Vårföräldrar 2022

[Jossan_92]

Gud vad jag spammar men jag har så många funderingar. Hur tänker ni och partner göra när det närmar sig BF? Jobbar hen hemifrån eller har ni tur att att hen jobbar nära förlossningen? Hur gör man liksom? Min make jobbar i Uppsala och vi bor i Stockholm. Helt klart ett orosmoment! Han var inne på att ta semester från veckan innan BF men det känns som jordens slöseri, då är ju jobb hemifrån bättre. Och hur skulle ni se på en tjänsteresa två månader innan BF? Maken har en tjänsteresa inom Europa i januari och jag är beräknad till 7 mars. Törs han åka?

Vi har turen att min sambo jobbar 5 min hemifrån med bil och sedan har vi 7-10 min till förlossningen så han kommer få jobba tills det är dags att åka in Tycker hemmajobb åter rimligt för er om det fungerar med makens jobb, blir ju ett jobbigt stressmoment för honom också att behöva ta sig hem en längre sträcka där det kan vara trafikproblem både med bil & kollektivtrafik

Tjänsteresor pratade vi om igår så sambon är borta ungefär 4 dagar/mån.. och min sambo känner själv att han vill inte åka när det är mindre än 8 veckor till BF och inte heller åka förrän tidigast i augusti igen så vi har hunnit landa lite i rutinerna hemma alt att bäbis hunnit bli så stor att vi kan åka allihopa (mycket tacksamt att ha den möjligheten!)

 

[gulakatten]

@Jossan_92 Gud vad skönt för er! Vad avundsjuk jag blir . Jag tänker att maken får köra på hemmajobb från och med två veckor innan BF. Det bör väl vara lagom?

Åtta veckor innan BF låter rimligt! Vi ska diskutera ikväll jag och min man, hans resa kom på tal först idag. Jag tycker sånt här är så svårt i och med att det är första gången för oss. Därför är det skönt att höra hur andra tänker .

 

[Jossan_92]

@Jossan_92 Gud vad skönt för er! Vad avundsjuk jag blir . Jag tänker att maken får köra på hemmajobb från och med två veckor innan BF. Det bör väl vara lagom?

Åtta veckor innan BF låter rimligt! Vi ska diskutera ikväll jag och min man, hans resa kom på tal först idag. Jag tycker sånt här är så svårt i och med att det är första gången för oss. Därför är det skönt att höra hur andra tänker .

Det är nästan orimligt lyxigt Lite värre blir det om förlossningen drar igång innan jag går på min ledighet för jag har ungefär 20 min till förlossningen från jobbet och tar våran bil dit varje dag så sambons chef och närmaste kollegor kommer få vara lite standby för att skjutsa hit honom sista halvan av mars och i så fall blir det ungefär 2x20 min innan vi är på förlossningen plus lite tid att få in mig i en bil och för att toppa allt jobbar jag inne på ett industriområde så jag vet inte ens om han bli insläppt för att möta mig inne på området eller om jag måste vagga ut till grinden på egen hand

 

[gulakatten]

@Jossan_92 Det låter helt klart lite meckigare . Jag har drömt att min förlossning drar igång på jobbet, innan ledigheten, men som tur är så ligger mitt kontor inte långt ifrån de två sjukhusen vi har som ett och två. Och i och med att jag jobbar på polisen så kommer det garanterat att finnas nån som kan köra och som dessutom är bra på det och kan köra snabbt .

Hur lång tid innan BF tänkte du gå hem? Två veckor innan verkar vara rätt standard?

 

[Jossan_92]

@Jossan_92 Det låter helt klart lite meckigare . Jag har drömt att min förlossning drar igång på jobbet, innan ledigheten, men som tur är så ligger mitt kontor inte långt ifrån de två sjukhusen vi har som ett och två. Och i och med att jag jobbar på polisen så kommer det garanterat att finnas nån som kan köra och som dessutom är bra på det och kan köra snabbt .

Hur lång tid innan BF tänkte du gå hem? Två veckor innan verkar vara rätt standard?

Tänker överlåta ansvaret för att få in sambon på området till vår koordinator, hon är tuff när det behövs och är absolut inte sugen på att behöva vara barnmorska Låter helt klart som jobbet är rätt ställe att vara på då

Jag tänkte gå hem två veckor innan Har möjlighet att jobba hemifrån så jag tänker att jag kommer dra med laptopen sista veckorna innan jag går hem så kan jag chilla lite hemma ifall jag får känningar på natten och vill se hur det utvecklas

 

[Vira]

Gud vad jag spammar men jag har så många funderingar. Hur tänker ni och partner göra när det närmar sig BF? Jobbar hen hemifrån eller har ni tur att att hen jobbar nära förlossningen? Hur gör man liksom? Min make jobbar i Uppsala och vi bor i Stockholm. Helt klart ett orosmoment! Han var inne på att ta semester från veckan innan BF men det känns som jordens slöseri, då är ju jobb hemifrån bättre. Och hur skulle ni se på en tjänsteresa två månader innan BF? Maken har en tjänsteresa inom Europa i januari och jag är beräknad till 7 mars. Törs han åka?

Jag är supernojig över att maken skulle bli sjuk och inte få vara med på förlossningen, så minst två veckor innan BF får han ta ledigt eller jobba hemifrån och så är vi helt isolerade tillsammans. Skulle egentligen helst ha det längre i och med att man inte vet om de är lite tidiga, men är svårt för honom att vara hemma hur mycket som helst. Han jobbar dock i ganska direkt anslutning till förlossningen på sjukhuset vi hoppas få plats på, så på det sättet är det ju inga problem, han kommer att ha närmare än jag om det blir för tidigt

Förmodligen är det ju absolut inga problem med resa inom Europa 2 månader innan, men jag hade nog ändå bett maken att låta bli om det inte var en superviktig resa för honom. Typ hans brors bröllop eller en konferens han sett fram emot massar och tre dagar, självklart skulle han åka. Men en rutinartad jobbresa och en vecka, nej då skulle det inte vara värt oron för att det skulle sätta igång när han är borta. Men det är ju himla individuellt hur orolig man är för sådant

 

[gulakatten]

@Vira Ja jisses, att partnern ska bli sjuk är ju ett annat orosmoment (bland så himla många ). Intressant att höra hur ni andra resonerar!

Vi har sagt att vi ska diskutera ikväll om resan, han är själv tveksam till att åka. Det handlar om 3 dagar 6 eller 7 veckor innan BF. Spontant känns det ok för mig, men det blir ju definitivt ingenting om det finns risk för lockdown pga covid liksom. Det är en viktig resa tyvärr och jag vill gärna att maken ska få komma i väg. Vi får se hur det blir.

 

[Imogen]

Gud vad jag spammar men jag har så många funderingar. Hur tänker ni och partner göra när det närmar sig BF? Jobbar hen hemifrån eller har ni tur att att hen jobbar nära förlossningen? Hur gör man liksom? Min make jobbar i Uppsala och vi bor i Stockholm. Helt klart ett orosmoment! Han var inne på att ta semester från veckan innan BF men det känns som jordens slöseri, då är ju jobb hemifrån bättre. Och hur skulle ni se på en tjänsteresa två månader innan BF? Maken har en tjänsteresa inom Europa i januari och jag är beräknad till 7 mars. Törs han åka?

Nu är ju iofs jag ett dåligt exempel på hur det kan gå (se hösttråden ), men vi har inte haft någon beredskap i att maken haft semester inför BF osv. Det är ju långt ifrån säker att man lyckas tajma det med när bebis faktiskt kommer ändå.

Sen så kan ju oväntade saker hända. Men sannolikheten att det med första barnet ska gå så fort att din man inte hinner hem från Uppsala är ändå väldigt låg.

Tjänsteresa i Europa två månader innan BF hade jag varit ok med. Men jag hade samtidigt velat ha en plan b för när han var borta. Alltså någon annan som var i beredskap att följa med OM något skulle hända när han var borta.

Nu är ju jag som sagt ett hysteriskt dåligt exempel eftersom jag med noll förvarning fick barn fem veckor för tidigt på 7 timmar för några dagar sen Men det är ändå väldigt ovanligt att något sådant händer.

 

[Aconite]

Nu är ju iofs jag ett dåligt exempel på hur det kan gå (se hösttråden ), men vi har inte haft någon beredskap i att maken haft semester inför BF osv. Det är ju långt ifrån säker att man lyckas tajma det med när bebis faktiskt kommer ändå.

Sen så kan ju oväntade saker hända. Men sannolikheten att det med första barnet ska gå så fort att din man inte hinner hem från Uppsala är ändå väldigt låg.

Tjänsteresa i Europa två månader innan BF hade jag varit ok med. Men jag hade samtidigt velat ha en plan b för när han var borta. Alltså någon annan som var i beredskap att följa med OM något skulle hända när han var borta.

Nu är ju jag som sagt ett hysteriskt dåligt exempel eftersom jag med noll förvarning fick barn fem veckor för tidigt på 7 timmar för några dagar sen Men det är ändå väldigt ovanligt att något sådant händer.

Tänker precis som du (och med öppenhet för att det kan gå precis hur som helst, som för dig). Det är ändå väldigt ovanligt att första barnet kommer tidigt, snabbt och utan förvarning. Någon form av känning i några dagar/veckor innan har de flesta. Samma när det väl drar igång, och för de flesta börjar det på kvällen/natten, dvs inte arbetstid för kontorsarbetande.

Min sambo jobbar 2.5 mil hemifrån och vi har 5 min till närmsta sjukhus. Nästa sjukhus är i staden där han arbetar. I värsta fall är han hemma med taxi på 20 min. Han har eventuellt en jobbresa i januari (vi är beräknade i mars) och jag tänker att det inte är några problem, min syster bor väldigt nära så worst case får hon rycka in men sannolikheten är ändå extremt låg. Men jag är nog extremt krass och känns som att jag än så länge tar allt som det kommer med graviditeten, ganska märkligt när jag i vanliga fall har ganska lätt till katastroftankar

 

[gulakatten]

Sen så kan ju oväntade saker hända. Men sannolikheten att det med första barnet ska gå så fort att din man inte hinner hem från Uppsala är ändå väldigt låg.

Tack för svar! Han har tänkt om angående semester men kommer absolut att jobba hemifrån åtminstone från en eller två veckor innan BF. Även om chansen (risken ) är låg att det går så snabbt att han inte hinner till sjukhuset så vill han inte riskera det. Och jag vill verkligen inte behöva åka in själv. Samtidigt är det ju svårt eftersom man inte vet, hon kan ju komma två veckor efter BF. Då är det fyra veckor med hemmajobb... En annan variant är att han bara åker in de dagar han absolut måste, men då är beredd att susa därifrån vid behov. Vi får väl se helt enkelt!

Men jag hade samtidigt velat ha en plan b för när han var borta. Alltså någon annan som var i beredskap att följa med OM något skulle hända när han var borta.

Yes, absolut! Bra påminnelse .

Men det är ändå väldigt ovanligt att något sådant händer.

Ja, det är ju det. Och det är därför jag tänker att jag är ok med att han åker - så länge det inte är riskläge pga covid. Jag vill inte att han fastnar utomlands .

 

[gulakatten]

Min sambo jobbar 2.5 mil hemifrån och vi har 5 min till närmsta sjukhus. Nästa sjukhus är i staden där han arbetar. I värsta fall är han hemma med taxi på 20 min.

Åh, men då hade jag känt mig superchill, det är ju väldigt nära!

 

[Aconite]

Åh, men då hade jag känt mig superchill, det är ju väldigt nära!

Absolut det bästa med skåne, det är väldigt nära till allt. Vi har 4 sjukhus med förlossning inom 6 mil, väldigt få andra som har den lyxen (tänker ffa på de i Norrland nu när förlossningar läggs ned på löpande band).

 

[gulakatten]

Absolut det bästa med skåne, det är väldigt nära till allt. Vi har 4 sjukhus med förlossning inom 6 mil, väldigt få andra som har den lyxen (tänker ffa på de i Norrland nu när förlossningar läggs ned på löpande band).

Ja, norröver är det ju rätt bedrövligt på vissa håll förstår jag!

Vi har tre sjukhus med förlossning inom samma radie som du, vårt ”problem” är att maken inte jobbar där vi bor. Men det går ju att lösa temporärt såklart .

 

[Aconite]

Meh! Försöker kopiera och klistra in mig på listan men det går ju inte!
Hur gör man?
Jag förväntas föda den 18 april iallafall och det är en pojke.

Har ni kollat upp kön på era bebisar eller vill ni att det ska vara en överraskning?

Välkommen till tråden och grattis

Vi har valt att ha det som en överraskning, delvis för att ha det som belöning efter förlossningen och också för att jag är så irriterad på att det är det första folk frågar. Så vill inte veta av princip. Så numer ser mina konversation ut såhär:
Person: "Åh, är du gravid? Grattis! Vet ni vad det blir?"
Jag: "Det blir en bebis" .
Brukar bli tyst en stund

Är generellt väldigt irriterad över att min kropp plötsligt är ett öppet mål som får kommenteras. Favoriten är ändå "du är så rund och fin nu". Man bara, tack. Då var jag inte fin tidigare då?

 

[Winifred]

Vilka idioter det finns!
Jag blir alltid så sugen påfart svara något riktigt elakt, men brukar lyckas låta bli.
Att barn kan kläcka ur sig sånt är ju lugnt, men vuxna människor får faktiskt bete sig!

Gamla människor kan tappa alla spärrar, i en del fall är det begynnande pannlobsdemens och ibland vill dom bara provocera Efter 10 år tar jag det mesta med en nypa salt

 

[soom]

RUL igår, allt såg bra ut. Jag har börjat känna bebis lite smått, hade glömt hur härligt det är. Vi ville veta kön, främst för att det underlättar anknytningen för mig som tycker att graviditeten är tuff. Det blir en pojke och det känns jättekonstigt. Jag har längtat efter syskon, men inser nu att det är en syster jag har föreställt mig, förmodligen för att jag alltid önskat mig en syster så det hade jag velat att min dotter skulle få. Nu blir det en bror, och det blir säkert bra det med, men jag behöver programmera om mina förväntningar (vet inte varför jag känner såhär, det borde spela exakt noll roll, men gör det tydligen inte).

 

[gulakatten]

@soom Härligt att allt såg bra ut . Jag tycker det låter som att det var jättebra att ni frågade om kön, nu har ni ju gott om tid på er att ”vänja” er vid tanken på att det inte blir en flicka. Såklart att det kommer bli jättebra ändå! Det är helt okej att känna som du gör, det är inget fel i det alls utan är väl rätt vanliga tankar som jag förstått det. Låt det sjunka in så känns det nog bättre.

Och grattis till att allt såg bra ut .

 

[soom]

@soom Härligt att allt såg bra ut . Jag tycker det låter som att det var jättebra att ni frågade om kön, nu har ni ju gott om tid på er att ”vänja” er vid tanken på att det inte blir en flicka. Såklart att det kommer bli jättebra ändå! Det är helt okej att känna som du gör, det är inget fel i det alls utan är väl rätt vanliga tankar som jag förstått det. Låt det sjunka in så känns det nog bättre.

Och grattis till att allt såg bra ut .

Jag brukar aktivt inte fråga om kön när folk får barn, för jag tycker inte att det har nån betydelse. Eller inte borde ha det iaf. Så det stör mig att jag tydligen har preferenser för egen del.

Min praktiska sida tycker att det är onödigt med olika kön pga att alla kläder inte kan ärvas rakt av. De första åren blir det samma kläder, men så småningom börjar dom ju få egna åsikter, och jag har en känsla av att en pojke kanske inte vill ha storasysters glittriga klänningar med söta katter när han inte är småbarn längre (jo, hon väljer flickiga kläder när hon får välja själv) - om inte av egen vilja så av socialt tryck. Vilket stör mig. Det är ingen som tycker det är konstigt med pojkkläder på en flicka, men flickkläder på en pojke är konstigt. Och jag ogillar att begreppen flickkläder och pojkkläder ens existerar, det borde vara barnkläder.

 

[superstar]

Jag brukar aktivt inte fråga om kön när folk får barn, för jag tycker inte att det har nån betydelse. Eller inte borde ha det iaf. Så det stör mig att jag tydligen har preferenser för egen del.

Min praktiska sida tycker att det är onödigt med olika kön pga att alla kläder inte kan ärvas rakt av. De första åren blir det samma kläder, men så småningom börjar dom ju få egna åsikter, och jag har en känsla av att en pojke kanske inte vill ha storasysters glittriga klänningar med söta katter när han inte är småbarn längre (jo, hon väljer flickiga kläder när hon får välja själv) - om inte av egen vilja så av socialt tryck. Vilket stör mig. Det är ingen som tycker det är konstigt med pojkkläder på en flicka, men flickkläder på en pojke är konstigt. Och jag ogillar att begreppen flickkläder och pojkkläder ens existerar, det borde vara barnkläder.

Hoppar in från vintertråden. Jag har två flickor, med väldigt olika klädsmak OCH kroppsform så de kan/vill inte ärva allt ändå

 

[soom]

Hoppar in från vintertråden. Jag har två flickor, med väldigt olika klädsmak OCH kroppsform så de kan/vill inte ärva allt ändå

Hm, menar du att andra barnet inte är en kopia av första? Skämt åsido, bra påpekande, där har jag nog gått bort mig lite i mina förväntningar också. (Och självklart ska mina barn vara bästisar både under uppväxten och som vuxna...)