Bukefalos 28 år!

Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Tröstekramar och en hälsning att ta hand om varandra! Vi tänker på er allihopa!
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Den värsta mardrömmen är att ens barn dör. Jag kan inte föreställa mig hur detta känns för er, men jag sänder alla varma tankar och tröstekramar till er. Fortsätt att prata, skriva och gråt. Sorgen kommer inte att gå över, men kan den lidras lite så är det bra.

Jag tänder ett ljus för er familj !
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Mitt hjärta värker för er, jag är så ledsen. Det känns som att orden inte riktigt räcker till. Jag tycker att det är ett sundhetstecken att du kan skriva och sätta ord på din sorg, jag hoppas att det kommer att hjälpa dig med sorgearbetet framöver.
En liten tröst i all smärta är kanske att ni faktiskt kan blir gravida, många får aldrig ens känna sparkar i magen eller alla förhoppningar en graviditet leder fram till.
Har ni fått något svar på vad som verkligen hände?
Än en gång, jag är så ledsen för er skull.
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Tack för alla varma ord och tankar. Det värmer i hjärtat när någon tänker på oss.

Läkaren sa att det var som plötslig spädbarnsdöd fast det händer i magen. Men jag vet inte. Det måste ju vara mitt fel. Han dog ju i min mage. Ibland känns det som det var jag som dödade honom.

Det är så orättvist. Emil hade inte gjort något ont. Han var bara en liten bebis. Det var inget fel på Emil, han såg ut precis som vilken bebis som helst, det var bara det att han var död.

Han var så vacker, så perfekt. När jag tog honom i handen så slöts hans små fingrar om mitt finger. Han ville krama mamma.

Vi syns i himlen Emil. Älskar dig så...
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Åh vad sorgligt, sitter och gråter.
Det var inte ditt fel att han dog, det är en förälders värsta mardröm som hänt er.
Tröstkramar till er.
Det är lätt att tro att det är ens eget fel när det händer något medans de ligger i magen. Jag trodde länge att det var mitt fel att min dotter var överaktiv, jag stressade väldigt mycket när hon låg i magen (har barn väldigt tätt).

Tänker på er. Kram
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

jag har kompisar som miste sitt första barn alldeles före födseln, idag vet Fanny och Alva att storasyster Hanna brukar vinka till dem från himmlen.

Kram
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Jag vet att det är svårt att ta in just nu men det var inte dit fel eller någon annas fel utan det bara hände, det var inte rättvisst eller något annat, utan en hemsk olycka som nu kräver att ni ska orka. Se till att få hjälp med att bearbeta och någon utomstående att prata med. Kramar till er!
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

mamma skrev:
Tack för alla varma ord och tankar. Det värmer i hjärtat när någon tänker på oss.

Läkaren sa att det var som plötslig spädbarnsdöd fast det händer i magen. Men jag vet inte. Det måste ju vara mitt fel. Han dog ju i min mage. Ibland känns det som det var jag som dödade honom.

Det är så orättvist. Emil hade inte gjort något ont. Han var bara en liten bebis. Det var inget fel på Emil, han såg ut precis som vilken bebis som helst, det var bara det att han var död.

Han var så vacker, så perfekt. När jag tog honom i handen så slöts hans små fingrar om mitt finger. Han ville krama mamma.

Vi syns i himlen Emil. Älskar dig så...

Här trillar tårarna på mig! Stoooor kram till er båda och det är klart att Emil kommer finnas hos er för alltid.

Men du, det kan aldrig vara ditt fel! Det är lätt att klandra sig själv men vad kunde du ha gjort? Han var ju på den bästa platsen i världen - din mage. Alla andra platser är mycket farligare för så små.
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Åhh..

Det var VERKLIGEN inte ditt fel. Inte på något vis. Han var ju på den bästa och säkraste platsen av alla !

Ibland när jag flumfilosoferar, så tänker jag mig att det står en kö av små själar som väntar på att få komma till sin kropp, men rätt var det är så finns det inte själ till ett barn som skall födas, nån har räknat fel eller så är den lilla själen ute på något upptåg just som det är dens tur att kliva in i kroppen....då dör bebisen. Så din Emil finns nånstans och gör bus och upptåg !

Än en gång - tänker på er.

Jag hoppas också att ni får den hjälp ni behöver för att komma igenom detta !
Vi finns iallafall här och lyssnar och stöttar. Men jag tror att en sådan här händelse kräver även proffesionell hjälp !
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Kan inte hålla tårarna borta.... *Trorkar frenetiskt*
Min syster gick igenom samma sak förra året, och det är knappt så att man orkar tänka på det!!!

Du får gärna skicka ett pm om du vill prata!

Kram!!!!!!!!!!!!!
 
Älskade vännen!

Älskade gumman - vad jag lider med dig! Tårarna rinner...

Jag förstår att du är nere i ett svart hål just nu, men jag kan bara ana vad du går igenom. Vilken mardröm att kastas så brutalt från lycka till stor, stor sorg.

Jag har en tös på 2 år och är gravid i v.17. Det värsta jag kan tänka mig är att något skulle hända mina barn. Jag älskar både min stora flicka och barnet i magen. Kärleken finns där redan från början.

Vad fint att du fick hålla ditt barn och krama det. Känna den stora kärleken. Han kommer alltid att finnas med er! Och visst är ni föräldrar! Men er son är en ängel och han kommer alltid att vaka över er!

Ta inte på er någon skuld! Ni skulle ha velat leva ert liv med er son och han ville vara mer er. Men av någon anledning blev det inte så. Varför - ja det kan nog ingen svara på. Men inget av det som hände var ert fel. Det får ni inte tro.

Skickar stora varma kramar och hoppas att ni kan få hjälp att ta er igenom er jobbiga förlust.
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Ska tända ett ljus för er lille son ikväll.
Jag anar hur det känns, jag har själv gått igenom ungefär samma sak, men jag kan inte veta exakt eftersom ingen människas känslor är riktigt lik en annans.
Det är tungt, livet blir grått men en vacker dag kan ni se på eran Emil som ett vacker, vemodigt minne. Han kommer alltid att finnas i era hjärtan och i er familj även om han inte finns hos er. Ungefär som en liten ängel!
Stor Kram till mamma, pappa och eventuella syskon.
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Både jag och min fru skickar tröstkramar!
Vi har nyligen gått igenom tråkigheter själva. Vårt väntade barn blev ca 18v.
Det visade sig att allt inte stod rätt till utan vi var tvugna att göra abort.
Det var en riktig förlossning och jag var riktigt maktlös!
Jag hjälpte min fru så mycket jag kunde.
Det viktigaste efter en sådan här kris är att man pratar mycket med varandra och även med andra runt omkring. Vi gick till en kurator ett par ggr.
Det är även viktigt att få sörja ordentligt, gråt ordentligt!!

Livet är inte rättvist det har jag förstått efter denna händelse!
Min svägerska gick igenom samma sak som dig. Nu 9år senare så har hon 2 barn (hon säger att hon har 3)
Det hon gjorde för att bearbeta sin sorg var att engagera sig i någon förening med par som råkat ut för samma sak.
Vill bara tillägga att den första sonen dog i januari -96. Den 25/12-96 fick hon en son som var helt perfekt!

Vi tänker på er!! / Nanne
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Du får absolut INTE tänka att det är ditt fel! Prata med din läkare så kan han/hon berätta samma sak, det är inte ditt fel!
Jag är hemskt ledsen för er skull!
Tröstkramar Alfhild
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Det trillar tårar på min kind.
Så fruktansvärt orättvist. Du får absolut inte tro att det är ditt fel. :(
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

*kramar om*

Se till att prata, prata och prata. Sörj ordentligt.

Jag är så ledsen för er skull. Och inte är det ditt fel. En vän till mig förlorade sitt första barn och läkarna sade att det var PSD i magen. För henne och hennes man har det hjälpt att ha en fin liten gravsten som de sköter med största omsorg. Hon och hennes man är också noga med att fira barnets födelsedag. Barnet skulle ha fyllt två år alldeles nyligen.

Håll minnet levande. Emil är er son och han kommer att för alltid finnas i ert hjärta. Ni är lika mycket föräldrar som andra föräldrar. Er Emil kommer för alltid att vara ert lilla, lilla barn och förtjänar omsorg och omtanke; men tänk också på er själva och varandra. Emil förtjänar föräldrar som bryr sig om att sörja, bearbeta och gå vidare. Inte som förut, för livet blir aldrig som det var, men vidare i livet med extra dimensioner. Emil kan säkert lära er en del om er det djupaste inom er. Tag vara på honom, för han finns. Inte kroppsligt, men själsligt. Ha förtröstan och prata med honom. Berätta för honom hur mycket ni älskar honom.

Jag hoppas av djupet av mitt hjärta att ni klarar denna svåra svåra tid som ni nu befinner er i. Varma tankar från Priffe som alltför väl minns väninnans sorgliga förlust.

Jag är så ledsen... :cry: Tag hand om varandra.

För en tid sedan fick min väninnas barn ett syskon. Familjen blev mycket glad över att vänner och släktingar inte bara gratulerade till det nya barnet utan också pratade om hur stolt storasyskonet måste vara.
 
Senast ändrad:
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Tänk också på att sorgen är mycket olika för olika individer. Min väninnas sorg var inte densamma som hennes mans. Han var mer tystlåten och det var ibland svårt för henne att acceptera.

Men sorgen är fortfarande stor hos båda föräldrarna och det är viktigt att man respekteras för sitt sätt att sörja. Min väninna fick samtalshjälp i ungefär ett år. Det lindrade lite, medan mannen inte tyckte att det gav så mycket. Jag skriver detta för det verkar vara så viktigt att man tänker på att vi alla är så olika. Min väninna tycker nu att hon fått en djupare relation med sin man efter denna sorg, men att det periodvis har varit svårt för förhållandet. Ta det lugnt och sök hjälp om ni tycker att det känns outhärdligt.

Ingen är stark i en sådan här situation. Ingen... :(
 
Sv: Vi födde en liten ängel (varning - känsligt)

Usch, jag bara gråter. Så'nt här borde ingen behöva gå igenom.

Jag tror på något sätt att alla har en uppgift på jorden. Emils uppgift var tydligen redan slutförd men inte din. Det är inte ditt fel och det berodde inte på dig att han dog. Det låter väl ännu hemskare, men det finns ju ingenting som säger att inte samma sak hade hänt även om han hunnit födas redan. Din kropp tog hand om honom, ingenting annat.

Så orättvist och grymt. Jag är så ledsen för er skull.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 366
Senast: manda
·
  • Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
1 764
Senast: Rie
·
Övr. Hund Igår var nog den värsta dagen i mitt liv, min älskade hund som varit sjuk under en längre period blev plötsligt akut dålig. Det började...
Svar
5
· Visningar
2 713
Senast: Kilauea
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 971
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp