Var får man hjälp för ätstörningar.

Den senaste tiden har jag varit väldigt trött och sliten. Har inte speciellt mkt jobb eller så utan jag tror att det handlar om att jag funderar mkt. Funderar på ätbeteende och annat. Det tar också mkt energi att försöka att inte äta och se vad som händer då. Det som oftast händer är en panikattack eller värk i kroppen eller någon annan oro. Och det gör mig helt slut.
Sen kan jag känna sorg ibland. Sorg när jag tänker på hur mkt energi och tid jag har lagt på detta. Och det finns en sorg också i hur ätandet varit mitt sätt att hantera världen och min trygghet. Sorg i att jag måste ha känt en hopplöshet och att sitta fast när jag inte fick hjälp under många år och hur det gjorde mig tyst.
Jag hoppas jag inte är på väg in i en depression. Försöker se till att göra saker som ger mig energi och inte bli irriterad när jag som idag bara legat på soffan och inte gjort någonting.
 
Den senaste tiden har jag varit väldigt trött och sliten. Har inte speciellt mkt jobb eller så utan jag tror att det handlar om att jag funderar mkt. Funderar på ätbeteende och annat. Det tar också mkt energi att försöka att inte äta och se vad som händer då. Det som oftast händer är en panikattack eller värk i kroppen eller någon annan oro. Och det gör mig helt slut.
Sen kan jag känna sorg ibland. Sorg när jag tänker på hur mkt energi och tid jag har lagt på detta. Och det finns en sorg också i hur ätandet varit mitt sätt att hantera världen och min trygghet. Sorg i att jag måste ha känt en hopplöshet och att sitta fast när jag inte fick hjälp under många år och hur det gjorde mig tyst.
Jag hoppas jag inte är på väg in i en depression. Försöker se till att göra saker som ger mig energi och inte bli irriterad när jag som idag bara legat på soffan och inte gjort någonting.
Jag tror snarare det är en fas i läkandet :heart.
 
Den senaste tiden har jag varit väldigt trött och sliten. Har inte speciellt mkt jobb eller så utan jag tror att det handlar om att jag funderar mkt. Funderar på ätbeteende och annat. Det tar också mkt energi att försöka att inte äta och se vad som händer då. Det som oftast händer är en panikattack eller värk i kroppen eller någon annan oro. Och det gör mig helt slut.
Sen kan jag känna sorg ibland. Sorg när jag tänker på hur mkt energi och tid jag har lagt på detta. Och det finns en sorg också i hur ätandet varit mitt sätt att hantera världen och min trygghet. Sorg i att jag måste ha känt en hopplöshet och att sitta fast när jag inte fick hjälp under många år och hur det gjorde mig tyst.
Jag hoppas jag inte är på väg in i en depression. Försöker se till att göra saker som ger mig energi och inte bli irriterad när jag som idag bara legat på soffan och inte gjort någonting.

Det är sorgligt. Men det kommer bli bra.
Det är inget nederlag om det blir fel ibland, det är mänskligt.
Du kommer hitta sätt att hantera det på, och ibland kan man trilla dit igen men det blir mer och mer sällan och upptar mindre och mindre delar av vardagen. Gör sånt du gillar. Låt det ta lite tid.
Det är ett djupt sittande beteende som tar tid att komma tillrätta med. Hur är lite olika från person till person, men det finns jättebra hjälp att få när man väl är inne i systemet.
 
@stjarnhimmel Jag är imponerad över hur du skriver i den här tråden och blir gråtmild jag också. Kämpa på :heart

Vill också säga att den här tråden (och tidigare trådar med liknande tema) verkligen har ökat min förståelse och förändrat hur jag bemöter överviktiga i mitt yrke. Tack för det.
Jag håller med, jag är så tacksam för att du sprider den här kunskapen. Och att du gör det trots att det är svårt för dig.

Jag hade flera kompisar med bulimi, dom kan äta otroligt, otroligt mycket, en av dom hetsäter flera, flera gånger varje dag så den sidan har jag sett.Det skiljer sig ju lite från dina problem samtidigt som det hänger ihop, alla problem med maten syns liksom inte utåt.

Hetsätning känns som en ätstörning som jag tror är vanligare än man tror, för att det är något man skäms över. Så det behövs spridas kunskapen.

Många ätstörningar är osynliga, det är bara 6% av alla med ätstörningar som har anorexi och ungefär lika många med undervikt men ändå är det den diagnosen som är kändast.

När jag gjorde mitt slutarbete när jag läste journalistik så handlade det om kropp, mat och träning. Jag valde ut ett par personer som skulle visa olika sidor av dom här ämnena. Den jag tänkte ta med som referens för någon som inte hade några problem och var frisk visade sig ha massor av problem som jag trots att jag kände henne, blev förvånad över, väldigt förvånad. Så det öppnade upp mina ögon ännu mer.
 
Jag håller med, jag är så tacksam för att du sprider den här kunskapen. Och att du gör det trots att det är svårt för dig.

Jag hade flera kompisar med bulimi, dom kan äta otroligt, otroligt mycket, en av dom hetsäter flera, flera gånger varje dag så den sidan har jag sett.Det skiljer sig ju lite från dina problem samtidigt som det hänger ihop, alla problem med maten syns liksom inte utåt.

Hetsätning känns som en ätstörning som jag tror är vanligare än man tror, för att det är något man skäms över. Så det behövs spridas kunskapen.

Många ätstörningar är osynliga, det är bara 6% av alla med ätstörningar som har anorexi och ungefär lika många med undervikt men ändå är det den diagnosen som är kändast.

När jag gjorde mitt slutarbete när jag läste journalistik så handlade det om kropp, mat och träning. Jag valde ut ett par personer som skulle visa olika sidor av dom här ämnena. Den jag tänkte ta med som referens för någon som inte hade några problem och var frisk visade sig ha massor av problem som jag trots att jag kände henne, blev förvånad över, väldigt förvånad. Så det öppnade upp mina ögon ännu mer.
Tack :heart
Jag går tillbaka då och då och läser lite i tråden.
En av bukes finaste trådar pga alla inlägg från alla som kommer av ren omtanke.
 
Ska åka bort över helgen med en förening som jag är med i. Har lite blandade känslor inför det. Det kommer bli full fart och mkt skratt och roligt. Men också ta mkt av min energi. Känner mig trött och sliten.
I vanliga fall brukar jag alltid ha saker att äta i väskan. Strösocker i påse, chockad, apelsinjuice. Sen brukar jag alltid hitta på ärenden så jag kan få äta ifred. Ta en promenad och ställa sig bakom en buske och äta. Eller säga att man glömt något så man kan åka till en affär och handla.
Men idag tog jag inte med mig något i väskan. Jag orkade inte med att hälla över strösocker i påse för att ta med.

Och det stressar mig. Min trygghet är inte med. Min kompis saknas. Det är något som saknas. Vad ska jag göra nu när svarta molnet kommer och säger att jag ska äta. Nu ska jag till ett hotell så det finns sött att köpa om jag vill. Men känner mig ändå stressad. Ser fram emot helgen på samma gång som jag bara vill lägga mig ner och gråta.
 
Ska åka bort över helgen med en förening som jag är med i. Har lite blandade känslor inför det. Det kommer bli full fart och mkt skratt och roligt. Men också ta mkt av min energi. Känner mig trött och sliten.
I vanliga fall brukar jag alltid ha saker att äta i väskan. Strösocker i påse, chockad, apelsinjuice. Sen brukar jag alltid hitta på ärenden så jag kan få äta ifred. Ta en promenad och ställa sig bakom en buske och äta. Eller säga att man glömt något så man kan åka till en affär och handla.
Men idag tog jag inte med mig något i väskan. Jag orkade inte med att hälla över strösocker i påse för att ta med.

Och det stressar mig. Min trygghet är inte med. Min kompis saknas. Det är något som saknas. Vad ska jag göra nu när svarta molnet kommer och säger att jag ska äta. Nu ska jag till ett hotell så det finns sött att köpa om jag vill. Men känner mig ändå stressad. Ser fram emot helgen på samma gång som jag bara vill lägga mig ner och gråta.

:heart :heart :heart
 
Kunde inte låta bli att äta en chokladbit sen. Kände mig på ett sätt misslyckad och dundrade på hur folk gör som inte håller på såhär. Hur lyckas dom..

Men samtidigt tänker jag att jag inte ska göra så stor grej av det. Inte se en chokladbit som ett misslyckande.

Fast det är inget misslyckande. Skillnaden är att typ alla kan ta en bit choklad, men de känner inte skam/skuld/misslyckande när de gör det. De tar en bit choklad helt enkelt. Släpp det och fortsätt så är det bara en bit choklad.
 
Ibland är livet intressant. Jag tror egentligen inte på Gud eller nåt sånt men ibland känns det som någon eller något hjälper mig lite.

Hade lite ångest på väg hit och var orolig i kroppen och kändes jobbigt. Men senaste tiden har det känts som att när det är som jobbigast händer något positivt. Jag var den enda från min förening som kom hit ikväll de andra kommer imorgon. Så jag kände inte någon här idag. Så till middagen gick jag fram till ett gäng och hängde på dom. Och träffade två kvinnor som jag fick en jättefin kontakt med och som säkert kommer kunna bli nära vänner.

Förra veckan hade jag en jättejobbig dag. Men senare den dagen fick jag mail från min nya mentor och sen hördes vi någon dag senare och det blev också ett jättebra samtal.

Ibland känns det som jag har någon med mig som när det är som jobbigast skickar något positivt. Eller visst, det var väl jag som tog kontakt med de ikväll och jag som anmälde att jag vill ha mentor. Men i alla fall.. :)
 
Kunde inte låta bli att äta en chokladbit sen. Kände mig på ett sätt misslyckad och dundrade på hur folk gör som inte håller på såhär. Hur lyckas dom..

Men samtidigt tänker jag att jag inte ska göra så stor grej av det. Inte se en chokladbit som ett misslyckande.
En bit choklad är väl tvärtom jättelyckat!? Lite för att det är gott. Trevligt och bra.

Eller, vad fattar jag inte?
 
Ibland är livet intressant. Jag tror egentligen inte på Gud eller nåt sånt men ibland känns det som någon eller något hjälper mig lite.

Hade lite ångest på väg hit och var orolig i kroppen och kändes jobbigt. Men senaste tiden har det känts som att när det är som jobbigast händer något positivt. Jag var den enda från min förening som kom hit ikväll de andra kommer imorgon. Så jag kände inte någon här idag. Så till middagen gick jag fram till ett gäng och hängde på dom. Och träffade två kvinnor som jag fick en jättefin kontakt med och som säkert kommer kunna bli nära vänner.

Förra veckan hade jag en jättejobbig dag. Men senare den dagen fick jag mail från min nya mentor och sen hördes vi någon dag senare och det blev också ett jättebra samtal.

Ibland känns det som jag har någon med mig som när det är som jobbigast skickar något positivt. Eller visst, det var väl jag som tog kontakt med de ikväll och jag som anmälde att jag vill ha mentor. Men i alla fall.. :)
Snacka om friskfaktor att du ser sådant!

Jag tror på dig!
 
En bit choklad är väl tvärtom jättelyckat!? Lite för att det är gott. Trevligt och bra.

Eller, vad fattar jag inte?
I mitt tänkande är det fel.
Allt sånt är ett misslyckande när jag äter. Jag är tjock och ska inte äta sånt.

Jag äter aldrig choklad eller liknande för att det är bra eller njutning eller härligt. Bara för att jag har en attack som säger åt mig att äta sånt.
 
Fast det är inget misslyckande. Skillnaden är att typ alla kan ta en bit choklad, men de känner inte skam/skuld/misslyckande när de gör det. De tar en bit choklad helt enkelt. Släpp det och fortsätt så är det bara en bit choklad.
Ja men det är såna situationer som sitter djupt i mig och mitt tänkande. En sak logiskt och en känslomässigt.
Det är sånt som gör att det ibland känns oöverstigligt svårt. Jag är djupt rotad i det tänkandet.
 
I mitt tänkande är det fel.
Allt sånt är ett misslyckande när jag äter. Jag är tjock och ska inte äta sånt.

Jag äter aldrig choklad eller liknande för att det är bra eller njutning eller härligt. Bara för att jag har en attack som säger åt mig att äta sånt.
Jag förstår det. Mycket väl.

Men från mitt hål sett verkar inte din övervikt vara det större problemet, utan själva ätstörningen. Och då verkar just en chokladbit så himla bra! Att det blev en. At det inte triggade igång något.
 
Kunde inte låta bli att äta en chokladbit sen. Kände mig på ett sätt misslyckad och dundrade på hur folk gör som inte håller på såhär. Hur lyckas dom..

Men samtidigt tänker jag att jag inte ska göra så stor grej av det. Inte se en chokladbit som ett misslyckande.
En chokladbit är inget misslyckande alls.
Ja du, folk t.ex. jag lyckas inte alltid.
Även om vi inte har en fullt utvecklad hetsätning så kan vi också trösta oss med ganska mycket godis till exempel.
Ibland flera dagar i rad..

Jag tycker det var jättestarkt att inte packa ned det du brukar för att kunna äta. Det måste varit jättetufft att stå emot det.
Heja vad du kämpar på bra! 💕
 

Liknande trådar

Kropp & Själ En person jag känner har drabbats av ME (vi kan kalla hen K) K är myndig, bor hemma. Har autism vilket förvärrar sjukdomen. K:s högsta...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 208
Senast: TinyWiny
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 248
Senast: Blyger
·
  • Artikel
Dagbok Jag både vill och inte vill gå till jobbet jag både vill och inte vill bry mig Men jag tror jag bryr mig för mycket och hur lär man sig...
Svar
13
· Visningar
1 130
Senast: escodobe
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 862
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp