På att inte folk respekterar lunch/raster osv. Kan inte visa mig utanför mitt rum utan att någon "bara vill prata om SIN enda lilla elev".
Satt och åt lunch när det kommer en personal, frågar om hon får störa och jag trodde det var att hon skulle presentera sig eftersom hon är nyanställd i "samverkande verksamhet" och vi inte träffats innan.
Nej - hon hade träffat en elev som var ledsen och behövde nog verkligen samtal.
jaha? Jag sitter faktiskt och äter, och nej jag vet inte vem XX är och dennes historik här rakt upp och ner vid matbordet - jag har en bra bit över 400 elever (sa jag inte, men tänkte).
Värsta på detta temat var nog den gång jag åt i personalrummet och ser att en personal sitter och tittar på mig. I samma ögonblick som jag la ner besticken kastar hon sig fram och slänger ett elevärende på mig.
Jag tillbringar inte så mycket tid i personalrum och dylikt utan har en kapselmaskin på mitt rum istället.
Jag stör mig alltså inte på att ungdomarna mår dåligt och kan behöva min hjälp - det är mitt jobb liksom. Men jag stör mig på personal som "bara måste få säga", tror att deras ärende är det enda jag har att göra och försöker kringå den ärendegång som finns och ta en gräddfil - antingen genom att dyka på mig någonstans med "X behöver prata med någon, jag kommer förbi med hen imorgon", eller gärna skicka mail och "bara vill boka lite samtal...", gärna med de oroliga föräldrarna som kopia.