Vila

Jag önskar att jag kunde få vila någon gång. Som det är nu så är hjärnan igång non-stop all vaken tid. Planerar. Löser problem.

En hel del av det kan skyllas på samhället som drivs av girighet och egoism.

Det här samhället är väl generellt inte till för människor. Folk slits ut på löpande band och så kastas de på tippen. Jag tänker t.ex. på de som utförsäkras. Antalet människor som utförsäkras ökar.

Och idag måste jag åka ända till byn, bara för att hämta lite medicin. Sånt tar orimligt mycket energi för mig.

Jag längtar efter att få vila.

 

[Alexandra_W]

Exakt så. Jag vilar liksom massor dagligen, men det är det ingen som ser. Och när min rygg protesterar vilar jag. Det valet har jag inte på ett jobb.

Är det inte där anpassat arbete med lönebidrag kan göra skillnad? Jag vet du tidigare tyckt att du inte behöver vilopaus på jobb mm och det skulle kännas meningslöst. Men om situationen förändrats kanske det skulle göra skillnad nu med just sådana anpassningar?

 

[monster1]

Det var elakt!
Har jag också haft tur då menar du? Jag är 46 år, har halvtidsjobb på lönebidrag, har haft lönebidrag sedan 2018, har sjukersättning och fler funktionsnedsättningar och anpassningar både på jobbet och i livet i övrigt. Jag har inte varit arbetslös under flera år utan det har handlar om korta perioder i taget (förutom mellan 2014 och 2016 då jag ännu inte hade fått lönebidrag eller vad "kodad" som funktionsnedsatt enligt Arbetsförmedlingen).

Hur fick du din tjänst var det via arbetsförmedlingen?

 

[tuaphua]

Det du säger här är då att det är jag som är fullständigt värdelös för att jag inte får jobb. Tack för den.

Du bortser också från arbetslöshetsstatistiken för funktionsnedsatta.

Jag säger inget om dig och bortser inte från statistiken. Att det är svårt innebär inte omöjligt för alla.
Att säga att någon bara har tur när den kanske utbildat sig, slitit och sliter som ett djur gör att man förminskar dennes slit och kunskaper.
Jag pratar alltså om just Alexandra och inte om dig.

Jag tycker fortfarande det är kanon att du försöker tänka utanför boxen och kämpar så.
Det kan ju vara så man måste göra om man har begränsade förutsättningar. Inte bara i egen förmåga utan geografiskt som i ditt fall.

Jag hade inte orkat jobba så mkt som jag kan som egenföretagare med mkt anpassningar om jag tex var normalt anställd. Samma gäller min sambo.
Vi har båda ADHD/funktionsnedsättning. Båda kan jobba extremt långa dagar i perioder. Men kräver också lite mer lediga dagar mellan varven. Det funkar bäst för oss.
Och det kanske inte är vad många arbetsgivare föredrar. Men det innebär inte att det är kört. Och inte för alla med funktionsnedsättning.

 

[Enya]

Hur fick du din tjänst var det via arbetsförmedlingen?

Nej, de delar vad jag vet inte ut jobb. Jag har sökt mina egna jobb precis som alla andra får göra. De har bistått med lönebidrag, SIUS som följt med på anställningsintervjuer och där pratat om hur AF kan vara behjälpliga och vad det innebär med lönebidrag och anpassningar och så klart, att de bistår med anpassningar på jobbet.

 

[monster1]

Nej, de delar vad jag vet inte ut jobb. Jag har sökt mina egna jobb precis som alla andra får göra. De har bistått med lönebidrag, SIUS som följt med på anställningsintervjuer och där pratat om hur AF kan vara behjälpliga och vad det innebär med lönebidrag och anpassningar och så klart, att de bistår med anpassningar på jobbet.

Men har du sökt ett utannonserat jobb då och sedan sagt att du har en nedsättning som af kompenserar för med lönebidrag eller hur har det gått till?

 

[Enya]

Men har du sökt ett utannonserat jobb då och sedan sagt att du har en nedsättning som af kompenserar för med lönebidrag eller hur har det gått till?

Ja just så.
Jag har sökt jobb, de flesta är på 100 %, jag har sökt ändå. Beskrivit mina funktionsnedsättningar, mina hjälpmedel- som AF står för, att lönebidrag kan fås och vad det innebär för arbetsgivaren i korta drag samt varit noga med att beskriva mina kompetenser. Lämnat med referensbrev och referenser till tidigare jobb så att de ser att det jag hävdar stämmer samt lämnat nummer till min SIUS ifall de vill ha vidare kontakt även där. Bett om en intervju för att kunna förklara mer osv. Jag har varit 100% öppen med funktionsnedsättningar, behov och lönebidrag, men även att jag är kompetent och utbildad och klarar av det jag söker med mina hjälpmedel.

 

[monster1]

Ja just så.
Jag har sökt jobb, de flesta är på 100 %, jag har sökt ändå. Beskrivit mina funktionsnedsättningar, mina hjälpmedel- som AF står för, att lönebidrag kan fås och vad det innebär för arbetsgivaren i korta drag samt varit noga med att beskriva mina kompetenser. Lämnat med referensbrev och referenser till tidigare jobb så att de ser att det jag hävdar stämmer samt lämnat nummer till min SIUS ifall de vill ha vidare kontakt även där. Bett om en intervju för att kunna förklara mer osv. Jag har varit 100% öppen med funktionsnedsättningar, behov och lönebidrag, men även att jag är kompetent och utbildad och klarar av det jag söker med mina hjälpmedel.

Vad har du fått för respons när du sökt så, har de varit duktiga på att återkoppla?

 

[Enya]

Vad har du fått för respons när du sökt så, har de varit duktiga på att återkoppla?

"Tack för din ansökan, vi har tyvärr gått vidare med annan sökande" har varit ett standardsvar. När jag gick på försörjningsstöd en period sa handläggaren där att om jag inte hade fått jobb innan månaden därpå så skulle hon hjälpa mig att skriva till DO eftersom hon ansåg att jag diskriminerades. Det lossnade därefter. När jag slutade det jobbet hade jag en intervju dagen efter och fick det jobbet direkt (+ handläggninstiden för hjälpmedel men jag hade alltså fått jobbet på direkten om hjälpmedlen hade kunnat beslutas om på stående fot). Här sökte jag jobb i 5 månader, hade jobb i tre av dem så var arbetslös i två månader (+handläggninstid).

Statistiken för funktionsnedsatta är dyster, men inte omöjlig. Jag har varit öppen, tydlig, sökt med "hängslen och livrem" så att säga genom att inte bara ha flera referensen från alla arbetsplatser utan också fått referensbrev från arbetsplatserna för att visa upp. Även varit noga med att SIUS från AF deltar på möte för att beskriva deras insatser och delgivit med telefonnummer och mail osv. Jag har ansett att det inte ska vara superlätt att lägga undan min ansökan-de ska se att jag kan deras jobb och att jag är en tillgång istället för en belastning- som många obilda personer ser funktionsnedsatta som. Att vifta med lönebidrag hjälper också till tänker jag. Att få 75% av min lön från AF är ju en positiv grej. Jag har dessutom förebyggande sjukpenning samt högriskskydd så mina karensdagar är betalda redan, ingen förlorar på att jag är sjuk.

 

[Grazing]

All yta utomhus när man bor i lägenhet är offentlig yta. Det går inte att vila ifred där. Man får inte göra vad man vill. Alltså kan jag inte ångestreglera där. Jag skottar snö, fixar med veden, rensar ogräs, andas ifred. Som ångestreglering.

Fast ärligt talat, du verkar inte kunna ångestreglera eller må bra i huset heller, iallafall inte som det verkar. Du mår ju inte bra i huset och vad jag kan läsa av det du skriver här så har jag lite lite svårt att se att det kan bli mycket värre i en lägenhet i för dig i rätt område.

Att påstå att man inte kan göra allt det du skriver i lägenhet är bara ärligt talat skitsnack, jag bor i lägenhet som är så tyst att jag måste ha på musik eller annan bakgrundsljud för att inte få panik av tystnaden och då är det ändå ett lyhört hus, jag har 5 minuter gångväg till skogsområdena där det knappt är en människa större delen på dagarna där jag kan vara timmar om jag så vill. Och jag bor ändå i gbg.

Och skotta snö kan jag lova dig går att göra även när man bor i lägenhet för jösses vad det hade varit behov av att någon gjort det här nu när det snöade så dåligt som det sköttes.

Allting du skriver går faktist att göra i lägenhet, det enda är att man måste hitta en i rätt område och för att inte riskera jobbiga grannar i rätt läge i huset där det är minst risk för ljud.

Jag hade också mer än gärna bott i hus men ibland måste man se till verkligheten och vara realistisk och se saker för vad dom är och kanske förstå att man måste ibland gå vidare när saker och ting inte fungerar, för ärligt talat efter alla år så verkar det ju inte som att du mår bra som det är nu i huset.

Sen förövrigt så kan du ju faktiskt också hyra andras hus och kunna få en trädgård osv också, är ju inte din egen men ändå ett hus. Ser hela tiden folk som hyr ut hus på sina gårdar på landet. Då får du ju huslivet och trädgården men slipper ångesten över att sköta om huset på samma sätt som man har med eget hus.

 

[ginnies]

Skillnaden på ett arbete och att göra något på sin fritid är att man kan dels sprida ut det under dagen med flera långa pauser emellan. Dels kan man göra det när kroppen och knoppen är med en alltså anpassa sig efter måendet under veckan/månaden osv. Det är ganska stor skillnad mot ett arbete när det krävs att man gör något specifikt vid ett specifikt tillfälle. Det är också ganska stor skillnad att göra något hemma/hemmifrån mot att göra det på annan plats, möjligheten till vila är betydligt mindre än hemifrån tex. Så när man gör samma "arbetsuppgifter" hemma kanske det ser ut som följer= vila+ frukost till 10 eller 11, bära ved 30 minuter, vila 1-2 h, rensa ogräs 30 minuter vila 1-2 h, äta lunch, vila 1 h gräva 1h vila osv. Det är helt enkelt inte görbart på en arbetsplats. Dessutom är bara förberedelserna för att ta sig till en arbetsplats belastande för många med npf/utmattning eller liknande problem.

Om inte jag minns fel så blev @Wille , för flera år sedan, erbjuden ett arbete med vila/pauser i. Men det va inte bra det heller, för @Wille ville hellre åka hem tidigare- vilket jag då skrev att det förstod jag-då. Men om det nu är så att kroppen inte orkar utan behöver pauser-då får man nog gilla läget att behöva vila kroppen på ett jobb också, så kroppen håller- vilket det diskuteras här.

Att samtidigt med ett arbete ha en fritid hemma som är ändå till viss del krävande och där man måste vila vad det låter , rätt omfattande ,för att orka ser jag inte som någon rättighet alls om man samtidigt menar på att ex städjobb är för tungt och kroppen inte håller.

 

[Sel]

Det är väldigt lätt att göra den tolkningen när jag sökt jobb i flera år och inte ens får en intervju.

Fast det där stämmer inte. Du har både gått på flera intervjuer och haft flera olika jobb de här senaste åren. Du har ju till och med jobb Nu?

 

[monster1]

Om inte jag minns fel så blev @Wille , för flera år sedan, erbjuden ett arbete med vila/pauser i. Men det va inte bra det heller, för @Wille ville hellre åka hem tidigare- vilket jag då skrev att det förstod jag-då. Men om det nu är så att kroppen inte orkar utan behöver pauser-då får man nog gilla läget att behöva vila kroppen på ett jobb också, så kroppen håller- vilket det diskuteras här.

Att samtidigt med ett arbete ha en fritid hemma som är ändå till viss del krävande och där man måste vila vad det låter , rätt omfattande ,för att orka ser jag inte som någon rättighet alls om man samtidigt menar på att ex städjobb är för tungt och kroppen inte håller.

