Sv: Vårmammor 2010 del 10!
Kan ju berätta lite hur jag hade tänkt då.... :P
Vi har varit ihop i 13 år, har 2 barn hemma. Jag hatar att stå i centrum, och "vågar" inte gifta mig in public. MEN, både min släkt och min sambos släkt är så att de vill ha stora bröllop med pompa och ståt. Detta har inte vi råd med. Eller, jag är för snål för att lägga en massa pengar på detta. Så då tänkte vi första ta fegvarianten, genom att gifta oss på rådhuset och låta det vara bra med det. Meddelade min mamma om den tanken, och hon for i taket. SÅ KAN MAN JU INTE GÖRA! Nähä.. Eftersom vi båda är icke-religiösa så vill vi inte gifta oss i kyrkan heller. Eller jo, om man fick låna lokalen bara, utan präst, Men det går inte.
I mina drömmars värld så är jag inte feg och vill ha ett stort härligt bröllop, gärna med en häst som vi rider på osv. Lång fin vit klänning osv.. Men nu är jag ju för feg för det. SÅ, för att komma till poängen i mitt svamlande, så funderar jag på om vi skall göra så här..
*Gifta oss borgeligt ändå, med ett varsitt vittne (jmf de som skulle varit bestman och tärna), utan att berätta för någon
*Meddela på den planerade festen (vi fyller 30 i år och skall ha stor fest i sommar) att vi redan gift oss.
alt..
*ta dit en vigselförrättare till festen och gifta oss då.
Hur skulle ni gjort?
Till saken hör att min kusin gifter sig i sommar, så det är samma släkt som skall bjudas ju. (känns lite tattigt av mig att inte ha ett "lika stort" bröllop med inbjudning långt i förväg osv osv osv)
Men jag vill vara gift, just med tanke på det juridiska. Samt att det skulle kännas bra för mig. Själva äktenskapet i sig betyder inte mer än samboskapet för mig. Tror det var Mabuse som undrade.