Vem skriver testamente?

[Alexandra_W]

Jag är på ett sätt glad att jag var pappas enda arvinge (mina föräldrar var inte gifta och han ägde huset innan de blev tillsammans). Det var tufft att hantera allt själv men jag behövde inte orka med att bråka med syskon/släktingar också...

Jag bävar för när pappa dör. Krig kommer sannolikt att utbryta..

 

[MiaMia]

En fråga till! Eller några...

Ur ärva-perspektivet... min pappa har ett hus, som jag inte vet hur mycket det är kvar att betala på. Han äger även mark och lite annat.
Vi är tre syskon som är i livet. Ärver vi huset tillsammans, den äldsta ärver eller hur funkar det? Vi kommer INTE att komma överens på ett friktionsfritt sätt om vi ärver tsm.
Asså, jag är nog lite trög känner jag, men jag hoppas ni står ut .

Först bildas ett dödsbo. Det innehåller den avlidna personens egendom och ägs och förvaltas gemensamt av alla arvingar. Sen gör man ett arvsskifte där saker och pengar delas upp och det bestäms vem som ska få vad. Syskon ska (utan testamente) få lika andelar av dödsboets värde, men beroende på vad som finns kan det vara en process att värdera (alt. sälja) saker eller fördela emotionellt laddade föremål som flera vill ha.

Antingen kan man göra så att dödsboet säljer huset och sedan får alla arvingar pengar.
Eller så kan någon arvinge få huset. Det förutsätter att det finns annat med tillräckligt värde som de andra kan få. Eller så köper den som får huset ut dem genom att ge pengar tillbaka för det värde den får som är mer än andelen i arvet.
Eller så får flera arvingar andelar så de äger huset tillsammans. Detta rekommenderas inte om det inte finns bra förutsättningar att kunna samäga långsiktigt och sköta huset både praktiskt och ekonomiskt.

Standardalternativet är att dödsbodelägarna kommer överens inbördes om hur arvet ska skiftas. Men det kan även styras helt eller delvis genom testamente som specifikt kan peka ut t.ex. att A är den som ska få huset, eller att det ska säljas och arvingarna bara få pengar.
Ifall man inte alls kommer överens går det att begära att få en bodelningsförrättare utsedd av Tingsrätten, men det är kostsamt och verkligen inte värt det om det inte är totalt krig mellan arvingarna.

 

[Alexandra_W]

Syrran och jag har gått igenom både mamma och pappas dödsbon (de var skilda). Mormors. Vi har snarare försökt pracka på varandra grejor i stil med "men den här är ju jättefin, ta du den!" "Nej, den ska du absolut ha, ta du den".

Sååå himla skönt faktiskt, och detta trots att det var både pengar och värdesaker involverade. Och till del ingick farmors grejor i pappas dödsbo, eftersom det inte var uppackat sedan den bouppteckningen....

Ja. Jag har ett helsyskon och två halvsyskon. Jag är noll oroad för när mamma dör. Jag och helsyskonet kommer inte bli osams. Men när pappa dör, när två halvsyskon kommer in i bilden också.. som inte haft kontakt med pappa på decennier, är skitarga på honom men räknar med att få ärva. Dessutom finns ett testamente de knappast kommer att gilla. Och en massa svårvärderat elände i boet (sånt som är värt noll på allmänna marknaden men OM man hittar rätt köpare besitter ett större värde)

 

[Alexandra_W]

Först bildas ett dödsbo. Det innehåller den avlidna personens egendom och ägs och förvaltas gemensamt av alla arvingar. Sen gör man ett arvsskifte där saker och pengar delas upp och det bestäms vem som ska få vad. Syskon ska (utan testamente) få lika andelar av dödsboets värde, men beroende på vad som finns kan det vara en process att värdera (alt. sälja) saker eller fördela emotionellt laddade föremål som flera vill ha.

Antingen kan man göra så att dödsboet säljer huset och sedan får alla arvingar pengar.
Eller så kan någon arvinge få huset. Det förutsätter att det finns annat med tillräckligt värde som de andra kan få. Eller så köper den som får huset ut dem genom att ge pengar tillbaka för det värde den får som är mer än andelen i arvet.
Eller så får flera arvingar andelar så de äger huset tillsammans. Detta rekommenderas inte om det inte finns bra förutsättningar att kunna samäga långsiktigt och sköta huset både praktiskt och ekonomiskt.

Standardalternativet är att dödsbodelägarna kommer överens inbördes om hur arvet ska skiftas. Men det kan även styras helt eller delvis genom testamente som specifikt kan peka ut t.ex. att A är den som ska få huset, eller att det ska säljas och arvingarna bara få pengar.
Ifall man inte alls kommer överens går det att begära att få en bodelningsförrättare utsedd av Tingsrätten, men det är kostsamt och verkligen inte värt det om det inte är totalt krig mellan arvingarna.

Bara ett tillägg till ett utmärkt inlägg.

OM det blir bråk eller tjafs brukar upplysande information om vad det kostar med bodelningsförrättare öka samarbetsviljan

Kostnaden för denne betalas ju av dödsboet, dvs det minskar arvet för arvingarna.

 

[strawberrysylt]

Min pappa var auktionist och hade ofta dödsbon... och när arv kommer på tal kan annars helt normala människor bli totalt vidriga. Tex hade pappa auktion en gång för endast arvingarna eftersom de inte kunde komma överens om lösöret. Det var så illa att om en såg vad Agda (fingerat namn) bjöd på bjöd de emot, bara för att... Pengarna från denna auktion lades sedan i dödsboet.

Gud så tråkigt!

Jag såg hur tre syskon som varit sams blev helt rabiata och osams när deras förälder dog. På nivån att X skulle fan inte få den där fåtöljen för hens barn skulle inte kladda marmelad på den, och att Y skruvade ner hyllor i förrådet - av typen 50 spänn från Ikea - för de hade minsann Y köpt och skruvat upp för 15 år sen

De blev aldrig sams igen. Det var tack och lov ett dödsbo utan direkta tillgångar förutom bohag.

Sett en bunt andra syskon bli än mer osams när sista föräldern dog. På nivån de anklage varandra för att ha mördat föräldern (som var 95+ år, totalt dement etc och i princip saknade tillgångar. Tror alla fick 25 k var när det var klart). De är inte heller sams.

Ja, det är fruktansvärt.

I min egen situation är det så att ett av syskonen inte pratar med oss andra. Så vi kommer ju inte skrika åt varann . Men det kommer inte bli nåt problemfritt samarbete heller. Jag tror ingen skulle bli sniken och vilja ha mer än nån annan, men man ska ju ändå komma överens...

Först bildas ett dödsbo. Det innehåller den avlidna personens egendom och ägs och förvaltas gemensamt av alla arvingar. Sen gör man ett arvsskifte där saker och pengar delas upp och det bestäms vem som ska få vad. Syskon ska (utan testamente) få lika andelar av dödsboets värde, men beroende på vad som finns kan det vara en process att värdera (alt. sälja) saker eller fördela emotionellt laddade föremål som flera vill ha.

Antingen kan man göra så att dödsboet säljer huset och sedan får alla arvingar pengar.
Eller så kan någon arvinge få huset. Det förutsätter att det finns annat med tillräckligt värde som de andra kan få. Eller så köper den som får huset ut dem genom att ge pengar tillbaka för det värde den får som är mer än andelen i arvet.
Eller så får flera arvingar andelar så de äger huset tillsammans. Detta rekommenderas inte om det inte finns bra förutsättningar att kunna samäga långsiktigt och sköta huset både praktiskt och ekonomiskt.

Standardalternativet är att dödsbodelägarna kommer överens inbördes om hur arvet ska skiftas. Men det kan även styras helt eller delvis genom testamente som specifikt kan peka ut t.ex. att A är den som ska få huset, eller att det ska säljas och arvingarna bara få pengar.
Ifall man inte alls kommer överens går det att begära att få en bodelningsförrättare utsedd av Tingsrätten, men det är kostsamt och verkligen inte värt det om det inte är totalt krig mellan arvingarna.

Tack för info!

 

[nullo-modo]

Även här tror jag det blir problem när det är dags, inte så mycket från mina syskon men min ena systers man som är en korp och kommer vilja lägga sig i.

 

[Brassneck]

Har inte skrivit testamente och kommer inte göra det. Äger inget av värde och de få kronorna som finns på mitt sparkonto kan väl min man/föräldrar/syskon få dela på av hjärtans lust.
Alla i min familj är millimeterrättvisa och skulle inte roffa åt sig.

Men såklart stor skillnad om man äger något och har efterlevande som man vill ta hand om!

 

[TinyWiny]

Har inte skrivit testamente och kommer inte göra det. Äger inget av värde och de få kronorna som finns på mitt sparkonto kan väl min man/föräldrar/syskon få dela på av hjärtans lust.
Alla i min familj är millimeterrättvisa och skulle inte roffa åt sig.

Men såklart stor skillnad om man äger något och har efterlevande som man vill ta hand om!

Är du gift ärver din man dig. Inte dina föräldrar eller syskon.

Att tänka så, att man inte äger något av värde kan innebära att dina syskon och dina föräldrar inte ens får minst minnesgrej från dig. Det kan vara viktigt för både en själv och ens anhöriga men kan vara svårt att prata om när en person ärver enligt arvslagen som din man gör i ditt fall även om ingen är av "roffa åt sig" typen.

Min mormor ville t ex väldigt gärna att jag skulle ha några speciella saker efter henne. Testamente var gissningsvis inget hon tänkte på utan hon sa hur hon ville ha det. En grej fick jag när hon levde men det hon ville att jag skulle få senare fick jag aldrig. Hennes barn körde över hennes vilja helt. Inget värde i pengar något av det men enormt högt affektionsvärde för mig.

 

[Inte_Ung]

Men om det nu skulle hyras ut, hur funkar det? Jag gissar att huslånet löses genom dödsboet? Så huset blir lånefritt? Men

Hur det blir med huslånet vet jag inte.
Vilka pengar skulle lösa det?
En omyndig arvinge skall ha en God Man som sköter ekonomin. Så den måste se till att hyran kommer in och så vidare.
Den Gode Mannen ansvarar inför Överförmyndaren som bestämmer vad som får göras. Överförmyndaren måste alltid godkänna i princip allt och det är jättetrassligt.
Ett råd är att försöka reglera i testamente hur det hela skall skötas och även ha en God Man förutbestämd.

 

[Rialavargen]

Trots väldigt kaosig svägerska så gick svärfars dödsbo helt smärtfritt. Hon och min man skötte det jättebra. Min man skötte hela adminstrationen kring dödsboet.
När sedan min svägerska plötslig dog tog min man hand om hennes dödsbo, då hennes vuxna barn frågade honom om han kunde hjälpa dem med det.
Jag frågade vid båda dödsbona om vissa saker jag tyckte om. Min svärfars tyska kastruller, en sax han använde när han jobbade som körsnär, en äggdelare, några tillbringare. Min svägeska tyckte det bra ok att jag ville ha de sakerna. Det var saker som jag tyckte om att använda i svärfars kök, när vi lagade mat ihop.
När min svägerska dog plockade barnen ut några saker till mig. En vävd duk, jag använder nästa jämt och jag håller den väldigt kär.
Jag befarade att det skulle bli tjafs men allt fortlöpte helt smärtfritt i båda dödsbona.

 

[strawberrysylt]

Är du gift ärver din man dig. Inte dina föräldrar eller syskon.

Att tänka så, att man inte äger något av värde kan innebära att dina syskon och dina föräldrar inte ens får minst minnesgrej från dig. Det kan vara viktigt för både en själv och ens anhöriga men kan vara svårt att prata om när en person ärver enligt arvslagen som din man gör i ditt fall även om ingen är av "roffa åt sig" typen.

Min mormor ville t ex väldigt gärna att jag skulle ha några speciella saker efter henne. Testamente var gissningsvis inget hon tänkte på utan hon sa hur hon ville ha det. En grej fick jag när hon levde men det hon ville att jag skulle få senare fick jag aldrig. Hennes barn körde över hennes vilja helt. Inget värde i pengar något av det men enormt högt affektionsvärde för mig.

Men gud så tråkigt!

Tack för viktig info!

Hur det blir med huslånet vet jag inte.
Vilka pengar skulle lösa det?
En omyndig arvinge skall ha en God Man som sköter ekonomin. Så den måste se till att hyran kommer in och så vidare.
Den Gode Mannen ansvarar inför Överförmyndaren som bestämmer vad som får göras. Överförmyndaren måste alltid godkänna i princip allt och det är jättetrassligt.
Ett råd är att försöka reglera i testamente hur det hela skall skötas och även ha en God Man förutbestämd.

Tack för viktig info. Tänker att det är den avlidnes "rena pengar", vad heter det? som är tänkta att betala av huslånet?

 

[Fibusen]

Hur det blir med huslånet vet jag inte.
Vilka pengar skulle lösa det?
En omyndig arvinge skall ha en God Man som sköter ekonomin. Så den måste se till att hyran kommer in och så vidare.
Den Gode Mannen ansvarar inför Överförmyndaren som bestämmer vad som får göras. Överförmyndaren måste alltid godkänna i princip allt och det är jättetrassligt.
Ett råd är att försöka reglera i testamente hur det hela skall skötas och även ha en God Man förutbestämd.

Jag vet inte? Livförsäkringen kanske? Jag trodde att tex livförsäkringen skulle gå till att betala alla skulder (lån) , sen det som blir över går till sonen. Men jag har uppenbarligen ingen koll märker jag!

 

[Fibusen]

Jag har aldrig behövt göra något sånt här, har både mamma och pappa kvar i livet. Det närmaste jag kommit är där jag jobbar där partnern gick bort (gifta). Huset ärvdes väll då till den efterlevande, men såldes sedan så den inte ville bo kvar. Pengar från den avlidna gick först igenom dödsboet för att lösa dennes skulder så som jag förstod det innan det som blev över kom till den efterlevande. Var lite kreditkort och avbetalningar.

Huslånet blev dock den efterlevnade ensam med.

 

[LenaH]

Jag borde verkligen skriva testamente för jag lär inte ha några arvingar när jag dör (jag hoppas att jag inte dör före mina föräldrar) för det känns helt bortkastat om allt går till allmänna arvsfonden.

Då är frågan om jag ens behöver anlita jurist?
Ingen lär ju ha några anspråk på mina tillgångar?

 

[Karfitsa]

Har på nära håll upplevt en jobbig arvstvist som t o m gick till domstol. Påhejad av en ingift person som yrade om värdefullt lösöre som inte var särskilt värdefullt. De inblandade talade aldrig mer med varandra. Mitt syskon och jag lovade varandra att sådär skulle vi inte ha det. När vår kvarvarande förälder dött kom vi överens om vad som skulle sparas och delade upp det mellan oss. Ingen hade någon prestige att bevaka utan hen fick. det hen ville ha och jag likaså. Vissa grejor, som tavlor, valde vi varannan...

I min nuvarande familj har vi skrivit testamente. Fonus hjälpte till med det, och de bevakar också testamentet så det inte förkommer på något sätt.

 

[ameo]

Det sägs ibland att man inte känner en person helt förrän man delat ett dödsbo med hen.
Ligger en hel del i det...
Jag har delat två dödsbon med min bror, vid föräldrarnas (skilda) vardera bortgång. Hur smidigt som helst, det enda vi inte var 100% överens om var pappas dubbelsäng, men den fick jag med motiveringen att brorsan bara veckor senare skulle åka till Australien och vara borta ett år för att studera där...
Farmor gick också ganska smärtfritt, även om min j***a faster är ett riktigt spån...
Däremot var det intressant att bevittna uppdelningen efter mormor, vilket var medan alla de 6 syskonen levde. Jag var där eftersom jag skulle köra bil med släp med de sydligt boende syskonens grejer i, då ingen av dem ansåg sig kapabla att göra det...
För det första så hade mormor skrivit ett brev (*se nedan), där det stod hur vissa prylar skulle fördelas. Detta var extremt orättvist uppdelat, men... (ja, hon var en satmara...)
Sen visade det sig tydligt att två av syskonen var extremt giriga och roffade åt sig så mycket de bara kunde. Men, man får väl vara glad att de åtminstone inte började slåss...

(*) brevet ifråga finns i mitt förvar numera, efter att jag råkade hitta det under skyddspappret i botten av en byrålåda, i en byrå som jag i sista minuten bestämde mig för att ta med hem efter att den först ratats av alla syskonen - byråns innehåll (en massa småpryttlar som denna syster hade smugit undan) visade dock senare att en av systrarna visst hade tänkt ta med den hem dagen efter, innan ortens secondhandbutik hämtade upp det som var kvar... Tji fick hon

 

[strawberrysylt]

Har på nära håll upplevt en jobbig arvstvist som t o m gick till domstol. Påhejad av en ingift person som yrade om värdefullt lösöre som inte var särskilt värdefullt. De inblandade talade aldrig mer med varandra. Mitt syskon och jag lovade varandra att sådär skulle vi inte ha det. När vår kvarvarande förälder dött kom vi överens om vad som skulle sparas och delade upp det mellan oss. Ingen hade någon prestige att bevaka utan hen fick. det hen ville ha och jag likaså. Vissa grejor, som tavlor, valde vi varannan...

I min nuvarande familj har vi skrivit testamente. Fonus hjälpte till med det, och de bevakar också testamentet så det inte förkommer på något sätt.

Åh, så tråkigt! Det verkar ju jättevanligt med bråk

Det sägs ibland att man inte känner en person helt förrän man delat ett dödsbo med hen.
Ligger en hel del i det...
Jag har delat två dödsbon med min bror, vid föräldrarnas (skilda) vardera bortgång. Hur smidigt som helst, det enda vi inte var 100% överens om var pappas dubbelsäng, men den fick jag med motiveringen att brorsan bara veckor senare skulle åka till Australien och vara borta ett år för att studera där...
Farmor gick också ganska smärtfritt, även om min j***a faster är ett riktigt spån...
Däremot var det intressant att bevittna uppdelningen efter mormor, vilket var medan alla de 6 syskonen levde. Jag var där eftersom jag skulle köra bil med släp med de sydligt boende syskonens grejer i, då ingen av dem ansåg sig kapabla att göra det...
För det första så hade mormor skrivit ett brev (*se nedan), där det stod hur vissa prylar skulle fördelas. Detta var extremt orättvist uppdelat, men... (ja, hon var en satmara...)
Sen visade det sig tydligt att två av syskonen var extremt giriga och roffade åt sig så mycket de bara kunde. Men, man får väl vara glad att de åtminstone inte började slåss...

(*) brevet ifråga finns i mitt förvar numera, efter att jag råkade hitta det under skyddspappret i botten av en byrålåda, i en byrå som jag i sista minuten bestämde mig för att ta med hem efter att den först ratats av alla syskonen - byråns innehåll (en massa småpryttlar som denna syster hade smugit undan) visade dock senare att en av systrarna visst hade tänkt ta med den hem dagen efter, innan ortens secondhandbutik hämtade upp det som var kvar... Tji fick hon

Jeez... ja är man många syskon blir det väl ofta ännu svårare kanske.
Min pappa har 5 syskon och jag minns att uppdelningen efter farmor tog lång tid, men tack och lov utan osämja.

 

[Brassneck]

Är du gift ärver din man dig. Inte dina föräldrar eller syskon.

Att tänka så, att man inte äger något av värde kan innebära att dina syskon och dina föräldrar inte ens får minst minnesgrej från dig. Det kan vara viktigt för både en själv och ens anhöriga men kan vara svårt att prata om när en person ärver enligt arvslagen som din man gör i ditt fall även om ingen är av "roffa åt sig" typen.

Min mormor ville t ex väldigt gärna att jag skulle ha några speciella saker efter henne. Testamente var gissningsvis inget hon tänkte på utan hon sa hur hon ville ha det. En grej fick jag när hon levde men det hon ville att jag skulle få senare fick jag aldrig. Hennes barn körde över hennes vilja helt. Inget värde i pengar något av det men enormt högt affektionsvärde för mig.

Ja det beror ju på vem av oss som dör först, vem som ärver vem. Det var därför jag skrev det i den ordningen. För om min man dör innan mig så ärver väl föräldrar och sen syskon.

Vad tråkigt med din mormor! Det förstår jag att det känns väldigt ledsamt.
Jag har ingenting från mina mor/farföräldrar i sak-väg. Däremot har jag många fina minnen från barndomen med mormor i hennes stuga. Stugan finns inte kvar men platsen och havet finns. Det räcker gott för mig. Mamma har försökt pracka på mig en hel del men jag ser ingen mening i det. Man är olika helt enkelt.

Jag kan inte föreställa mig att jag äger någonting som min släkt skulle vilja ha som arvegods. Jag är heller inte speciellt intresserad av att få några av mina föräldrars saker. Har tänkt på det en del eftersom min pappa ligger för döden. Har verkligen funderat på att lösa det nu så det inte blir bråk efteråt men jag kommer inte på något. Jag kanske ändrar mig när han är borta, man vet aldrig.

 

[strawberrysylt]

Har tänkt på det en del eftersom min pappa ligger för döden. Har verkligen funderat på att lösa det nu så det inte blir bråk efteråt men jag kommer inte på något. Jag kanske ändrar mig när han är borta, man vet aldrig.

Vad tråkigt att höra ❤, beklagar.

 

[Korven]

Någonstans över 2000 kr-ish tror jag det var. Jag rekommenderar verkligen att ta hjälp av någon juridiskt kunnig om du funderar på att sätta upp ett testamente. Trist om man skrivit på ett sätt så att det inte blir som man tänkt, om man tappar bort att det ska bevittnas etc.

Jag vet ett fall där juridiskt kunnig hade behövt styra upp. En gammal man med två barn borde inte vara så svårt , eller? Han lyckades krångla till det på egen hand nåt alldeles hemskt då han blandade in barnbarn och barnbarns barn. Sen var det lånade pengar kors och tvärs så banken sa att det var det värsta de sett någonsin. En advokat hyrdes in och han gick bet (eller ledsnade), men en kvinna på en bank tog beslutet att dela som hon tyckte var rätt och så blev det och det hade tagit mycken tid och möda och kostat pengar . Alla var väl nöjda att det blev klart nån gång.