vart h...e är sjukvården på väg?

[bigganl]

Vad är orsaken till att man är sjuk? Jag är mer intresserad av att bli behandlad. Jag skiter i om det är A B eller C som ligger bakom. Ibland har man dragit på sig sjukdomar själv men då får man ta tag i det.

Där är vi olika. Jag vill veta vad som orsakar symptomen så jag kan gå på orsaken. Det är ju skillnad om det handlar om virus eller bakterier. Det drar man på sig ibland. Detta handlade ju om att något var galet i kroppen.
I mitt fall ville de ju inte hjälpa till med symptomen heller så jag stod på ruta ett efter ett par år. De sa i alla fall att så länge proverna är hyfsade så gör de inget åt symptomen. Det kändes som att få ett slag i ansiktet.

 

[bigganl]

Vad som är vetenskapliga metoder och inte är inte upp till var och en att bestämma själv, man kan anse att en bil är en kamel hur mycket man vill men det betyder inte att det stämmer.

Ja läkarna definerar det uppenbarligen olika eftersom vissa läkare använder metoder som andra läkare inte vill använda. Jag vet inte vart de drar gränsen.
Min poäng är inte att diskutera vilka metoder läkarna vill använda utan att de ska hjälpa patienter med deras symptom. Man får ju inte kraftiga symptom utan att det finns en orsak och när proverna inte visar något stort avvikande så får man fortsätta sökandet. Det finns ju en orsak till problematiken någonstans. Sen reagerar jag när läkarna inte ens ställer frågor. Två av de läkare jag träffat med mina problem har inte frågat något. De har bett mig berätta hur jag mår och sen inte ställt en enda fråga. Det måste ju finnas mycket som de behöver veta som inte jag säger direkt. Jag kan inte veta vilken information som är relevant i sammanhanget, mer än i stora drag.

 

[kryddelydd]

Ja läkarna definerar det uppenbarligen olika eftersom vissa läkare använder metoder som andra läkare inte vill använda. Jag vet inte vart de drar gränsen.

Vissa läkare går på egen idé mer än vetenskap i vissa frågor.
Jag är övertygad om att de personerna verkligen tror på det de gör, och är övertygade om att de gör något gott. Många tacksamma patienter gör reklam för dem, så kan de fortsätta med sin verksamhet.

som du skrivit tidigare så ändrar sig vetenskapen så det är möjligt att framtiden kan visa att de har en poäng. Men det finns också avarter som rimligen bör delegitimeras för sin ovetenskapliga verksamhet. "analdoktorn" (går att googla på) är ett lysande exempel på en svensk läkare som jobbar högst ovetenskapligt men som själv är övertygad om att han gör rätt och gott. Han anser bland annat att depressioner är smittsamma och antagligen ska behandlas med antibiotika (nej, det framkommer inte ur skandalartiklarna, men jag har råkat träffa honom "in person" och detta är "straight from the horse´s mouth") och att ryggvärk med smärtutstrålning i ischiasområdet också med fördel behandlas med minst ett halvårs antibiotika.
Dessutom har han lett ett "borreliacenter" i Danmark men måst slå igen.
Som sagt, ett exempel på hur illa det kan vara när en legitimerad, vetenskapligt skolad läkare spinner iväg.

Jag tycker absolut att intressanta teorier är värda att testa, möjligen även "hypothyreos typ 2", men det ska då ske via kontrollerade tester och inte av en pigg läkare som väljer att själv gå utanför gränsen för det som idag är vetenskap.

Så länge det "bara" handlar om ett antal pigga individer som väljer att avvika från det som ses som vetenskapligt, kommer deras åtgärder endast att ses som dumheter av resten av läkarvärlden. Om de här personerna å andra sidan gör seriös forskning av det, så kan de i stället vinna respons.
Så redan tillvägagångssättet "förstör" en hel del för dem i sjukvårdsvärlden, men för allt i världen så vinner de en massa beröm bland patienter.

 

[bigganl]

Vissa läkare går på egen idé mer än vetenskap i vissa frågor.
Jag är övertygad om att de personerna verkligen tror på det de gör, och är övertygade om att de gör något gott. Många tacksamma patienter gör reklam för dem, så kan de fortsätta med sin verksamhet.

som du skrivit tidigare så ändrar sig vetenskapen så det är möjligt att framtiden kan visa att de har en poäng. Men det finns också avarter som rimligen bör delegitimeras för sin ovetenskapliga verksamhet. "analdoktorn" (går att googla på) är ett lysande exempel på en svensk läkare som jobbar högst ovetenskapligt men som själv är övertygad om att han gör rätt och gott. Han anser bland annat att depressioner är smittsamma och antagligen ska behandlas med antibiotika (nej, det framkommer inte ur skandalartiklarna, men jag har råkat träffa honom "in person" och detta är "straight from the horse´s mouth") och att ryggvärk med smärtutstrålning i ischiasområdet också med fördel behandlas med minst ett halvårs antibiotika.
Dessutom har han lett ett "borreliacenter" i Danmark men måst slå igen.
Som sagt, ett exempel på hur illa det kan vara när en legitimerad, vetenskapligt skolad läkare spinner iväg.

Jag tycker absolut att intressanta teorier är värda att testa, möjligen även "hypothyreos typ 2", men det ska då ske via kontrollerade tester och inte av en pigg läkare som väljer att själv gå utanför gränsen för det som idag är vetenskap.

Så länge det "bara" handlar om ett antal pigga individer som väljer att avvika från det som ses som vetenskapligt, kommer deras åtgärder endast att ses som dumheter av resten av läkarvärlden. Om de här personerna å andra sidan gör seriös forskning av det, så kan de i stället vinna respons.
Så redan tillvägagångssättet "förstör" en hel del för dem i sjukvårdsvärlden, men för allt i världen så vinner de en massa beröm bland patienter.

Det låter väldigt klokt det du skriver.
Jag gissar att ett stort problem för väldigt många läkare är tiden. De verkar oerhört stressade och tidspressade och då är det väl ännu svårare att få till forskning gissar jag.
Kan bara hoppas att någon har vilja och tid att forska mer på detta. Många många människor skulle bli glada.

 

[kryddelydd]

Det låter väldigt klokt det du skriver.
Jag gissar att ett stort problem för väldigt många läkare är tiden. De verkar oerhört stressade och tidspressade och då är det väl ännu svårare att få till forskning gissar jag.
Kan bara hoppas att någon har vilja och tid att forska mer på detta. Många många människor skulle bli glada.

Ja, tidspressat är det.
Men många, de flesta skulle jag gissa, kan nog få kontakt med en FoU-enhet (Forskning och Utveckling) och på det sättet få hjälp att fixa en mindre studie. Men visst, i underbemanningens tider är det antagligen svårt att få arbetstiden till att bedriva en studie när man väl blivit specialist - om man inte nu händelsevis jobbar på ett universitetssjukhus.

 

[Bambi]

Ja, tidspressat är det.
Men många, de flesta skulle jag gissa, kan nog få kontakt med en FoU-enhet (Forskning och Utveckling) och på det sättet få hjälp att fixa en mindre studie. Men visst, i underbemanningens tider är det antagligen svårt att få arbetstiden till att bedriva en studie när man väl blivit specialist - om man inte nu händelsevis jobbar på ett universitetssjukhus.

Min erfarenhet är att forskning är väldigt välkommet. Jag har en otroligt flexibel forskartjänst. Även under utbildningen fanns obegränsade möjligheter att forska och både jag och flera kursare fick ett antal erbjudanden om värvning till olika forskargrupper. Forskar-AT är också en supermöjlighet för forskning och ger dessutom AT direkt istället för att vikariera och vänta.

Men detta gäller ett universitetssjukhus förstås. Är man intresserad av forskning känns det dock ganska logiskt att fortsätta jobba på ett sådant. Jag tvivlar även på att diverse idéer om binjureutmattning och så vidare skulle frodas på samma sätt i en sådan miljö

 

[kryddelydd]

Jag tvivlar även på att diverse idéer om binjureutmattning och så vidare skulle frodas på samma sätt i en sådan miljö

Ja, men ack så viktigt. Och därmed ett angeläget forskningsämne för att kunna "slippa diskussioner".

 

[Bambi]

Ja, men ack så viktigt. Och därmed ett angeläget forskningsämne för att kunna "slippa diskussioner".

Fast med en sådan utgångspunkt kan man ju inte forska?! För att slippa diskussioner? Vilken institution skulle ge anslag i syftet att bevisa att något är fel, utan vidare tanke..?

Jag tänker att om man av någon anledning skulle vilja titta vidare på det här som vissa kallar behandlingsbar binjureutmattning eller alternativ hypotyreosbehandling måste man har stora material för att kunna dra några slutsatser alls. Man kan inte, som du skrev innan, göra en "liten" studie och tro att den ska visa något med tyngd i.

 

[Bambi]

Fast med en sådan utgångspunkt kan man ju inte forska?! För att slippa diskussioner? Vilken institution skulle ge anslag i syftet att bevisa att något är fel, utan vidare tanke..?

Jag tänker att om man av någon anledning skulle vilja titta vidare på det här som vissa kallar behandlingsbar binjureutmattning eller alternativ hypotyreosbehandling måste man har stora material för att kunna dra några slutsatser alls. Man kan inte, som du skrev innan, göra en "liten" studie och tro att den ska visa något med tyngd i.

Och är det en potent läkemedelsbehandling är det väl snarare djurförsök vi talar om.

 

[kryddelydd]

Jag tänker att om man av någon anledning skulle vilja titta vidare på det här som vissa kallar behandlingsbar binjureutmattning eller alternativ hypotyreosbehandling måste man har stora material för att kunna dra några slutsatser alls. Man kan inte, som du skrev innan, göra en "liten" studie och tro att den ska visa något med tyngd i.

Nej men en liten studie blir, om resultaten är intressanta, en bra pilot.

 

[Bambi]

Nej men en liten studie blir, om resultaten är intressanta, en bra pilot.

Min forskarerfarenhet är ännu inte alltför lång. Men jag har hittills publicerat två pilotstudier på mindre material. Resultatet av behandlingen var mycket bra och motivet till att behandla var väldigt angeläget (att rädda liv). MEN ändå måste vi vara extremt försiktiga men slutsatserna och får inte se det som att vi visat något säkert (eller alls) pga just det lilla materialet.

Så att man skulle kunna göra en liten pilotstudie på något man vill visa INTE stämmer, utan större syfte än att tysta eventuella foliehattar, låter fortfarande ganska tveksamt i mina öron.

 

[bigganl]

Fast med en sådan utgångspunkt kan man ju inte forska?! För att slippa diskussioner? Vilken institution skulle ge anslag i syftet att bevisa att något är fel, utan vidare tanke..?

Jag tänker att om man av någon anledning skulle vilja titta vidare på det här som vissa kallar behandlingsbar binjureutmattning eller alternativ hypotyreosbehandling måste man har stora material för att kunna dra några slutsatser alls. Man kan inte, som du skrev innan, göra en "liten" studie och tro att den ska visa något med tyngd i.

Men om de forskar mera på det och får svar på de frågor som finns, då behöver ju inte diskussionen om problemets vara eller inte vara, fortsätta. Nu är det ju liksom två läger som hävdar motsatsen. Tycker det skulle vara bra att räta ut några frågetecken.

 

[bigganl]

Nu har provsvaren kommit och fritt T4 ligger på 10,6 (refrens 10-25). De andra proverna är inte lika dåliga, men inte speciellt bra heller. Ska bli intressant att träffa läkaren nästa vecka. Hoppas de kan hjälpa honom.

 

[Bambi]

Men om de forskar mera på det och får svar på de frågor som finns, då behöver ju inte diskussionen om problemets vara eller inte vara, fortsätta. Nu är det ju liksom två läger som hävdar motsatsen. Tycker det skulle vara bra att räta ut några frågetecken.

Det går inte att forska på det sättet, av många anledningar. Dels forskar man inte med utgångspunkten att visa att någon har fel. Dels kan man inte designa en studie inom ett så komplext område och få en entydigt svar. När det gäller flera av de områden vi diskuterat i tråden FINNS det ju mängder av studier som sammantaget visar just att kvacksalvarna har fel. Men det hjälper visst inte, eftersom de felaktiga teorierna och idéerna uppenbarligen frodas ändå.

När det gäller forskningsmetodik kan man dela upp frågan i två skilda delar. Först handlar det om att visa att någon form av korrelation finns, exempelvis att kortisonbehandling före Levaxin ger bättre resultat. En sådan studie skulle inte vara alltför svår att designa med placebo (så om någon hade velat visa det, borde det ha varit bevisat vid det här laget). Vidare är det sedan mer komplicerat att visa ett faktiskt orsakssamband mellan detta och exempelvis "binjureutmattning". Då hade man varit tvungen att titta noga på binjurarnas funktion före och efter, för att visa en skillnad. I det här fallet är det ju väldigt osannolikt att ett sådant samband skulle finnas. Och att hävda det, utan kliniska fysiologiska bevis är så oseriöst att det inte finns ord för eländet.

Jag personligen är inte specialiserad eller intresserad av endokrinologi och har inte granskat en massa studier inom området (det vore ett heltidsjobb i sig, det är därför det finns så många specialiteter). Men jag läser vad den samlade expertisen anser och referenserna till det. Och dyker det sedan upp grupper av nytänkare/kvacksalvare/foliehattar/pseudovetenskapsmän som hävdar motsatsen, då är det upp till dem att visa något nytt. Och det har hittills inte hänt, enligt seriösa metoder.

Att komma med en befängd idé och sedan hävda att "jamen visa att jag har fel då" är fullständigt ovetenskapligt och meningslöst, för om de seriösa forskarna skulle svara an på den metodiken skulle det inte bli någon tid kvar för något annat. Man forskar för att man vill ta reda på saker som ska kunna användas i vidare sammanhang. Inte för att köra in i återvändsgränd efter återvändsgränd. Där kan man hamna ändå, men det är inget eftersträvansvärt.

 

[Bambi]

Nu har provsvaren kommit och fritt T4 ligger på 10,6 (refrens 10-25). De andra proverna är inte lika dåliga, men inte speciellt bra heller. Ska bli intressant att träffa läkaren nästa vecka. Hoppas de kan hjälpa honom.

Jag hoppas att ni får bra hjälp och att han snart mår bättre! För egen del vill jag inte närmare diskutera ett barns provsvar och eventuell symtom/sjukdomsbild över nätet.

 

[bigganl]

Det går inte att forska på det sättet, av många anledningar. Dels forskar man inte med utgångspunkten att visa att någon har fel. Dels kan man inte designa en studie inom ett så komplext område och få en entydigt svar. När det gäller flera av de områden vi diskuterat i tråden FINNS det ju mängder av studier som sammantaget visar just att kvacksalvarna har fel. Men det hjälper visst inte, eftersom de felaktiga teorierna och idéerna uppenbarligen frodas ändå.

När det gäller forskningsmetodik kan man dela upp frågan i två skilda delar. Först handlar det om att visa att någon form av korrelation finns, exempelvis att kortisonbehandling före Levaxin ger bättre resultat. En sådan studie skulle inte vara alltför svår att designa med placebo (så om någon hade velat visa det, borde det ha varit bevisat vid det här laget). Vidare är det sedan mer komplicerat att visa ett faktiskt orsakssamband mellan detta och exempelvis "binjureutmattning". Då hade man varit tvungen att titta noga på binjurarnas funktion före och efter, för att visa en skillnad. I det här fallet är det ju väldigt osannolikt att ett sådant samband skulle finnas. Och att hävda det, utan kliniska fysiologiska bevis är så oseriöst att det inte finns ord för eländet.

Jag personligen är inte specialiserad eller intresserad av endokrinologi och har inte granskat en massa studier inom området (det vore ett heltidsjobb i sig, det är därför det finns så många specialiteter). Men jag läser vad den samlade expertisen anser och referenserna till det. Och dyker det sedan upp grupper av nytänkare/kvacksalvare/foliehattar/pseudovetenskapsmän som hävdar motsatsen, då är det upp till dem att visa något nytt. Och det har hittills inte hänt, enligt seriösa metoder.

Att komma med en befängd idé och sedan hävda att "jamen visa att jag har fel då" är fullständigt ovetenskapligt och meningslöst, för om de seriösa forskarna skulle svara an på den metodiken skulle det inte bli någon tid kvar för något annat. Man forskar för att man vill ta reda på saker som ska kunna användas i vidare sammanhang. Inte för att köra in i återvändsgränd efter återvändsgränd. Där kan man hamna ändå, men det är inget eftersträvansvärt.

Jag menar inte att utgångspunkten för forskningen ska vara att bevisa att något är fel. Jag menar att om de forskar på det så får de reda på mer helt enkelt. Om det finns ett samband så kan man förhoppningsvis visa det via studier och finns det inget samband, jag de kan man belägga även det. Då är det ju många frågetecken som kan rätas ut.
Eftersom det uppenbarligen är så väldigt många människor som blir hjälpta så borde det finnas anledning att forska mer på detta tycker jag.

 

[bigganl]

Jag hoppas att ni får bra hjälp och att han snart mår bättre! För egen del vill jag inte närmare diskutera ett barns provsvar och eventuell symtom/sjukdomsbild över nätet.

Inte jag heller. Jag diskuterar detta med läkaren.
Ville bara tala om att provsvaren kommit och att det finns saker att titta närmare på.

 

[Bambi]

Jag menar inte att utgångspunkten för forskningen ska vara att bevisa att något är fel. Jag menar att om de forskar på det så får de reda på mer helt enkelt. Om det finns ett samband så kan man förhoppningsvis visa det via studier och finns det inget samband, jag de kan man belägga även det. Då är det ju många frågetecken som kan rätas ut.
Eftersom det uppenbarligen är så väldigt många människor som blir hjälpta så borde det finnas anledning att forska mer på detta tycker jag.

Saken är ju den att det finns enormt mycket forskning på det här området. Gå in på pubmed.gov och sök i ämnet, så ser du själv. Och återigen går det inte att designa EN studie som ger svar på alla frågor. Däremot finns det samlad kunskap med viktiga slutsatser, och det är just den kunskapen som "dina" läkare motarbetar.

Har du läst något av det jag länkat till hittills? Här har du ytterligare en mycket bra förklaring, både historiskt och fysiologiskt, till kortisonsvikt skriven av en forskare och överläkare på KI:

http://www.addisongruppen.se/kortisonsvikt.pdf

Den är tydlig och "enkel" i sammanhanget, läs den!

Som jag skrivit tidigare är det omöjligt, även för en läkare, att ha full koll på alla forskningsområden. Därför är det är nödvändigt att man har ett visst förtroende för den stora expertis som finns. Självklart ska man vara öppen för nytänkande, men när man både diagnostiserar och behandlar byggt på spekulativa osanningar, då är det något annat det handlar om.

Som läkaren i länken skrivit, med viss humor, vore det ganska märkligt att den svenska läkarkåren skulle ha "missat" så mycket tillgänglig forskning med tanke på att medicinska rön spridits över världen långt före de moderna kommunikationernas tid...

Du skriver "om de forskar på det får de reda på mer". Jag kan lova att det forskas för fullt, och det finns ingen anledning att konspirera kring att viktiga endokrinologiska forskningsområden skulle undvikas. Om det fanns ett så enkelt sätt att framgångsrikt behandla hypotyreospatienter som att lägga till lite kortison, tror du inte att varenda endokrinolog skulle vilja stå som förstanamn i publikationen som visade det?

 

[bigganl]

Saken är ju den att det finns enormt mycket forskning på det här området. Gå in på pubmed.gov och sök i ämnet, så ser du själv. Och återigen går det inte att designa EN studie som ger svar på alla frågor. Däremot finns det samlad kunskap med viktiga slutsatser, och det är just den kunskapen som "dina" läkare motarbetar.

Har du läst något av det jag länkat till hittills? Här har du ytterligare en mycket bra förklaring, både historiskt och fysiologiskt, till kortisonsvikt skriven av en forskare och överläkare på KI:

http://www.addisongruppen.se/kortisonsvikt.pdf

Den är tydlig och "enkel" i sammanhanget, läs den!

Som jag skrivit tidigare är det omöjligt, även för en läkare, att ha full koll på alla forskningsområden. Därför är det är nödvändigt att man har ett visst förtroende för den stora expertis som finns. Självklart ska man vara öppen för nytänkande, men när man både diagnostiserar och behandlar byggt på spekulativa osanningar, då är det något annat det handlar om.

Som läkaren i länken skrivit, med viss humor, vore det ganska märkligt att den svenska läkarkåren skulle ha "missat" så mycket tillgänglig forskning med tanke på att medicinska rön spridits över världen långt före de moderna kommunikationernas tid...

Du skriver "om de forskar på det får de reda på mer". Jag kan lova att det forskas för fullt, och det finns ingen anledning att konspirera kring att viktiga endokrinologiska forskningsområden skulle undvikas. Om det fanns ett så enkelt sätt att framgångsrikt behandla hypotyreospatienter som att lägga till lite kortison, tror du inte att varenda endokrinolog skulle vilja stå som förstanamn i publikationen som visade det?

Jag tror inte en studie skulle ge svar på alla frågor. Självklart inte. Jag menar att eftersom läkarna nu är väldigt oense om hur det ligger till med detta med både hypo typ 2 och binjureutmattning så borde vara fruktsamt att forska mera så de olika åsikterna kanske närmar sig varandra. Nu ska man ha tur om man hittar en läkare som vill hjälpa. Om en läkare själv inte har tillräckligt med kunskap att hjälpa sin patient så borde det inte vara svårt att remittera vidare till en som har större kunskap på just det aktuella området. Klart inte läkare kan vara experter på allt.

Jag konspirerar inte det minsta. Varför skulle jag göra det? Jag tycker bara det är ytterst sorgligt att så många människor är sjuka och inte får hjälp av sjukvården. Med mer forskning skulle flera få hjälp.

Jag har aldrig trott att hypopatienter blir hjälpta av kortison. Det har du missuppfattat helt.

 

[Monstermom]

eftersom läkarna nu är väldigt oense om hur det ligger till

Jag tror du kanske misstar "enstaka individer" för "läkarkåren"?

Med mer forskning skulle flera få hjälp.

Eller färre. Resurser är inte oändliga.