektivt bemötande och vi arbetar mycket med rutiner för att våra brukare inte ska hamna i affekt och därmed bli just utåtagerande.
De jag arbetar med har dessutom starkt självskadebeteende vilket jag tycker är värre faktiskt. Man känner sig så otroligt maktlös när de börjar bita och slå på sig själva så blodet rinner...

 

[MissFideli]

Inom busseriet har vi ju ordentligt med kameror som hjälper vid ev jakt efteråt. Vi har larm som spelar upp händelsen i ljud hos trafikledarna som kan avgöra vilken sorts hjälp som behövs. Från SL's sida har vi mobila ordningsvakter som kommer på larm och även polis då förstås. Men beroende på bar vi är, så kan hjälpen ta väldigt lång tid. Över 30 min. Det är man medveten om, men det enda man egentligen gör är att säga åt oss att aldrig gå in i diskussion med resenären och att helst inte gå och avbryta slagsmål i bussen.

Nu kör jag inte kvällar längre, men jag var ruskigt trött på de ständiga konflikterna gällande betalning/visering och lite därför jag bytte arbetstider.

 

[MissFideli]

Inom busseriet har vi ju ordentligt med kameror som hjälper vid ev jakt efteråt. Vi har larm som spelar upp händelsen i ljud hos trafikledarna som kan avgöra vilken sorts hjälp som behövs. Från SL's sida har vi mobila ordningsvakter som kommer på larm och även polis då förstås. Men beroende på bar vi är, så kan hjälpen ta väldigt lång tid. Över 30 min. Det är man medveten om, men det enda man egentligen gör är att säga åt oss att aldrig gå in i diskussion med resenären och att helst inte gå och avbryta slagsmål i bussen.

Nu kör jag inte kvällar längre, men jag var ruskigt trött på de ständiga konflikterna gällande betalning/visering och lite därför jag bytte arbetstider.

Tillägger att jag inte vet exakt hur det går till om föraren måste åka till sjukhuset. Vilka som åker med/kommer dit. Jag kör som tur är i ett relativt lugnt område, men visst händer det grejer hos oss med.

 

[cambodia]

Har jobbat i reception på en vårdcentral, jag var ung och ganska ny och fick utstå skrik, gap och otrevliga ord. Jag kunde inte boka in patienter för de skulle ringa, inte bara komma in. Vi hade ett tag vissa drop in-tider men då fick man prata med en sköterska som ev sa nej, och sen meddela det beskedet till patienten. Berodde mycket på vilken sköterska det var. Det påverkade mig mycket och jag vill aldrig stå i en reception igen
Även om det var trevligt med de snälla.
Upplevde inte att vi fick mycket hjälp, och vissa tider satt man själv vilket var värst.
En gång började jag gråta så killen som tidigare hade härjat såg det, han sa dock förlåt sen...

Jag förstår att de mår dåligt och allt det, men ja... det har satt spår i mig!

 

[athena_arabians]

Jag är ibland i andra ändan, som anhörig till dement som har haft perioder av ilska och man har sjukt dåligt samvete för vad personalen blir utsatt för. Men enligt vad personalen säger till oss får de bra handledning och stöd. Om de sen säger det för att lugna oss anhöriga eller att de faktiskt får det är svårt att veta. Men personalen har jobbat kvar i många år så det känns som ett bra tecken.

Samma här, min mamma gick loss på en i personalen så de var tvungna att ringa polisen (för att kunna reda upp situationen på ett säkert sätt, min mamma är rätt stark). Tack och lov var personalen inte skadad (vi anhöriga var enormt lättade över det, det hade varit hemskt annars).

I det här fallet visade det sig att mamma hade en infektion som gjorde ont och hon kunde ju inte berätta det så därför blev hon utåtagerande. Efter det fick hon komma till en avdelning med lite högre kompetens angående de som kan bli våldsamma och där har det fungerat jättebra.

 

[Hermelin]

Ni som på något sätt jobbar på ställen där det förekommer våld (antingen en kalkylerad risk så att säga eller där det någon gång hänt även om det inte är en del av verksamheten) eller stora konflikter av någon sort som påverkar lusten och orken att gå till jobbet - hur hanterar ni det för att orka vara på jobbet?

Hur ser er organisation ut runtomkring, finns det stöd? Utnyttjar ni det? Hur jobbar ni med sådana frågor i personalgruppen?

Hos min huvudarbetsgivare har vi ett väl utvecklat stöd kring det här. En del av våra kolleger tvingas arbeta i miljöer eller situationer där våld och hot förekommer. Dels har vi ett rätt omfattande förebyggande arbete där utbildning i bemötande mm ska minska riskerna. Utöver det så har kollegerna tillgång till bland annat bärbara överfallslarm och skyddsvästar vilket både ska öka den faktiska säkerheten men också göra så att man känner sig lite tryggare. För den som blivit utsatt finns det stöd att få, bland annat genom företagshälsovården.
Hos min andra uppdragsgivare är våld själva kärnverksamheten. Men även där finns det stöd att få. Dels i linjen och genom din närmaste chef. Det finns också upphandlat psykologstöd. Nu är det framförallt utomlands som man hamnar i våldssituationer så det är under en begränsad tid och gäller en begränsad grupp.

Jag tror att det förebyggande arbetet är otroligt viktigt. Det är genom det som man kan känna att man kommer att få hjälp den dag man blir utsatt. Det hjälper också att vara mentalt förberedd för vad som kan hända. Det ökar tryggheten.

 

[tott]

Jag tänkte först mellan kollegor. Men som du säger så är det alla andra rövhattar utanför jobbet som gör livet surt för de som jobbar. Även bönder och deras barn får ta sin beskärda del av hot.

Det behöver inte handla om rövhattar (ordet som jag verkligen avskyr!), utan det kan handla om personer med funktionsnedsättningar av olika slag. Personer som jobbar på boenden och annan verksamhet för personer med funktionsnedsättningar kan mycket väl utsättas för våld.