Vem är du? En tråd om identitet.

[_Taggis_]

Jag har förlorat allt pga min depression. Hästen är hos en fodervärd, mitt konstnärliga arbete är satt på paus. Och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli frisk igen.
Jag har identifierat mig som hästmänniska, konstnär och styrelsenörd. Men nu är jag ingenting annat än min psykiska ohälsa, den styr hela mitt liv.
Känns förjäkligt.

Exakt så blev det för mig sist jag gick in i väggen och lade ner hästarna. Det enda som fanns kvar var min psykiska ohälsa. Jag vill ogärna dit igen även om jag känner att jag är på god väg i 300 knyck.

 

[_Taggis_]

Jag har ingen särskild identitet jag skulle uttala på det här sättet.

Intressant. Vad driver dig i livet? Vad ägnar du dig åt? Har du några mål och ambitioner med karriär, fritid eller annat? Jag frågar för att jag själv identifierar mig med såna saker, och jag skulle inte kunna tänka mig hur jag skulle agera eller tänka på nåt annat vis.

 

[Sezziyanen]

Intressant. Vad driver dig i livet? Vad ägnar du dig åt? Har du några mål och ambitioner med karriär, fritid eller annat? Jag frågar för att jag själv identifierar mig med såna saker, och jag skulle inte kunna tänka mig hur jag skulle agera eller tänka på nåt annat vis.

Har lite svårt att förstå frågan..Som jag ser det finns det ingen direkt koppling mellan att identifiera sig med en viss grupptillhörighet (som tex sådant som nämns i tråden) och att ha saker som driver och motiverar en.

Har inga särskilda mål med nuvarande karriär, snarare mål att lyckas hitta nått jag brinner mer för och hoppa av vad jag gör nu isåfall. Jag har mycket svårt att tänka mig att svara på den här frågan med "min identitet är att jag är ingenjör/ekonom/chef eller dyl" - jag känner verkligen inte så.

Om jag ska försöka svara bättre så antar jag att jag kan säga att jag har vissa personliga egenskaper som jag tror definierar och utgör hur jag är. Jag har en stark känsla av självförtroende och mitt egna värde. Det gör mig glad och nöjd när jag kan hjälpa personer runtom mig, och när jag lyckas lösa problem. Men jag mäter inte mig genom tex karriärsmål eller fritidsmål - det finns dock saker jag kan vilja göra av olika anledningar. Men hur ska man säga.. det är inte min identitet.

 

[_Taggis_]

Om du lägger det här med att saker inte blivit som du tänkt dig åt sidan. Vad är det du vill? Vill du flytta närmare din familj och släkt?

Vet inte. Det är det som är mitt problem. Jag vet inte hur jag ska leva och vad jag ska göra, som inte kommer innebära att fel saker blir huvudfokus. Den enda erfarenhet jag har av att lägga ner hästbiten, är att vara riktigt sjuk i anorexi och depressioner. Så det är väl inte en helt obefogad ovisshet att stå inför...
Flytta... ärligt talat vet jag inte. Det finns annat som gör att jag inte vill bo där, men det finns även sånt som gör att jag borde. Av praktiska skäl. Så jag vet inte. Jag trivs bra där jag bor nu oavsett jag har häst eller ej. Så jag antar att det inte hade varit akut att flytta om hästen försvann ur bilden. Jag har ju liksom jobb och sånt här. Men i längden vet jag inte om jag blir kvar.

 

[Hoarfrost]

Jag tycker jag är för spretig och omänderlig (jag uppfann det ordet nu ) för att passa in i något fack.

 

[macbeth]

Jag har förlorat allt pga min depression. Hästen är hos en fodervärd, mitt konstnärliga arbete är satt på paus. Och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli frisk igen.
Jag har identifierat mig som hästmänniska, konstnär och styrelsenörd. Men nu är jag ingenting annat än min psykiska ohälsa, den styr hela mitt liv.
Känns förjäkligt.

Jag är lite i samma sits fast för mig är det fysisk ohälsa som tagit över allt. Det känns som att ha blivit bestulen på livet och att jag nu mest är en värdelös hög med kött och ben. Förjäkligt som sagt.

 

[Brassneck]

Jag sålde min häst för ungefär ett år sedan. Mest för att jag helt enkelt hade tappat sugen. Det var bara jobbigt och stressigt, även om jag älskade honom oerhört. Och gör fortfarande, saknar honom ofta men inser att han inte hade mått bra hos mig. Det har varit lite jobbigt eftersom jag har flera utbildningar inom häst, jobbat i flera år och ridit i princip varje dag i typ tjugo år. Jag antar att det är lite samma för dig, TS?

Det funkar inte riktigt för mig att rida då och då eller ha en medryttarhäst (försökte) så nu är jag helt hästlös. Började med en annan idrott och skadade mig omedelbart, så nu är jag inte sugen på att fortsätta även om det var väldigt kul.

Så nu försöker jag njuta av att ha all den kravlösa tid som jag upplevde att jag inte hade med häst. Jag är ju fortfarande jag och bär med mig allt jag har lärt mig under åren. Är inte speciellt rädd för att känna mig ringrostig när jag väl börjar igen (vilket jag tror att jag kommer om några år), köper jag en ny häst kommer vi ändå börja från noll och utvecklas tillsammans.
Men lite tomt är det ju! Speciellt när det är fint väder eller man går på en galoppväg

Jag har kvar mitt jobb som är väldigt mycket en identitet för mig. Men ja, halva mitt liv är liksom borta. Speciellt nu när det är svårt att utföra många fritidsaktiviteter och så, det är svårt att börja med nåt nytt, det är lite tomt. Men det är det för många just nu.

Men överlag kändes det som helt rätt beslut. Jag har begränsad energi så jag vill gärna lägga den energin på jobbet nu när det går bra där. Dessutom är en stor del av min identitet behov av nån slags frihet. Och att vara uppbunden med häst och ett vanligt jobb passar mig helt enkelt inte. Har aldrig mått så bra som nu när jag bestämmer över min tid själv.

Däremot vill jag gärna hitta nån annan aktivitet/hobby när det känns lämpligt efter Corona. Gärna nåt där man kommer ut i naturen eller nån fysisk aktivitet som inte är så skaderik. Mottar gärna tips! Funderar på att börja simma nästa år, simhallar finns ju lite överallt och ingen risk att man ramlar och bryter nåt (iaf inte när man är i vattnet). Har även tänkt engagera mig i vårt lokala kulturhus när det öppnar igen.

 

[monster1]

Vet inte. Det är det som är mitt problem. Jag vet inte hur jag ska leva och vad jag ska göra, som inte kommer innebära att fel saker blir huvudfokus. Den enda erfarenhet jag har av att lägga ner hästbiten, är att vara riktigt sjuk i anorexi och depressioner. Så det är väl inte en helt obefogad ovisshet att stå inför...
Flytta... ärligt talat vet jag inte. Det finns annat som gör att jag inte vill bo där, men det finns även sånt som gör att jag borde. Av praktiska skäl. Så jag vet inte. Jag trivs bra där jag bor nu oavsett jag har häst eller ej. Så jag antar att det inte hade varit akut att flytta om hästen försvann ur bilden. Jag har ju liksom jobb och sånt här. Men i längden vet jag inte om jag blir kvar.

Kan du försöka skala bort måsten, borden, oro för att gamla erfarenheter ska upprepa sig osv? Med flytt så gäller ju samma sak igen tänker jag. Du kan flytta igen (även om det kanske inte är vad man längtar efter just då). Men åh andra sidan en sak i taget. Att sluta med hästar måste ju inte betyda depression och anorexi, det gjorde det en gång men det var då och det här är nu. Att sluta med hästar kan betyda att slippa ha dålig samvete, oroa sig och slippa känna sig pressad. Att upptäcka något nytt om sig själv. Sen tänker jag att den här allt eller inget grejen sätter väldigt stark press på dig och intresset oavsett vad det är. Du måste inte vara bäst, brilliant eller ens bra, du duger ju ändå.

 

[lytesout95]

Jag räknar mig också som hästtjej, men sedan ett barn kom in i bilden för 4 år sedan har jag släppt/tappat en hel del av intresset. Det jag tycker är roligast med att ha häst är nog att åka och träna, hoppning eller dressyr vilket av dom kan kvitta, det får styras av den häst jag sitter på.

Men jag tycker inte att jag har tid/ork/råd (jobbar deltid så barnet ska slippa så långa dagar på förskolan) att träna längre och ärligt talat så är det inte samma känsla att sitta på vår kallblodstravare som det var att sitta på min numer pensionerade hbl-valack som tränade på msva-nivå. Och ska jag fortsätta med travet, vår häst är inte oduglig men kräver mycket träning för att inte se ut som ett fläskberg?

Men jag äger en kalasfin d-ponny på FEI-nivå som är ute på foder och förväntas komma hem i slutet av nästa år. Kommer jag att orka/vilja förvalta honom vidare?

Vad gör jag om jag inte har häst? Sitter hemma och blir bitter?

 

[hastflicka]

Min identitet sitter inte i vad jag har for hobby eller job. Min identitet ar helt enkelt den jag utvecklats till under livet genom allt jag gjort och varit med om. Om jag skulle vara tvungen att sitta i rullstol, eller bli blind och inte kunna gora det jag i dag sysselsatter mig med, sa ar min identitet inte annorlunda. Jag ar jag, men jag skulle fa hitta nya saker att sysselsatta mig med.

 

[tanten]

Intressant. Vad driver dig i livet? Vad ägnar du dig åt? Har du några mål och ambitioner med karriär, fritid eller annat? Jag frågar för att jag själv identifierar mig med såna saker, och jag skulle inte kunna tänka mig hur jag skulle agera eller tänka på nåt annat vis.

Det är ett annat sätt att ställa frågan. En fråga som är lättare att svara på.

Det som drivier/drivit mig är en vilja att göra skillnad och att göra livet bättre för andra. När andra runt mig mår bra så mår jag bra.
Lyckan när jag lyckats sammaföra två härliga människor och de blivit bästa vänner.
Eller när min motion ledde till att kommunens musikskola blev en kulturskola. Det har inneburt massor för den stora mängd invandrarbarn vi h ar. De som inte självklart vill spela piano eller gitarr. Utan hellre vill skapa film, Eller spela teater.

När människor i min närhet mår bra mår jag också bra tillsammans med dem. Desutom tror jag at jag är en bra problemlösare.

Livet i karantän utan mänskliga kontakter över huvud taget äter mig. Jag har tvingats blir en helt annan person. Jag är väldigt extrovert. Brukar säga at jag inte har något eget ljus i mig utan behöver andras ljus för att lysa upp mig själv. Tänker bäst när jag pratar.
Nu pratar jag bara med hunden. Omvälvande förändring av mitt liv.

 

[_Taggis_]

Jag sålde min häst för ungefär ett år sedan. Mest för att jag helt enkelt hade tappat sugen. Det var bara jobbigt och stressigt, även om jag älskade honom oerhört. Och gör fortfarande, saknar honom ofta men inser att han inte hade mått bra hos mig. Det har varit lite jobbigt eftersom jag har flera utbildningar inom häst, jobbat i flera år och ridit i princip varje dag i typ tjugo år. Jag antar att det är lite samma för dig, TS?

Lite liknande för mig, ja. Jag är utbildad inom häst men har aldrig jobbat heltid med det, däremot har jag haft en del uppdrag inom häst. Ffa tillridning och problemlöning. Periodvis har jag ridit 1-3 hästar vid sidan av jobb eller skola.
Jag provade att inte ha egen häst och att rida andras, några månader innan jag köpte denna. Men det funkar inte för mig heller. Jag vill träna för mina tränare och det innebär resor osv. Det passar aldrig att låna häst för det, och jag vill inte heller. Jag vill rida och träna på mina egna villkor, annars kan jag låta bli. Det är allt eller inget. Så jag bestämde mig för att antingen slutar jag eller så köper jag egen igen och slipper andras bekymmer. Jag satsade på det sista, då jag inte ville bli ringrostig i ridningen. Jag gjorde det som ett projekt att ge mig chansen att hitta tillbaka till ridningen såsom jag hade det åren innan jag bara fick ägna mig åt skador och rehab. Jag har sedan våren inte suttit på någon annans häst, och jag har Inte saknat det. Jag har nu en kanonhäst, en sån jag alltid drömt om. Men jag är Så olycklig. Jag gråter ibland när jag åker till och från stallet, och när jag rider är jag mest bara frustrerad. Skitdålig kombo med min fina känsliga häst som kräver en fokuserad, mjuk och avspänd ryttare. Den är heller inte lämplig att ha medryttare till, så jag känner inte att jag kan få nån avlastning. Det känns bara som en stor sorg med allt kring häst.

 

[_Taggis_]

@lytesout95 Jag förstår att med barn och familj så får en andra prioriteringar. För mig är det mest bara att jag inte har nån ork, till nåt. Jag vill inte göra ett dåligt jobb i stallet och med min häst. Det ger mig bara ännu er ångest och stress över det när jag känner att jag rider dåligt och ostrukturerat och är frustrerad. Men jag vet inte vad jag skulle göra istället. Det jag gjorde förra vintern som hästlös, är jag hindrad att göra nu pga coronaskiten.

Jag har i periodr av rehab osv bara ägnat mig åt promenadridning och det är inte ett alternativ för mig. Jag blir så fruktansvärt uttråkad och tycker bara det kostar onödiga pengar att föda en häst som inte ger mer utbyte än jag har av att gå i skogen med hunden. Så det behöver jag inte prova på igen. Ska jag inte träna och grejja kan jag skippa hela paketet. Tråkigt nog funkar inte den här hästen i skogen så det går inte att ha en period som skogsmulle medan jag funderar. Den behöver ordentlig ridning.

 

[_Taggis_]

Min identitet sitter inte i vad jag har for hobby eller job. Min identitet ar helt enkelt den jag utvecklats till under livet genom allt jag gjort och varit med om. Om jag skulle vara tvungen att sitta i rullstol, eller bli blind och inte kunna gora det jag i dag sysselsatter mig med, sa ar min identitet inte annorlunda. Jag ar jag, men jag skulle fa hitta nya saker att sysselsatta mig med.

Önskar jag kunde se det så, men jag förknippar mig alldeles för mkt med den livsstil jag valt att ha. Eftersom det också påverkat mina val och allt annat jag gjort. Det enda jag för tillfället känner är opåverkat trots min kris, är mitt jobb. Så jag håller hårt i jobbet nu för det är det enda som fungerar. Övrigt tid gråter jag och längtar tills livet är slut.

 

[monster1]

Önskar jag kunde se det så, men jag förknippar mig alldeles för mkt med den livsstil jag valt att ha. Eftersom det också påverkat mina val och allt annat jag gjort. Det enda jag för tillfället känner är opåverkat trots min kris, är mitt jobb. Så jag håller hårt i jobbet nu för det är det enda som fungerar. Övrigt tid gråter jag och längtar tills livet är slut.

Men om problemet är att du inte orkar just nu, så kanske lösningen snarare är att försöka hitta någon som kan ta hand om hästen åt dig ett tag? En duktig junior som behöver tävla häst, dina tränare kanske känner någon?

 

[Brassneck]

Önskar jag kunde se det så, men jag förknippar mig alldeles för mkt med den livsstil jag valt att ha. Eftersom det också påverkat mina val och allt annat jag gjort. Det enda jag för tillfället känner är opåverkat trots min kris, är mitt jobb. Så jag håller hårt i jobbet nu för det är det enda som fungerar. Övrigt tid gråter jag och längtar tills livet är slut.

Får du hjälp? Av vården menar jag? För allt det du skriver tycker jag låter som nån form av psykisk ohälsa. Känner igen mig jättemycket i hur du beskriver att det är att åka till och vara i stallet.

 

[_Taggis_]

Men om problemet är att du inte orkar just nu, så kanske lösningen snarare är att försöka hitta någon som kan ta hand om hästen åt dig ett tag? En duktig junior som behöver tävla häst, dina tränare kanske känner någon?

Nja. Jag har ju precis köpt häststackarn, i våras. Är inte jättesugen på att låna ut den, den är väldigt känslig för förändringar osv. Om jag beslutar mig för att sälja kan jag tänka mig att ställa den hos nån för föräljning dock, eftersom jag inte har ork att sköta sånt med visningar osv.

 

[iNHALE]

Jag vet inte vem jag är ska jag säga. Har nog aldrig vetat det och har inte kommit närmare svaret med åren heller.

 

[_Taggis_]

Får du hjälp? Av vården menar jag? För allt det du skriver tycker jag låter som nån form av psykisk ohälsa. Känner igen mig jättemycket i hur du beskriver att det är att åka till och vara i stallet.

Det är en grav form av psykisk ohälsa. Men jag har ingen hjälp, har haft det förr vilket bara gjort mig fullständigt övertygad om att döden är en befriare. så jag tänker inte ens be om nån hjälp igen. Det ger mig inget, snarare förhindrar det mig bara i det enda som håller mig på fötter dvs jobba och ha rutiner.
Jag har en läkarkontakt för min hypotyreos, som förvisso inte hjälper mig ett skit med sjukdomen men som skriver ut ångstdämpande för att jag inte ska vara så stressad. Just nu är det dessa piller som ser till att jag öht sover litegrann, så nån hjälp har jag ju fått iofs...

 

[_Zacke_]

Den situationen är jag i nu.. Funderar på att sälja mina hästar, jag har aldrig varit utan häst det var längesen det var roligt att träna häst, speciellt att rida har jag fått tvinga mig till i flera år. Men vad är jag utan det? Det är det enda jag känner att jag verkligen kan och är bra på. Är väldigt rädd att ångra mig. Hela mitt liv har kretsat runt det, har jag inte varit i stallet så har jag hängt på hästforum, lyssnat på hästpoddar eller umgåtts med hästintresserade vänner och pratat häst