Vilken handväskhund ska min man ha?

[Targa]

OBS ATT: rubriken är clickbait ... till 80 procent. Den riktiga frågan är lite längre:

Vi har en urgammal hund (kastrerad hane) och en unghund (tik). Jag skriver inte ut raserna här för att det inte spelar så jättestor roll, men de är mellanstora hundar i rasgrupp 1 och rasgrupp 8. Vi har också haft en liten hund ur rasgrupp 9, och en riktig fyrvägskorsning av större modell. (Om man är supernyfiken eller tycker det är relevant för att ge ett bra råd, kan man få veta mer i pm eller lusläsa mina samtliga inlägg genom tiderna.)

Alla hundar är förstås hela familjens, men unghunden är "min" hund, på det sättet att det bara är jag som är tränings- och tävlingsintresserad. Vi tränar och tävlar NW och tränar apportering. Jag jobbar mest hemifrån så det är jag som i huvudsak motionerar henne, och vi är mycket i skog och mark. Den gamla hunden är och har varit hela familjens på ett annat sätt - våra nu vuxna barn har växt upp med honom och han har varit med på precis allt vi har gjort. Han har varit en underbar familjekompis men är nu högst troligt inne på sin sista tid i livet.

Min man kommer att vilja ha en "egen" hund framöver, en som inte är mest min. Han kan och kommer vilja ta med sig hunden till jobbet för det mesta. Det är därför praktiskt om den väger max ca 8 kilo och inte är superskarp/vaktande i grunden. Han jobbar på hundvänligt kontor med flexibla tider, men där det kommer och går ganska mycket folk. Det är bra om det är en ras som till vardags är ganska nöjd med vardagsmotion och vardagsliv, dvs. en sällskapsras primärt. Jag tror att jag nog inte kommer kunna hålla mig från att gå nån kurs och träna NW, men syftet här är inte att den ska passa mig i första hand, utan den ska passa en medelålders hundvan man som främst vill ha en liten kompis som kan hänga med på allt. Tänk lite pensionärshund kanske.

Min man har inga som helst fördomar om hundraser (det var därför jag skrev "handväskhund", men det ska inte tolkas bokstavligt). Vilka raser ska vi kika på? Det brådskar inte, så det gör inget om det är en lite ovanligare ras, men jag tror det är bra att börja göra lite research så att det inte blir några spontanköp i tomrummet efter gamlingen.

Inga trubbnosraser, och vi har höns och vuxna katter (fast det kanske spelar mindre roll om man tänker att vi ska ha en valp). Inga krav på typ av päls. Det jag kan tänka är att hunden inte ska gå sönder när "min" hund vill leka - hon är en entusiastisk typ. I övrigt inga särskilda krav, så kom med tips!

Nu har du ju iofs redan skrivit att DSG inte är aktuellt, men jag vill ändå gärna skriva lite om mina erfarenheter av rasen.
Jag har min femte DSG-tik nu (och hämtar hem min sjätte i nästa vecka ). Mina tre första tikar nöjde sig fullständigt med att vara med på jobbet på dagarna och sedan göra stalltjänst på kvällarna och helgerna. Jag jobbade dels inne på kontor, men var även ute och körde en del i jobbet. Funkade utmärkt, prio ett för dessa hundar var att få vara tillsammans med flocken oavsett om det var på jobbet, i bilen eller i stallet.
Tik nr 5 och 6 har krävt lite mer aktivering, så jag har tränat en del agility, NW och personspår med dem. Samtliga har bott ihop med katter utan problem, och ingen av dem har varit jobbigt vaktiga.
Så man kan hitta DSG som inte kräver extremt mycket aktivering

 

[tanten]

Du har ju uppenbarligen inte haft en vit hund med den typ av päls som havanais har, för den förblir vit.

Det är ju just att du argumenterar för något som inte är ett problem som är trist.

Min till hälften vita phalene badas i princip aldrig. Smuts rasar av,
Enda gångerna har möter vatten hemma är när han är full av snöbollar. De sitter fast så jag duschar bort dem med ljummet vatten.

 

[Malibu_Stacy]

Men nog finns det grader i helvetet? Tycker t ex att jag sätt rätt mycket bilder på tandlösa italienare som ju varken är braky eller skäggiga, men att t ex JRT verkar klara sig?

Ja det finns absolut raser som är värre drabbade än andra, men generellt har alla små hundar tandproblem pga att de är små men tänderna stora = det blir trångt utöver flera andra orsaker. JRT är ras med tandproblem, men där jag upplever att många ägare kanske inte är lika medvetna om det.
Italienare har ofta horribla tänder redan som unga

 

[dobbis]

Hur tänker du när du rekomenderar DSG när du precis innan inte tror dvärgpinscher inte passar för han inte ska träna något?

Jag tänker att min uppfödande nästan granne har ett gäng som bara går på gården och dom är väldigt trevliga o oskälliga, hovslagarens tik var oxå bara familje o hästhund o verkade inte heller vara ett kräk.
Dvärgpinschern är som dobbisar on speed med tillhörande dålig mentalitet , vilket gör att dom ofta vässar tänderna + ljudar och det funkar inte på en arbetsplats.

 

[dobbis]

Jag tänker att min uppfödande nästan granne har ett gäng som bara går på gården och dom är väldigt trevliga o oskälliga, hovslagarens tik var oxå bara familje o hästhund o verkade inte heller vara ett kräk.
Dvärgpinschern är som dobbisar on speed med tillhörande dålig mentalitet , vilket gör att dom ofta vässar tänderna + ljudar och det funkar inte på en arbetsplats.

Känner att jag kanske var lite för hård mot rasen jag äger, ska man ha en pinne bör man vara van hundägare eller fd brukshundsägare, aveln är sunkig trots att rasen både kan (läs ska) göra alla mentalprov inkl detsamma som man gör på brukshundarna.
Man måste (anser jag ) behandla dom som en stor hund. Min är väldigt självständig och absolut ingen gulle gulle hund, bli buren är big no no, sitta o bli gullad i knät är lika mycket no no
Hon är självständig och inte rädd för fan själv, men världens trevligaste hund, hela första året fick jag hålla en tumme i ögat på henne, men resultatet av det blev bra. Eller så är jag hemmablind

@tanten @Marita73

 

[Marita73]

Känner att jag kanske var lite för hård mot rasen jag äger, ska man ha en pinne bör man vara van hundägare eller fd brukshundsägare, aveln är sunkig trots att rasen både kan (läs ska) göra alla mentalprov inkl detsamma som man gör på brukshundarna.
Man måste (anser jag ) behandla dom som en stor hund. Min är väldigt självständig och absolut ingen gulle gulle hund, bli buren är big no no, sitta o bli gullad i knät är lika mycket no no
Hon är självständig och inte rädd för fan själv, men världens trevligaste hund, hela första året fick jag hålla en tumme i ögat på henne, men resultatet av det blev bra. Eller så är jag hemmablind

@tanten @Marita73

Hon är så go lilla tjejen.

 

[Tiger tok]

Tibetansk spaniel har jag umgåtts med flera trevliga, känns generellt som ganska lagom hundar för sällskap.

Annars håller jag med om Norfolk/Norwich, robusta men ändå små och gulliga.

Har en vän med 2 dvärgtaxar på en gård, den ena gillar att vara ute (med kläder om kallt) men kan dra iväg på spår... Den andra är mindre viltintresserad men tycker att allt väder som inte är 20+ och sol är hemskt och ser helt miserabel ut oavsett klädmängd och vill bara in/bli buren. De är gulliga men framförallt den frusna är verkligen inte så smidig att ha för att hänga med på gården.

 

[dobbis]

Tibetansk spaniel har jag umgåtts med flera trevliga, känns generellt som ganska lagom hundar för sällskap.

Annars håller jag med om Norfolk/Norwich, robusta men ändå små och gulliga.

Har en vän med 2 dvärgtaxar på en gård, den ena gillar att vara ute (med kläder om kallt) men kan dra iväg på spår... Den andra är mindre viltintresserad men tycker att allt väder som inte är 20+ och sol är hemskt och ser helt miserabel ut oavsett klädmängd och vill bara in/bli buren. De är gulliga men framförallt den frusna är verkligen inte så smidig att ha för att hänga med på gården.

Tur att Gissas tax inte kommit på det än, hon plogar sig tom igenom snödrivor.

 

[athena_arabians]

Känner att jag kanske var lite för hård mot rasen jag äger, ska man ha en pinne bör man vara van hundägare eller fd brukshundsägare, aveln är sunkig trots att rasen både kan (läs ska) göra alla mentalprov inkl detsamma som man gör på brukshundarna.
Man måste (anser jag ) behandla dom som en stor hund. Min är väldigt självständig och absolut ingen gulle gulle hund, bli buren är big no no, sitta o bli gullad i knät är lika mycket no no
Hon är självständig och inte rädd för fan själv, men världens trevligaste hund, hela första året fick jag hålla en tumme i ögat på henne, men resultatet av det blev bra. Eller så är jag hemmablind

@tanten @Marita73

Jag instämmer verkligen, trots att jag inte är hundmänniska. En i min närhet skaffade en dvärgpinne för att hens partner inte ville ha en "fjanthund" (dvs en mindre sällskapshund som hade varit HUNDRA gånger lämpligare). Den hundvana som fanns var från tämligen slöa och äldre sällskapshundar. Det blev ett litet as av hunden kan vi lugnt säga (givetvis var det inte hundens fel men ja...).

Edit: Och ja, det var en BYB trots SKK-reg... dvs inga mentalprov osv

 

[kolblakkur]

Detta är min DSG när vi är på jobb.
Hon har exakt samma läge när hon kommit hem från jobb
Hade inte varit orolig för att den ska äta hönsen, det är trots allt en gårdshund - djuren som tillhör gården är inte samma sak som utomstående djur. Min hund har extremt lite jakt, hatar att gå ut när det regnar och vill helst inte röra på sig i onödan Hon passar mig som handen i handsken.

 

[Capybara]

Det kommer inte att bli en DSG, fastän jag tycker att de är supertrevliga. Jag ser vad ni skriver, men de erfarenheter jag har av DSG är att de är för kvicka och arbetsvilliga för syftet i just det här fallet (däremot tror jag att en DSG blivit en lämplig lekkamrat till unghunden). Den enda DSG jag känt närmare hade såpass mycket jakt att det var svårt att ha den lös, trots träning, och vi bor så att unghunden går lös på promenader varenda dag under vinterhalvåret (och det passar oss). Nåt som liknar unghundens typ av hund, som antingen håller koll på matten och hussen, är så pass matmotiverad att inkallning är lätt som en plätt eller helt enkelt inte har så stor lust att dra iväg, vore bäst.

I ett annat skede av livet, där den här hunden ska vara den hund jag tränar med i första hand, hade det nog passat utmärkt.

Jag ser och förstår också att de olika önskemålen och verkligheten eventuellt kan bli lite knepiga att få ihop. En fördel med exempelvis en DSG hade varit att den skulle kunna och orka hänga med mig och unghunden på våra vanliga turer, de dagar den behöver vara hemma med oss. Vissa av de kortbentare raserna klarar inte det, åtminstone inte på vintern - det vet jag av erfarenhet. Men det är klart att det går att anpassa sig till sånt.

 

[Snubbelfot]

Jag kastar in rasgrupp 5 litet såhär från sidan. Japansk spets? Lagom vikt/storlek, sociala, inte överdrivet jaktiga. Jag har kört både nw, rl och agility med jappar, på låg nivå men med stort utbyte.

 

[Capybara]

Jag kastar in rasgrupp 5 litet såhär från sidan. Japansk spets? Lagom vikt/storlek, sociala, inte överdrivet jaktiga. Jag har kört både nw, rl och agility med jappar, på låg nivå men med stort utbyte.

Det finns flera där som vi tycker är jättefina, men ganska många som känns i grunden lite för pratsamma? Eller?

 

[Snubbelfot]

Det finns flera där som vi tycker är jättefina, men ganska många som känns i grunden lite för pratsamma? Eller?

De jag har störst erfarenhet av (svärmor odlar jappar) har varit pigga och aktiva, lättlärda men förvisso litet skälliga - även om det varierat på individnivå. Man missar inte att nån kommer in på tomten s a s. Men inte väldigt högljutt eller väldigt långvarigt, mest för att se till att man uppmärksammat att de uppmärksammat nåt.

 

[Capybara]

De jag har störst erfarenhet av (svärmor odlar jappar) har varit pigga och aktiva, lättlärda men förvisso litet skälliga - även om det varierat på individnivå. Man missar inte att nån kommer in på tomten s a s. Men inte väldigt högljutt eller väldigt långvarigt, mest för att se till att man uppmärksammat att de uppmärksammat nåt.

Efter väldigt många år med pratsamma hundar (vilket var utmärkt när vi bodde i Sthlmsförort - samtliga grannar hade inbrott vid något tillfälle, men inte vi) är det så skönt att ha en hund som sällan skäller. Jag tror att om vi kan så ska vi fortsätta på det spåret. (Alla brasklappar för träningsmöjligheter och individskillnader slängs in här. Historien visar dock att vi inte varit så bra på att konsekvent träna just på den här saken.)

 

[BornAgain]

Ska man inte flyga så finns Schipperke i rasgrupp 1. De är svarta och har bra päls. Ingen jag känt har varit skällig. De har varit kalas som sällskapshundar OM de fått vara med "hela" tiden och små as annars (vilket iofs är förståeligt)

 

[Sel]

Ska man inte flyga så finns Schipperke i rasgrupp 1. De är svarta och har bra päls. Ingen jag känt har varit skällig. De har varit kalas som sällskapshundar OM de fått vara med "hela" tiden och små as annars (vilket iofs är förståeligt)

Jag tittar lite på schipperke. Så käcka och söta! Tyvärr finns det typ inga uppfödare här.

 

[Nepenthe]

Det kommer inte att bli en DSG, fastän jag tycker att de är supertrevliga. Jag ser vad ni skriver, men de erfarenheter jag har av DSG är att de är för kvicka och arbetsvilliga för syftet i just det här fallet (däremot tror jag att en DSG blivit en lämplig lekkamrat till unghunden). Den enda DSG jag känt närmare hade såpass mycket jakt att det var svårt att ha den lös, trots träning, och vi bor så att unghunden går lös på promenader varenda dag under vinterhalvåret (och det passar oss). Nåt som liknar unghundens typ av hund, som antingen håller koll på matten och hussen, är så pass matmotiverad att inkallning är lätt som en plätt eller helt enkelt inte har så stor lust att dra iväg, vore bäst.

I ett annat skede av livet, där den här hunden ska vara den hund jag tränar med i första hand, hade det nog passat utmärkt.

Jag ser och förstår också att de olika önskemålen och verkligheten eventuellt kan bli lite knepiga att få ihop. En fördel med exempelvis en DSG hade varit att den skulle kunna och orka hänga med mig och unghunden på våra vanliga turer, de dagar den behöver vara hemma med oss. Vissa av de kortbentare raserna klarar inte det, åtminstone inte på vintern - det vet jag av erfarenhet. Men det är klart att det går att anpassa sig till sånt.

Mina två DSG har krävt mer än vad du delgav i trådstarten så det verkar vara olika.

 

[Capybara]

Ska man inte flyga så finns Schipperke i rasgrupp 1. De är svarta och har bra päls. Ingen jag känt har varit skällig. De har varit kalas som sällskapshundar OM de fått vara med "hela" tiden och små as annars (vilket iofs är förståeligt)

Jag har bara känt en ganska otrevlig schipperke (dvs. en i kategorin "små as"). Det är nog ingen ras åtminstone jag skulle kika på spontant, men absolut uppfyller de nog på papperet flera av önskemålen.

 

[Exile]

Jag tittar lite på schipperke. Så käcka och söta! Tyvärr finns det typ inga uppfödare här.

Du behöver såklart inte svara, men vad är det som får dig att "gå ifrån" shiban och titta efter annat? Jag är lite nyfiken eftersom shiba står rätt högt på min lista över eventuellt val för nästa hund när det blir dags för det