Vem skriver testamente?

[Korven]

Även här tror jag det blir problem när det är dags, inte så mycket från mina syskon men min ena systers man som är en korp och kommer vilja lägga sig i.

Där satte min bror stopp för vår svåger, han fick inte säga ett knyst när vi delade upp lösöret. Snopet var ordet.

 

[nullo-modo]

Där satte min bror stopp för vår svåger, han fick inte säga ett knyst när vi delade upp lösöret. Snopet var ordet.

Det jag hoppas på att jag har stryka att göra.

 

[strawberrysylt]

Jag vet ett fall där juridiskt kunnig hade behövt styra upp. En gammal man med två barn borde inte vara så svårt , eller? Han lyckades krångla till det på egen hand nåt alldeles hemskt då han blandade in barnbarn och barnbarns barn. Sen var det lånade pengar kors och tvärs så banken sa att det var det värsta de sett någonsin. En advokat hyrdes in och han gick bet (eller ledsnade), men en kvinna på en bank tog beslutet att dela som hon tyckte var rätt och så blev det och det hade tagit mycken tid och möda och kostat pengar . Alla var väl nöjda att det blev klart nån gång.

Men jösses :S.

 

[nullo-modo]

Jag borde verkligen skriva testamente för jag lär inte ha några arvingar när jag dör (jag hoppas att jag inte dör före mina föräldrar) för det känns helt bortkastat om allt går till allmänna arvsfonden.

Då är frågan om jag ens behöver anlita jurist?
Ingen lär ju ha några anspråk på mina tillgångar?

Om det är till någon större organisation du vill ska få ärva så har många färdiga pappret för det och du letar upp 2 vittnen.

 

[Brassneck]

Vad tråkigt att höra ❤, beklagar.

Tack! Det är lite tidigt, han är inte så gammal. Jätteledsamt.
Jag hoppas att han skriver ett testamente så han och hans sambo löser det som de vill ha det. Att hon kan bo kvar i huset och så (för min del får hon såklart bo där så länge hon vill men det kan säkert vara bra för henne att veta säkert hur det kommer bli).

 

[Sonic76]

Har så mycket skulder så ingen risk att nån får nåt

 

[TinyWiny]

Ja det beror ju på vem av oss som dör först, vem som ärver vem. Det var därför jag skrev det i den ordningen. För om min man dör innan mig så ärver väl föräldrar och sen syskon.

Vad tråkigt med din mormor! Det förstår jag att det känns väldigt ledsamt.
Jag har ingenting från mina mor/farföräldrar i sak-väg. Däremot har jag många fina minnen från barndomen med mormor i hennes stuga. Stugan finns inte kvar men platsen och havet finns. Det räcker gott för mig. Mamma har försökt pracka på mig en hel del men jag ser ingen mening i det. Man är olika helt enkelt.

Jag kan inte föreställa mig att jag äger någonting som min släkt skulle vilja ha som arvegods. Jag är heller inte speciellt intresserad av att få några av mina föräldrars saker. Har tänkt på det en del eftersom min pappa ligger för döden. Har verkligen funderat på att lösa det nu så det inte blir bråk efteråt men jag kommer inte på något. Jag kanske ändrar mig när han är borta, man vet aldrig.

Såklart

Ja det var det. Jag har släppt det nu men det har just med barndomsminnen att göra. Det var hennes stuga det handlade om. Ingen dyr flashig grej, inte ens vatten indraget och inte på något dyrt ställe heller men en stuga som rymde så enormt mycket kärlek, byggd av min morfar och mormor och det är därifrån jag har alla lyckliga barndomsminnen. Jag bodde endel hos henne och morfar som liten, kanske var det just därför, att hon visste att stugan betydde lika mycket för mig som för henne som hon ville att jag skulle ha den. Jag minns när jag fyllde arton och hon sa, nu behöver jag inte oroa mig för att någon säljer den innan du är myndig och att det blir fel... Det är tur att hon inte vet hur det blev. Just att det var hennes vilja gjorde att det kändes så ledsamt. Inte för att jag inte fick den främst utan för att de inte hade lyssnat/inte brydde sig och när den senare såldes blev jag inte ens tillfrågad och det som hände med den sedan är så sorgligt att jag blir ledsen än om jag tänker på det.

