Övr. allmänt Varför okej att sälja häst men inte andra djur?

Jag har funderar länge över detta och är nyfiken om ni andra uppfattar det på samma sätt?

Hästar är okej att sälja - det finns tom dom som har det som sitt levebröd. Det är okej att sälja oavsett anledning och många är öppna i sina annonser kring tappat intresse eller ändrade familjeförhållanden. Det är mer ovanligt att man har haft sin häst from att den är föl snarare än att man köpt och sålt.

Men hundar, katter och gnagare är inte okej på samma sätt?
Nämner man att man har en omplacerad hund så är nästan alla säkra på att hunden blivit vanvårdad eller likande hos tidigare ägare. Är det någn som vill sälja sin hund pga ändrade familjeförhållanden så ”kanske man skulle ha funderat över lösningar på även det innan man gick och skaffade sig en”, att barnens kanin nu vill komma till ett nytt kärleksfullt hem pga tappt intresse så lär man barnen att djur är bara slit och släng?

Hur tänker ni? :) Upplever ni oxå den skillnad ute eller tycker du att det är skillnad på djur och djur och hur man får omplacera/sälja?
Jag har i alla år tänkt exakt samma sak, djuren är ingen ägodel som man kan göra vad man vill med, dom är värda allt det bästa, dom är en del av familjen och har man skaffat ett djur har man ansvar för det fram till slutet, det var så jag växte upp, med regeln att ett djur tar man hand om hela dess liv, det är ingen sak som man bara byter ut. Det var nog därför jag tog så många år på mig att låna ut min ponny på foder fast jag kanske hade behövt göra det innan pga sjukdom. Men det kändes helt fel, jag lämnade till slut ut henne på foder med tanken att ta hem henne när jag mådde bättre, sälja ville jag inte för jag älskade henne och jag ville kunna kontrollera hur hon hade det och ha något att säga till om och hälsade på hos dom fodervärdar hon hamnade hos. Vilket var bra eftersom en tjej som var den perfekta fodervärden och älskade ponnyn hamnade i ett stall där stallägarna inte lät henne ge mer än 8 kg hö medan jag gav henne 14-15 kg hö per dag för att hon var så pigg, aktiv och hade stort energibehov, kom upp till fodervärden och mötte min älskade ponny benig och undernärd och blev så arg, jag gav dom några veckor att få upp henne i hull annars skulle dom inte få ta hand om henne mer.

Jag hann aldrig ta hem henne för lite mer än ett halvår i innan jag kom hem så fick vi avliva henne.

Tänker att med hästar kanske det är mycket med pengar inblandat, jag har hund nu och vill alltid ha en buffert när jag har djur, men häst är något där pengarna rinner iväg även om man budgeterar och i olika faser i livet kanske man inte har råd fast man var säker på det från början . Det är också slitigt och tungt och står man i kollektivstall har man hand om en massa andra hästar och tider osv. Ta min familj som exempel, jag var sjuk i många av våra år med ponnyn och fick inte ta hand om henne mer än borsta. Mamma skötte allt det andra men har ganska så grav fibromyalgi och det gick bara inte, som att hon inte kunde lägga på täcken på dom stora hästarna för att hon inte kunde lyfta armarna så, eller att höfterna gjorde jätte ont och att hon alltid var trött och ja hela kroppen strejkade . Nu går hon på ständig morfinmedicin plus en massa andra mediciner, då måste man till slut inse att situationen är ohållbar.
 
Jag tror mycket av det är man skaffer djur, och sedan så uptäcker folk att det finns ett ansvar med djur, och då ser man alla dessa annons på blocket med ursäkter som allergi m.m. Den mentaliteten gillar inte jag. Jag tycker självklart saker kan hända, men folk tar ibland lite väl lätt på det här med djur, och kattar och hundar är oftast mer känsliga för att flytta runt. (Som historien i nyheterna med en katt som hade gått hela vägen till sitt gamla hem). Våren lilla kisse verkar väldigt fast vid mig och min sambo. Särskilt mig. Kommer alltid och hälsar i dörren, skall med mig på toa, hälsar godmorgen direkt vi kliver upp och skall helst vara vart jag är hela tiden :) Tror det skulle vara svårt för henne med ett nytt hem.
 
Jag är överraskad, jag har inte hört någon i bekantskapskretsen som har gjort sig av med katten när de har blivit gravida/fått barn.
När det gäller allergier så är det svårt, dottern älskar katter och har under hela sin uppväxt sökt upp och gosat med katter när hon fått chansen. Vi har aldrig haft katt hemma eftersom vi bor dumt vid en väg och inte vill ha en ren innekatt. Tur är kanske det, för ett par år sedan drabbades dottern av akut allergi när hon gosade med svägerskans katt. I dagsläget klara hon sig hyfsat om hon inte tar på katten, men kan vistas i hus där det finns katter. Det hjälper med receptfria allergitabletter tack och lov!:)
Du vet att risken för allergi minskar om man har husdjur från "start"?
 
Jag tycker såklart inte att slit-och-släng mentalitet är bra, verkligen inte. Samtidigt så är det sånt här som gör att det känns så fel att omplacera katter och hundar. Man ska prova allt och försöka få det att funka. Men tänk om man bara inte vill?

Kopplar åter igen till när jag omplacerade min hund. Ja jag hade kunnat anstränga mig och få det att funka. Jag hade kunnat tvinga mig ut på träning med hunden. Men jag ville inte mer. Tänk om det är så för de som omplacerar katterna? De kanske vet med sig att de inte skulle trivas med sina liv om de måste göra vissa anpassningar för att det ska funka med katten?
Nej, de kanske inte skulle trivas med sina liv om de anpassar sig men många försöker inte. Är man dessutom inte beredd att anpassa sitt liv lite efter sina djur är det kanske inte lämpligt att ha djur. Katter är väldigt missförstådda och utsatta så det vore faktiskt bra om färre skaffade katt. Många skaffar katt med inställningen att de är så lättsamma djur vilket är en helt felaktig inställning.
 
Du vet att risken för allergi minskar om man har husdjur från "start"?
De har bott med hund från dag ett och sovit i stallet ihop med stallkatterna från en veckas ålder, så jag är rätt övertygad om att det inte är bristen på kontakt med djur som är problemet. Däremot finns det allergier mot pälsdjur i släkten så det är med största sannolikhet ärftligt.
 
Jag tycker såklart inte att slit-och-släng mentalitet är bra, verkligen inte. Samtidigt så är det sånt här som gör att det känns så fel att omplacera katter och hundar. Man ska prova allt och försöka få det att funka. Men tänk om man bara inte vill?

Kopplar åter igen till när jag omplacerade min hund. Ja jag hade kunnat anstränga mig och få det att funka. Jag hade kunnat tvinga mig ut på träning med hunden. Men jag ville inte mer. Tänk om det är så för de som omplacerar katterna? De kanske vet med sig att de inte skulle trivas med sina liv om de måste göra vissa anpassningar för att det ska funka med katten?
Det är väl just där man bör tänka efter före. Vilket alltför många inte gör. Jag är inte hemma på hundsidan, men antalet kattägare som inte vill anpassa sitt liv efter kattens behov är alltför många. Vilket i slutänden ger just att katten blir ett slit-och-släng djur.
 
Det är väl just där man bör tänka efter före. Vilket alltför många inte gör. Jag är inte hemma på hundsidan, men antalet kattägare som inte vill anpassa sitt liv efter kattens behov är alltför många. Vilket i slutänden ger just att katten blir ett slit-och-släng djur.
Ja självklart. Men ibland förändras livet på sätt som man inte kunnat förutse.
 
Tycker det beror helt på vad man pratar med för slags folk. Folk med arbetande hundar verkar mer öppna för att sälja/köpa hundar. Får ofta höra att jag kanske borde omplacera en av mina hundar som inte riktigt passar in hos oss (Är för blödig) utan något dömande i kommentarerna.
 
Jag tror inte det var menat så, att omplacera för att man känner att katten blir undanskuffad av barnet och inte får den tid och uppmärksamhet den behöver är inget fel, det är ju solklart något man gör för att man bryr sig om sin katts välfärd.
Men det är väl tyvärr inte helt ovanligt att människor gör sig av med sina katter nästan så fort de plussat på graviditetstestet, för att de lever i villfarelsen att det inte går att ha katt och småbarn samtidigt, oavsett andra faktorer. De gör alltså inte ens ett försök, och då kan man undra lite ifall de var särskilt fästa vid katten alls. :(

Det finns garanterat också fall där människor insett att livet med katt inte var nåt för dem och använder inkommande bebis eller annan livsförändring som ursäkt för att den ska behöva flytta, men det kan ju bero på det som redan berörts i tråden, att det inte anses helt okej att omplacera "bara" för att man vill leva utan djur, eller för att personkemin mellan djur och ägare inte stämmer. Och det tycker jag är tråkigt - det kan aldrig vara fel att söka ett bättre hem för att man känner att man inte räcker till.
Jag tycker inte alls det är fel att försöka hitta nytt hem om man känner att man är i en fas i livet när det kanske inte funkar med hund/katt eller vad det nu är för djur som behöver omplaceras.
Men en kompis till mig berättade att hon avlivade deras hund innan de skulle ha barn. Hon ville inte att småbarnen (tvillingar) skulle krypa omkring där det var hår och grus på golvet. Jag glömmer aldrig när hon sa det (vi hade inte känt varandra så länge och det här berättade hon några år efter för mig). Hunden var 8 år och helt frisk, snäll och väluppfostrad. Hur kan man göra en sådan sak!?

Jag tror inte heller att hon har glömt min reaktion när hon berättade.
 
Ja självklart. Men ibland förändras livet på sätt som man inte kunnat förutse.
Ja, det är fullt förståeligt. Men har man varit i "kattbranschen" ett tag så ser man tydliga mönster. Katter är ett av de djuren som oftast kastas ut, omplaceras eller avlivas för att ägaren tröttnat. Det är ett tydligt tecken på att alltför många skaffar katt utan att egentligen ha tänkt igenom beslutet.
 
Du vet att risken för allergi minskar om man har husdjur från "start"?
Kan bli värre också. Vi hade hundar och katt när brorsan föddes. Han blev bara sjukare och sjukare. När han var två fanns inget annat att göra än omplacera djuren och riva ut allt i huset och totalsanera.
Idag är han 41 och är jättekänslig och är dessutom den enda allergikern i släkten. Så det kan faktiskt provocera också.
 
Tycker det beror helt på vad man pratar med för slags folk. Folk med arbetande hundar verkar mer öppna för att sälja/köpa hundar. Får ofta höra att jag kanske borde omplacera en av mina hundar som inte riktigt passar in hos oss (Är för blödig) utan något dömande i kommentarerna.
Jag tror att det har lite att göra med att vi har hundar med stora behov och krav. Som inte nöjer sig med lite av motion, stimulans osv. De blir ofta rätt påfrestande om de inte får behoven tillfredställda. Vi är väldigt medvetna om detta när vi skaffar dem. Vi värdesätter dessa egenskaper högt i dom och vill att de ska förvaltas. Så kan inte vi göra det så ger vi hunden och en ny ägare möjligheten.
 
Det är lite intressant att du i första stycket har en ton av att folk lite väl lättvindigt gör sig av med katter, för att i nästa stycke tycka att det aldrig är fel att söka ett bättre hem åt katten om man inte räcker till. Det är väl kanske sånt här som gör att det upplevs som om det ses ner på folk som omplacerar sina djur.
Tack för den kängan... Det är "slit-och-släng"-mentaliteten jag har problem med och ofta ser, speciellt när det gäller katter. Som sagt, en del verkar inte ens försöka utan tar första bästa ursäkt för att göra sig av med sina djur, och eftersom katter redan har låg status i samhället så gör det ont i mig att se sånt.
Att folk med eftertanke omplacerar för att de inser att deras djur skulle ha det bättre någon annanstans, det är helt okej och var det jag ville få fram med mitt inlägg. Fett oschysst att mer eller mindre anklaga mig för dubbelmoral. :(
 
Tack för den kängan... Det är "slit-och-släng"-mentaliteten jag har problem med och ofta ser, speciellt när det gäller katter. Som sagt, en del verkar inte ens försöka utan tar första bästa ursäkt för att göra sig av med sina djur, och eftersom katter redan har låg status i samhället så gör det ont i mig att se sånt.
Att folk med eftertanke omplacerar för att de inser att deras djur skulle ha det bättre någon annanstans, det är helt okej och var det jag ville få fram med mitt inlägg. Fett oschysst att mer eller mindre anklaga mig för dubbelmoral. :(
Men om du läser ditt eget inlägg så kanske du ser vad jag menar? Det är väldigt lätt att säga att folk gör sig av med djur lättvindigt. Och visst en del kanske gör det också. Men jag är övertygad om att de flesta faktiskt tänker igenom sina beslut. Sen kanske de inte redovisar alla anledningar till sitt beslut till alla de känner, vilket gör att någon som ser annonsen på blocket tycker att det är lättvindigt när det kanske är ett väl genomtänkt beslut.
Dessutom kan man fundera på om det är någon som gör sig av med sitt djur lättvindigt så kanske det är det bästa för djuret?
Det var inget påhopp på dig, snarare ett försök att visa hur det kanske upplevs av någon som faktiskt behöver omplacera sitt djur. Om vi hade ägt en katt så hade vi behövt omplacera den omgående när dotterns allergi blommade upp. Uppsvullet ansikte är inget man försöker härda ut med, men enligt flera kommentarer i tråden så är allergi påhittat och något man borde veta om. Alltså hade vi i såna fall omplacerat lättvindigt enligt flera, trots att det var allvarligt för oss.
 