Fast det är väll rätt tydlig att det är helt omöjligt att arbeta på ett sätt som gör att för att få i hop en halvtid så måste man spendera 12h på jobbet. Själv blir jag trött bara av att vistas på min arbetsplats, att vila där är inte möjligt, jag kan helt enkelt inte återhämta mig. Så det är inget konstigt med att man orkar med att göra saker hemmet man orkar bara inte med att göra dom så effektivt så att det går att få en lön för det.

 

[monster1]

Fast det där stämmer inte. Du har både gått på flera intervjuer och haft flera olika jobb de här senaste åren. Du har ju till och med jobb Nu?

Det är sant, men det är ju korttidsanställningar i de flesta fall. Jag antar att @Wille behöver tryggheten i en fast anställning för att inte hela tiden återvända till den här situationen.

 

[Sel]

Det är sant, men det är ju korttidsanställningar i de flesta fall. Jag antar att @Wille behöver tryggheten i en fast anställning för att inte hela tiden återvända till den här situationen.

Det förstår jag också, men det är inte alla som lyckas få så mycket som en korttid ens. Jag tycker att det är en stor motvikt till påståendet att det är omöjligt att hitta arbete. Någonstans måste man ju börja och korttid är alltid bättre än inget arbete alls! Särskilt när/om man vill söka vidare på arbetsmarknaden.

 

[monster1]

Det förstår jag också, men det är inte alla som lyckas få så mycket som en korttid ens. Jag tycker att det är en stor motvikt till påståendet att det är omöjligt att hitta arbete. Någonstans måste man ju börja och korttid är alltid bättre än inget arbete alls! Särskilt när/om man vill söka vidare på arbetsmarknaden.

Jo fast jag fattar att det känns tröstlöst när det pågår under så långtid där man hela tiden åker tillbaka i arbetslöshet och risken för att förlora det som är en kärt.

 

[Alexandra_W]

Fast det är väll rätt tydlig att det är helt omöjligt att arbeta på ett sätt som gör att för att få i hop en halvtid så måste man spendera 12h på jobbet. Själv blir jag trött bara av att vistas på min arbetsplats, att vila där är inte möjligt, jag kan helt enkelt inte återhämta mig. Så det är inget konstigt med att man orkar med att göra saker hemmet man orkar bara inte med att göra dom så effektivt så att det går att få en lön för det.

Det finns ju dock mellanting. T ex att jobba 50% med städning men att då ha inplanerade pauser för vila inom sina 50%

Alltså arbeta säg kl 8-12 men ha 15 minuter vila varje timme. Så i realiteten arbetar man 3 h, men är på jobbet 4.

Det är ju exakt där lönebidrag används för att överbrygga att arbetsgivaren anställer någon som inte presterar fullt ut, men då inte behöver betala full lön.

Edit. Och det behöver givetvis inte vara just städning eller exakt 15 minuter i timmen eller…

 

[Sel]

Jo fast jag fattar att det känns tröstlöst när det pågår under så långtid där man hela tiden åker tillbaka i arbetslöshet och risken för att förlora det som är en kärt.

Jag kan både förstå frustrationen och inte hålla med om uttalandet. Både intervjuer och anställningar har ju skett trots allt.

 

[Enya]

Det finns ju dock mellanting. T ex att jobba 50% med städning men att då ha inplanerade pauser för vila inom sina 50%

Alltså arbeta säg kl 8-12 men ha 15 minuter vila varje timme. Så i realiteten arbetar man 3 h, men är på jobbet 4.

Det är ju exakt där lönebidrag används för att överbrygga att arbetsgivaren anställer någon som inte presterar fullt ut, men då inte behöver betala full lön.

Edit. Och det behöver givetvis inte vara just städning eller exakt 15 minuter i timmen eller…

Jag har mer pauser i jobbet än vad de andra anställda har. Tycker dock inte att det känns så vilsamt att ta pauser bara för pausernas skull så tar inte dem som jag "borde". Däremot- när jag faktiskt känner dagar att jag inte orkar så har jag inte dåligt samvete för att jag tar pauser, jag kämpar också med att inte ha dåligt samvete för att jag vissa dagar är långsammare än andra dagar, chefen är fullt medveten om det och anser att jag är högpresterande. Vissa dagar är jag verkligen det på riktigt, andra dagar är jag inte alls det lika mycket utan bränslet tar slut efter två timmar istället för fyra som är min arbetstid. Då väljer jag att ta fler pauser samt göra lättare uppgifter som hjärnan klarar av bättre.

Det går absolut att få till en bra dialog med arbetsgivare tänker jag. Jag har haft en arbetsgivare som inte ville ha mig på lönebidrag och som behandlade mig som skit. Jag stannade ett halvår, jävla skitnisse rakt ut sagt, men de andra har tvärtom arbetat för att det ska fungera så bra som möjligt- att få 75% av min lön från AF + alla hjälpmedel är ändå lockande så i slutändan tjänar de på att ha mig anställd då jag gör samma jobb som de andra och i samma utsträckning, bara 50 %.

 

[ginnies]

Fast det är väll rätt tydlig att det är helt omöjligt att arbeta på ett sätt som gör att för att få i hop en halvtid så måste man spendera 12h på jobbet. Själv blir jag trött bara av att vistas på min arbetsplats, att vila där är inte möjligt, jag kan helt enkelt inte återhämta mig. Så det är inget konstigt med att man orkar med att göra saker hemmet man orkar bara inte med att göra dom så effektivt så att det går att få en lön för det.

Men nu vad det ryggen som tog helt slut av städning självklart kan man vila ryggen på ett jobb precis som hemma om man nu har in den vilan i arbetstiden.Allt städjobb är heller inte slitigt för ryggen.

 

[Wille]

Är det inte där anpassat arbete med lönebidrag kan göra skillnad? Jag vet du tidigare tyckt att du inte behöver vilopaus på jobb mm och det skulle kännas meningslöst. Men om situationen förändrats kanske det skulle göra skillnad nu med just sådana anpassningar?

Jag har nämnt lönebidrag i mina ansökningar och jag har aldrig fått svar från dem. Så jag har slutat nämna det. Men jag får inte svar i alla fall.

Vilopaus på jobbet har provats och det fungerade inte. Då börjar min hjärna mala: "när ska jag ta rast, hur länge ska jag ta rast, hur vet jag när rasten är färdig, vad är klockan". Dessutom var det omöjligt att ta rast när man var ute på byn och jobbade. Det var omöjligt att komma undan och stänga av alla intryck. Det blir en stress att ta vilopaus på jobbet för att jag känner mig övervakad och lat. Det spelar ingen roll att överenskommelsen finns på papper. Jag känner ändå stress.

Fast det där stämmer inte. Du har både gått på flera intervjuer och haft flera olika jobb de här senaste åren. Du har ju till och med jobb Nu?

Nej, det stämmer inte. Jag var på intervjuer för flera år sedan, runt 2022. År 2022 hade jag en säsongsanställning, sedan arbetslöshet igen. Ny säsongsanställning 2023 på samma plats. Arbetslös efteråt. Ej välkommen tillbaka året därpå. År 2024 och 2025 har jag jobbat 25% under 4 månader. Det har inte kvalificerat mig till ny a-kassa. Sedan juli 2025 har jag städat timmar på ett hotell. Det har blivit cirka 6 timmar om dagen, 2 dagar per vecka, (inte alla veckor för ibland blev det inget alls) förutom de senaste månaderna p.g.a. lågsäsong.

Nuvarande jobb kan jag inte heller försörja mig på.

Inget av dessa jobb har jag kunnat försörja mig på. Jag har försökt hävda att jag nog minsann kan jobba 75%, men min ena boendestödjare som läser mig som en öppen bok, ser att även 12 timmar i veckan gör mig för trött. Läkaren har bestämt över huvudet på mig att jag inte bör jobba mer än 50%. Jag kan tycka att det är rätt skönt att läkaren fattat det beslutet. Tyvärr dröjer ansökan om sjukersättning p.g.a. kö till arbetsterapeut som måste göra en kartläggning av mig innan ansökan.