Andra grejer bara sådär är inget för mig heller. Mer att hon ville det. Det var det viktiga för mig och att hon visste att jag skulle förvaltat den väl.

Beklagar din pappa. Det behöver ju inte vara något speciellt för andra utan just för en själv. När jag var liten var jag mycket hos en väns mormor och när mormodern gick bort hade hon skrivit att jag skulle ha en porslinshäst som jag ofta beundrade hos henne. Ingen dyr grej alls men den är speciell för att hon såg mig och ville ge mig den just för att hon visste att jag tyckte om den. Jag har den fortfarande kvar över 40 år senare och den pryder sin hedersplats.

 

[strawberrysylt]

Tack! Det är lite tidigt, han är inte så gammal. Jätteledsamt.
Jag hoppas att han skriver ett testamente så han och hans sambo löser det som de vill ha det. Att hon kan bo kvar i huset och så (för min del får hon såklart bo där så länge hon vill men det kan säkert vara bra för henne att veta säkert hur det kommer bli).

❤

Ja, hoppas han skriver det och att allt löser sig till det bästa.

Såklart

Ja det var det. Jag har släppt det nu men det har just med barndomsminnen att göra. Det var hennes stuga det handlade om. Ingen dyr flashig grej, inte ens vatten indraget och inte på något dyrt ställe heller men en stuga som rymde så enormt mycket kärlek, byggd av min morfar och mormor och det är därifrån jag har alla lyckliga barndomsminnen. Jag bodde endel hos henne och morfar som liten, kanske var det just därför, att hon visste att stugan betydde lika mycket för mig som för henne som hon ville att jag skulle ha den. Jag minns när jag fyllde arton och hon sa, nu behöver jag inte oroa mig för att någon säljer den innan du är myndig och att det blir fel... Det är tur att hon inte vet hur det blev. Just att det var hennes vilja gjorde att det kändes så ledsamt. Inte för att jag inte fick den främst utan för att de inte hade lyssnat/inte brydde sig och när den senare såldes blev jag inte ens tillfrågad och det som hände med den sedan är så sorgligt att jag blir ledsen än om jag tänker på det.

Andra grejer bara sådär är inget för mig heller. Mer att hon ville det. Det var det viktiga för mig och att hon visste att jag skulle förvaltat den väl.

Beklagar din pappa. Det behöver ju inte vara något speciellt för andra utan just för en själv. När jag var liten var jag mycket hos en väns mormor och när mormodern gick bort hade hon skrivit att jag skulle ha en porslinshäst som jag ofta beundrade hos henne. Ingen dyr grej alls men den är speciell för att hon såg mig och ville ge mig den just för att hon visste att jag tyckte om den. Jag har den fortfarande kvar över 40 år senare och den pryder sin hedersplats.

Åh så tråkigt med stugan .

Men så fint med porslinshästen! ❤

-----

Jag är glad över att min mormor redan nu för flera år sen gjort klart med min mamma och hennes två bröder vem som ska ha vad!

 

[Lickety]

Kul tråd.
Min gamle narcissistiske far har fått för sig att mor inte ska ärva honom ifall han dör (de är gifta sedan 36 år tillbaka), hon ska endast ärva 1/6 av deras gemensamma tillgångar. Häpp!
Det finns ett barn i äktenskapet (jag) samt fyra barn på hans sida från tidigare äktenskap (mina halvsyskon).
Han tycker bestämt att alla barn och min mor ska ärva en sjättedel vardera av deras tillgångar, för då är det rättvist. Detta för att allt de äger är hans förtjänst, och därför hans rätt att dela tillgångarna som han önskar (sa jag ?)
Att lagen inte ser ut så hindrar inte att han framhärdar, vilket nu förstås lett till osämja åt alla möjliga håll. Kul, verkligen - bra ide där!
Jag har försökt övertyga honom om att man måste jobba med arvslotter och laglotter samt skriva ett lagligt och giltigt testamente, men si det gick inte. Suck.

 

[Ramona]

Man kan dock inte hur som helst skänka bort sina tillgångar för att se till man dör pank.

Jo, så länge man är vid sina sinnens fulla bruk och skriver i gåvobrevet att det är en gåva och inte ska räknas som förskott på arv får man ge bort precis vad man vill till vem man vill.

 

[nullo-modo]

Jo, så länge man är vid sina sinnens fulla bruk och skriver i gåvobrevet att det är en gåva och inte ska räknas som förskott på arv får man ge bort precis vad man vill till vem man vill.

Just nu är det svettigt för en bekant till mig. Historien går i korthet 1 stor gård och 3 syskon, 1 syster fick köpa gård billigt av ena föräldern för ca 15 år sedan och nu är båda föräldrarna döda och arvet ska delas, har gått lång tid och gått högt upp i rättssystemet och inte färdigt än.

 

[Alexandra_W]

Jo, så länge man är vid sina sinnens fulla bruk och skriver i gåvobrevet att det är en gåva och inte ska räknas som förskott på arv får man ge bort precis vad man vill till vem man vill.

Nej. Som jag skrev så får man inte "hur som helst" göra det.

Det spelar roll när man gör det, vad konsekvensen blir osv.

Det finns ett förstärkt laglottsskydd som gör att även gåvor på det sätt du beskriver kan underkänns och bli ogiltiga.

 

[Inte_Ung]

Juristernas batalj.
Dags för popcorn.

 

[tanten]

Apropå formuleringari testasmenten.
Min faster skrev ett testamenter på 70-talet. Hon var barnlös och hennes syskon hade ett barnvar.

Hon testamenterade alla sina tillgångar till sitt ena brorsbarn. I testamentet står att jag inte ska något som helst arv.
VI var goda vänner men hennes föräldrar - mina farföräldrar - avskydde min mor högt och rent. Misstänker att de var inblandade i formuleringen.

 

[Ramona]

Juristernas batalj.
Dags för popcorn.

Nä, jag tänker inte ens gå in i skiten.

 

[strawberrysylt]

Hmm... Jag råkade på en beskrivning av handlingen i en film där det stod om överflyttning av en persons pension vid dennes bortgång. Det har jag aldrig tänkt på! Hur fungerar det?

 

[Alexandra_W]

Hmm... Jag råkade på en beskrivning av handlingen i en film där det stod om överflyttning av en persons pension vid dennes bortgång. Det har jag aldrig tänkt på! Hur fungerar det?

Det sker inte generellt. Men makar kan överflytta premiepension på varandra. Vid ena makens död ska bodelning göras innan delen med arvet görs. I samband med bodelningen kan ev överflyttningar behöva justeras.

Kan det varit något sånt?

,

 

[Acto]

Nej. Som jag skrev så får man inte "hur som helst" göra det.

Det spelar roll när man gör det, vad konsekvensen blir osv.

Det finns ett förstärkt laglottsskydd som gör att även gåvor på det sätt du beskriver kan underkänns och bli ogiltiga.

Kan du hänvisa till relevant rättskälla för detta? Har inget minne om det du anger från juristutbildningen (förutsatt personen är vid sina sinnes fulla bruk).

 

[strawberrysylt]

Det sker inte generellt. Men makar kan överflytta premiepension på varandra. Vid ena makens död ska bodelning göras innan delen med arvet görs. I samband med bodelningen kan ev överflyttningar behöva justeras.

Kan det varit något sånt?

,

Okej. Hmm, jag kom på sen att jag var nog väldigt snabb i fingrarna. Det var en amerikansk film och personen var polis, antar att där och då är det alldeles särskilda regler...

Men ändå intressant!

 

[Alexandra_W]

Kan du hänvisa till relevant rättskälla för detta? Har inget minne om det du anger från juristutbildningen (förutsatt personen är vid sina sinnes fulla bruk).

Det räcker med lagtext. Det förstärkta laglottsskyddet i ärvdabalken 7:4

Det togs upp på min tid, gåvor som till sin innebörd blev likställda med testamente - och påverkade laglotten.
Minns jag rätt hade vi faktiskt båda paragrafens alternativ med. Dvs strax innan sin död börja skänka bort (på ett vis som kränker laglotten) , samt skenbara gåvor där givaren hade kvar nyttjandet fram till sin död. Det sistnämnda åskådliggjordes av skänkandet av en fastighet där givaren skulle få bo kvar hyresfritt till sin död.

Jag kan dock inte rättsfallen i huvudet. Men lagtexten räcker ju fint för att konstatera att man inte "hur som helst" kan skänka bort sin egendom för att försäkra sig om att dödsboet är tomt.

Eller har du en annan tolkning av lagtexten?