Bukefalos 30 år!

Vi hade sån tur så valp kom hem lagom till (sommar)semestern, sambon var hemma första veckorna tills jag gick på semester och efter det har han varit med mej på jobbet. Mina två är alltid med mej och den här kommer vara det tills han är stor nog att vara hemma med den andra spetsen i hundgården när vi jobbar.

Appropå det. När tycker ni hundarna är tillräckligt gamla för att vara i hundgård när vi jobbar? Vi jobbar båda heltid och dagtid, är hemifrån från 7-17 typ.
Han tillvänjs förstås redan nu med några timmar där då och då, både med kompis och själv, vilket går bra.
Han är 6månader nu.
När har ni låtit era unghundar vara där mer på heltid?
Har ni möjlighet att videoövervaka? Jag tycker det är så stor skillnad på olika hundar! Rio t ex, han hade kunnat vara ensam hur länge som helst. Det bekom honom inte alls. Andra ligger ju verkligen och väntar. Kan man övervaka får man ju ett hum om hur de verkar ha det. Men 10 h är många timmar, jag hade nog väntat några månader till.
 
Hur har ni andra gjort med ledighet när valparna kommit hem? Jag och sambon är redo att pussla med våra semestrar, helger, skift och hemmajobb för att kunna ha någon hemma så lång tid som möjligt, men idealet vore ju om man ändå kunde ha någon vecka semester kvar till sommaren om det skulle råka bli typ en marsvalp 😂

Jag jobbar kontorstider och kan jobba hemma 2-3 dagar i veckan, alltid ledig helger, sambon jobbar treskift och kan eventuellt jobba lite hemma men inte säkert, han började ny tjänst nyligen.
Allra första veckan jobbade jag hemma hela veckan. Normalt ska vi vara på kontoret 3 dagar i veckan men fick ok från min chef att jobba hemifrån hela veckan. Efter det har han varit hos mina föräldrar måndag-onsdag när jag måste vara på kontoret och resten av tiden hos mig. Nu skaffa vi Otis delvis tillsammans; jag vill ha hund och träningskompis och min mamma vill ha hund och promenadsällskapet. Vi hade samma upplägg med Ascot ❤️.
 
Har ni möjlighet att videoövervaka? Jag tycker det är så stor skillnad på olika hundar! Rio t ex, han hade kunnat vara ensam hur länge som helst. Det bekom honom inte alls. Andra ligger ju verkligen och väntar. Kan man övervaka får man ju ett hum om hur de verkar ha det. Men 10 h är många timmar, jag hade nog väntat några månader till.

Ja vi har kamera i hundhuset redan och sätter upp i hundgården när det blir dags. Jätteskönt att ha!
Han är en cool kille och även om han är med på jobbet så sitter dom avskilt från mej i personalutrymmet när jag jobbar. Förvisso tillsammans med mina andra två men dom sover/vilar mest hela tiden.
En fulltupp-dag är det inte säkert jag ser dom alls från 8-12 då vi går på lunch.
Likaså på em, då kommer han ut en kortis vid fikat men annars vilar han lugnt tills vi slutar.
Så lite förberedelse för timmarna i hundgård blir det ändå redan nu tänker jag.
Det kommer inte bli än på ett antal månader iaf då jag tycker det är för sällan med mat bara 2gånger /dag, vill gärna kunna ge lunch tills dom är lite äldre.
När det väl är dags får han även där en bra förebild i den äldre spetsen som ligger och sover hela dagarna i sin halmsäng ☺️
 
I dag la jag två viltspår, ett lite längre och ett väldigt kort.

Det var nog ett par veckor sedan vi gick spår så det var väldigt flamsigt i starten för honom. När han är sådär flamsig så tycker han också att det passar med fikapauser i spåret om han hittar typ rådjursskit, så det fick vi arbeta lite med.

Det korta spåret drog jag ca 10 meter över vår grusväg och där är det tydligt att vi har mer att jobba på, det var mycket ringande och snurrande innan han kom framåt.
 
Lill-skiten är väldigt atletisk.

I förrgår lärde hon sig klättra upp i soffan (hon kan inte klättra ned utan kör kanonkulan).

I går lärde hon sig hoppa. I dag hoppar hon från min axel när vi ligger på golvet och tittar på TV upp på soffbordet och landar på den enda obelamrade kvadratdecimetern. Ca en halvmeter.

Hon klämmer sig fram under tv-bänken (ca 5 cm från golvet till första hyllan, en sträcka på ca 70 cm)

Hon är 9 veckor och väger inte ett kilo. Jag vet inte om mitt hjärta tål den här hunden, men jag längtar efter att se henne som vuxen
 
Lill-skiten är väldigt atletisk.

I förrgår lärde hon sig klättra upp i soffan (hon kan inte klättra ned utan kör kanonkulan).

I går lärde hon sig hoppa. I dag hoppar hon från min axel när vi ligger på golvet och tittar på TV upp på soffbordet och landar på den enda obelamrade kvadratdecimetern. Ca en halvmeter.

Hon klämmer sig fram under tv-bänken (ca 5 cm från golvet till första hyllan, en sträcka på ca 70 cm)

Hon är 9 veckor och väger inte ett kilo. Jag vet inte om mitt hjärta tål den här hunden, men jag längtar efter att se henne som vuxen
Jag får typ panik av att läsa detta. Opererade en fraktur på en 5 månaders chi på 1,5 kg igår, den hade ”bara” hoppat ned från soffan…
 
Jag får typ panik av att läsa detta. Opererade en fraktur på en 5 månaders chi på 1,5 kg igår, den hade ”bara” hoppat ned från soffan…
Jag försöker stoppa henne. Och avleda. Och komma på mer barnsäkra äventyr. Jag känner mig som en riktig förälder - jag vill att hon tar för sig och samtidigt vill jag att hon är säker.

Och soffan är fylld av prylar nu för att hindra Sir Hillary från ytterligare expeditioner
 
Jag får typ panik av att läsa detta. Opererade en fraktur på en 5 månaders chi på 1,5 kg igår, den hade ”bara” hoppat ned från soffan…
Min valp har också klättrat mycket och gjort riktiga idiotgrejer på ett ögonblick. Men oftast går det ju bra. Tänker att valpar är lite som barn dvs klarar oftast fall men alltid är det någon som har otur
 
Min valp har också klättrat mycket och gjort riktiga idiotgrejer på ett ögonblick. Men oftast går det ju bra. Tänker att valpar är lite som barn dvs klarar oftast fall men alltid är det någon som har otur
Inte om man är en chihuahua som väger 1 kg. Toyhundar har en kraftigt förhöjd risk för benbrott. Att ramla ner från en soffa eller stöta i benet i en trottoarkant räcker för att ett ben ska gå av helt, tyvärr också ofta rakt i tillväxtzonen.
Det är nog svårt att förstå för en hundägare som bara haft normalstora, robusta hundar innan eller en helt ny hundägare. Det är också en anledning till att det så ofta sker, dvs okunnighet över hur sköra dessa hundar faktiskt är särskilt som små.
Förutom benbrott har de också ökad risk för skalltrauma när de faller för att huvudet är så pass mycket större än kroppen och väger mer plus att det är så litet och tunt dvs går sönder lättare.
Utöver det är narkosrisken också kraftigt förhöjd, så det är inte ”bara” att operera.
 
Senast ändrad:
IMG_1820.webp
Var ute ensam i skogen med lillskruttan 💖 Blir inte så ofta när man har sex hundar…
Men vi lekte lite gömme, gå fint och hade roligt 🥰
 
Lämmeln fortsätter med sina upptåg - soffan är blockerad, så nu är målet en stol :crazy: Vi närmar oss valphage

Och nu har hon klarat av det näst största sociala hotet i form av en person som anser "Varför skaffade du inte en riktig hund". "Lämna igen NU" blev under en middag - "Om hon inte räcker kan du ju skaffa en hund till och det kanske inte blir en så rolig hund att träna och tävla med, men tänk så mycket lättare vardagen blir (och om hon inte är kvar när vi ses vid Nyår är du död för mig)"

Nu ska vi ta oss an stadium-bossen, aka min träningsgrupp. Men sanningen är den att det egentligen inte gör så stor skillnad för dem. Vi pysslar med nosarbete. Poäntera att jag får tag på den bästa hunden i Sverige. Och jag gör allt rätt. (Redan nu är vi i sagoland) Och jag kommer med på alla tävlingar. Allt, precis allt går på räls. Då är det ändå minst 2-3 år innan vi kan resa runt tillsammans och tävla samma klasser.

Om Lill-skiten inte tar livet av sig OCH hon gillar nosarbete OCH min träningsgrupp fortsätter utvecklas, så tror jag att hon kan bli ett tillskott. När man tränar ihop faller man lätt in i mönster. Problem som passar en liten skit är garanterat inte sök man sätter alltför ofta för retievers och brukshundar.
 
Nu har det gått iaf tre månader och vi kommer absolut ingenstans med rumsrenheten..

Han gör ifrån sig ute utan problem och så länge han är med oss så håller han sig men det går inte att låta honom vara "lös" i lägenheten alls för så fort han känner sig minsta nödig så smiter han iväg till annat rum och gör ifrån sig där.

Vi har berömt ute så pass att han nu efter kiss eller bajs går fram och sätter sig fint och väntar på belöningen så han fattar ju uppenbarligen att det är positivt men det är som att han själv inte bryr sig om han är inne eller ute bara.

Jag vet inte vad vi ska göra för att komma framåt i detta. Det verkar inte spela någon roll hur noga vi är med tiderna heller, ibland kan han kissa en liten skvätt inne när vi var ute för mindre än en halvtimme sedan.

Samtidigt har han en del separationsångest så det känns som stora framsteg när han kan gå till ett annat rum själv för att typ dricka vatten eller hämta en leksak så vi vill ju inte hålla på att ropa på honom så fort han inte är inom synhåll eftersom det ju är bra att han kan vara själv.

En kollega (som har rottweilers) frågade mig för någon dag sedan hur det gick med nya hunden och jag tog då upp detta, han tyckte det lät märkligt då han sa att han aldrig haft en hund som kissat inne mer än någon enstaka gång även som valp. Jag sa att jag tror det är lite skillnad på olika raser också varpå han sa att det trodde han inte utan det gäller bara att man "catch them in the act" en gång så får de veta fan så gör de aldrig om det... Jag vet inte hur effektivt det är men det är iaf ingen hundhållning jag känner att jag vill hålla på med :(
 
Nu har det gått iaf tre månader och vi kommer absolut ingenstans med rumsrenheten..

Han gör ifrån sig ute utan problem och så länge han är med oss så håller han sig men det går inte att låta honom vara "lös" i lägenheten alls för så fort han känner sig minsta nödig så smiter han iväg till annat rum och gör ifrån sig där.

Vi har berömt ute så pass att han nu efter kiss eller bajs går fram och sätter sig fint och väntar på belöningen så han fattar ju uppenbarligen att det är positivt men det är som att han själv inte bryr sig om han är inne eller ute bara.

Jag vet inte vad vi ska göra för att komma framåt i detta. Det verkar inte spela någon roll hur noga vi är med tiderna heller, ibland kan han kissa en liten skvätt inne när vi var ute för mindre än en halvtimme sedan.

Samtidigt har han en del separationsångest så det känns som stora framsteg när han kan gå till ett annat rum själv för att typ dricka vatten eller hämta en leksak så vi vill ju inte hålla på att ropa på honom så fort han inte är inom synhåll eftersom det ju är bra att han kan vara själv.

En kollega (som har rottweilers) frågade mig för någon dag sedan hur det gick med nya hunden och jag tog då upp detta, han tyckte det lät märkligt då han sa att han aldrig haft en hund som kissat inne mer än någon enstaka gång även som valp. Jag sa att jag tror det är lite skillnad på olika raser också varpå han sa att det trodde han inte utan det gäller bara att man "catch them in the act" en gång så får de veta fan så gör de aldrig om det... Jag vet inte hur effektivt det är men det är iaf ingen hundhållning jag känner att jag vill hålla på med :(

Hur gammal är han?

Jag hade delat av så han inte kan gå undan, så fort han vandrar iväg så ta ut istället.
Man får ju ha hökögon ett tag 😅
 
Hur gammal är han?

Jag hade delat av så han inte kan gå undan, så fort han vandrar iväg så ta ut istället.
Man får ju ha hökögon ett tag 😅
Har för mig hans födelsedag är i slutet av juni så typ 5 månader.

Om vi stänger in honom med oss i samma rum är det aldrig några problem och på morgonen väntar han brevid mig medan jag tar på mig ytterkläder. då har han ganska "bråttom" ut när vi är i trapphuset så han kan ju vara kissnödig och hålla sig i viss mån. Han verkar alltså veta om att man ska kissa ute och att vi tycker om när han gör det men det är liksom som att han skiter i det egentligen så har han tillfälle att göra inne istället så gör han det.

Jag vet inte om det är något som naturligt kommer bli bättre eller om vi måste träna på något annat sätt. Nu är han ju inte ens ett halvår så nu är det ju okej men jag oroar mig mer för framtiden, det känns ju ohållbart att ha en hund som aldrig blir rumsren oavsett ålder så det känns liksom lite oroväckande att det inte är några framsteg alls.
 
Har för mig hans födelsedag är i slutet av juni så typ 5 månader.

Om vi stänger in honom med oss i samma rum är det aldrig några problem och på morgonen väntar han brevid mig medan jag tar på mig ytterkläder. då har han ganska "bråttom" ut när vi är i trapphuset så han kan ju vara kissnödig och hålla sig i viss mån. Han verkar alltså veta om att man ska kissa ute och att vi tycker om när han gör det men det är liksom som att han skiter i det egentligen så har han tillfälle att göra inne istället så gör han det.

Jag vet inte om det är något som naturligt kommer bli bättre eller om vi måste träna på något annat sätt. Nu är han ju inte ens ett halvår så nu är det ju okej men jag oroar mig mer för framtiden, det känns ju ohållbart att ha en hund som aldrig blir rumsren oavsett ålder så det känns liksom lite oroväckande att det inte är några framsteg alls.

Eftersom han närmar sig könsmognaden, verkar ha en grundläggande förståelse för att behov görs ute så skulle jag faktiskt börja tala om att det inte ok att göra ifrån sig inne.
Nästan samtliga hanhundar jag haft har varit rumsrena (hyfsat) men vid könsmognaden testat att lyfta benet ( från kring halvåret och efter) och blivit varse om att det är absolut förbjudet inomhus.
Det behöver inte bli världens grej heller, jag säger åt dom på skarpen och tar omedelbart ut dem och berömmer sen när de gör behoven ute.

Alternativet är att ha skvättskydd på inne om ni inte kan ha koll på honom.
 
Har för mig hans födelsedag är i slutet av juni så typ 5 månader.

Om vi stänger in honom med oss i samma rum är det aldrig några problem och på morgonen väntar han brevid mig medan jag tar på mig ytterkläder. då har han ganska "bråttom" ut när vi är i trapphuset så han kan ju vara kissnödig och hålla sig i viss mån. Han verkar alltså veta om att man ska kissa ute och att vi tycker om när han gör det men det är liksom som att han skiter i det egentligen så har han tillfälle att göra inne istället så gör han det.

Jag vet inte om det är något som naturligt kommer bli bättre eller om vi måste träna på något annat sätt. Nu är han ju inte ens ett halvår så nu är det ju okej men jag oroar mig mer för framtiden, det känns ju ohållbart att ha en hund som aldrig blir rumsren oavsett ålder så det känns liksom lite oroväckande att det inte är några framsteg alls.

Han är ju inte så gammal så bara fortsätt vara i samma rum så kommer det säkert med åldern :)

Iza var också rätt nonchalant med var hon satte sig. Hon gjorde gärna ute men gick inte till dörren för att visa att hon vill ut heller utan blev man nödig så kissade/bajsade hon. Poletten trillade ner runt 4,5 månader och sen har hon inte gjort inne. Hon säger dock inte till, utan jag ser på henne att hon inte kommer till ro och då går vi ut. Mina schäfrar har ju gått till dörren typ direkt 😅
 
Har för mig hans födelsedag är i slutet av juni så typ 5 månader.

Om vi stänger in honom med oss i samma rum är det aldrig några problem och på morgonen väntar han brevid mig medan jag tar på mig ytterkläder. då har han ganska "bråttom" ut när vi är i trapphuset så han kan ju vara kissnödig och hålla sig i viss mån. Han verkar alltså veta om att man ska kissa ute och att vi tycker om när han gör det men det är liksom som att han skiter i det egentligen så har han tillfälle att göra inne istället så gör han det.

Jag vet inte om det är något som naturligt kommer bli bättre eller om vi måste träna på något annat sätt. Nu är han ju inte ens ett halvår så nu är det ju okej men jag oroar mig mer för framtiden, det känns ju ohållbart att ha en hund som aldrig blir rumsren oavsett ålder så det känns liksom lite oroväckande att det inte är några framsteg alls.
5 månader är ju ungt! Jag trodde vi pratade om typ en 1-åring här. Jag har haft två hundar (eller tre egentligen men den visade sig inte vara frisk) som inte blivit rumsrena förrän runt 6-7 månaders ålder. Och då har en olycka fortfarande kunnat ske på främmande plats om man inte haft stenkoll.
Så det är inte konstigt alls. Vissa individer fattar mycket tidigare än så och för andra tar det längre tid.
Fortsätt som ni gjort men gränsa av lite mer hemma så att han inte kan slinka undan och kissa. Samt ta ut honom så fort han verkar vilja ”gå undan”.
 

Liknande trådar

  • En hund till?
  • Vågar man bli hundägare?
  • Hundrelation
  • Bråkande hundar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp