Vett och etikett vid uteritt, när lär man sig det?

[Quimero]

Här i dagarna så började jag att söka på nätet efter allmänna råd vid uteritt med häst.

Jag kan hitta mycket som gäller vett och etikett kopplat till allemansrätten, men det som jag sökte efter var egentligen hur man agerar mot varandra i ett ridsällskap när man rider ut.

Efter att ha haft en ponny som bjöd mig på diverse åkturer i för högt och okontrollerat tempo som ung, så har jag fått med mig att man alltid har koll på de andra ekipagen när man rider ute. Får någon problem med sin häst så gäller det för de andra att snabbt ta tillbaka sina hästar och åtminstone försöka att finnas till hands för ryttaren med problem.

På en sida här på nätet kan man läsa mycket kloka tankar, där en nätprofil säger att en erfaren ryttare inte försätter sig i situationer som inte en erfaren ryttare klarar av. Men om man då som jag rider ut med min unghäst för att lära honom att röra sig i skog och mark och i andra miljöer, då är jag ju beroende av att de som jag rider ihop med agerar på ett pedagogiskt sätt gentemot mig och min unghäst. Och det är väl ungefär här som jag söker lite tips kring vett och etikett vid uteritt.

Idag vet jag att många ridskolor avstår uteritter på grund av att risken för händelser är mycket större då än vid ridning i manegen, men någon gång behöver ju ryttarna få lära sig ridning ute med, för att kunna variera hästens motion på olika underlag.

Kanske blev ett rörigt inlägg, men det som jag eftersöker är alltså någon form av vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.

 

[Shaggy]

Jag sitter i samma situatioon som du. Nu har jag sådan "tur" att det inte finns så många i stallet att rida med så jag får klara mig själv. Det gör att det är enkelt att anpassa väg, hastighet eller att sitta av helt utifrån hästens utbildningnivå. Nackdelen är att hon inte kan lära sig saker av vuxna trygga hästar. vi provade att rida ut med en person en gång. Det hela gick bra men med tanke på att det var jag som fick reglera tempot eftersom den andra hästen blev så på när min i sin iver travade iväg att ryttaren hade svårt att hålla den kändes det långt ifrån optimalt.
Angående uteritter på ridskola så är jag kluven. Visst behöver eleverna lära sig att rida ute om de någongång ska ha egen häst och hästarna mår bra av varierat arbete men jag minns fortfarande med fasa uteritterna när jag var barn. Jag hade inte kunskapen, tekniken, styrkan, balansen eller modet att få koll på en taggad ridskolehäst som ville rejsa med sina kompisar. Jag tappade därmed kontrollen och fick till råga på eländet skäll för att jag inte höll kontroll på hästen.Den fasan sitter fortfarande i och om ridläraren på ridskolan kom och sa att vi skulle rida ut skulle jag få ångest trots att jag tävlat distans på min egen tant och rejsat mer eller mindre kontrollerat med henne många gånger utan att känna mig otrygg. Unghästen fick gå i paddock länge innan jag vågade mig ut första gången just pga dessa minnen (hon har fått gå ute för hand istället). Nu när jag äntligen vågat mig ut är det inga problem eftersom det gått så bra och jag därmed känner mig trygg med hästen.

 

[nejlica]

Jag tänker att det kan vara himla svårt att få ihop någon slags generella råd för just uteritt eftersom det kan finnas så många olika konstellationer av folk som rider ut och så många olika syften med ritten. Det kanske snarare är någon typ av "säker hästhantering/att tänka på när man rider överhuvudtaget"-guide som skulle kunna passa? Så annorlunda är det ju inte mot att rida i ett ridhus/på bana liksom. Man håller höger vid möte, rider inte in i baken på någon (om den inte redan innan är utsedd till bromskloss), rider inte så nära i bredd att man riskerar att fastna i varandra osv.

Jag som i princip bara rider ute tycker att det är en jättebra och trevlig sak att göra på en ridskola, man går ju miste om den bästa delen av hästeriet annars! Men det som egentligen är det enda allmänna rådet jag kan komma på för just uteritt är att allting naturligtvis ska ske på sådana villkor att det passar det ekipage som är osäkrast/grönast/oerfarnast eller vad det nu kan vara och att det alltid är den som inte vill som har veto.

När vi agerar "vuxen trygg häst"-sällskap är det så självklart att allt sker på unghästens/den otrygga ryttarens villkor, men det kan ju vara värt att prata igenom och klargöra innan man rider ut att det är så att man vill ha sällskapet som stöd och inte bara som sällskap så att alla är införstådda med det.

 

[Quimero]

Men det som egentligen är det enda allmänna rådet jag kan komma på för just uteritt är att allting naturligtvis ska ske på sådana villkor att det passar det ekipage som är osäkrast/grönast/oerfarnast eller vad det nu kan vara och att det alltid är den som inte vill som har veto.

När vi agerar "vuxen trygg häst"-sällskap är det så självklart att allt sker på unghästens/den otrygga ryttarens villkor, men det kan ju vara värt att prata igenom och klargöra innan man rider ut att det är så att man vill ha sällskapet som stöd och inte bara som sällskap så att alla är införstådda med det.

Ja men precis så här tänker jag med. Dock tror jag inte att mina stallkamrater tycker att jag har någon form av merkunnande än dem, och därför skulle det vara så bra att kunna hänvisa till ngn form av guru som uttalar sig (gärna med bra avskräckande exempel) om saken.

Ofta kan jag känna att det suckas och pustas när man pratar säkerhet i stallet, och vid ridning. Men har man varit med i gamet länge så vet man tyvärr vad som kan hända..

 

[Karre]

Ja, det är nåt jag tycker fattas på ridskolorna, vi red ut var tredje eller fjärde gång hela året när jag var ungdom, då lärde man sig var och hur man skulle rida, vilka tempon på vilka vägar/stigar. Nu har inte ungdomarna från ridskolan nån koll, kan rida om (vilket man fått lära sig att man inte gör när det går lite fort, hästarna triggar varandra) och ingen koll på vart marken är bäst för de olika gångarterna t ex. Eller hur man rider omväxlande ridning även ute, att man inte behöver sitta och åka overksam en hel tur, och låta hästen gå som den vill hela tiden. Visst hände det grejer på uteritterna, men det gör det i ridhuset med emellanåt. Vi fick t ex lära oss att släppa efter på tyglarna i galoppen ute, så hästen skulle få möjlighet att bocka om den ville.. Och det ville de! Så fick vi avlägga rapport om antal bocksprång man klarat att hålla sig kvar i. Hm, minsta rädsla man haft för ridning hade man ju aldrig fortsatt inser jag nu! Då var det mest skoj. Minns inte att nån skadade sig ens på våra lektioner iaf. Fast vi var inte fler än 6 st. i vår grupp. Och hade ridit ganska länge, alla grupperna kanske inte red ut.

 

[Karre]

Apropå frågan om när man lär sig hur, så tror jag man lär sig när man rider ut med oss gamlingar. Själv försöker jag alltid tala om hur och varför vi rider som vi gör, t ex "här är marken hård som asfalt, försök rida i kanten" här var det mjukt och fint, och liten backe där framme, vi galopperar dit." Och "se till att göra halvhalter så du har koll på hästen så han/hon inte springer om". Hehe, jag är nog en riktig tjatmoster.

 

[tolksele]

@Quimero Vid organiserade uteritter brukar jag tänka en trygg häst längst fram (alternativt den hästen som är döjobbig att hålla om den går bakom men snäll fram), eventuellt "bråkiga hästar" därefter och lugnast/snällast sist. Rutinerade ryttare både fram och längst bak.
Hemma när vi bara är en eller två från stallet försöker man ha koll på varandra bara och vara tydlig vid gångartsbyten.
Anpassa tempot efter den som är minst erfaren.

 

[djezima]

Nu rider jag numera tyvärr mest ensam, men i jämnbördigt sällskap är det den lugnaste hästen som visar vägen, är ganska vanligt att det skiftar.

På tur som "världsvant sällskap" är det självklart att den med unghäst / problem sätter villkoren för vad man gör. Man gör upp direkt om placering gentemot varandra och om det är okej att rida upp i häcken på bromsklossen.

Rider man som vanligt och märker att den andre har problem så gör man vad man kan för att vara ett stabilt ankare åt den ryttaren, som att erbjuda en stabil häck att rida i..

 

[Quimero]

Apropå frågan om när man lär sig hur, så tror jag man lär sig när man rider ut med oss gamlingar. Själv försöker jag alltid tala om hur och varför vi rider som vi gör, t ex "här är marken hård som asfalt, försök rida i kanten" här var det mjukt och fint, och liten backe där framme, vi galopperar dit." Och "se till att göra halvhalter så du har koll på hästen så han/hon inte springer om". Hehe, jag är nog en riktig tjatmoster.

Fast tjatmostrar behövs ju, och tjatig blir man ju först när man gång på gång måste upprepa sig (För att ngn inte lyssnar )

 

[Nielaa]

Alla är ju olika men jag undviker gärna att rida ut med folk som aldrig ger sin häst en chans att få tänka och att få va rädd och faktiskt undersöka de som är läskigt.
Utan hela tiden ska spöa och sparka på hästen och jaga fram den och gapar och skriker på hästen. Deras hästar är toknervösa och skyggar för allting och hoppar och faromkring.
Både jag och min häst blir nervösa av sånt.

Samt undviker ryttare som ska rida promt efter ett schema typ.. skritta 4 minuter, trava 5 och galoppera 4 min osv.
Så rider inte jag utan jag travar där jag vill och galopperar när jag känner fört


Nu är jag bortskämd med en häst som inte bryr sig för fem öre om de jag rider ut med galopperar iväg huxflux.
Eller möter andra som dundrar förbi i full kareta, men det är väl inte så trevligt kanske.

Men de i mitt stall som jag rider ut med har alla vett och etikett i massor så jag har det bra=)
Men helt klart föredrar jag att rida/köra ut själv


Hur man lär sig vett och etikett är väl i skolan och av sina föräldrar helt enkelt samt att man lär sig lite på ridskolan om vad man ska och inte ska göra vit uteritt/möte av andra ryttare ute.















Kanske blev ett rörigt inlägg, men det som jag eftersöker är alltså någon form av vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.[/QUOTE]

 

[mackan]

@Quimero jag är lite osäker på vad du ställer för fråga egentligen utifrån varför du ställer den?

mitt spontana svar oavsett är först och främst Kommunikation. Om det är en grön häst du har och rider ut den med ngn speciell förväntning utifrån det läget så : Den du ska rida ut med bör du ha kommunicerat med utifrån vad du förväntar dig av ritten om det handlar tempo, förhållanden och hästens status osv? Utifrån det har jag aldrig ngnsin upplevt att uteritt skulle vara ett problem bara agendan är klar och ryttarna vet hur de ska förhålla sig på uteritten i sällskap med aktuellt ekipage osv? Utöver det är det självklart att om kommunikation och förväntningar angivits så förhåller man sig till det om man sällskapar ut i par och fortsätter kommunicera.

 

[Quimero]

@Quimero jag är lite osäker på vad du ställer för fråga egentligen utifrån varför du ställer den?

mitt spontana svar oavsett är först och främst Kommunikation. Om det är en grön häst du har och rider ut den med ngn speciell förväntning utifrån det läget så : Den du ska rida ut med bör du ha kommunicerat med utifrån vad du förväntar dig av ritten om det handlar tempo, förhållanden och hästens status osv? Utifrån det har jag aldrig ngnsin upplevt att uteritt skulle vara ett problem bara agendan är klar och ryttarna vet hur de ska förhålla sig på uteritten i sällskap med aktuellt ekipage osv? Utöver det är det självklart att om kommunikation och förväntningar angivits så förhåller man sig till det om man sällskapar ut i par och fortsätter kommunicera.

Tro mig, det trodde jag med, men jag har den sista tiden insett att det inte alltid behöver förhålla sig så. Men frågan var egentligen inte hur alla tycker att man ska förhålla sig vid uteritt, utan någon form av nedskriven fakta(i bokform eller via nätet, tänker nu på tex hästhållning i praktiken eller liknande.) som kan bekräfta vad hur och varför man bör göra på ett visst vis.

Jag tycker inte heller att det borde vara mer än det som du säger, men när jag söker efter stöd och bekräftelse till mina tankar hittar jag egentligen inget. Att något för mig eller dig är självklart behöver ju inte betyda att den är det för andra.

 

[mackan]

Tro mig, det trodde jag med, men jag har den sista tiden insett att det inte alltid behöver förhålla sig så. Men frågan var egentligen inte hur alla tycker att man ska förhålla sig vid uteritt, utan någon form av nedskriven fakta(i bokform eller via nätet, tänker nu på tex hästhållning i praktiken eller liknande.) som kan bekräfta vad hur och varför man bör göra på ett visst vis.

Jag tycker inte heller att det borde vara mer än det som du säger, men när jag söker efter stöd och bekräftelse till mina tankar hittar jag egentligen inget. Att något för mig eller dig är självklart behöver ju inte betyda att den är det för andra.

Fast jo - jag fattar fortfarande inte haha.
Om det inte går att kommunicera med sällskapet du rider ut med, varför skulle ngn bokform funka liksom? Fattar inte
Om ngn behövde en bokform i fråga om regler osv pga att jag upplevde de vara problem att sällskapa med ut och kommunikation inte funkar, så hade jag aldrig övervägt dem som sällskap öht....? eller hur menar du? vad exakt har du för erfarenheter som behöver att människan behöver läsa ngt på pränt?

 

[Quimero]

Fast jo - jag fattar fortfarande inte haha.
Om det inte går att kommunicera med sällskapet du rider ut med, varför skulle ngn bokform funka liksom? Fattar inte
Om ngn behövde en bokform i fråga om regler osv pga att jag upplevde de vara problem att sällskapa med ut och kommunikation inte funkar, så hade jag aldrig övervägt dem som sällskap öht....? eller hur menar du? vad exakt har du för erfarenheter som behöver att människan behöver läsa ngt på pränt?

Jag svarar med en motfråga: Är detta ämne så obetydligt att det inte behöver nämnas i hästläroböcker? Det står där så mycket annat gällande säkerhet, så varför inte ett par rader om detta? Jag är bara bekymrad då det verkar behövas i dagens läge? I EN av alla mina böcker står det: Så snart hästen förstår hjälperna ska den ridas ut i naturen. Täthästen ska vara stabil. Thats it. Men jag känner att det saknas lite om hur man som ryttare bör förhålla sig till andra på uteritter. Särskilt sådant som flera ovan har nämnt. Annars står det så mycket i böckerna, om i vilken ordning borstarna ska användas och i vilken riktning pälsen ska borstas.. För mig är detta minst lika viktigt. Så jag undrar helt enkelt om det finns någon som plitat ned något mer utförligt, som hästmänniskor i begynnelsen av sitt intresse kan läsa sig till likväl som de läser i en bok om hur man mockar osv..

 

[mackan]

@Quimero näe? det lär det inte finnas? det finns ju inget som kan prediktera hur en grön häst uppför sig ute i sak, så det guidade sällskapet bör ju kommunicera med utifrån det ryttaren till nämnda häst förmedlar och allmänt utifrån det så är det ju precis så att man kommunicerar under ritten och känner av hur hästarna beter sig? Jag förutsätter att ingen behöver skriftlig instruktion att om man är med som läromästare till en unghäst tex så galopperar man inte iväg helt plötsligt utan förvarning och kommunikation och överrenskommelse med ekipaget bakom/framför eller vart unghästen nu befinner sig osv?
Utveckla gärna vad du menar eftersom jag som sagt inte riktigt förstår Det är ju ngt som föranleder din efterlysning som du svarat mig när jag frågar att du upplever att en manual behövs och det är det jag undrar över för jag har aldrig upplevt det om som sagt kommunikationen finns med det ekipage man sällskapar med och har valt som guide till unghästen?

jag undrar lite om böcker osv allmänt utifrån din redogörelse... hur borstar ska användas och i vilken ordning osv? Det tror jag a) väldigt få öht läst eller läser numer och b) än mindre går det du frågar om här att trycka på via en bok? betydligt enklare att skriva om borstar isåfall i sammanhanget.....

 

[Quimero]

@Quimero näe? det lär det inte finnas? det finns ju inget som kan prediktera hur en grön häst uppför sig ute i sak, så det guidade sällskapet bör ju kommunicera med utifrån det ryttaren till nämnda häst förmedlar och allmänt utifrån det så är det ju precis så att man kommunicerar under ritten och känner av hur hästarna beter sig? Jag förutsätter att ingen behöver skriftlig instruktion att om man är med som läromästare till en unghäst tex så galopperar man inte iväg helt plötsligt utan förvarning och kommunikation och överrenskommelse med ekipaget bakom/framför eller vart unghästen nu befinner sig osv?
Utveckla gärna vad du menar eftersom jag som sagt inte riktigt förstår Det är ju ngt som föranleder din efterlysning som du svarat mig när jag frågar att du upplever att en manual behövs och det är det jag undrar över för jag har aldrig upplevt det om som sagt kommunikationen finns med det ekipage man sällskapar med och har valt som guide till unghästen?

jag undrar lite om böcker osv allmänt utifrån din redogörelse... hur borstar ska användas och i vilken ordning osv? Det tror jag a) väldigt få öht läst eller läser numer och b) än mindre går det du frågar om här att trycka på via en bok? betydligt enklare att skriva om borstar isåfall i sammanhanget.....

.. Jag tror att vi nöjer oss med att vi helt enkelt inte är riktigt överens i det här fallet.. Jag vet att du gillar att föra långa diskussioner om mycket, men jag söker fortfarande bara efter någon form av nedplitat kunskap kring detta. Kanske finns det, kanske inte.

 

[mackan]

@Quimero och jag förstår inte vad det inte är vi är överrens om eftersom jag inte förstår frågan riktigt som sagt? Nej, jag är inte överförtjust i långa diskussioner, snarare tycker jag i väldigt många fall att det inte är ett dugg intressant? så det antagandet från dig vet jag inte öht var det kommer ifrån faktiskt. I fallet i din tråd har jag bara frågat om mer information om vad exakt det är du söker, men jag har förstått nu att det bokstavligen är en boktext, så du får bortse från mina reflektioner i sammanhanget om det bokstavligen är det du söker och inget annat. Förlåt om du fått reflektioner du inte avsett öht utifrån det

 

[tuaphua]

Här i dagarna så började jag att söka på nätet efter allmänna råd vid uteritt med häst.

Jag kan hitta mycket som gäller vett och etikett kopplat till allemansrätten, men det som jag sökte efter var egentligen hur man agerar mot varandra i ett ridsällskap när man rider ut.

Efter att ha haft en ponny som bjöd mig på diverse åkturer i för högt och okontrollerat tempo som ung, så har jag fått med mig att man alltid har koll på de andra ekipagen när man rider ute. Får någon problem med sin häst så gäller det för de andra att snabbt ta tillbaka sina hästar och åtminstone försöka att finnas till hands för ryttaren med problem.

På en sida här på nätet kan man läsa mycket kloka tankar, där en nätprofil säger att en erfaren ryttare inte försätter sig i situationer som inte en erfaren ryttare klarar av. Men om man då som jag rider ut med min unghäst för att lära honom att röra sig i skog och mark och i andra miljöer, då är jag ju beroende av att de som jag rider ihop med agerar på ett pedagogiskt sätt gentemot mig och min unghäst. Och det är väl ungefär här som jag söker lite tips kring vett och etikett vid uteritt.

Idag vet jag att många ridskolor avstår uteritter på grund av att risken för händelser är mycket större då än vid ridning i manegen, men någon gång behöver ju ryttarna få lära sig ridning ute med, för att kunna variera hästens motion på olika underlag.

Kanske blev ett rörigt inlägg, men det som jag eftersöker är alltså någon form av vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.

Nej, jag tror faktiskt det är ont om böcker med inriktning uteritt. Detsamma med text kring det postat på nätet.

Däremot finns det ju en del tränare som har såna kurser. Känner man ett skriande behov av att andra ska lära sig kanske man kan försöka ragga ihop fler till att vara med på sån kurs och ta ut sån tränare.

Jag rider helst själv om jag inte rider med nån av mina manliga tränare. Just för att jag inte orkar ha koll åt andra, så de klarar sig. Jag vill få göra som jag vill och göra det hästen behöver för stunden där och då. Mina två tränare är vana att rida ut, reder sig själva i de flesta situationer och blir inte skraja.

Men rider jag ut med andra för att antingen träna dem eller bara för att jag är sällskapssjuk så måste jag anpassa mig efter dem. Det tycker jag blir begränsande.

Jag har nog dock inte upplevt att folk medvetet gjort märkligheter. Att de inte riktigt kan kontrollera hästar som far iväg eller så är något man ofta får räkna med om man rider med hobbyekipage som inte så ofta rider ut. Och så ser situationen ut där jag nu står uppstallad.
Jag tycker de flesta är bra på att kommunicera kring planering av dagens uteritt både före turen och under den. Det tycker jag det genomgående varit i alla stall jag stått genom åren.

 

[Aionee]

Men oj, denna tråd fick mig verkligen att fundera hur jag själv lärt mig allt jag kan när man rider ut.
Jag red ut några gånger med ridskolan när jag hade sköthäst (så fick rida extra), där lärde jag mig att man står upp i backar och lutar sig lätt bakåt när det går nerför så man balanserar hästen. Men som någon annan sa, ridskolehästarna får ju inte alltid gå ut mycket så de blir ju så otroligt glada och spralliga ute. Sedan spenderade jag ju varje dag i stallet med mina kompisar när jag hade sköthästen (notera att det var när jag var 10-12 år) så man lärde sig typ håll dig på höger sida vid trafik, glöm inte reflexer, här är det för hårt att rida, här är det för lerigt osv.
Angående att rida ut med andra, det har aldrig varit några problem. Jag har alltid bara pratat med de jag ridit ut med liksom "Ja, men skulle gärna vilja rida i täten med min häst eftersom han blir så väldigt stressad av att gå sist och vill bara tävla när vi rider i trav och galopp" eller bara liksom informera att han vill alltid gå fort, fort, fort och allting kan vara läskigt vissa dagar. Inga problem säger de andra. Sedan lär man sig vart det kan vara hårt, stenigt och var som är en bra galoppstrecka genom att prata medans man rider speciellt när man är ny i stallet. Och så om man kanske inte vill galoppera så fasligt mycket så kan man säga det och fråga om det är okej, eller om man vill börja trava så säger man till liksom "ska vi börja trava här runt hörnet" eller till och med säga till i galoppen när man börjar sakta ner.
Jag tycker personligen att en slags bok eller något skulle bara göra saker komplicerat då hästar fungerar olika och säger boken alla läser i "en säker häst ska gå först", vad händer då med det stressade fullblodet som bara är lugn när han går först? Nä, tycker man ser till att prata istället.

 

[Pilot]

Nu inser jag hur bortskämd jag var med min ridskola, vi red ut, ofta. Nästan varje gång och körde dressyr på fälten eller andra passande ställen och ofta med ridläraren till häst, men inte alltid. Klättrade och badade med hästarna hur mycket som helst. Flängde runt barbacka. Vi brukade köra "löshoppning" där vi knöt tyglarna i en knut och fick hoppa utan stöd av handen.
När man gick från nybörjare till att kunna rida och var lite äldre, så fick de hästar som inte skulle på lektion efter vår skrittas av ute i tjugo minuter. Ofta även innan, om hästen inte gått på lektionen tidigare.

Däremot tycker jag numer det är skönt att rida ut själv, kunna bestämma tempo och innehåll själv.