Vi som pluggar - del 5

:banghead::banghead: Jag får krupp på min handledare, jag frågade om jag skulle bygga ut metod delen, han svarar "nej du behöver inte bygga ut diskussionen mer" O_o Sen vill han att jag ska stryka delen där jag går igenom hur jag har sökt fram litteraturen trots att det står uttryckligen i instruktionen för uppsatsen att det ska vara med, sen försökte han påstå att jag ska skriva sammanfattningen på engelska trots att det återigen står i instruktionen att den ska vara på svenska. Känns verkligen stabilt det här :crazy:
Sen frågade jag om mitt förslag till titel var okej och fick till svar "ja en titel behöver du ha" O_o:arghh: Nähä ja för det var verkligen det jag frågade om.

Skulle även jag få krupp på en sådan handledare.

Funderar på om han ger dig instruktioner på en högre nivå än vad du är? Exempelvis då att sammanfattningen/abstraktet ska vara på engelska o svenska...för det är det sen men för dig är det enbart svenska nu. En fundering bara.
 
Skulle även jag få krupp på en sådan handledare.

Funderar på om han ger dig instruktioner på en högre nivå än vad du är? Exempelvis då att sammanfattningen/abstraktet ska vara på engelska o svenska...för det är det sen men för dig är det enbart svenska nu. En fundering bara.
Ja jag tror att han är väldigt inkörd på större uppsatser och då ska det som sagt vara ett abstract på engelska, men det känns rätt fånigt att jag ska behöva argumentera med honom om vad som står i instruktionen, det känns som om han borde kunna läsa den själv. :crazy:
Men nu ska jag rätt lite små grejer och sen tänker jag lämna in eländet, han hade inget mer att komma med tydligen och ville inte att jag skulle skicka det till honom igen. :cautious:
 
Det låter ju väldigt bra :D Jag hade någon kort period för typ 10 år sedan när jag skulle läsa in lite via just Hermods, men då var allt otroligt krångligt och när läraren dessutom slutade svara på mail kring frågor osv så att jag inte ens kunde klara kursen jag påbörjat... Då gav jag upp helt. Pga allt strul är jag livrädd för att börja plugga igen. Samtidigt har ju saker och ting ändrats och i värsta fall skulle jag väl få fråga här hur sjutton olika problem kan lösas.

Att jag alls börjat fundera på pluggandet är för att jag börjat se att det finns några yrken som ändå skulle vara roliga att ha, men som kräver utbildning. Tidigare hade jag ingen som helst tanke kring något sådant, och sett till hela min livssituation då så är det inte konstigt att det gick åt helvete. Men ja... Usch. Beslutsångest.

Jag har inga praktiska råd att komma med. Men du är ju en intelligent, begåvad och otroligt välformulerad och resonerande person. Det studiemässiga kommer inte vara betungande för dig. Så låt inte tidigare erfarenheter som är knutna till när du mådde dåligt färga hur du ser på dina möjligheter att plugga. Du är en annan person och är i en helt annan position att hantera eventuellt strulande lärare och ställa krav på dem.
 
Jag fick skjuta upp c-uppsatsen till hösten trots allt. Kroppen verkar befinna sig i ett konstant stresstillstånd sedan några veckor tillbaka så nu blir det någon form av samtalsterapi och vila tills jag känner mig fit for fight igen.

Det sticker lite i mig när jag ser alla inlägg från kurskamrater som lämnat in och nu planerar examensmiddag ihop. :( Åh andra sidan kände jag mig aldrig riktigt som en i klassen, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite sorgsen och besviken. Inte ens de som jag ändå umgåtts med privat hör av sig. Nåja, det är som det är. Hoppas bara att jag hittar motivationen igen under sommaren så att uppsatsen åtminstone slutförs!
 
Det låter ju väldigt bra :D Jag hade någon kort period för typ 10 år sedan när jag skulle läsa in lite via just Hermods, men då var allt otroligt krångligt och när läraren dessutom slutade svara på mail kring frågor osv så att jag inte ens kunde klara kursen jag påbörjat... Då gav jag upp helt. Pga allt strul är jag livrädd för att börja plugga igen. Samtidigt har ju saker och ting ändrats och i värsta fall skulle jag väl få fråga här hur sjutton olika problem kan lösas.

Att jag alls börjat fundera på pluggandet är för att jag börjat se att det finns några yrken som ändå skulle vara roliga att ha, men som kräver utbildning. Tidigare hade jag ingen som helst tanke kring något sådant, och sett till hela min livssituation då så är det inte konstigt att det gick åt helvete. Men ja... Usch. Beslutsångest.

Jag har också en massa strul bakom mig vad gäller studier, strul som varken mitt 16-åriga eller 21-åriga jag klarade av att reda ut, med sabbat självförtroende som följd. Mitt 28-åriga jag, med både livs- och arbetslivserfarenhet, klarade dock studierna utan problem. Det var en gammal chef som fick mig att tro att det kunde gå, när han sa att om jag tacklar studierna som jag tacklat jobbet kommer det gå fint. Dryftar mig till att gissa att detsamma gäller dig.
 
Jag fick skjuta upp c-uppsatsen till hösten trots allt. Kroppen verkar befinna sig i ett konstant stresstillstånd sedan några veckor tillbaka så nu blir det någon form av samtalsterapi och vila tills jag känner mig fit for fight igen.

Det sticker lite i mig när jag ser alla inlägg från kurskamrater som lämnat in och nu planerar examensmiddag ihop. :( Åh andra sidan kände jag mig aldrig riktigt som en i klassen, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite sorgsen och besviken. Inte ens de som jag ändå umgåtts med privat hör av sig. Nåja, det är som det är. Hoppas bara att jag hittar motivationen igen under sommaren så att uppsatsen åtminstone slutförs!
:heart Du måste gå först!
Sen är det svårt som kurskamrat, nu har jag egentligen inte umgåtts privat med någon men vi har tappat en del kurskamrater som jag har tänkt mycket på men inte ha velat vara påträngande och fråga hur det är, det har inte känts som om vi har haft en sån relation. Så jag misstänker att det kan vara något liknande du upplever, de vågar helt enkelt inte fråga för att inte tränga sig på. Men det känns tungt ändå, det förstår jag! Jag har känt mig lite utanför den här terminen, det kom fram här mot slutet att det fanns en facebook grupp men ingen av dem hade ens tänkt tanken att bjuda in mig till den. Men jag har haft mycket kontakt med de som läser historia nu istället och nästa termin läser vi ihop igen! :D
 
:heart Du måste gå först!
Sen är det svårt som kurskamrat, nu har jag egentligen inte umgåtts privat med någon men vi har tappat en del kurskamrater som jag har tänkt mycket på men inte ha velat vara påträngande och fråga hur det är, det har inte känts som om vi har haft en sån relation. Så jag misstänker att det kan vara något liknande du upplever, de vågar helt enkelt inte fråga för att inte tränga sig på. Men det känns tungt ändå, det förstår jag! Jag har känt mig lite utanför den här terminen, det kom fram här mot slutet att det fanns en facebook grupp men ingen av dem hade ens tänkt tanken att bjuda in mig till den. Men jag har haft mycket kontakt med de som läser historia nu istället och nästa termin läser vi ihop igen! :D

:heart

Nej, det har inte varit jättelätt att knyta kontakter från början men det var jag medveten om. Jag är betydligt äldre än de flesta i klassen och lever ju ett helt annat liv idag än den student jag var för tio år sedan. Men några stycken har jag ändå umgåtts med en hel del, men jag verkar ändå vara enkel att glömma bort i sociala sammanhang ganska ofta och det sticker lite i mig att det blir så. De är en tight trio och jag åker med ibland, liksom. Story of my life. :angel: Hur som, det är ju inget att lägga energi på riktigt.
 
Jag fick skjuta upp c-uppsatsen till hösten trots allt. Kroppen verkar befinna sig i ett konstant stresstillstånd sedan några veckor tillbaka så nu blir det någon form av samtalsterapi och vila tills jag känner mig fit for fight igen.

Det sticker lite i mig när jag ser alla inlägg från kurskamrater som lämnat in och nu planerar examensmiddag ihop. :( Åh andra sidan kände jag mig aldrig riktigt som en i klassen, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite sorgsen och besviken. Inte ens de som jag ändå umgåtts med privat hör av sig. Nåja, det är som det är. Hoppas bara att jag hittar motivationen igen under sommaren så att uppsatsen åtminstone slutförs!

Minns känslan. Vet HUR slitigt det är. Hade samma resa jag. Kom aldrig in i klassen, blev aldrig en del av gruppen, "alla andra" lämnade in o gick vidare o jag blev kvar.
Gör dock inte som jag utan ta sommaren o vila o sedan starta uppsatsen till hösten. Jag gick på alldeles för fort o hårt.
 
Åh :love: Nu har jag börjat kolla på sommarkursen jag ska läsa, Barn och ungdomslitteratur och det känns som om det ska bli väldigt roligt! :bump: Skönt med inga träffar i realtid utan enbart läsa, skriva och lämna in, passar mig utmärkt! :up:
 
Blä jag sitter och skriver och jag tycker dels att frågorna är flummiga och dels så verkar jag för en gångs skull ha problemet att skriva för mycket? Hm. Jag får helt enkelt göra färdigt och sen se om jag behöver kapa i det eller om det jämnar ut sig. Hade ju varit sjukt gött att bli klar ikväll så kan jag skriva på den andra imorgon men jag tror att det är överoptimistiskt..:crazy:
 
Minns känslan. Vet HUR slitigt det är. Hade samma resa jag. Kom aldrig in i klassen, blev aldrig en del av gruppen, "alla andra" lämnade in o gick vidare o jag blev kvar.
Gör dock inte som jag utan ta sommaren o vila o sedan starta uppsatsen till hösten. Jag gick på alldeles för fort o hårt.

Det är en himla trist känsla! Det är bestämt att jag tar juni månad som paus, åtminstone. Jag hoppas att det tillsammans med terapin kan hjälpa mig få upp motivationen igen.
 
Första läkemedelstentan skriven i dag! Jag tror det gick bra, var osäker på vad de egentligen frågade efter på en uppgift men tog det som jag tänkte på först. Har en till stor tenta på fredag och sen blir det sommarlov!
 
Jag har inga praktiska råd att komma med. Men du är ju en intelligent, begåvad och otroligt välformulerad och resonerande person. Det studiemässiga kommer inte vara betungande för dig. Så låt inte tidigare erfarenheter som är knutna till när du mådde dåligt färga hur du ser på dina möjligheter att plugga. Du är en annan person och är i en helt annan position att hantera eventuellt strulande lärare och ställa krav på dem.
Haha, åh, tack. Jag får försöka ta åt mig av allt sådant positivt, men det är så otroligt lätt för mig att bara "kasta bort" allt. Men ja, jag skulle åtminstone ha lättare att hantera lärare... Förut fungerade jag inte i grupp öht. Nu på jobbet är vi drygt 10 pers som ska fungera ihop och stundtals hoppar även chefen in och gör våra vanliga arbetsuppgifter. Det fungerar utmärkt och hittills (så länge jag inte tänker att de frågar mig saker för att se hur dum i huvudet jag är. Det gör de inte, jag vet det, men ibland hittar hjärnan på tokigheter). Jag är också så fruktansvärt less på att hela, hela, hela tiden stoppa mig själv från typ... allt. Jag förstår rent logiskt att det är otroligt onödigt. Jag förstår att det skulle bli bättre om jag inte gjorde så. Men att ta sig därifrån till att faktiskt ändra tankemönster och känslor kring allt är så galet svårt.
 
Åh :love: Nu har jag börjat kolla på sommarkursen jag ska läsa, Barn och ungdomslitteratur och det känns som om det ska bli väldigt roligt! :bump: Skönt med inga träffar i realtid utan enbart läsa, skriva och lämna in, passar mig utmärkt! :up:
Mindre pepp när jag hade beställt kurslitteratur för nästan 2000 kr :nailbiting::arghh: Men jag försvarar det med att det är böcker jag kommer att ha nytta av i framtiden. Resten har jag lagt in reservationer på biblioteket, Lennart Hellsings ABC och Tordyveln flyger i skymningen, två böcker jag alltid har älskat men inte läst på väldigt länge. Nu måste jag läsa dem! :D
 
Haha, åh, tack. Jag får försöka ta åt mig av allt sådant positivt, men det är så otroligt lätt för mig att bara "kasta bort" allt. Men ja, jag skulle åtminstone ha lättare att hantera lärare... Förut fungerade jag inte i grupp öht. Nu på jobbet är vi drygt 10 pers som ska fungera ihop och stundtals hoppar även chefen in och gör våra vanliga arbetsuppgifter. Det fungerar utmärkt och hittills (så länge jag inte tänker att de frågar mig saker för att se hur dum i huvudet jag är. Det gör de inte, jag vet det, men ibland hittar hjärnan på tokigheter). Jag är också så fruktansvärt less på att hela, hela, hela tiden stoppa mig själv från typ... allt. Jag förstår rent logiskt att det är otroligt onödigt. Jag förstår att det skulle bli bättre om jag inte gjorde så. Men att ta sig därifrån till att faktiskt ändra tankemönster och känslor kring allt är så galet svårt.

Det är galet svårt, men bit för bit så blir det lite lättare.
Och jag menar faktiskt på allvar att du är en väldigt skärpt och välformulerad person.
 
Nu börjar nästa ångestmoment.. att läsa igenom uppsatsen jag ska opponera på i slutet av veckan. Skapar verkligen ångest när jag börjar jämföra med min egen :nailbiting:
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag frågade om råd på fb om min ena katt som uppvisar aggressivt beteende ibland. Fick en kommentar och sen låstes tråden. Folk blev...
2
Svar
35
· Visningar
3 198
Senast: MJLee
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 903
Senast: lundsbo
·
Hästvård *Lång tråd* Vad är rimliga symptom på 1400 epg på en 7 månaders gammal unghäst? Väntar på svar på odling för att se om det är lilla...
Svar
9
· Visningar
839
Senast: Habina
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 135
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp