Jag är inne på samma spår som flera andra, tycker inte det är fel i sig att köpa den här typen av tjänster, men man ska vara beredd att betala fullt pris, staten ska inte subventionera det.
Vill man slå ner på svartjobb finns andra sätt att göra det.
(Det finns vad jag vet heller ingen direkt forskning på hur procenten ser ut nu, det är ganska troligt att andelen svarta jobb vuxit på ungefär samma sätt som vita och utan siffror famlar vi i mörkret när vi säger att vita jobb blivit svarta. Exempelvis städbranschen har vuxit till följd av subventionerna, ja, men hur fördelningen ser ut med svartjobb är lite oklart. Men jag sitter iofs inte heller som en hök och spanar efter forskning på ämnet, det är ingen hjärtefråga för mig.)
Jag håller med
@Trani om att man inte kan bortse helt från klassfrågan. Läxläsning tex, jag vill inte med skattepengar finansiera läxläsning för de med hög inkomst när skolan ser ut som den gör och kunskapsklyftorna växer mellan elever, när deras framtid mer och mer hänger på deras bakgrund. Då spelar det mindre roll för mig att läxläsningsRUT skapar jobb för det är del i en större fråga - skattepengar ska inte gå till att subventionera läxläsning för privilegierade utan till skolan som alla oavsett bakgrund kan ta del av. I fallet med läxläsningsRUT talar vi inte alls främst om en investering i framtiden eller oj vad härligt med vita nya jobb, utan i det större perspektivet som vi trots allt måste ha så blir det ännu ett steg mot en orättvis skola där elevernas sociala bakgrund spelar orimligt stor roll. Ska det subventioneras? Det tycker inte jag.
Och den typen av tjänster (hit räknar jag alltså inte precis alla tjänster som idag faller under ROT och RUT utan de som sägs ha "uppstått" iom subventionerna, som folk inte använde sig av innan) som inte direkt fyller en lucka i samhället, som kräver ständiga subventioner för ingen vill betala fullt pris för dem, är en ganska smal bransch att satsa på i samhällssynpunkt och som arbetsmarknadsåtgärd. Några jobb skapas (relativt dyra jobb då i förhållande till andra arbetsmarknadsåtgärder), men om det är jobb som ingen är beredd att betala fullt pris för, utan något skriande behov, så är det heller ingen briljant lösning att staten ska ge just dessa tjänster konstgjord andning. Vad jag menar är att skapar man en efterfrågan som egentligen inte existerar utan subventioner, då kommer tjänsten inte heller överleva utan ständig hjälp. Frågan är isf om man vill lägga skattepengar på att hålla igång vad som i grunden då är en lyxkonsumtion? En lyxkonsumtion som enligt mig har rätt att existera till fullpris, men frågan är om staten ska bidra med pengar till den, aktivt stödja den, eller om arbetsmarknadsåtgärder främst borde riktas åt mer konstruktiva håll. I ett sådant större perspektiv tänker jag att skattepengar inte ska gå till att hålla liv i lyxkonsumtion/tjänster som kan avvaras utan till de områden där fler jobb faktiskt motsvaras av en konsekvent och stark efterfrågan och/eller innebär en utveckling att satsa på långsiktigt.
Jag är inte stenhårt mot subventioner, de kan vara motiverade som tillfälligt stöd genom en kris tex, men ska de vara permanenta tycker jag man måste tänka långsiktigt på hur effektiva och motiverade de är. De här känns inte så motiverade tycker jag, inte så genomtänkta som de skulle kunna vara (det syns ju även i fusket med ROT osv men det kan också betraktas som något av en barnsjukdom som kan bekämpas). Finns det andra sätt att motarbeta svartjobb, att underlätta för skolelever, att förbättra villkoren för branscherna i fråga osv?
Är mina spontana (och långrandiga, frågan är om någon ids läsa

) tankar, men som sagt så finns det andra frågor som engagerar mig mer så jag har inte ägnat jättemycket tid till att väga för och nackdelar.