L
LiteLiten
Fick ett samtal nyss från en av mina hästköpare, köpte hästen i juni - ett helt fantastiskt litet sto med hjärtat på rätta stället.
Stoet i fråga är av en lite finare kallblodsras, 5år gammal och grundriden i western. Trygg och säker i alla situationer och aldrig varit sjuk eller skadad - haft samma ägare sedan 6 månaders ålder.
De fick henne för ett underpris då jag är bekant med deras svägerska sedan tidigare och att hon skulle vara delaktig i ridningen och skötsen av hästen. Svägerskan hade tittat på hästen ett antal gånger innan köpet och var fullkomligt förälskad i hennes sätt och trygghet, samt utseende förstås. De valde att inte göra någon veterinärbesiktning då de ville genomföra köpet direkt och hästen alltid varit frisk och kry.
En månad efter köpet så ringer svägerskan mig och berättar att stoet blivit sjukt med feber och hosta. Vi har sms-kontakt flera gånger om dagen den kommande veckan innan hon glatt förklarar att hon nu var frisk igen.
Senare hade hon fått en inflammation i juvret och gick på penicillin i två omgångar, men så vitt jag hört blivit frisk igen.
Nu hade jag inte hört ifrån dem på en månad eller så när plötsligt Ägaren ringer och skäller ut mig för att jag lurat dem att köpa henne, att hon kostat dem massor med pengar i veterinärkostnader och att dottern minsann inte kunnat rida som planerat. Jag förklarar lugnt och stilla att det händer att hästar blir sjuka och att det varit en jobbig sommar för många med all värme och dessutom så står hon i ett stort stall där det kommer och går många hästar. Men nej, hon hade hört från många att de betalat ett överpris för henne och att hon kände sig lurad av mig plus att de dessutom skulle behöva operera bort hennes vargtänder nu också uppepå allt. Så nu ska hon säljas, för hon gav dem ingen glädje. Inte ens föl kunde de tydligen ta för att hon var "Helt förstörd i juvret!".
Jag känner mig helt överkörd, mosad och gråter som en idiot. Mina hästar är mina babys och jag skulle ALDRIG lura någon till någonting. Snarare tvärt om, framhäver alltid alla negativa saker och överdriver dem.
Det som känns värst mest är väl det faktum att jag ställt upp för dem hela vägen, med hemkörning av hästen, alltid finnas till hans för råd och tips och dessutmo gav dem ett väldigt billigt pris på en häst som hade flera spekulanter bara för att jag 1. Känner dem sedan tidigare och 2. Tycker att hemmet är viktigast.
Nej, så nu ska hon säljas vidare. Ingen chans att få komma igen ordentligt eller så. Fick frågan "Vill du köpa tillbaka henne?" Men har varken platsen eller pengarna. Kommentaren då var "Jaja, så du skiter i vad jag gör med henne?" Vilket jag naturligtvis inte gör. Den där hästen är en ängel på alla sätt och vis och beslutet att sälja henne var riktigt tungt.
Varför skaffar man djur om man inte vill ta ansvaret för dem? Är man inte medveten om att en häst kan bli sjuk och att de kostar pengar oavsett? Hur kan det vara mitt fel att hästen blir sjuk efter en månad hos dem? Varför är det så lätt att skylla allt på tidigare ägare istället för att kanske kolla över sin miljö och se vad som kan vara boven i dramat - för någonting måste det ju vara när en häst som varit 100% frisk i fem år plötsligen blir sjuk i en ny miljö?
Nej usch...
(och ja, jag skriver under anonymt nick)
Stoet i fråga är av en lite finare kallblodsras, 5år gammal och grundriden i western. Trygg och säker i alla situationer och aldrig varit sjuk eller skadad - haft samma ägare sedan 6 månaders ålder.
De fick henne för ett underpris då jag är bekant med deras svägerska sedan tidigare och att hon skulle vara delaktig i ridningen och skötsen av hästen. Svägerskan hade tittat på hästen ett antal gånger innan köpet och var fullkomligt förälskad i hennes sätt och trygghet, samt utseende förstås. De valde att inte göra någon veterinärbesiktning då de ville genomföra köpet direkt och hästen alltid varit frisk och kry.
En månad efter köpet så ringer svägerskan mig och berättar att stoet blivit sjukt med feber och hosta. Vi har sms-kontakt flera gånger om dagen den kommande veckan innan hon glatt förklarar att hon nu var frisk igen.
Senare hade hon fått en inflammation i juvret och gick på penicillin i två omgångar, men så vitt jag hört blivit frisk igen.
Nu hade jag inte hört ifrån dem på en månad eller så när plötsligt Ägaren ringer och skäller ut mig för att jag lurat dem att köpa henne, att hon kostat dem massor med pengar i veterinärkostnader och att dottern minsann inte kunnat rida som planerat. Jag förklarar lugnt och stilla att det händer att hästar blir sjuka och att det varit en jobbig sommar för många med all värme och dessutom så står hon i ett stort stall där det kommer och går många hästar. Men nej, hon hade hört från många att de betalat ett överpris för henne och att hon kände sig lurad av mig plus att de dessutom skulle behöva operera bort hennes vargtänder nu också uppepå allt. Så nu ska hon säljas, för hon gav dem ingen glädje. Inte ens föl kunde de tydligen ta för att hon var "Helt förstörd i juvret!".
Jag känner mig helt överkörd, mosad och gråter som en idiot. Mina hästar är mina babys och jag skulle ALDRIG lura någon till någonting. Snarare tvärt om, framhäver alltid alla negativa saker och överdriver dem.
Det som känns värst mest är väl det faktum att jag ställt upp för dem hela vägen, med hemkörning av hästen, alltid finnas till hans för råd och tips och dessutmo gav dem ett väldigt billigt pris på en häst som hade flera spekulanter bara för att jag 1. Känner dem sedan tidigare och 2. Tycker att hemmet är viktigast.
Nej, så nu ska hon säljas vidare. Ingen chans att få komma igen ordentligt eller så. Fick frågan "Vill du köpa tillbaka henne?" Men har varken platsen eller pengarna. Kommentaren då var "Jaja, så du skiter i vad jag gör med henne?" Vilket jag naturligtvis inte gör. Den där hästen är en ängel på alla sätt och vis och beslutet att sälja henne var riktigt tungt.
Varför skaffar man djur om man inte vill ta ansvaret för dem? Är man inte medveten om att en häst kan bli sjuk och att de kostar pengar oavsett? Hur kan det vara mitt fel att hästen blir sjuk efter en månad hos dem? Varför är det så lätt att skylla allt på tidigare ägare istället för att kanske kolla över sin miljö och se vad som kan vara boven i dramat - för någonting måste det ju vara när en häst som varit 100% frisk i fem år plötsligen blir sjuk i en ny miljö?
Nej usch...
(och ja, jag skriver under anonymt nick)
