Vinter- och vårföräldrar 26/27

[Acto]

Kände en hel del rörelser inatt och imorse . Är en speciell och annorlunda känsla!

 

[Malibu_Stacy]

Min svägerska har BF den 22/10 . Håller tummarna att du får snitt! Min syster som är gynekolog (jobbar på förlossning och kvinnomottagning) här i Stockholm har sagt att man är ganska öppna till att godkänd snitt i Stockholm om det önskas.

Ja det var då verkligen samtidigt!
Jag har hört samma, och har även valt sjukhus utefter ”snittvänlighet”. Min BM har varit väldigt lugn och sagt att det inte ska vara några problem med de skäl jag angett så jag hoppas på bra bemötande

 

[Johanna1988]

Vad kul med fler i tråden!

Av och till är det verkligen mycket tankar. Har också börjat kolla på vagn, men blir rätt slut av att leta . Behöver även en vagn som funkar med en liten hiss.

Andra trimestern är verkligen en fröjd i jämförelse med första! Även om jag plötsligt blivit riktigt trött på kvällen plötsligt denna vecka.

Jaa, hjärnan, känslorna och kroppens förändringarna. Det är mkt att ta in.

ot

Vi köpte en bugadoo fox (inte senaste modell) som gick in i de flesta trånga utrymmen (Däremor rekommenderar jag inte vagnen om man går mycket i terräng/skog, men funkar toppen i stan/affärer och just lägenhetshus).

 

[Malibu_Stacy]

Vad kul med fler i tråden!

Av och till är det verkligen mycket tankar. Har också börjat kolla på vagn, men blir rätt slut av att leta . Behöver även en vagn som funkar med en liten hiss.

Andra trimestern är verkligen en fröjd i jämförelse med första! Även om jag plötsligt blivit riktigt trött på kvällen plötsligt denna vecka.

Jaa, hjärnan, känslorna och kroppens förändringarna. Det är mkt att ta in.

Vi köpte precis en Bugaboo Dragonfly. Fox är den mer populära modellen men den är mycket större och otympligare. Dragonfly går att fälla ihop med en hand även med liggdelen i (den behöver alltså inte tas loss) och är populär bland de som bor trångt. Vi köpte av ett par i Vasastan som bodde i en otrolig sekelskiftsvåning med tillhörande minimal gallerhiss så denna vagn var en av få som gick in preciiiis i deras hiss.
Vi har däremot en rymlig hiss men en pytteliten bil samt gillar att gå på café och restaurang så därför ville vi ha en lätt och smidig vagn. Bor också precis utanför tullarna så har inget behov av en rejäl terrängvagn.

 

[Acto]

ot

Vi köpte en bugadoo fox (inte senaste modell) som gick in i de flesta trånga utrymmen (Däremor rekommenderar jag inte vagnen om man går mycket i terräng/skog, men funkar toppen i stan/affärer och just lägenhetshus).

Vi köpte precis en Bugaboo Dragonfly. Fox är den mer populära modellen men den är mycket större och otympligare. Dragonfly går att fälla ihop med en hand även med liggdelen i (den behöver alltså inte tas loss) och är populär bland de som bor trångt. Vi köpte av ett par i Vasastan som bodde i en otrolig sekelskiftsvåning med tillhörande minimal gallerhiss så denna vagn var en av få som gick in preciiiis i deras hiss.
Vi har däremot en rymlig hiss men en pytteliten bil samt gillar att gå på café och restaurang så därför ville vi ha en lätt och smidig vagn. Bor också precis utanför tullarna så har inget behov av en rejäl terrängvagn.

Tack båda för tipsen! Det uppskattas verkligen! Ska titta på bägge modellerna .

 

[Sansko]

Hur har ni det i sommarvärmen?
Här rullar det på, semestern har varit perfekt att få landa i det nya och förändringarna. Det har också varit skönt att vara i andra trimestern, så att vi har kunnat vara ute med vår campervan och vandra, utan att jag blir helt utmattad. Jag har också hunnit med ett par besök på gymmet.

Nu i veckan börjar jag jobba igen, så har köpt ett gäng begagnade gravidbyxor, eftersom jag tänker att jag kanske vill kunna variera lite mer än kjol och klänning och mysbyxor inte riktigt funkar på kontor. Även om jag inte har jättemycket mage ännu, så är det ett gäng vanliga byxor som inte längre funkar och några som kanske funkar några veckor till...

Jag har också köpt en kudde, väldigt mysig och bra för sömnen, även om jag ändå vaknar runt tre-fyra varannan natt och sen ligger vaken ett par timmar innan jag somnar om igen. Hoppas jag kommer sova bättre när jobbet är igång och jag kanske är lite tröttare, annars är det väl bara att vänja sig...

