Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

[Lillagoajag]

Står det "kom och gå som du vill, jag bryr mig inte" i min panna?

Jag sitter här och tycker synd om mig själv och är förbannad och ledsen och besviken och blä.

I fredags kväll bestämde jag och en person, N, att han skulle komma hem till mig idag (söndag). Han skulle återkomma om tid under lördagen, när han hade kollat tågtider osv. Nu är det söndag förmiddag och jag har inte hört ett ljud. Och visst, jag kan inte veta, det kan ha hänt något osv. Saker händer, människor är felbara, man glömmer saker osv. Jag har också glömt viktiga saker, gjort dumma grejor osv. Jag har inga problem med att ge en andra chans, även om jag just i detta nu är jäkligt besviken och sur. Men, det blir större för mig för det känns som en historia som bara upprepar sig.

Jag har blivit utnyttjad mycket i mitt liv. Från att jag började skolan var jag i perioder ganska grovt mobbad, för att sedan få höra någon dålig ursäkt (som jag köpte) och bli vän med mobbarna för att sedan bli svikt igen. Under mellanstadiet/högstadiet övergick mobbingen i att personer "låtsades" vara min vän och på så sätt fick reda på en massa information som sedan användes mot mig.

Då, när jag var liten, kan jag förstå att jag var ett "lätt offer". Jag var osäker, sa aldrig ifrån och mobbingen gjorde i sin tur att jag blev överlycklig så fort någon verkade vara min vän. Även om det såklart inte rättfärdigar beteendet så kan jag förstå hur det blev så. Men nu är jag inte alls den personen. Jag är ganska bra på att sätta gränser och säga ifrån osv. men ändå verkar jag fortfarande vara idioters favorit-offer.

Mitt ex t.ex. var tillsammans med mig i ca 4 månader för att sedan berätta att han aldrig varit kär i mig utan bara ville ha ett "säkert ligg". Jag har flertalet gånger blivit "bortglömd" av "vänner" och suttit själv och väntat på nåt fik. Jag blir lovad saker, som sedan "glöms bort". Osv.

Jag tycks aldrig vara någons första-val. Jag har flera nära vänner, men jag är ingens närmsta vän. Det tycks alltid finnas någon som är lite bättre/roligare/trevligare än jag. Jag är inte den man ringer till om man vill ha kul, jag är den man ringer till för att man har tråkigt. Och detta gör att jag inte kan undvika att fundera på, vad fan är det för fel på mig? Varför drar sig alla idioter till mig? Och hur gör man för att våga lita på folk, för jag känner ju tyvärr hur jag får svårare och svårare att lita på människor. Det är liksom svårt att inte förutsätta att jag kommer bli sviken, när det ofta slutar så (vilket såklart riskerar att bli en ond cirkel - ibland ger jag inte ens relationer en chans)...

(Och ja, offer-nivån är hög i detta inlägg. Jag mår lite illa av det själv. Men just nu är jag besviken och ledsen så jag orkar inte försöka formulera om.)

 

[Red_Chili]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Ställer du några som helst krav på folk? Ser till att de vet om att du inte gillar hur de behandlar dig tex, eller bara gör så att du säger åt dem att höra av sig när de lovat, annars skiter ni i allt. (Det ska tex inte vara ok för folk att höra av sig sent som fan på kvällen när ni skulle ätit middag ihop och ses då en sväng)

Det är en skillnad på att finnas där för folk och på att låta sig kastas åt alla håll när som helst och hela tiden. Står man inte upp för sig själv och säger ifrån när man blir trampad på (eller lite innan) så blir det lätt tokigt.

Själv har jag många gånger varit duktig på att ringa de som "glömt" att ringa mig. Påmint dem, gett dem tusen nya chanser utan att de ens bett om det och ja, det har blivit helt tokigt då. Nu kör jag på att istället vara rak och ärlig med när något inte känns bra, säger åt folk att de faktiskt måste hålla vad de lovar osv. Vips har jag gått från att knappt ha några vänner till att ha flera underbara vänner. Och justja, jag bröt kontakten helt med de som bara var energitjuvar också för att istället kunna lägga fokus på de personer som faktiskt betydde någonting för mig.

 

[Lillagoajag]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Det är ju det, ställa krav, jag börjar lära mig, även om jag ibland har svårt att veta var gränsen ska dras. Men jag brukar kunna ge en andra chans, förutsatt att jag får en ursäkt, men jag ger sällan (i princip aldrig) tredje, fjärde chanser. Jag skulle absolut kunna bli bättre på att tala om för folk att jag har blivit sårad/arg/besviken, men jag börjar bli ganska bra på det.

Jag har det senaste året brutit kontakten med ganska många, just energitjuvar. Och jag brukar bryta kontakten med de som sviker mig. Jag blir alltså sällan sviken av samma person två gånger. Men ändå fortsätter det.

Som personen som jag ska/skulle ha träffat idag. Min första impuls var att igår kväll försöka få tag på personen, men kom sedan till insikt att - nej, varför ska jag det? Säger man "jag hör av mig imorgon" så får man göra det. Det är inte mitt ansvar att påminna. Vi går i samma klass så vi kommer ju träffas senast på tisdag. Dessutom VILL jag ju umgås med den här personen, för när vi umgås har vi väldigt kul ihop.

 

[Cherarriduracell]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

jag harlite liknande historia och beteende som du. Jag hade antagligen hört av mig och ba "hallå hur blire imorrn??" Sätter personen i system att "oj planerade annat" eller "oj glömde dig" så är inte jag längre initiativtagare. någonstans kan man inte sitta och vänta på att folk ska knacka på dörren och ba HALLÅ JAG VILL UMGÅS utan man måste ju vara drivande ibland. Är vännerna aldrig initiativtagande tillbaka så får man väl fundera igenom vaddet kan bero på. har också ganska begränsat umgänge,har flera jag kan ringa för att fylla ut en fest men väldigt få jag kan ringa för att umgås en vanlig tisdag, till exempel. mitt enda tips är väl att fortsätta takontakt med nya människorman tycker verkar intressanta, plötsligt hittar man en bra vän som värdesätter en lika högt som man värdesätter den.

ibland kanske man får tadet där samtalet att "jag blev besviken när du gjorde såhär, varför gjorde du så?". Bryter man med alla som gör en ledsen blir man jätteensam, samtidigt som man inte ska ta en massa skit. Svår balansgång, men jagtror på att visa för folk hur deras handlingar påverkar en, så de har chans att förändra sitt beteende. Vissa är litedumma ihuvudet ochfattar inte hur ledsna andra kan bli av dem, och behöver få veta det tydligt för att förändras. Skiter du också i att höra av dig när du ochnån annan smider planer kan ju den likagärna tänka att du inte är så intresserad heller.

 

[Lillagoajag]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Ja, det är precis den där balansgången som är så svår. För som sagt, människor kan göra fel och jag VILL vara en person som kan ge en andra chans när saker blir fel. Och jag vill kunna få en andra chans när jag gör fel. Men det är svårt att avgöra vad som är "förlåtligt och vad som inte är det".

Just i fallet som jag sitter i nu, så var det ju HANS idé att vi skulle träffas, så då kan jag ju tycka att jag borde kunna anta att han vill umgås med mig (hade det varit tvärt om hade jag kanske tänkt att han egentligen inte hade lust, utan bara kände sig tvingad att säga ja, men nu var det ju hans idé).

Sedan har jag svårt, och det vet jag om att det är ett problem, att hålla "jag blir ledsen av det här-snacket på en bra nivå. Jag kan vara lite hetlevrad och bli för arg/ledsen, vilket ju inte heller är bra. Men det är så svårt att vara lugn och saklig när man är ledsen eller arg.

 

[Cherarriduracell]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

haha, jag förstår precis. är också en sådan som blir väldigt arg och ledsen när folk behandlar mig illa. Var arg, få ut känslorna, ta sedan kontakt ochfråga varför hen inte hör av sig. typ? som du skrev, människor KAN glömma,andra kan må dålgit och skjuta bort saker, ge andra chanser.

Har en tjejkompis som egentligen är en kompis syster. Harhaft på känn länge att hon inte är helt 100 glad över attjag umgås med dem. Sedan jag skaffade partner är jag bara välkommen utan partnern (fastän övriga i sällskapet gillar honom och de har ignen obekväm historia), hon är enormt avundsjuk på allt jag gör, pendlar mellan att ignorera mig och vara "bästis" och att skriva elaka saker på facebook. Känner ba att enough is enough, detta har ju pågått ett tag. hade inte skjutit bort någon första gången de gör bort sig, det tar ju ettt tag att "köra in sig" på varandras personligheter. Vad som är okej för kalle är inte lika okej för britta, menefter de lärt känna varandra vetdom hur den andra vill hadet liksom. kommer en bekant aldrig underfund med vilka regler relationen måste fylla kan den inte bli en nära vän liksom, men man behöver inte vara jättearg på den för det. bara inte aktivt försöka umgås. hänger du med påhur jag menar, känner mig jättevirrig :P

 

[mily]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Usch vad jobbigt, känner igen mig något enormt så har väl inte så jättebra råd att komma med. Mer än att inte umgås med folk som man måste påminna att komma ihåg en, jag känner mig alltid som "a second choice" och blir lätt sårad när andra väljer att umgås med någon annan hela tiden och då är det samma för mig - det är oftast den personens idé att vi ska träffas och då blir det på något sätt ok för dem att inte "ha tid" sen eller liknande och sedan inte höra av sig, man tror att det är något fel på en själv.

 

[Lillagoajag]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Ja, långt bak i förnuftet så fattar jag ju att de här personerna inte behandlar mig OK, samtidigt är det så svårt att inte börja fundera på om det är en själv som det är fel på... Och man känner ju sig så tjatig Samtidigt så, för mig, beror det också så himla mycket på hur personen själv förhåller sig till situationen, och hur typ självinsikten är. Personer som inte ens ber om ursäkt åker bort direkt. Jag har två vänner som är ganska lika, de är extremt dåliga på att passa tider. Den ena umgås jag typ aldrig med. Henne får man ständigt påminna och hon kan komma 2 h för sent utan att ens be om ursäkt. Den andra VET att han är usel på att hålla på tider och jobbar mycket med det, men då känns det liksom mer okej för det är något vi har pratat om och är överens om att det är ett problem. För människor är ju inte perfekta, det kan man ju inte begära. Och jag kan acceptera ganska mycket så länge personen gör sitt bästa.

Haha, nu blev det massa svammel känner jag

 

[Skogstrollet]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Som personen som jag ska/skulle ha träffat idag. Min första impuls var att igår kväll försöka få tag på personen, men kom sedan till insikt att - nej, varför ska jag det? Säger man "jag hör av mig imorgon" så får man göra det. Det är inte mitt ansvar att påminna.

Nej det är inte ditt ansvar att påminna. Men om du inte heller gör något så blir det ju inga konsekvenser av att "skita i dig" vilket i längden gör att folk har lättare att göra det igen.

Nu tänker kanske den här personen som "glömde dig" att "lillagoajag hörde inte av sig heller så det kanske inte var så viktigt/gjorde så mycket att det inte blev nåt av" och så avfärdades hela grejen, och även du, som mindre viktig.
Dvs "kom och gå som du vill, jag bryr mig inte" .

Blir du bortglömd, ring upp och fråga "var är du?". Har personen gett ett löfte har du rätt att fråga vad som händer. Det är inte att vara klängig. Du har ju avsatt söndagen för den här personen, planerat in det, kanske tackat nej till annat (det vet ju inte han) och så bara struntar han i att höra av sig. Då får han åtminstone förklara varför.

Sen kan du ta det därifrån om du vill avsluta relationen eller ge en ny chans. Men bara sitta tyst kan av vissa (osympatiska eller korkade) människor tas som ett accepterande.

Du kan förändra ditt eget tänk också. Om någon säger att den ska komma och hälsa på, boka inte in det förrän du fått bekräftat att de faktiskt ska komma. Jag väntade själv besök i veckan "nån dag", sen hörde jag inget mer = jag bokade inte in det i min kalender och gjorde nåt annat den dagen. Det är den mer passiva approachen. Jag är inte så social så så länge någon inte slösar bort min tid är de välkomna när de vill.

 

[Lillagoajag]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Jag skrev i alla fall ett meddelande till honom. Om jag inte får nåt svar så träffas vi ju hur som helst på tisdag så då får han förklara sig vare sig han vill eller inte.

Just det där att inte boka in något förrän det är definitivt, det har jag så svårt för - och borde öva på. Jag har ett lätt kontrollbehov och i min kamp med att bli av med det tänker jag lätt att "vi planerar ingenting - ta dagen som den kommer", vilket inte heller fungerar. För att aldrig planera någonting blir ju lätt att man aldrig gör nåt heller. En balans skulle vara trevlig. Man behöver kanske inte planera tre veckor i förväg, men dan innan kan det ju vara trevligt att veta vad som händer.

 

[Passion]

Sv: Varför är jag en sån bra person att utnyttja?

Jag tänker lite på det du skriver i första inlägget, att du aldrig är någons förstahandsval. Det är någonting man får jobba på har jag märkt.
Du är ju medveten om att det blir en ond spiral när du inte vågar lita på människor = dom drar sig undan = du känner dig bortglömd.

Jag har svårt att skaffa bästisar och har undrat varför. Jag släpper helt enkelt inte in folk utan förutsätter att jag kommer bli lämnad och då är det lika bra att dom inte vet något om mig.

Genom att våga öppna mig får jag nära vänner, visst alla gånger blir det inte bra men ibland så hittar jag riktiga guldkorn och då är det värt allt det där läskiga.
För mig har det varit viktigt att visa att den andra är viktig för mig. Det kan man göra genom att tex ringa och fråga om hjälp när man behöver det, folk blir oftast glada över att vara behövda. Eller genom att vara ärlig om det hänt något jobbigt och fråga om den andra vill lyssna för att du behöver det.
Eller ringa och säga att du blir lite besviken när den andra inte dyker upp för du hade sett fram emot det.

Efter ett tag så blir man nära, genom att dela tankar och känslor har man lättare att både gråta och skratta tillsammans.
Våga vara någons bästis, det kommer löna sig

Du är säkert jättefin men jag tror din osäkerhet kan förstöra för dig. Kanske dags att jobba på självkänslan också? För du är värd lojala vänner. Du är värd att folk kommer i tid.