Varför inte somna osams?

[iNHALE]

Ju tröttare jag blir desto argare blir jag, men om jag försöker bryta bråket för att jag inte orkar mer så har min gubbe en tendens att slänga ur sig något i stil med "jag vann", och då jävlar tar det hus i helvete för sånt klarar jag inte av. Så när jag bråkar med gubben så brukar jag härda ut tills det antingen är löst, eller tills han slänger upp händerna och ger sig.

Att dock bokstavligen gå och lägga sig osams har jag inga problem med. Ofta har man hunnit lugna sig till nästa dag, eller så har man insett att det inte är något att bråka om.

 

[Raderad medlem 19815]

Kl

Jag tror också att det är mer av en klyscha än ett råd som brukar ges av parterapeuter.

 

[Petruska]

[

Kl

Jag tror också att det är mer av en klyscha än ett råd som brukar ges av parterapeuter.

Jag tycker mig ha sett det rätt ofta tex när parterapeuter intervjuas om hur man får till bra förhållanden, tex i DN. Du vet, söndagsbilageartiklar.

 

[Tora]

Jag tänker mig mera att det inte betyder att man absolut måste lösa problemet innan man somnar utan att man inte somnar som ovänner.

Typ "Vi är båda trötta och vi kommer inte lösa det här nu så nu går vi och sover och så pratar vi om det imorgon istället när vi båda är pigga". Sen har man lite försoningsex och somnar tätt bredvid varandra. På morgonen när man vaknar så kanske problemet inte längre ens är det där jättestora problemet längre.

 

[Cambrie]

Jag fick alltid höra det här när jag var liten, att man aldrig ska somna, eller skiljas som ovänner. Kanske för att farmor och farfar faktiskt somnade som ovänner där farfar somnade in och inte vaknade mer (hjärtat vid ung ålder). Pappa var mycket noga med att aldrig vara ovän med oss barn vid läggdags eller om han skulle ta bilen och åka iväg någonstans.

Själv vet jag ju att jag älskar min man eller barn även om vi skulle somna ovänner. Barnen har nog aldrig hänt, men mannen är rätt långdragen och de få gånger vi bråkar skiter vi i att prata ut om det på kvällen och pratar om det på morgonen istället, då brukar vi vara sams i lugn samtalston. Bättre än att båda är upprörda och bara gormar på varandra på kvällen.

 

[Monstermom]

om jag försöker bryta bråket för att jag inte orkar mer så har min gubbe en tendens att slänga ur sig något i stil med "jag vann"

Där hade jag nog begått mord...

 

[Monkie]

Ett hyfsat vanligt relationsråd för att få en bra relation som håller i längden är att aldrig gå och lägga sig eller somna osams. Men jag förstår inte riktigt poängen med det - varför inte somna osams?

Och ni som följer rådet, hur gör ni när ni blir osams sent en kväll, fortsätter ni diskutera ända tills ni är sams igen då, även om det tar halva natten och båda är svintrötta och vill sova? På vilket sätt hjälper det relationen?

Om vi somnar osams vaknar vi båda med lite ångest och reder ut det snarast! Inga nattdiskussioner för oss. Ibland lägger jag demonstrativt en kudde som barriär, men hålla på att tjata i sängen - nä, det löser sällan något för oss.

Har hört nångång att sängen och sovrummet ska anses som bråkfri zon och jag är benägen att hålla med

 

[Kilauea]

Jag och sambon har gått och lagt oss osams. Oftast för att det är jag som är så långsint
Oftast brukar vi vakna på samma sida av sängen, så värre än så är det inte för oss att lägga oss osams

 

[Reykur]

För mig och min relation är det viktigt, för jag skulle inte sova annars.. Bara grubbla och älta och så skulle det vara värre till morgonen.

Nu har vi ytterst sällan konflikter, för vi tycker inte särskilt mycket om att vara osams så vi struntar i det. Men se gånger vi varit osams på kvällen har vi alltid sett till att kramas, be om ursäkt om nödvändigt och liksom bekräfta att vi är Ok, innan vi somnar.

Säger inte att det måste vara så för alla, men jag vill inte avsluta dagen i en konflikt. Det gör mig mer ledsen.

 

[iNHALE]

Där hade jag nog begått mord...

Jotack du... det som snurrar i mitt huvud när det händer hade nog gett mig en livstidsdom på rättspsyk.

 

[tanten]

Men är det ens ett relationsråd? Jag tycker mer att det är en gammal klyscha som hade valsat runt på facebook om facebook funnits när den uppfanns. "Låt inte solen gå ner över din vrede". Visst.

Fast det är val inte bokstavligt? Eller?

Jag fick det rådet av min mor redan som väldigt ung. För mig betydde det att inte vara långsint och inte gå och knyta näven i fickan utan att reda ut och gå vidare.

Bättre att kasta porslinet och sedan kramas när det är över liksom. ....

 

[athena_arabians]

Jag tänker mig mera att det inte betyder att man absolut måste lösa problemet innan man somnar utan att man inte somnar som ovänner.

Typ "Vi är båda trötta och vi kommer inte lösa det här nu så nu går vi och sover och så pratar vi om det imorgon istället när vi båda är pigga". Sen har man lite försoningsex och somnar tätt bredvid varandra. På morgonen när man vaknar så kanske problemet inte längre ens är det där jättestora problemet längre.

Det håller jag verkligen med om. Eftersom jag är särbo gäller det också telefonsamtal.

Jag går verkligen inte omkring och oroar mig men båda våra yrken kommer med vissa risker (mycket bilkörning långa sträckor, ensamarbete långt ute i skogen osv). Jag skulle faktiskt aldrig kunna förlåta mig själv ifall vi avslutade ett samtal riktigt arga och något illa skulle hända.

Sedan är vi båda rätt explosiva så det smäller och sedan är det bra. Ingen av oss orkar vara långsur

 

[mandalaki]

Fast det är val inte bokstavligt? Eller?

Jag fick det rådet av min mor redan som väldigt ung. För mig betydde det att inte vara långsint och inte gå och knyta näven i fickan utan att reda ut och gå vidare.

Bättre att kasta porslinet och sedan kramas när det är över liksom. ....

Det är nog ungefär lika bokstavligt som allt annat i Bibeln. @Monstermom s länk visade att jag, helt ovetande, citerat Bibeln i frågan så länge jag kan minnas. Lite otippat att jag är andlig

 

[Ciindy]

Jag kan inte somna osams längre efter att en gammal kollega berättade om hennes sambo som dött under natten efter ett ordentligt storbråk och de hade somnat arg på varandra.
Så fort vi bråkar sent på kvällarna kommer hennes ord upp och vi ser till att lösa bråket så pass att vi i alla fall kan tänka oss att prata och ligga bredvid varandra. Oftast är allt glömt eller känns mindre allvarligt på morgonen.

 

[Squie]

Jag kan inte somna osams längre efter att en gammal kollega berättade om hennes sambo som dött under natten efter ett ordentligt storbråk och de hade somnat arg på varandra.
Så fort vi bråkar sent på kvällarna kommer hennes ord upp och vi ser till att lösa bråket så pass att vi i alla fall kan tänka oss att prata och ligga bredvid varandra. Oftast är allt glömt eller känns mindre allvarligt på morgonen.

Så har jag fått lära mig att "somna aldrig osams" betyder. Just för att dödsfall kan ske och människor minns det sista de sa till någon...länge. Att inte ha fått säga det där sista, att inte vara i harmoni med varandra är tungt att bära för den människan som överlever.

 

[Petruska]

Så har jag fått lära mig att "somna aldrig osams" betyder. Just för att dödsfall kan ske och människor minns det sista de sa till någon...länge. Att inte ha fått säga det där sista, att inte vara i harmoni med varandra är tungt att bära för den människan som överlever.

Jag fattar ju den grejen. Men jag känner ändå att det är lite orimligt att leva efter. Oftast överlever man ju natten.

Där skulle jag hellre vilja tona ner betydelsen av "osams". Avdramatisera oenigheter istället. Tex se dem som något jag vet att vi tål. De säger bara något om just den stunden, liksom.

 

[Squie]

Jag fattar ju den grejen. Men jag känner ändå att det är lite orimligt att leva efter. Oftast överlever man ju natten.

Där skulle jag hellre vilja tona ner betydelsen av "osams". Avdramatisera oenigheter istället. Tex se dem som något jag vet att vi tål. De säger bara något om just den stunden, liksom.

Absolut att oftast så överlever man natten. Men, det är inte alltid som dialogen kan fortsätta på morgonen utan fortsättning följer efter en arbetsdag. O då kan det vara för sent.

 

[Petruska]

Absolut att oftast så överlever man natten. Men, det är inte alltid som dialogen kan fortsätta på morgonen utan fortsättning följer efter en arbetsdag. O då kan det vara för sent.

Jo, jag fattar det. Men att ha det som riktlinje? Då försöker jag nog hellre tona ner dramatiken i oenigheterna, och tänka att på det hela taget är tex partner och jag bra för varandra. Oavsett om vår sista kvart tillsammans kommer att vara bra eller inte.

 

[Squie]

Jo, jag fattar det. Men att ha det som riktlinje? Då försöker jag nog hellre tona ner dramatiken i oenigheterna, och tänka att på det hela taget är tex partner och jag bra för varandra. Oavsett om vår sista kvart tillsammans kommer att vara bra eller inte.

Jag förstår hur du tänker.
Riktlinje eller inte, jag har inga svar utan bara att jag har fått lära mig att det har med döden att göra o framtida funderingar från den som blir kvar. Såg senast i morse ngt på tv där den överlevande sa något om att sista dialogen hade varit i ilskans tecken o hur dåligt hon mådde i det.

 

[Petruska]

Jag förstår hur du tänker.
Riktlinje eller inte, jag har inga svar utan bara att jag har fått lära mig att det har med döden att göra o framtida funderingar från den som blir kvar. Såg senast i morse ngt på tv där den överlevande sa något om att sista dialogen hade varit i ilskans tecken o hur dåligt hon mådde i det.

Ja, jag känner också igen det som någon sorts "visdomsord" eller så.

När det gäller att nära anhöriga dör, så är det ju rätt begränsat hur positiv den upplevelsen överhuvudtaget kan bli. Det är en väldigt jobbig situation, helt enkelt. Jag tror att det är relativt lätt hänt att man i chock och sorg liksom skjuter in sig på någon detalj i det hela, och lägger mycket av sin sorg och energi där. Det vill säga, jag skulle gissa att personer som går och mår dåligt över någon viss detalj efter det att någon nära har gått bort alltid hittar något sådant. Det finns alltid något som gått fel.

Så jag vill fortfarande inte tänka så, och jag tror faktiskt inte att det är särskilt bra för någon att tänka så.