Varför är tjock det värsta en kan vara?

[Inte_Ung]

Det här är ju betydligt mer relevanta faktorer, till skillnad från att stolar skulle gå sönder pga tyngden - .

Stolarna var ett exempel för att illustrera att det för en arbetsgivare faktiskt kan finnas orsaker att sortera bort tunga personer.
Liksom stegar som inte klarar mer än 150kg.

 

[Inte_Ung]

Dubbelt

 

[Borttaget konto]

Läste precis det här på ämnet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kroppshetsen-har-natt-livmodern/

Väldigt nedslående.

 

[Suskiv]

Om dina värden ligger fel och läkaren inte ser det och därmed behandlar, så är antingen läkaren inkompetent eller så ligger du inom referensvärdena och ligger du inom referensvärdena så är sannolikheten att du har hypotyreos ganska liten.

Om värdena är så dåliga att du har kraftig övervikt enbart pga sköldkörteln så är det ett under att du ens kan jobba och träna för innan jag var diagnostiserad och fick börja med medicin så fanns det inte på världskartan att jag gjorde något mer än att existera typ. Nån energi till träning och jobb fanns inte öht och det enda jag gjorde var att amma, sova, sova, sova, amma, gå upp massor i vikt, frysa, amma, sova, sova, sova. Tröttheten som var då var rent ut sagt handikappande.

Ligger du precis utanför gränsen eller strax inom gränsen för referensvärdena så är det inte pga sköldkörteln som du ökar i vikt eftersom skillnaden då är så pass marginell att den visst kan påverka vikten en aning men inte så pass att man går upp "hur mycket som helst".

Kanske låter det hårt, men just att skylla övervikt på sköldkörteln är något som stör mig. Har levt med hypotyreos i 22 år och vet att det inte riktigt funkar så och jag vet också att vården inte ignorerar klara sjukdomssymptom. Har man hypotyreos enligt provsvar så får man den diagnosen och medicin för det såvida inte läkaren är totalt inkompetent och är den det så byter man läkare, men om flera oberoende läkare efter varandra menar på att man inte har hypotyreos så får man kanske inse att 1) precis alla läkare man träffat är inkompetenta eller 2) man har faktiskt inte hypotyreos.

TSH är inom normalvärdet, T4 ligger under. Som sagt det här är den första läkaren som ens tagit T4. (antikroppar och T3 vägrar de ta) Jag är inte den enda som fått kämpa som ett svin mot sjukvården i den här kommunen. Min vännina har sköldkörtelcancer. Det tog henne tre år och otaliga läkare innan nån ens brydde sig. När hon sen satt med ultraljudsbilderna som visade förändringarna så gick det fort. Två månader tidigare hade en läkare sagt åt henne att det inte var nått fel på henne och hon skulle se över sin livssituation (ja han är anmäld).
En annan gick med symtom i 10 år innan en läkare lyssnade och tog tester.

Jag har kämpat i fyra år. Fyra år och lika många läkare. För det krävs att jag ska må bra för att jag ens ska orka kontakt vården, för det mesta gör jag inte. Jag orkar egentligen inte göra nått, men jag måste för jag vet att om jag inte tränar, om jag inte jobbar, om jag inte rör på mig så blir jag ännu fetare. Man kan göra mycket på ren vilja. Men sitter jag ner så somnar jag. Jag kan tex inte studera eftersom om jag sitter och pluggar så somnar jag. Jag kan inte titta på TV eller film för då somnar jag. Att sitta vid datorn går, så länge jag kan ställa mig upp och röra på mig så jag inte somnar, men jag har somnar många gånger med datorn i knät och ett inlägg halvt skrivet. På jobbet måste jag vara uppe och röra på mig hela tiden annars somnar jag. Att ha rapport är pest eftersom jag förväntas sitta ner och då riskerar att somna. Jag har somnat i matbordet och jag är livrädd för att somna bakom ratten.

Men du vet väl bättre än jag. Du känner min kropp bättre jag. Antar att du har en bättre förklaring är hypotyreos till varför jag måste ner under 800 Kcal innan jag börjar gå ner i vikt. Till och med min dietist sa att jag gjorde allt rätt. Du kanske har en bättre förklaring på tröttheten, mattheten, hårförlusten, den torra huden, den uteblivna mensen, segheten i hjärnan, myxödem och alla andra symtom. Det är säkert bara dålig disciplin.

Fram tills graviditeten med mitt yngsta barn så var jag en av dessa som kunde äta allt och ändå vara normalviktig. Jag var vältränad, pigg och alert. Jag hade ork att göra allt. Under graviditeten hände nått. Helt plötligt gick jag upp enormt i vikt. Med de andra hade jag gått upp 15 kg. Med yngsta slutade jag på 30+. Inget var annorlunda förutom att jag bara sköt iväg i vikten. Min teori är att den graviditeten triggade igång hypotyreosen.

 

[Enya]

Stolarna var ett exempel för att illustrera att det för en arbetsgivare faktiskt kan finnas orsaker att sortera bort tunga personer.
Liksom stegar som inte klarar mer än 150kg.

Men är det verkligen så vanligt att man sorteras bort från arbetsmarknaden p.g.a. ens vikt? På de ställen, arbetsplatser, jag varit så har tjocka haft likadana stolar som smala och haft samma arbetsuppgifter. Inte har vikten heller påverkat arbetsförmågan. På mitt jobb var det däremot vi städerskors längd som påverkade arbetet, vi skulle damma hyllor så långt upp vi nådde...

Sorterar inte tjocka bort sig själv så att säga då de nog inte väljer jobb de inte orkar med, t.ex klättra på stegar hela tiden?

 

[Inte_Ung]

Men är det verkligen så vanligt att man sorteras bort från arbetsmarknaden p.g.a. ens vikt?

Ingen aning.
Det var inte jag som påstod det från början.

 

[Gnist]

Som sagt; om precis alla läkare man träffar är totalt inkompetenta då byter man läkare igen och igen och igen tills man hittar en som är läskunnig, har hörförståelse och som kan tyda referensvärden.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är bara att googla.

Exempelvis: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/t...nobbas-till-anstallningsintervjun_7308477.svd

"Men allra tuffast är situationen för de som är väldigt överviktiga. Dessa sökande har 83 procentenheters lägre chans att få jobbet än den som är normalviktig."

 

[Atle]

Har det gått dig helt förbi att vi talar om att vara smal/normalviktig vs att överviktig? Det är det diskussionen gäller. Det är ett faktum att smala/normalviktiga är normen och att överviktiga anses vara massa saker - dumma, fula, äckliga, lata mm mm. Detta då i relation till smala/normalviktiga.

Det är vad som diskuteras i tråden. Varför just överviktiga får ta så jävla mycket skit, varför det anses vara så fruktansvärt dåligt att vara överviktig istället för smal.

Det finns många utsatta grupper i samhället. Här diskuterar vi utsatthet pga övervikt.

Jag har funderat over hur det blir när överviktiga hamnar inom åldringsvården. Finns säkert allaredan men övervikten ökar I befolkningen och kommer därmed drabba äldrevården längre fram mer.

 

[Enya]

TSH är inom normalvärdet, T4 ligger under. Som sagt det här är den första läkaren som ens tagit T4. (antikroppar och T3 vägrar de ta) Jag är inte den enda som fått kämpa som ett svin mot sjukvården i den här kommunen. Min vännina har sköldkörtelcancer. Det tog henne tre år och otaliga läkare innan nån ens brydde sig. När hon sen satt med ultraljudsbilderna som visade förändringarna så gick det fort. Två månader tidigare hade en läkare sagt åt henne att det inte var nått fel på henne och hon skulle se över sin livssituation (ja han är anmäld).
En annan gick med symtom i 10 år innan en läkare lyssnade och tog tester.

Jag har kämpat i fyra år. Fyra år och lika många läkare. För det krävs att jag ska må bra för att jag ens ska orka kontakt vården, för det mesta gör jag inte. Jag orkar egentligen inte göra nått, men jag måste för jag vet att om jag inte tränar, om jag inte jobbar, om jag inte rör på mig så blir jag ännu fetare. Man kan göra mycket på ren vilja. Men sitter jag ner så somnar jag. Jag kan tex inte studera eftersom om jag sitter och pluggar så somnar jag. Jag kan inte titta på TV eller film för då somnar jag. Att sitta vid datorn går, så länge jag kan ställa mig upp och röra på mig så jag inte somnar, men jag har somnar många gånger med datorn i knät och ett inlägg halvt skrivet. På jobbet måste jag vara uppe och röra på mig hela tiden annars somnar jag. Att ha rapport är pest eftersom jag förväntas sitta ner och då riskerar att somna. Jag har somnat i matbordet och jag är livrädd för att somna bakom ratten.

Men du vet väl bättre än jag. Du känner min kropp bättre jag. Antar att du har en bättre förklaring är hypotyreos till varför jag måste ner under 800 Kcal innan jag börjar gå ner i vikt. Till och med min dietist sa att jag gjorde allt rätt. Du kanske har en bättre förklaring på tröttheten, mattheten, hårförlusten, den torra huden, den uteblivna mensen, segheten i hjärnan, myxödem och alla andra symtom. Det är säkert bara dålig disciplin.

Fram tills graviditeten med mitt yngsta barn så var jag en av dessa som kunde äta allt och ändå vara normalviktig. Jag var vältränad, pigg och alert. Jag hade ork att göra allt. Under graviditeten hände nått. Helt plötligt gick jag upp enormt i vikt. Med de andra hade jag gått upp 15 kg. Med yngsta slutade jag på 30+. Inget var annorlunda förutom att jag bara sköt iväg i vikten. Min teori är att den graviditeten triggade igång hypotyreosen.

Det är konstigt vilka reaktioner det blir när man berättar att ens övervikt beror på något annat än att man käkar 1 kg godis 20 gånger om dagen. Det är fullständigt omöjligt att ens övervikt har en sjukdom bakom siig, enligt vissa.. Många gånger är det normalviktiga som säger emot och tror sig veta bäst. Sånt här gör mig så trött.

ALL övervikt beror inte på dåligt leverne.

Så mycket skit jag också fått p.g.a. min vikt. Jag är en hemsk människa som är fet, hemskt dålig människa. Jag har fått höra både det ena och det andra. Och gud nåde mig om jag försöker förklara varför jag inte kan gå ner i vikt, ALLA kan ju gå ner i vikt- det måste ju betyda att jag är lat som inte kan det. Lat och hemsk och ett matvrak och godisgris.

 

[Suskiv]

Som sagt; om precis alla läkare man träffar är totalt inkompetenta då byter man läkare igen och igen och igen tills man hittar en som är läskunnig, har hörförståelse och som kan tyda referensvärden.

För att göra det krävs ork, nått som jag har akut brist på.

 

[Enya]

Det är bara att googla.

Exempelvis: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/t...nobbas-till-anstallningsintervjun_7308477.svd

"Men allra tuffast är situationen för de som är väldigt överviktiga. Dessa sökande har 83 procentenheters lägre chans att få jobbet än den som är normalviktig."

Det hade jag faktiskt ingen aning om!
Det är jävligt trist ju! Men jag borde egentligen inte vara förvånad, trots att jag är det ändå.

 

[Raderad medlem 6459]

Det hade jag faktiskt ingen aning om!
Det är jävligt trist ju! Men jag borde egentligen inte vara förvånad, trots att jag är det ändå.

Jag vet inte detaljerna kring den studien men det finns rätt mycket om man googlar.

Grymt sorgligt.

 

[Mammadutt]

TSH är inom normalvärdet, T4 ligger under. Som sagt det här är den första läkaren som ens tagit T4. (antikroppar och T3 vägrar de ta) Jag är inte den enda som fått kämpa som ett svin mot sjukvården i den här kommunen. Min vännina har sköldkörtelcancer. Det tog henne tre år och otaliga läkare innan nån ens brydde sig. När hon sen satt med ultraljudsbilderna som visade förändringarna så gick det fort. Två månader tidigare hade en läkare sagt åt henne att det inte var nått fel på henne och hon skulle se över sin livssituation (ja han är anmäld).
En annan gick med symtom i 10 år innan en läkare lyssnade och tog tester.

Jag har kämpat i fyra år. Fyra år och lika många läkare. För det krävs att jag ska må bra för att jag ens ska orka kontakt vården, för det mesta gör jag inte. Jag orkar egentligen inte göra nått, men jag måste för jag vet att om jag inte tränar, om jag inte jobbar, om jag inte rör på mig så blir jag ännu fetare. Man kan göra mycket på ren vilja. Men sitter jag ner så somnar jag. Jag kan tex inte studera eftersom om jag sitter och pluggar så somnar jag. Jag kan inte titta på TV eller film för då somnar jag. Att sitta vid datorn går, så länge jag kan ställa mig upp och röra på mig så jag inte somnar, men jag har somnar många gånger med datorn i knät och ett inlägg halvt skrivet. På jobbet måste jag vara uppe och röra på mig hela tiden annars somnar jag. Att ha rapport är pest eftersom jag förväntas sitta ner och då riskerar att somna. Jag har somnat i matbordet och jag är livrädd för att somna bakom ratten.

Men du vet väl bättre än jag. Du känner min kropp bättre jag. Antar att du har en bättre förklaring är hypotyreos till varför jag måste ner under 800 Kcal innan jag börjar gå ner i vikt. Till och med min dietist sa att jag gjorde allt rätt. Du kanske har en bättre förklaring på tröttheten, mattheten, hårförlusten, den torra huden, den uteblivna mensen, segheten i hjärnan, myxödem och alla andra symtom. Det är säkert bara dålig disciplin.

Fram tills graviditeten med mitt yngsta barn så var jag en av dessa som kunde äta allt och ändå vara normalviktig. Jag var vältränad, pigg och alert. Jag hade ork att göra allt. Under graviditeten hände nått. Helt plötligt gick jag upp enormt i vikt. Med de andra hade jag gått upp 15 kg. Med yngsta slutade jag på 30+. Inget var annorlunda förutom att jag bara sköt iväg i vikten. Min teori är att den graviditeten triggade igång hypotyreosen.

Har du narkolepsi?

 

[Gnist]

Det är konstigt vilka reaktioner det blir när man berättar att ens övervikt beror på något annat än att man käkar 1 kg godis 20 gånger om dagen. Det är fullständigt omöjligt att ens övervikt har en sjukdom bakom siig, enligt vissa.. Många gånger är det normalviktiga som säger emot och tror sig veta bäst. Sånt här gör mig så trött.

ALL övervikt beror inte på dåligt leverne.

Jag lever med hypotyreos och har gjort i 22 år och något som gör mig trött är alla som skyller konstant ökande vikt eller oförmåga på att gå ner i vikt på diagnosticerad hypotyreos

Jaha, så vissa kroppar svarar inte på medicinering, de har muterat och har blivit omänskliga eftersom för lite kcal in = övervikt och inte som för alla andra människor överskott på kcal = övervikt.

Misstänker man att man har en odiagnosticerad hypotyreos och värdena tyder på att det faktiskt är så och läkaren menar annorlunda så får man kanske ifrågasätta läkaren, fråga varför denne inte anser att alla klassiska symptom i kombination med felande värden inte tyder på hypotyreos osv.

Ja det är jobbigt att ifrågasätta, ja det kräver energi och engagemang, men vad är viktigare än ens hälsa, ens välmående?

Och ja, på den tiden när jag fick min diagnos så var det inte enkelt alls att som 19-åring få prover tagna för sköldkörteln. Unga kvinnor "kan" inte ha fel på sköldkörteln hette det på den tiden så jodå jag fick kämpa, men på den tiden fanns det heller ingen direkt allmän kunskap eller medvetenhet om hypotyreos på samma vis som det gör nu så jag hade ingen aning om vad som var fel, bara att något var fel.

 

[lil-sis]

Jag lever med hypotyreos och har gjort i 22 år och något som gör mig trött är alla som skyller konstant ökande vikt eller oförmåga på att gå ner i vikt på diagnosticerad hypotyreos

Jaha, så vissa kroppar svarar inte på medicinering, de har muterat och har blivit omänskliga eftersom för lite kcal in = övervikt och inte som för alla andra människor överskott på kcal = övervikt.

Misstänker man att man har en odiagnosticerad hypotyreos och värdena tyder på att det faktiskt är så och läkaren menar annorlunda så får man kanske ifrågasätta läkaren, fråga varför denne inte anser att alla klassiska symptom i kombination med felande värden inte tyder på hypotyreos osv.

Ja det är jobbigt att ifrågasätta, ja det kräver energi och engagemang, men vad är viktigare än ens hälsa, ens välmående?

Och ja, på den tiden när jag fick min diagnos så var det inte enkelt alls att som 19-åring få prover tagna för sköldkörteln. Unga kvinnor "kan" inte ha fel på sköldkörteln hette det på den tiden så jodå jag fick kämpa, men på den tiden fanns det heller ingen direkt allmän kunskap eller medvetenhet om hypotyreos på samma vis som det gör nu så jag hade ingen aning om vad som var fel, bara att något var fel.

Men du är ju inte heller normen för alla med hypo. Precis som ingen enskild är det.

Jag gick också länge med den obehandlad av samma anledning som du, unga kvinnor få inte problem med sköldkörteln.

För mig var de första månaderna på levaxin som att se ljuset men sen har det backat av igen och jag mår nästan lika dåligt som förr.

Jag försöker äta mig igenom den oändliga tröttheten men det hjälper ju naturligtvis inte. På det viset är hypon orsaken till min fetma.

Men jag är inte heller normen för vare sig feta eller folk med hypo.

 

[Gnist]

Jag är långt ifrån normen eftersom jag för att må bra och fungera "normalt" måste äta väldigt hög dos levaxin och därmed inte ligga inom referensvärdena och det har jag fått kämpa hårt för att få läkare att förstå och sen när jag flyttade fick jag börja om med den kampen, men antingen kämpar man för att få må bra eller så ger man upp och ger man upp så får man ju skylla på sig själv och inte på vården.

Hårt, javisst men ingen annan kämpar för en och man känner ju själv när kroppen mår bra och när den inte gör det. Min mår inte bra när jag ligger inom alla referensvärden och jag har då att välja på att inte lyssna på min kropp eller ta strid för vad den säger mig och på så vis är vi alla lika.

 

[zalleg]

Att sjukdomar och led problem följer med fetma har väl ingen missat.
Men det här med att de proppar i sig massa skit mat, och att folk stör sig.
Lite dubbelmoral enligt mig.
Jag är en sån som äter som en häst, gärna fett, socker och allmänt onyttigt. Men är "normalviktig", snuddar på underviktig enligt bmi.
Jag har fått höra så många gånger att folk är avundsjuka för jag kan äta massa onyttigt utan att det påverkar min vikt, att jag ska äta mer trots att jag redan klämt i mig halva min kroppsvikt, att jag ska ta en bulle till fast jag redan ätit 3.

Jag har perioder då jag skärper mig, äter nyttig och bra mat, äter mig inte spyfärdigt mätt och skippar godis och chips på vardagar. Jag mår bättre och blir piggare, blir inte lika uppblåst mm.
DÅ jävlar klagar folk! Det är strängt förbjudet för mig att äta nyttig och bra mat!

 

[Trani]

Läste precis det här på ämnet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kroppshetsen-har-natt-livmodern/

Väldigt nedslående.

Fast jag blir lite skeptisk till artikeln i sig. Norska barnmorskeförbundet larmar om att det "i vissa kretsar" är status med små barn, vilket kan ses "på sociala medier". Det är kanske slafsigt formulerat av journalisten men jag tycker ändå att en ska se till att ha ordentligt på fötterna för sådan svepande kritik av en grupp som annars får utstå mycket kritik - mammor.

 

[MagicaDeHex]

Nja, ovettigheten visar sig väl först när du tycker att känns nödvändigt att påpeka det i en diskussion om varför fetma är skambelagt. Eller i vilken som helst diskussion om fetma.

Rubriken på tråden är en fråga..jag svarade- " För mig skulle det vara hemskt då jag föredrar att vara smal" och gav min motivering på detta.

Det ingick i diskussionsämnet ansåg jag.

Men syftet var kanske att diskutera kvalitén på olika stolsmodeller? Och sjukdomar vid sidan av ev. fetma?