Men om du läser ditt eget inlägg så kanske du ser vad jag menar?
Jag är medveten om vad jag skrev, och det är fortfarande du som läste mitt inlägg helt åt helsike fel, så försök inte med den. Tråkigt att du tydligen kände dig träffad, men för det behöver du inte ifrågasätta vad jag säger som om jag sitter och dömer ut alla som behöver omplacera av en eller annan anledning. Så typiskt Buke att folk läser som fan läser bibeln...
 
Det finns varken sommarhundar eller sommmarhästar, det är en av skillanderna med katter.
Och det finns inte 100000 hemlösa hundar eller hästar. Inte heller har jag upplevt att någon avlivar hela kullar med valpar eller föl efter föl för att hondjuret blivit oönskat dräktigt.

Jag har aldrig hört talas om någon som övergett eller avlivat sin häst eller hund för att de ville resa runt i Asien ett par månader.
 
Men om du läser ditt eget inlägg så kanske du ser vad jag menar? Det är väldigt lätt att säga att folk gör sig av med djur lättvindigt. Och visst en del kanske gör det också. Men jag är övertygad om att de flesta faktiskt tänker igenom sina beslut. Sen kanske de inte redovisar alla anledningar till sitt beslut till alla de känner, vilket gör att någon som ser annonsen på blocket tycker att det är lättvindigt när det kanske är ett väl genomtänkt beslut.
Dessutom kan man fundera på om det är någon som gör sig av med sitt djur lättvindigt så kanske det är det bästa för djuret?
Det var inget påhopp på dig, snarare ett försök att visa hur det kanske upplevs av någon som faktiskt behöver omplacera sitt djur. Om vi hade ägt en katt så hade vi behövt omplacera den omgående när dotterns allergi blommade upp. Uppsvullet ansikte är inget man försöker härda ut med, men enligt flera kommentarer i tråden så är allergi påhittat och något man borde veta om. Alltså hade vi i såna fall omplacerat lättvindigt enligt flera, trots att det var allvarligt för oss.
Säkert tänker man igenom beslutet!
"En katt klarar sig alltid, jag lämnar den här när jag flyttar"
"En katt hittar sin mat, jag stänger ut den när jag åker till Thailand 2 v"
"En katt är så självständig, den hittar nån annan ägare nu när jag inte orkar längre och därför lämnar jag den på en gård 10 mil bort så slipper jag bry mig längre"
"En katt lägger jag inga 1000 spänn på att kastrera, enklare att dränka/skjuta/slå ihjäl ungarna vartefter dom kommer"

Finns många väl igenomtänkta beslut när man gör sig av med sin katt. Det betyder inte att dom är djurvänliga. Bara "ägarvänliga" som inte har lust att ha katt längre.
 
Jag är medveten om vad jag skrev, och det är fortfarande du som läste mitt inlägg helt åt helsike fel, så försök inte med den. Tråkigt att du tydligen kände dig träffad, men för det behöver du inte ifrågasätta vad jag säger som om jag sitter och dömer ut alla som behöver omplacera av en eller annan anledning. Så typiskt Buke att folk läser som fan läser bibeln...
Känner mig träffad? Jag har aldrig ägt en katt och har således aldrig gjort mig av med någon. Jag ställde upp ett hypotetiskt exempel på hur det skulle ha kunnat se ut i vår familj.

Grundfrågan för hela tråden var varför det är mer ifrågasatt att sälja en hund eller katt istället för häst och ditt inlägg var ett bra exempel på varför det är mer ifrågasatt när det gäller katt. Min erfarenhet av katter är enbart vänner och släktingars katter, de kastreras och tas om hand, två katter vet jag om som har bytt familj har gjort det för att de katterna inte trivdes med de övriga katterna i hemmet. Båda är nu ensam katter och blir ohejdat bortskämda. Bästa lösningen för alla katter och människor.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp