Varför är inte alla feminister?

[landsbygdsbo]

Det är just när de kommit hit. Barn som placeras på boende tillsammans med de män de tvingats gifta sig med. De äktenskapen kan tom. vara giltiga i Sverige om de är över 15 år.

Därför att det handlar om myndighetsbeslut från ett annat land i ett annat land.
Naturligtvis kan kvinnan/flickan begära skillsmässa. Men frågan är, vill hon verkligen det? Normalt sett så accepterar den svenska staten de beslut som andra länder tagit i andra länder.
Sedan kan man ju resonera så här. Mannen begår en våldtäkt då flickan är under 15...straffet torde diskvalificera honom från uppehållstillstånd. Så skicka iväg honom och ge flickan möjlighet att välja, stanna eller följa med...

Men här utvärderas det lite bättre
http://www.dagensjuridik.se/2016/01/debatt-carolina-saf-barnaktenskap

 

[rutans]

Därför att det handlar om myndighetsbeslut från ett annat land i ett annat land.
Naturligtvis kan kvinnan/flickan begära skillsmässa. Men frågan är, vill hon verkligen det? Normalt sett så accepterar den svenska staten de beslut som andra länder tagit i andra länder.
Sedan kan man ju resonera så här. Mannen begår en våldtäkt då flickan är under 15...straffet torde diskvalificera honom från uppehållstillstånd. Så skicka iväg honom och ge flickan möjlighet att välja, stanna eller följa med...

Men här utvärderas det lite bättre
http://www.dagensjuridik.se/2016/01/debatt-carolina-saf-barnaktenskap

Myndighetsbeslut fattade efter synen där kvinnan är en ägodel till mannen.

Frågan är ju också - vågar hon det? Vet HON om den rättigheten?

 

[landsbygdsbo]

Myndighetsbeslut fattade efter synen där kvinnan är en ägodel till mannen.

Frågan är ju också - vågar hon det? Vet HON om den rättigheten?

Problemet har jag ju redan pekat på. Svenska myndigheter erkänner myndighetsbeslut tagna i andra länder för andra länder.
Så som hon skrev i sin debattartikel. Enda undantaget är väl då flickan bevisligen är under 15 år.

 

[julgrisen]

Grundregeln för all lagstiftning är att man måste utforma den så att lagföring blir möjlig. Annars blir det ju ett slag i luften.

Om en vettig person säger att man måste anpassa sig efter verkligheten så handlar det inte om att skuldbelägga utan att se realiteter.

Jag förstår inte vad du pratar om, jag har inte skrivit någonting om att de som skuldbelägger pratar om lagar eller verkligheten?

 

[landsbygdsbo]

Jag förstår inte vad du pratar om, jag har inte skrivit någonting om att de som skuldbelägger pratar om lagar eller verkligheten?

När jag i andra trådar hävdat att man måste anpassa sig efter realiteterna så anklagas jag för att skuldbelägga offer för övergrepp. Vi har en lagstiftning klargör att samhället inte accepterar övergrepp.
Samtidigt så vet alla som objektivt betraktar det hela att den lagstiftningen inte är ett 100%;igt skydd och anpassar sitt agerande utifrån det. När jag påpekat detta så går en del i taket..

 

[Saeta]

Det är väl det, tror jag, som gör att jag inte vill kalla mig feminist - jag vill inte föra en kamp som inte är min

Aha! Det är alltså för att du känner att du inte faller för patriarkatet som du inte vill ta den kampen? Det är förstås bekvämt att luta sig tillbaka och inte göra något. Att inte få mothugg från antifeminister och andra personer som inte anser att jämställdhet är något viktigt att kämpa för. Med den inställningen tror jag att det blir jättesvårt att försöka förstå hur allt ser ut och hänger ihop.

Lite som med rasism. Jag är vit och jag, personligen, har aldrig blivit utsatt för rasism. Det bekväma för mig är att luta mig tillbaka och inte göra något eftersom "den kampen inte är min". Men jag har vänner, släkt och familj som blir utsatta för rasism. Och alla mina (dina, våra, allas) medmänniskor som utsätts för rasism. Det är för mig en självklarhet att stå upp för detta och att göra det jag kan för att förhindra rasism. Det betyder inte att jag måste "stå på barrikaderna" och demonstrera och vara högljudd och vara aktiv politiskt. Det går lika bra att säga ifrån när folk uttrycker sig rasistiskt och det är ju inte speciellt svårt.

Jag menar bara att bara för att en står för jämställdhet och det feminism innebär så är en inte tvungen att stå på någon barrikad. Det går lika bra att ta kampen i sitt hem, i sängen. Det går lika bra att ta det på jobbet. För jag tror att det är på dessa individuella/personliga plan som det är lättast att nå ut till folk. Demonstrationer kan väl vara bra, jag har ingen erfarenhet av det. Men att visa medkänsla, empati och att behandla alla lika ser jag som en feministisk handling. Det ÄR feminism.

 

[Saeta]

Men om du nu väljer att måna om ditt utseende och väljer "typiskt kvinnliga kläder" så väljer du ju att acceptera en del av den förtryckande strukturen?
Eller?

Kan den tankegången vara grund för de demonstrativa (i brist på bättre ord, har svårt att hitta rätt sätt att uttrycka mig här) feminister som väljer att "se ovårdade ut", tro?

Absolut, jag är självklart påverkad av hur samhället ser ut och det tror jag ingen kan undkomma. På individnivå har jag ett val. Jag väljer att klä mig i det som jag tycker om. Ibland är det "kvinnligt kodade" kläder och ibland "manligt kodat". Ibland något helt annat. Jag personligen ser inte kläder som kvinnligt eller manligt. Men det är klart att jag kan prata om det på det viset samtidigt som jag är tydlig med att påpeka att JAG inte ser det så. Det gör samhället.

Att vara mån om sitt utseende har ingenting med jämställdhet att göra. Jag ska få se ut exakt precis hur jag vill utan att någon ska kommentera det. Vill jag gå klädd i stilettklackar, kortkort kjol och djupt urringat linne så ska jag få göra det utan att bli stirrad på. Jag ska få se ut så utan att män ser mig som en vandrande sexdocka och jag ska få se ut så utan att bli kallad för hora eller slampa eller liknande. Likväl som jag ska få gå med håriga armhålor, orakade ben och regnbågsfärgat hår utan att någon ska kommentera det.

Jag vet inte riktigt vad du menar med ovårdad. Typ att jag skulle gå ut bland folk i smutsiga och otvättade kläder och att jag inte har duschat på flera veckor? Jag förstår inte riktigt din definition av ovårdad.

 

[kryddelydd]

Jag vet inte riktigt vad du menar med ovårdad. Typ att jag skulle gå ut bland folk i smutsiga och otvättade kläder och att jag inte har duschat på flera veckor? Jag förstår inte riktigt din definition av ovårdad.

Nej, jag var otydlig där.
Jag menade nog mer som "uppenbart valt illasittande kläder, demonstrativt konturlöst", kanske håret lite på ända.
Du vet, nidbilden om orakade feminister...

Dock tycker jag att det är intressant, utifrån tidigare inlägg i diskussionen.
Du och @FrauleinLeo påpekar gång på gång att vi kvinnor är utsatta för strukturellt förtryck som gör att vi tror att vi tycker om "kvinnliga" kläder. Typ.
Och att det strukturella förtrycket, som talar om vilka kläder vi ska tycka om, är en del av det som feminismen på något sätt ska "bota".

Du som uttrycker att alla borde vara feminister, och som är väldigt energisk i ditt propagerande (tänker på någon tidigare tråd där du var upprörd på några personer i en bil du råkat i diskussion med, där du framställde dig själv som ganska aggressiv i ditt propagerande), väljer att acceptera den delen av det strukturella förtrycket.
Det är lite överraskande.
Samtidigt som allas vårt privilegium är att inte in absurdum leva efter det vi lär och vi behöver inte vara konsekventa, kanske.

 

[julgrisen]

När jag i andra trådar hävdat att man måste anpassa sig efter realiteterna så anklagas jag för att skuldbelägga offer för övergrepp. Vi har en lagstiftning klargör att samhället inte accepterar övergrepp.
Samtidigt så vet alla som objektivt betraktar det hela att den lagstiftningen inte är ett 100%;igt skydd och anpassar sitt agerande utifrån det. När jag påpekat detta så går en del i taket..

Ja, jag vet att vi har haft en diskussion om skuldbeläggande men nu var det inte dig jag pratade om. Skuldbeläggande av offer sker hela tiden, på olika sätt och av olika människor. Precis som det också sker ett bagatelliserande av våldtäkter, som jag tidigare skrev, och att vissa saker inte "är så farligt".

 

[Oldie]

Du kan ju börja med att fråga de här. Hur rimmar det med feminismen?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...-vara-tillatet-med-manggifte-i-sverige:nyh:lp

 

[Saeta]

Nej, jag var otydlig där.
Jag menade nog mer som "uppenbart valt illasittande kläder, demonstrativt konturlöst", kanske håret lite på ända.
Du vet, nidbilden om orakade feminister...

Fast det är väl inte ovårdat? Alltså, att vara hårig och ha dåligt sittande kläder är ju inget som drabbar någon negativt. Jag förstår vad du menar med den typiska nidbilden av en feminist. Och det är supertråkigt att folk fortfarande har den bilden. För det stämmer ju absolut inte.

Dock tycker jag att det är intressant, utifrån tidigare inlägg i diskussionen.
Du och @FrauleinLeo påpekar gång på gång att vi kvinnor är utsatta för strukturellt förtryck som gör att vi tror att vi tycker om "kvinnliga" kläder. Typ.
Och att det strukturella förtrycket, som talar om vilka kläder vi ska tycka om, är en del av det som feminismen på något sätt ska "bota".

Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i det om en aldrig varit intresserad eller tänkt på det tidigare. Jag förstår inte heller allt, men det är okej. Jag gör det jag tror är bra och det jag mår bra av. För mig är det en feministisk handling. (Och nej, nu menar jag inte att det är en feministisk handling att göra något som en mår bra av, det finns ju såklart gränser för vad som är okej och inte okej, men det hoppas jag att alla här fattar).

Jag är uppväxt in i kvinnorollen och vad allt det innebär. Däremot har mina föräldrar aldrig brytt sig om jag velat ha byxor eller klänning/kjol. Jag har alltid fått se ut hur jag vill. Mina föräldrar gav mig aldrig en rakhyvel och sa åt mig att raka mig. Dom rakade sig inte. Mamma gjorde det dock ibland men det var inget jag tänkte på. Eller jo, på senare år när jag blev medveten om mitt kroppshår och att det inte "ska" sitta där eftersom jag är kvinna.

Hade det inte funnits könskodade kläder så hade det inte varit ett problem. Hade det inte funnits någon könskodning öht så hade det säkert inte heller varit ett problem. Men den frågan är jag för dåligt insatt i för att diskutera vidare om.

Du som uttrycker att alla borde vara feminister, och som är väldigt energisk i ditt propagerande (tänker på någon tidigare tråd där du var upprörd på några personer i en bil du råkat i diskussion med, där du framställde dig själv som ganska aggressiv i ditt propagerande), väljer att acceptera den delen av det strukturella förtrycket.
Det är lite överraskande.
Samtidigt som allas vårt privilegium är att inte in absurdum leva efter det vi lär och vi behöver inte vara konsekventa, kanske.

Jag säger ifrån när jag känner mig orättvist behandlad och jag säger ifrån när någon uttrycker sig rasistiskt och när någon har en kass kvinnosyn. Det var därför jag reagerade som jag gjorde. Visst, jag hade kanske kunnat agera annorlunda i mitt framförande. Men det är trots allt viktigt att stå upp för mina och mina medmänniskors rättigheter. Och det ska jag som kvinna få göra utan att bli nedtryckt.

 

[Singoalla]

Du kan ju börja med att fråga de här. Hur rimmar det med feminismen?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hennes-pappa-hade-flera-fruar-borde-vara-tillatet-med-manggifte-i-sverige?cmpid=del:fb:20171011:hennes-pappa-hade-flera-fruar-borde-vara-tillatet-med-manggifte-i-sverige:nyh:lp

Det rimmar inte med feminismen. Är svaret.

 

[landsbygdsbo]

Ja, jag vet att vi har haft en diskussion om skuldbeläggande men nu var det inte dig jag pratade om. Skuldbeläggande av offer sker hela tiden, på olika sätt och av olika människor. Precis som det också sker ett bagatelliserande av våldtäkter, som jag tidigare skrev, och att vissa saker inte "är så farligt".

Hur en individ upplever en händelse kan ju inte en tredje part argumentera över.
Vad som däremot måste göras är att tredje part avgör vad som äe rimligt, hur samhället ska agera. Händelsen kan ju vara ok rent lagligt men ändå sätta djupa spår hos en individ, vilket gör det hela så svårt att hantera då det alltför ofta handlar om ord mot ord.

 

[landsbygdsbo]

Du kan ju börja med att fråga de här. Hur rimmar det med feminismen?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hennes-pappa-hade-flera-fruar-borde-vara-tillatet-med-manggifte-i-sverige?cmpid=del:fb:20171011:hennes-pappa-hade-flera-fruar-borde-vara-tillatet-med-manggifte-i-sverige:nyh:lp

Att registrera mångifte i sverige dvs att gifta sig i sverige med flera kvinnor är väl inte möjligt. Men att bo ihop kan väl ingen neka till

 

[Badger]

Vad ville du säga med filmen?

 

[Roheryn]

Aha! Det är alltså för att du känner att du inte faller för patriarkatet som du inte vill ta den kampen? Det är förstås bekvämt att luta sig tillbaka och inte göra något. Att inte få mothugg från antifeminister och andra personer som inte anser att jämställdhet är något viktigt att kämpa för. Med den inställningen tror jag att det blir jättesvårt att försöka förstå hur allt ser ut och hänger ihop.

Jättesvårt att förstå?? Nej, jag har inte jättesvårt att förstå - jag vill påstå att jag mycket väl förstår din argumentation, jag håller bara inte med dig...

Och nej, det är inte för att jag "inte faller för patriarkatet" som jag inte alltid vill ta kampen. Utan det är för att jag inte i alla lägen har en feministisk ståndpunkt. Då vill jag inte agera och argumentera feministiskt, eftersom jag inte i just den frågan har de åsikterna - det är inte min kamp!

Och jag håller inte med dig om att jämställdhet och feminism alltid är exakt samma sak. För mig är jämställdhet (mellan könen, mellan ursprung, mellan åldrar, mellan sexuell läggning osv) helt självklart. I det lägger jag likhet inför lagen och samma rättigheter och skyldigheter för alla. Däremot ställer jag inte okritiskt upp på den feministiska beskrivningen av världen med patriarkat och könsmaktsordning. Lika lite som jag ställer upp på den kommunistiska beskrivningen där alla orättvisor går att härleda till klasskillnader.

 

[landsbygdsbo]

Vad ville du säga med filmen?

Skillnaden mellan att välja att inte välja och att välja att göra ngt kreativt...

 

[Lenis]

Däremot ställer jag inte okritiskt upp på den feministiska beskrivningen av världen med patriarkat och könsmaktsordning. .

Nu blev jag nyfiken Anser du inte att män har fördelar alls generellt, eller menar du att det inte är så här men i andra håll av världen, eller hur tänker du?

 

[MiniLi]

Jag tog ju upp just vegetarian-exemplet för att belysa varför jag oftast inte kallar mig feminist. För mig handlar det om att jag inte, vare sig i vegetarian- eller feminist-sammanhang, vill acceptera ett helt åsiktspaket. Jag vill helt enkelt vara vegetarian för det mesta, men äta kött ibland när jag vill och när det passar mig. Därför kallar jag mig inte vegetarian, för att så att säga ha min frihet kvar. Om någon frågar mig "Är du vegetarian?" när jag sitter där med en köttfri tallrik mat framför mig, så svarar jag "Nej, det är jag inte, men jag äter ofta vegetariskt".

På samma sätt är det för mig med feminism. Jag har en hel massa feministiska åsikter, som jag gärna ger uttryck för i olika sammanhang. Men det finns också andra sammanhang, då jag INTE vill hålla på och kämpa mot könsordning och könsroller. Sammanhang som faktiskt belysts en del av den här tråden, och där jag tycker det är skönt att inte kalla mig feminist. Jag sminkar mig, till exempel. Har långt, blont hår som jag är stolt över. Klär mig ibland, som idag, i ganska figurnära kläder. Det här är saker som faktiskt nämnts i den här tråden som exempel på sådant som vidmakthåller könsordningen (och därmed borde bekämpas??). Och där någonstans tappar jag intresset för att KALLA MIG feminist. Jag har fortfarande feministiska åsikter och om andra baserat på det vill se mig som feminist har jag inget problem med det, men jag kallar mig inte det.

Det här är ju viktigt. Finns det en uppfattning om att man måste "strida" på alla fronter för att vara feminist?
Att man måste frigöra sig från alla problematiska normer för att vara feminist?

Feminister är ju lika påverkade av normer och strukturer som alla andra. Skillnaden är kanske att man problematiserar och erkänner att normer/strukturer påverkar jämställdheten negativt.

Sen är det ju högst individuellt på vilka områden man fokuserar och hur stora/vilka förändringar man väljer att göra i sitt eget liv.
Jag har "mina" områden där jag lägger mkt fokus, men jag orkar inte kämpa med allt.
Jag erkänner att det finns problematiska ideal kring tex utseende, men jag är inte "där" att det känns bra för mig att sluta helt m smink eller strunta i vad jag har på mig. Men det måste jag heller inte, och jag strider istället för att jag ska få ha kortkort på krogen utan att någon antastar mig.

Det är väldigt tråkigt om du och andra i liknande sits inte känner sig hemma i feminismen för att det finns uppfattningar om att man tex ska se ut på ett särskilt sätt.
Det vore ju snarare väldigt ofeministiskt att skapa ett eget ideal för hur man måste se ut om man ska få tillhöra gruppen.

 

[vallhund]

Dagens skörd:
https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/p78oV/det-svaraste-med-att-vara-tjej-att-leva