Ingen sommarvärme här i Finland... Borde dock inte klaga med tanke på hur varmt det varit på andra ställen.
Tröttheten som jag tyckte började försvinna har kommit tillbaka och verkar bara bli värre. Har läkartid om ett par veckor och hoppas att de kunde testa hemoglobinvärdet då. Var normalt i vecka 10, men det kan ju ändra.

I övrigt har magen börjat växa ordentligt redan (vecka 17 nu), jag hade väntat mig att den skulle komma lite senare. Har lite svårt att vänja mig vid att se den, så fort jag vant mig så har den igen blivit större. Har försökt hitta begagnade gravidkläder men inte hittat nåt... Det känns sisådär att sätta massor pengar på svindyra, nya gravidkläder, men någon vinterrock lär jag väl måsta hitta. Hittills har jag kört på byxor som stretchar och överstora tröjor/skjortor.

 

[Malibu_Stacy]

Ingen sommarvärme här i Finland... Borde dock inte klaga med tanke på hur varmt det varit på andra ställen.
Tröttheten som jag tyckte började försvinna har kommit tillbaka och verkar bara bli värre. Har läkartid om ett par veckor och hoppas att de kunde testa hemoglobinvärdet då. Var normalt i vecka 10, men det kan ju ändra.

I övrigt har magen börjat växa ordentligt redan (vecka 17 nu), jag hade väntat mig att den skulle komma lite senare. Har lite svårt att vänja mig vid att se den, så fort jag vant mig så har den igen blivit större. Har försökt hitta begagnade gravidkläder men inte hittat nåt... Det känns sisådär att sätta massor pengar på svindyra, nya gravidkläder, men någon vinterrock lär jag väl måsta hitta. Hittills har jag kört på byxor som stretchar och överstora tröjor/skjortor.

Jag har bara köpt begagnat och tycker det fanns hur mycket fint som helst, just för att man bara har det en kort tid. Köpt allt på vinted. Nu har jag visserligen inte mycket regelrätta gravidkläder utan har kört mycket på stretchiga vanliga klänningar, T-shirt i oversize modell och vida luftiga byxor från H&M och Lindex. Det jag köpt som varit specifikt för gravida har varit två par shorts/kortbyxor samt några toppar som är tillräckligt långa så de täcker magen att ha när det blir kallare.
BH har jag behövt köpa lite nytt pga gått upp några storlekar Inte behövt köpa trosor då jag har stora och höga trosor annars också.

 

[Acto]

Ingen sommarvärme här i Finland... Borde dock inte klaga med tanke på hur varmt det varit på andra ställen.
Tröttheten som jag tyckte började försvinna har kommit tillbaka och verkar bara bli värre. Har läkartid om ett par veckor och hoppas att de kunde testa hemoglobinvärdet då. Var normalt i vecka 10, men det kan ju ändra.

I övrigt har magen börjat växa ordentligt redan (vecka 17 nu), jag hade väntat mig att den skulle komma lite senare. Har lite svårt att vänja mig vid att se den, så fort jag vant mig så har den igen blivit större. Har försökt hitta begagnade gravidkläder men inte hittat nåt... Det känns sisådär att sätta massor pengar på svindyra, nya gravidkläder, men någon vinterrock lär jag väl måsta hitta. Hittills har jag kört på byxor som stretchar och överstora tröjor/skjortor.

Så segt med tröttheten! Gällande järn har jag fått äta 100 mg sen v 10. Tror mitt låga järnvärde definitivt påverkad hur fullkomligen slut jag var under första trimestern.

Jag hade turen att min syster hade lite gravidklädder (hon fick sin son för ett år sedan). Så har fått låna 3 par byxor och några klänningar. Två av byxorna är tunna och de har jag använt en hel del. Det tredje paret ser lite ut som en kostymbyxa så dom hoppas bag blir perfekt på jobbet efter semestern. Men jag kommer väl behöva hitta ett par byxor till för hösten... Annars hoppas jag slippa köpa gravidkläder. Har använt klänning främst under sommaren alt någon av gravidbyxorna eller shortsen med olika tunikor eller blusar.

Om leggings är av intresse så rekommenderade min kompis dess från Lindex MOM Utställda puntoleggings . Ska själv ta och titta på dom.

Haha känslan när man plötsligt har mage var definitivt annorlunda Kände mig så klumpig i sängen i några dagar. Men jag tryckte och tycker att det var skönare när det blev mer gravidmage än innan då jag mer såg ut att ha en uppblåst mage haha. Själv såg jag plötsligt igår att min midja nu är borta då min mage även har börjat gå ut lite på sidorna.

 

[Vovve]

Jag hoppar in här, går in i vecka 12 imorgon o har första besöket hos barnmorska då med. Första gången jag går längre än till vecka 8 o ursäkta mitt ordval men fy faan för detta konstanta illamående. Finns de något man kan göra/ta mot illamående?

 

[Acto]

Jag hoppar in här, går in i vecka 12 imorgon o har första besöket hos barnmorska då med. Första gången jag går längre än till vecka 8 o ursäkta mitt ordval men fy faan för detta konstanta illamående. Finns de något man kan göra/ta mot illamående?

Välkommen in i tråden!

Å illamåendet kan verkligen vara hemskt! Jag är så tacksam att mitt började avta omkring vecka 12 och sen försvann kort därefter. Vissa har dock tyvärr illamående långe tid. Det finns medicin att ta! Prata med din barnmorska imorgon. Både min syster (som är läkare) och min barnmorska tog upp att det finns medicin att ta mot illamående. Jag tog det inte men rekommenderar att du pratar med din barnmorska som sagt .

Illamåendet är ju så svårt. För mig hjälpte det lite att äta, men det var bara tillfälligt och det gällande att äta just den korta stund jag inte var illamående. 5 minuter sent och då var det förbi och illamåendet var tillbaka. Men ja, småätande av tex kex, skorpor, apelsin, vattenmelon hjälpte mitt illamående lite.

Illamående plus den totala tröttheten jag hade under första trimestern, främst veckorna 8-12, var verkligen hemskt!

 

[Vovve]

Välkommen in i tråden!

Å illamåendet kan verkligen vara hemskt! Jag är så tacksam att mitt började avta omkring vecka 12 och sen försvann kort därefter. Vissa har dock tyvärr illamående långe tid. Det finns medicin att ta! Prata med din barnmorska imorgon. Både min syster (som är läkare) och min barnmorska tog upp att det finns medicin att ta mot illamående. Jag tog det inte men rekommenderar att du pratar med din barnmorska som sagt .

Illamåendet är ju så svårt. För mig hjälpte det lite att äta, men det var bara tillfälligt och det gällande att äta just den korta stund jag inte var illamående. 5 minuter sent och då var det förbi och illamåendet var tillbaka. Men ja, småätande av tex kex, skorpor, apelsin, vattenmelon hjälpte mitt illamående lite.

Illamående plus den totala tröttheten jag hade under första trimestern, främst veckorna 8-12, var verkligen hemskt!

Tack Barnmorskan va superbra o gav tips på flera mediciner o gjorde de tydligt att hjälper inte nåt av de receptfria som finns så ska jag inte tveka på att höra av mej så fixar hon receptbelagt om de behövs. Ja mellan vecka 7 o 9 gick de super att småäta nån frukt eller annat för o lätta illamåendet men sen vecka 9 ungefär har de vart konstant o inget har hjälpt.

Ja tröttheten e inte att leka med o tack o lov att de varit så varmt här så jag slipper ha allt för dåligt samvete gentemot hundarna som fått en mycket lugnare period nu med mindre träning.

Ska tillbaka för ett tidigt ultraljud om ca 2,5 vecka ungefär då barnmorskan ville de med hänsyn till min bakgrund.

 

[Acto]

Tack Barnmorskan va superbra o gav tips på flera mediciner o gjorde de tydligt att hjälper inte nåt av de receptfria som finns så ska jag inte tveka på att höra av mej så fixar hon receptbelagt om de behövs. Ja mellan vecka 7 o 9 gick de super att småäta nån frukt eller annat för o lätta illamåendet men sen vecka 9 ungefär har de vart konstant o inget har hjälpt.

Ja tröttheten e inte att leka med o tack o lov att de varit så varmt här så jag slipper ha allt för dåligt samvete gentemot hundarna som fått en mycket lugnare period nu med mindre träning.

Ska tillbaka för ett tidigt ultraljud om ca 2,5 vecka ungefär då barnmorskan ville de med hänsyn till min bakgrund.

Å vad skönt att besöket hos BM kändes bra!

Är det KUB du ska göra om 2,5 vecka? Eller du kanske redan har gjort kuben? Tror jag gjorde kuben vecka 11, men tidpunkten variera ju lite.

 

[Vovve]

Å vad skönt att besöket hos BM kändes bra!

Är det KUB du ska göra om 2,5 vecka? Eller du kanske redan har gjort kuben? Tror jag gjorde kuben vecka 11, men tidpunkten variera ju lite.

Jag tror de e KUB, jag vet att hon nämnde nåt om NIPTtest iallafall. De va så mycket o ta in då de va första mötet då jag dragit ut på att boka tid för att jag varit så rädd för missfall så de blev väldigt mycket information i ett Har bett pojkvännen ta ledigt den eftermiddagen iallafall då jag e livrädd för o åka på ultraljudet ensam o går hans chef inte med på de så får jag helt enkelt kidnappa pojkvännen från jobbet först

Pojkvännen e så himla positiv o har så mycket framtidsplaner o de känns så hemskt att jag sitter här o har så mycket olika tankar o en osäkerhet i om detta e nåt vi kommer klara av osv men jag tror mycket av mina känslor o tankar grundar sej i att jag varit så inställd på att jag aldrig kommer kunna få ett biologiskt barn just pga mängden missfall tidigare o svårigheter att bli gravid.

 

[Praeterea]

Jag tror de e KUB, jag vet att hon nämnde nåt om NIPTtest iallafall. De va så mycket o ta in då de va första mötet då jag dragit ut på att boka tid för att jag varit så rädd för missfall så de blev väldigt mycket information i ett Har bett pojkvännen ta ledigt den eftermiddagen iallafall då jag e livrädd för o åka på ultraljudet ensam o går hans chef inte med på de så får jag helt enkelt kidnappa pojkvännen från jobbet först

Pojkvännen e så himla positiv o har så mycket framtidsplaner o de känns så hemskt att jag sitter här o har så mycket olika tankar o en osäkerhet i om detta e nåt vi kommer klara av osv men jag tror mycket av mina känslor o tankar grundar sej i att jag varit så inställd på att jag aldrig kommer kunna få ett biologiskt barn just pga mängden missfall tidigare o svårigheter att bli gravid.

Jag tror det är mycket lättare för den som inte är gravid att vara himla positiv. Även om man längtar efter barn, innebär graviditeten massa hormoner, omställning, känslor och förändring i kroppen som jag tänker bidrar till oro, tankar och osäkerhet. Så är det för oss också, min man har mest varit jätteglad och jag kände mest oh shit när vi konstaterade att jag är gravid. Det är först de senaste veckorna som jag tycker det rätt ok att vara gravid (idag v 21+0), men jag håller fast vid att det här är det mest ojämställda jag nånsin gjort.

Hoppas han kan följa med på ultraljudet, rätt ballt och samtidigt overkligt.

 

[Vovve]

Jag tror det är mycket lättare för den som inte är gravid att vara himla positiv. Även om man längtar efter barn, innebär graviditeten massa hormoner, omställning, känslor och förändring i kroppen som jag tänker bidrar till oro, tankar och osäkerhet. Så är det för oss också, min man har mest varit jätteglad och jag kände mest oh shit när vi konstaterade att jag är gravid. Det är först de senaste veckorna som jag tycker det rätt ok att vara gravid (idag v 21+0), men jag håller fast vid att det här är det mest ojämställda jag nånsin gjort.

Hoppas han kan följa med på ultraljudet, rätt ballt och samtidigt overkligt.

Ja men då behöver jag inte känna mej som den enda med tankar o känslor över allt, sambon har planer på allt möjligt o jag e mest känslofylld

 

[Sansko]

Jag tror det är mycket lättare för den som inte är gravid att vara himla positiv. Även om man längtar efter barn, innebär graviditeten massa hormoner, omställning, känslor och förändring i kroppen som jag tänker bidrar till oro, tankar och osäkerhet. Så är det för oss också, min man har mest varit jätteglad och jag kände mest oh shit när vi konstaterade att jag är gravid. Det är först de senaste veckorna som jag tycker det rätt ok att vara gravid (idag v 21+0), men jag håller fast vid att det här är det mest ojämställda jag nånsin gjort.

Pojkvännen e så himla positiv o har så mycket framtidsplaner o de känns så hemskt att jag sitter här o har så mycket olika tankar o en osäkerhet i om detta e nåt vi kommer klara av osv men jag tror mycket av mina känslor o tankar grundar sej i att jag varit så inställd på att jag aldrig kommer kunna få ett biologiskt barn just pga mängden missfall tidigare o svårigheter att bli gravid.

Så skönt att höra att andra också har känt liknande!
Jag har länge varit osäker om att skaffa barn, mest för att vara gravid och föda är något som jag alltid känt ett enormt obehag för. Mina känslor för graviditeten är så komplicerade - absolut är jag glad och tacksam, men jag är också orolig och osäker och känner att det händer mer i kroppen än vad jag mentalt hinner smälta. Alla andra verkar så otroligt glada och positiva när de fått veta att jag är gravid, så jag har känt mig ganska misslyckad när jag största delen av tiden har mild ångest eller bara är så trött.
Samtidigt som det händer massor har jag inte ännu heller riktigt mentalt hängt med i att jag faktiskt har något som kan bli en liten människa som växer inuti mig.

