Tråden på "Bukefalos" om eventuellt medlemsbortfall fick mig att börja tänka på varför jag, och andra, egentligen hänger här. Vad får du ut av att skriva på Buke? (Läs det som "läsa" eller "hänga" om du hellre vill det, det behöver inte vara ett aktivt skrivande.) Har det ändrats med tiden? Är det olika i olika perioder?
För mig är det nog egentligen så enkelt att hästar och hundar är mina största fritidsintressen. Efter en flytt för några år sedan har jag inte så många IRL-vänner som delar intressena, och det kan jag sakna. Här finns folk som brinner för och kan massor för om det. (Av den anledningen kan det ibland kännas lite knepigt att be om direkta råd här, det kan snabbt hetta till som det gör när många kunniga med olika infallsvinklar får tycka till. Samtidigt är gamla trådar många gånger en guldgruva.)
Sen skriver jag ju i andra trådar också. Där tycker jag att det åtminstone halvanonyma formatet är trevligt. Både FB och Insta har blivit mycket tråkigare de senaste åren; för säg en tio år sedan skrev jag mycket mer och var mycket öppnare där.
Sist men inte minst är det ärligt talat prokrastinering, särskilt nu när jag skriver uppsats. Blir det segt finns alltid en stunds hjärnförströelse på Buke. (Och så är jag, i ett metaperspektiv, allmänt intresserad av hur folk gör när de kommunicerar. Där tar Buke som studieobjekt verkligen aldrig slut.)
För mig är det nog egentligen så enkelt att hästar och hundar är mina största fritidsintressen. Efter en flytt för några år sedan har jag inte så många IRL-vänner som delar intressena, och det kan jag sakna. Här finns folk som brinner för och kan massor för om det. (Av den anledningen kan det ibland kännas lite knepigt att be om direkta råd här, det kan snabbt hetta till som det gör när många kunniga med olika infallsvinklar får tycka till. Samtidigt är gamla trådar många gånger en guldgruva.)
Sen skriver jag ju i andra trådar också. Där tycker jag att det åtminstone halvanonyma formatet är trevligt. Både FB och Insta har blivit mycket tråkigare de senaste åren; för säg en tio år sedan skrev jag mycket mer och var mycket öppnare där.
Sist men inte minst är det ärligt talat prokrastinering, särskilt nu när jag skriver uppsats. Blir det segt finns alltid en stunds hjärnförströelse på Buke. (Och så är jag, i ett metaperspektiv, allmänt intresserad av hur folk gör när de kommunicerar. Där tar Buke som studieobjekt verkligen aldrig slut.)