Vårföräldrar 2018 del 3

[jeennnnyy]

Jo, dom har väldigt mycket mer erfarenhet av barn än mig Men inte av mitt barn. Nu är hon säkert inte så unik egentligen. Men i och med att det inte behöver gå fort för oss så förstår jag inte hur det kan skada att vi låter henne vänja sig långsamt. Och jag vet ju hur hon är med dom vi lärt känna. Det tog jättelång tid innan hon accepterade sin farfar, och där lämnade vi ju henne inte bara från en dag till annan.
Min man jobbar inte nu, eventuellt får han ett jobb kvällstid och helg. Så vi skolar in bara för att om han får jobb med mer timmar framöver och för att vi fick plats nu och inte vet om vi får i januari.
Usch, jag är så kluven.

Och sen, hade det varit att hon bara varit ledsen när vi gick hade jag nog känt annorlunda, men att hon gråter hela tiden av och till känns inte bra.
Hon är en tjej med stor integritet, vilket jag egentligen tycker är bra. Men hon är verkligen inte lättövertalad så att säga.

Självklart känner du ditt barn bäst - är dock inte säker på att du vet hur ditt barn bäst skolas in på förskola. Det är jättekämpigt, jag vet, mitt barn är också ledsen på förskolan och redan hemma. Har hämtat tidigare varje dag för han deppat ihop, men jag tror ändå på att låta personalen bestämma när det ändå gått så kort tid som det har..

 

[Kilauea]

Självklart känner du ditt barn bäst - är dock inte säker på att du vet hur ditt barn bäst skolas in på förskola. Det är jättekämpigt, jag vet, mitt barn är också ledsen på förskolan och redan hemma. Har hämtat tidigare varje dag för han deppat ihop, men jag tror ändå på att låta personalen bestämma när det ändå gått så kort tid som det har..

Fast känns det inte galet när barnet är ledset redan hemma?
Sonen har aldrig varit ledsen hemma, om vi pratat om dagmamman. Endast när vi lämnat över och åkt. Han ska dit för första gången på två månader på fredag. När jag sa att vi ska hälsa på imorgon undrade han helt enkelt om jag ska jobba imorgon.

 

[jeennnnyy]

Fast känns det inte galet när barnet är ledset redan hemma?
Sonen har aldrig varit ledsen hemma, om vi pratat om dagmamman. Endast när vi lämnat över och åkt. Han ska dit för första gången på två månader på fredag. När jag sa att vi ska hälsa på imorgon undrade han helt enkelt om jag ska jobba imorgon.

Känns ju så klart inte kul - men det trodde jag sa sig självt? Eller? Gissar att ingen förälder vill se sitt barn ledset! Tänker bara att det kanske inte är så konstigt efter någon enstaka dag!? Det är ju ändå en jätteomställning att gå från att vara hemma och mysa med mamma och/eller pappa till att börja på förskola.
Jag tror bara inte på att dra några jättestora växlar eller ta förhastade beslut efter några dagar.

 

[Sedna]

Men jag vet inte vad jag ska tänka.. Är det förhastat att ringa BVC? Är det nåt fel på min dotter som blir så ledsen? Min känsla är att det inte är det, men vad pedagogerna tänker vet jag inte.
Förmodligen drar jag för höga växlar igen, men jag tycker detta är jobbigt...

Hoppas ni inte tycker jag är alltför jobbigt, men jag har inte så många kanaler att bolla sånt här så jag vänder mig hit.

Det är verkligen inte ovanligt att barn är ledsna på förskolan, kan ta veckor innan de är inskolade.
Jag tänker att de flesta förskolepedagoger har skolat in väldigt många barn. Din dotter är givetvis en egen personlighet, men absolut inte det enda barnet som är känsligt och med stor integritet. Hur är ditt förtroende för förskolepedagogerna? Vilken känsla har du fått av förskolan?

Jag kan förstå att pedagogerna vill ha tid ensam med dotter, samtidigt förstår jag att man som förälder inte vill lämna sitt gråtande barn. Jag har själv ingen erfarenhet av inskolningar, det har maken tagit hand om. De få gånger jag lämnar på förskolan så har det inte gått så enkelt. Rutinen är att maken lämnar, det funkar och då kör vi på det. Jag är klart sämre på att säga hejdå och lämna över. Att hämta på förskolan är ändå roligare.

Två råd skulle jag ge dig. Det är dels att inte bolla inskolningen mellan er föräldrar utan låta en sköta det. Jag tror dessutom att föräldrarnas känslor kring det hela smittar och det är bra att tänka på.

 

[Linn-Nora]

Det är verkligen inte ovanligt att barn är ledsna på förskolan, kan ta veckor innan de är inskolade.
Jag tänker att de flesta förskolepedagoger har skolat in väldigt många barn. Din dotter är givetvis en egen personlighet, men absolut inte det enda barnet som är känsligt och med stor integritet. Hur är ditt förtroende för förskolepedagogerna? Vilken känsla har du fått av förskolan?

Jag kan förstå att pedagogerna vill ha tid ensam med dotter, samtidigt förstår jag att man som förälder inte vill lämna sitt gråtande barn. Jag har själv ingen erfarenhet av inskolningar, det har maken tagit hand om. De få gånger jag lämnar på förskolan så har det inte gått så enkelt. Rutinen är att maken lämnar, det funkar och då kör vi på det. Jag är klart sämre på att säga hejdå och lämna över. Att hämta på förskolan är ändå roligare.

Två råd skulle jag ge dig. Det är dels att inte bolla inskolningen mellan er föräldrar utan låta en sköta det. Jag tror dessutom att föräldrarnas känslor kring det hela smittar och det är bra att tänka på.

Självklart är hon inte ensam om att vara känslig och ha stor integritet. Är övertygad om att det finns de som besitter dessa egenskaper av ännu högre grad. Men då tror jag också att om man kan anpassa inskolningen till det så är det inte negativt.

Jag är själv likadan, och de gånger jag har introducerats till liknande situationer i barndomen med tanken att jag kommer "tuffa till mig" eller att jag vänjer mig har inte direkt varit till min fördel.
Och som sagt har ju vi möjligheten att vara med och göra en långsam inskolning så jag förstår inte varför det skall hetsas på.

Att barn är ledsna ibland och vid lämning känns ofrånkomligt, och jag har inga illusioner om att hon ska springa runt och skratta hela dagarna, men min magkänsla är att det gått för fort.

I lördags när vi var och lekte på förskolans lekplats var dottern jättepeppad och pratade om personalen och blev svinarg när hon inte fick gå in. Efter i måndags blir hon ledsen bara vi pratar om förskolan och vill INTE. Då tycker jag det är rimligt att backa bandet.

Att dom skolat in många barn är klart, men samtidigt så även om det oftast går bra i slutändan så kanske det inte är det bästa sättet? Det kanske är det mest effektiva sättet, men är det bra i längden? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag behöver följa magkänslan.

Vi har bra förtroende för alla tre pedagoger. En av dom är kanske inte en favorit, hon har fällt en del underliga kommentarer. Men jag tror absolut att dom är kompetenta på sitt yrke och genuint bryr sig om barnen.
Och förskolan må vara nedgången estetiskt, men den är mysig och och många skoj leksaker så det är ju positivt

Med det sagt så känner jag inte att jag kan acceptera en hetsig inskolning. Om det tar 5 veckor för oss, eller mer, så får det göra det.

Givetvis behöver pedagogerna tid att knyta an till vårt barn, eller snarare tvärtom. Och det är mycket möjligt att det går långsammare om vi är där längre. Men som sagt är ju tiden inte en aspekt från vår sida.
Eller vad vet jag. Vi föräldrar kanske är ett störande element när vi är där...

Nåväl. Jag ska prata med dom idag.
Planen från min sida är att vara lugn och passiv och tråkig. Så får vi se om inte det blir roligare att utforska förskolan

 

[Sedna]

Självklart är hon inte ensam om att vara känslig och ha stor integritet. Är övertygad om att det finns de som besitter dessa egenskaper av ännu högre grad. Men då tror jag också att om man kan anpassa inskolningen till det så är det inte negativt.

Jag är själv likadan, och de gånger jag har introducerats till liknande situationer i barndomen med tanken att jag kommer "tuffa till mig" eller att jag vänjer mig har inte direkt varit till min fördel.
Och som sagt har ju vi möjligheten att vara med och göra en långsam inskolning så jag förstår inte varför det skall hetsas på.

Att barn är ledsna ibland och vid lämning känns ofrånkomligt, och jag har inga illusioner om att hon ska springa runt och skratta hela dagarna, men min magkänsla är att det gått för fort.

I lördags när vi var och lekte på förskolans lekplats var dottern jättepeppad och pratade om personalen och blev svinarg när hon inte fick gå in. Efter i måndags blir hon ledsen bara vi pratar om förskolan och vill INTE. Då tycker jag det är rimligt att backa bandet.

Att dom skolat in många barn är klart, men samtidigt så även om det oftast går bra i slutändan så kanske det inte är det bästa sättet? Det kanske är det mest effektiva sättet, men är det bra i längden? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag behöver följa magkänslan.

Vi har bra förtroende för alla tre pedagoger. En av dom är kanske inte en favorit, hon har fällt en del underliga kommentarer. Men jag tror absolut att dom är kompetenta på sitt yrke och genuint bryr sig om barnen.
Och förskolan må vara nedgången estetiskt, men den är mysig och och många skoj leksaker så det är ju positivt

Med det sagt så känner jag inte att jag kan acceptera en hetsig inskolning. Om det tar 5 veckor för oss, eller mer, så får det göra det.

Givetvis behöver pedagogerna tid att knyta an till vårt barn, eller snarare tvärtom. Och det är mycket möjligt att det går långsammare om vi är där längre. Men som sagt är ju tiden inte en aspekt från vår sida.
Eller vad vet jag. Vi föräldrar kanske är ett störande element när vi är där...

Nåväl. Jag ska prata med dom idag.
Planen från min sida är att vara lugn och passiv och tråkig. Så får vi se om inte det blir roligare att utforska förskolan

Hur gick det idag?

Det är såklart bra om ni kan ha en dialog om inskolningen. Som föräldrar har ni ett perspektiv och pedagogerna ett annat. Pedagogerna ska ju inte heller bara se till ett enskilt barn utan alla barn och gruppens behov. Så det är bra med en dialog så ni förstår varandras perspektiv. Hoppas ni utifrån det kan utforma en inskolning som blir så bra som möjligt för er dotter.

 

[Linn-Nora]

Hur gick det idag?

Det är såklart bra om ni kan ha en dialog om inskolningen. Som föräldrar har ni ett perspektiv och pedagogerna ett annat. Pedagogerna ska ju inte heller bara se till ett enskilt barn utan alla barn och gruppens behov. Så det är bra med en dialog så ni förstår varandras perspektiv. Hoppas ni utifrån det kan utforma en inskolning som blir så bra som möjligt för er dotter.

Det gick bättre än igår
Eller när vi kom dit blev hon jätteledsen och ville inte in.
Men vi gick in ändå och hon fick vara i min famn.
Sen var det en stunds lek, men hon höll sig nära mig.
Efter det blev det utelek. Hon var fortfarande nära mig men jag höll mig rätt trist och hon lekte en del själv och med personalen.
Sen gick vi in och hade samling och lunch och då var hon glad.
Jag kunde gå och kolla min telefon och när hon märkte att jag var borta var det mest frågande "mamma" och inget gråt.

Efter det var det vila för barnen och vi gick hem.

Överlag en hyfsat bra dag.
Jag pratade med personalen och vi kom fram till att vi tar det långsamt. Hennes pappa tar vid imorgon och kommer om han kan gå bara vara iväg nån kvart eller så. Sen ökar vi.
Fick bra gehör från alla utom en vikarierande personal som inte riktigt var med på det. Känns verkligen som gamla gardet
Men jag skiter i henne. Det är vårt barn och vi bestämmer faktiskt!

 

[Kilauea]

Idag var vi fyra timmar hos dagmamman. Som misstänkt var han blyg först och även den föredrog han mig, men det känns ju inte så konstigt när han har valet.
Han gick i alla fall iväg och lekte utan mig efter ett tag .

Räknar fortfarande med tårar vid lämning på fredag, förmodligen hos mig med när jag sätter mig i bilen . Dagmamman lovade att uppdatera med bild så fort det gått över.

 

[anonymApril]

Det gick bättre än igår
Eller när vi kom dit blev hon jätteledsen och ville inte in.
Men vi gick in ändå och hon fick vara i min famn.
Sen var det en stunds lek, men hon höll sig nära mig.
Efter det blev det utelek. Hon var fortfarande nära mig men jag höll mig rätt trist och hon lekte en del själv och med personalen.
Sen gick vi in och hade samling och lunch och då var hon glad.
Jag kunde gå och kolla min telefon och när hon märkte att jag var borta var det mest frågande "mamma" och inget gråt.

Efter det var det vila för barnen och vi gick hem.

Överlag en hyfsat bra dag.
Jag pratade med personalen och vi kom fram till att vi tar det långsamt. Hennes pappa tar vid imorgon och kommer om han kan gå bara vara iväg nån kvart eller så. Sen ökar vi.
Fick bra gehör från alla utom en vikarierande personal som inte riktigt var med på det. Känns verkligen som gamla gardet
Men jag skiter i henne. Det är vårt barn och vi bestämmer faktiskt!

Vad bra att ni hade en dialog och att det kändes som att du fick gehör. Jag förstår precis hur du känner och förstår att du vill ta det långsamt. Jag känner likadant nämligen. Idag var dottern näst intill hysteriskt ledsen när jag lämnade och det kändes som att hjärtat skulle gå itu. Då sa jag tydligt att jag vill att de ringer om det inte går över, för jag tycker det är bättre att jag hämtar än att hon går ledsen hela dagen (dålig natt/morgon). Men jag tror att det har gått bra nu, den pedagog hon har mest tillit till bar runt på henne och kom till staketet innan jag skulle starta bilen och lät oss kramas en extra gång samt ge nappen. Då slutade den värsta gråten och när jag hoppade in i bilen lät det som att hon hade lugnat sig. Men det är verkligen skitsvårt att åka därifrån. Speciellt eftersom jag ”bara” är hemma med lillasyster. Tanken är att jag ska plugga men det kommer igång först nästa vecka, så jag har dåligt samvete över att hon är där..

 

[Linn-Nora]

Vad bra att ni hade en dialog och att det kändes som att du fick gehör. Jag förstår precis hur du känner och förstår att du vill ta det långsamt. Jag känner likadant nämligen. Idag var dottern näst intill hysteriskt ledsen när jag lämnade och det kändes som att hjärtat skulle gå itu. Då sa jag tydligt att jag vill att de ringer om det inte går över, för jag tycker det är bättre att jag hämtar än att hon går ledsen hela dagen (dålig natt/morgon). Men jag tror att det har gått bra nu, den pedagog hon har mest tillit till bar runt på henne och kom till staketet innan jag skulle starta bilen och lät oss kramas en extra gång samt ge nappen. Då slutade den värsta gråten och när jag hoppade in i bilen lät det som att hon hade lugnat sig. Men det är verkligen skitsvårt att åka därifrån. Speciellt eftersom jag ”bara” är hemma med lillasyster. Tanken är att jag ska plugga men det kommer igång först nästa vecka, så jag har dåligt samvete över att hon är där..

Jag förstår känslan men jag tycker inte du ska ha dåligt samvete att hon är där! Hon har ju en pedagog hon gillar och jag tänker att det är kanske bättre att hon börjar vänja in sig nu innan det blir "skarpt läge" och du måste lämna. Nu kan du ju hämta henne om det behövs

Ja, det är inte lätt att ha högkänsligt barn. Jag tror min dotter har fått det från mig, och hennes pappa är också känsligt lagd.
Jag minns själv när jag var liten och andra tyckte att jag skulle klara vissa saker som var jättejobbiga för mig, och det fanns liksom ingen förståelse. Jag ville ju inte bråka, den där oron för förändringar och knuten i magen är högst verklig även på ett litet barn.

Jag förstår att förskolor behöver ha ett så effektivt, och såklart snällt, sätt som möjligt för att få ihop verksamheten. Jag fattar verkligen det. Men jag tror inte det passar mitt barn särskilt bra så jag får försöka göra vad jag kan för att underlätta för henne.
Med det sagt så handlar det inte om att skämma bort, men jag tror att jag med mina erfarenheter kan ge henne en kanske lite lättare start än jag själv fått.

 

[anonymApril]

Jag förstår känslan men jag tycker inte du ska ha dåligt samvete att hon är där! Hon har ju en pedagog hon gillar och jag tänker att det är kanske bättre att hon börjar vänja in sig nu innan det blir "skarpt läge" och du måste lämna. Nu kan du ju hämta henne om det behövs

Ja, det är inte lätt att ha högkänsligt barn. Jag tror min dotter har fått det från mig, och hennes pappa är också känsligt lagd.
Jag minns själv när jag var liten och andra tyckte att jag skulle klara vissa saker som var jättejobbiga för mig, och det fanns liksom ingen förståelse. Jag ville ju inte bråka, den där oron för förändringar och knuten i magen är högst verklig även på ett litet barn.

Jag förstår att förskolor behöver ha ett så effektivt, och såklart snällt, sätt som möjligt för att få ihop verksamheten. Jag fattar verkligen det. Men jag tror inte det passar mitt barn särskilt bra så jag får försöka göra vad jag kan för att underlätta för henne.
Med det sagt så handlar det inte om att skämma bort, men jag tror att jag med mina erfarenheter kan ge henne en kanske lite lättare start än jag själv fått.

Det gick bra under gårdagen

Högkänslighet har jag aldrig hört talas om förut, vad innebär det? Kan tänka mig att inte heller alla pedagoger känner till det, det är inget jag minns från min utbildning iaf (dock är jag bara barnskötare så det kanske ingår i fsk-lärare).

 

[Linn-Nora]

Det gick bra under gårdagen

Högkänslighet har jag aldrig hört talas om förut, vad innebär det? Kan tänka mig att inte heller alla pedagoger känner till det, det är inget jag minns från min utbildning iaf (dock är jag bara barnskötare så det kanske ingår i fsk-lärare).

Vad skönt att höra!
För oss gick det också lite bättre idag. Pappa måste fortfarande vara kvar, hon håller stenkoll Men hon lekte både själv och med de andra barnen och pedagogerna idag.

Högkänslighet brukar benämnas HSP förkortat, länkar till en sida om du är intresserad av att läsa. På mig stämmer i stort sett allt, och min dotter visar starka tendenser om att ha ärvt det från mig
Ser man bakåt i släkten är vi ganska många högkänsliga så jag tror det är ganska ärftligt.
https://www.hspforeningen.se/hogkanslighet/om-hogkanslighet/

 

[Kilauea]

Här gick det över förväntan vid lämning idag. Lite skeptisk, men ingen gråt och sen har han lekt och även ätit sånt han varit skeptisk mot hela sommaren. Bra att se att kompisarna äter.

 

[anonymApril]

Vad skönt att höra!
För oss gick det också lite bättre idag. Pappa måste fortfarande vara kvar, hon håller stenkoll Men hon lekte både själv och med de andra barnen och pedagogerna idag.

Högkänslighet brukar benämnas HSP förkortat, länkar till en sida om du är intresserad av att läsa. På mig stämmer i stort sett allt, och min dotter visar starka tendenser om att ha ärvt det från mig
Ser man bakåt i släkten är vi ganska många högkänsliga så jag tror det är ganska ärftligt.
https://www.hspforeningen.se/hogkanslighet/om-hogkanslighet/

Väldigt intressant läsning, tack för länken. Desto mer jag googlade på det, desto mer slogs jag av att dotterns personlighet stämmer in på många av ”kriterierna”...

 

[Linn-Nora]

Väldigt intressant läsning, tack för länken. Desto mer jag googlade på det, desto mer slogs jag av att dotterns personlighet stämmer in på många av ”kriterierna”...

Ja, det är intressant! För mig har det förklarat mycket Både vad gäller mig själv, min dotter och flera andra i familjen

 

[Jenka]

@Linn-Nora tror ju absolut inte det är nåt fel på henne för att hon är ledsen!
Kan ni föräldrar vara kvar men backa, så personalen får försöka lösa situationerna själva?

 

[Kilauea]

Igår kväll lämnade jag sonen hos sin farmor och så sov han där och var där idag tills jag hämtade honom efter jobbet. Det var första gången han sov borta själv. Det hade dock gått så bra! När jag kom fick jag inte ens en kram, han hade ingen brådska hem inte .

 

[Pengy]

Någon mer som har ett barn i ”kiss-och bajsåldern”? Här är tydligen allt med bajs jättekul just nu. Som att säga att grannens katt heter bajskorv, att köttfärsen ser ut som bajs osv. Och svarar man att ”nej det är inte bajs” så svarar han alltid ”men det ser lite ut som bajs” vet inte om det har kommit i samband med att han blev blöjfri och att vi kanske pratat mer om bajs i och med det, eller så är det bara någon fas som kommer i denna åldern kanske?

 

[Kilauea]

Någon mer som har ett barn i ”kiss-och bajsåldern”? Här är tydligen allt med bajs jättekul just nu. Som att säga att grannens katt heter bajskorv, att köttfärsen ser ut som bajs osv. Och svarar man att ”nej det är inte bajs” så svarar han alltid ”men det ser lite ut som bajs” vet inte om det har kommit i samband med att han blev blöjfri och att vi kanske pratat mer om bajs i och med det, eller så är det bara någon fas som kommer i denna åldern kanske?

Inte så pass än, men han är väldigt fascinerad av bajs.
Katterna bajsat
Mocka hästarnas bajs
Kommer bajs (fast oftast gör det inte det)

 

[Kilauea]

Idag var ungen ledsen när jag lämnade hos dagmamman. Och det tog flera minuter innan han blev glad igen sa hon. I vanliga fall tar det mindre än en minut . Kändes jättejobbigt.

Tror det kan bero på att han sov borta och var hos farmor igår, för han har sovit över två timmar nu dessutom.