Det jag skulle säga inte verkar funka, jag har ju inte börjat jobba kliniskt än, är att;
- Specialiseringen inte ger en vettig löneökning
- Det finns inte nödvändigtvis tillräckligt många vettiga kurser om man är i ett mindre fält utan man får fylla på med annat
- Till sist så finns det sällan specialisttjänster.
Så specialisten gör samma sak som alla andra till typ samma lön och eventuellt med inte helt relevanta fördjupningskurser (som bedöms på ett hyfsat stelbent sätt, de måsta vara minst 7,5 hp till exempel). Efter den här kritiken så tänker jag dock försöka specialisera mig inom ett hyfsat smalt område

men om jag får möjlighet att doktorera så kommer jag iaf att slippa vissa delar av specialistutbildningen (deras krav på ett vetenskapligt arbete går att tillgodoräkna sig med publicerad artikel). Vår specialistutbildning löper också över fem år så jag kan tycka att det kan vara skönt att göra det hyfsat tidigt och kräver bara att man jobbar 30% kliniskt under tiden.
Tillägg: Det kan mycket väl vara lite andra förhållanden och karriärvägar öppna för dem som jobbar inom psykiatrin eller kombinerar specialisering med att bli leg psykoterapeuter och handledare.