Så jag väntar med spänning på anatomi-ultran som jag har om ett par veckor - kanske det blir lite mer verkligt/konkret efter det. Förutsatt att allt ser bra ut då, det är ju också ett stressmoment.

 

[Acto]

Jag tror de e KUB, jag vet att hon nämnde nåt om NIPTtest iallafall. De va så mycket o ta in då de va första mötet då jag dragit ut på att boka tid för att jag varit så rädd för missfall så de blev väldigt mycket information i ett Har bett pojkvännen ta ledigt den eftermiddagen iallafall då jag e livrädd för o åka på ultraljudet ensam o går hans chef inte med på de så får jag helt enkelt kidnappa pojkvännen från jobbet först

Pojkvännen e så himla positiv o har så mycket framtidsplaner o de känns så hemskt att jag sitter här o har så mycket olika tankar o en osäkerhet i om detta e nåt vi kommer klara av osv men jag tror mycket av mina känslor o tankar grundar sej i att jag varit så inställd på att jag aldrig kommer kunna få ett biologiskt barn just pga mängden missfall tidigare o svårigheter att bli gravid.

Å jag förstår verkligen dina känslor . Jag har inte samma erfarenhet med fått göra upprepade ivf och embrytransfer. Hade ett missfall i höstas. Denna graviditet är med mitt sista embryo. Jag gick med mycket jobbigare känslor första tiden, framförallt efter vecka 9 då jag började blöda kraftigt. För min del kände jag mig något säkrare efter efter 12 och då kub (gjorde även nipt privat vid v 10). Men rädslan har poppat upp ibland även efter det och jag tror det nog kommer vara så för mig under graviditeten.

 

[Acto]

Å jag förstår verkligen dina känslor . Jag har inte samma erfarenhet med fått göra upprepade ivf och embrytransfer. Hade ett missfall i höstas. Denna graviditet är med mitt sista embryo. Jag gick med mycket jobbigare känslor första tiden, framförallt efter vecka 9 då jag började blöda kraftigt. För min del kände jag mig något säkrare efter efter 12 och då kub (gjorde även nipt privat vid v 10). Men rädslan har poppat upp ibland även efter det och jag tror det nog kommer vara så för mig under graviditeten.

Lite felskrivning där - ska stå "men fått göra upprepade ...". (Och inte "med").

 

[Vovve]

Så skönt att höra att andra också har känt liknande!
Jag har länge varit osäker om att skaffa barn, mest för att vara gravid och föda är något som jag alltid känt ett enormt obehag för. Mina känslor för graviditeten är så komplicerade - absolut är jag glad och tacksam, men jag är också orolig och osäker och känner att det händer mer i kroppen än vad jag mentalt hinner smälta. Alla andra verkar så otroligt glada och positiva när de fått veta att jag är gravid, så jag har känt mig ganska misslyckad när jag största delen av tiden har mild ångest eller bara är så trött.
Samtidigt som det händer massor har jag inte ännu heller riktigt mentalt hängt med i att jag faktiskt har något som kan bli en liten människa som växer inuti mig.

Så jag väntar med spänning på anatomi-ultran som jag har om ett par veckor - kanske det blir lite mer verkligt/konkret efter det. Förutsatt att allt ser bra ut då, det är ju också ett stressmoment.

Ja men så känner jag med o så hjälper de ju inte att jag tänker att jag borde va superglad som alla andra e för då känner jag mej ännu mer misslyckad o börjar undra om de här verkligen e rätt. Känslor e då verkligen inte enkelt alla gånger

 

[Vovve]

Å jag förstår verkligen dina känslor . Jag har inte samma erfarenhet med fått göra upprepade ivf och embrytransfer. Hade ett missfall i höstas. Denna graviditet är med mitt sista embryo. Jag gick med mycket jobbigare känslor första tiden, framförallt efter vecka 9 då jag började blöda kraftigt. För min del kände jag mig något säkrare efter efter 12 och då kub (gjorde även nipt privat vid v 10). Men rädslan har poppat upp ibland även efter det och jag tror det nog kommer vara så för mig under graviditeten.

De e så klant att höra att man inte e ensam om känslorna för man ser ju o hör från vänner o då e de guld o gröna skogar o så tänker man att man själv e dålig som inte e så överlycklig jämt