Vinterföräldrar 17/18 del 7

Lillan bröt ihop totalt idag när jag lämnade med mormor i ca 10 min för att jag skulle hämta tvätten... hon är och har alltid varit väldigt mammig. Annars är ju mormor den hon träffar mest.

Känns väldigt jobbigt att jag ska lämna henne imorgon flera timmar med mormor, och jag kommer dessutom inte hem förrän söndag igen. Men försöker se det positiva i det

Åh, hoppas verkligen att det går bra! :heart
 
För övrigt är det helt fantastiskt vad fort saker händer nu, och baksidan av att jobba - så mycket han lär sig i veckorna som jag upptäcker först på helgen :o

Nu kan han svara "där!" och peka när man frågar om en hel massa saker, hundar, kossan, bollen, fåglarna (utomhus), mm. Imorse överraskade han genom att äta nästan halva sin portion gröt själv med sked, mycket koncentrerat!

I veckan var jag på en konferens där en föreläsare pratade om vikten av att låta barn testa och lära sig vad kroppen klarar av, och inte "linda in dom i bubbelplast", och fånigt nog känner jag mig plötsligt lite tryggare i att låta honom härja och klättra. Den värsta nonchalansen har lagt sig och nu är han ganska försiktig när han tar sig ner från saker. (Ändrar mig säkert igen första gången han slår sig ordentligt :angel: )

Själv har jag undrat några gånger om jag är för oförsiktig, senast imorse när jag lät honom gå upp och ner för trappan utomhus medan jag satt i solen och drack mitt kaffe. Men John är en sån otroligt försiktig bebis och gör aldrig något utan att ha koll (har aldrig ramlat och slagit sig) så jag känner mig liksom trygg i att han har hyfsat koll. Självklart har jag (/vi) koll och finns i närheten redo att ingripa om något skulle hända, men jag släpper nog rätt mycket mer än många andra.
 
Själv har jag undrat några gånger om jag är för oförsiktig, senast imorse när jag lät honom gå upp och ner för trappan utomhus medan jag satt i solen och drack mitt kaffe. Men John är en sån otroligt försiktig bebis och gör aldrig något utan att ha koll (har aldrig ramlat och slagit sig) så jag känner mig liksom trygg i att han har hyfsat koll. Självklart har jag (/vi) koll och finns i närheten redo att ingripa om något skulle hända, men jag släpper nog rätt mycket mer än många andra.
Sen jag skrev det där igår har barnet BLAND ANNAT trillat baklänges från en stol ner i golvet, trillat med huvudet före i golvet och fått en blåtira i tinningen och trillat in i gunghästen och precis undvikit att få handtaget i ögat... Medan jag skriver det här springer han in i dörrkarmen med huvudet före och FORTSÄTTER sen dunka in huvudet.  Jag tar tillbaka allt jag skrev, han är likadan om inte värre än tidigare.

Men att inte låta honom testa är inget alternativ, då skulle det antingen vara konstant gråt här hemma, eller konstant filmtittning, det är enda gången han är still om vi inte spänner fast honom i barnstolen eller om han sover...
 
Sen jag skrev det där igår har barnet BLAND ANNAT trillat baklänges från en stol ner i golvet, trillat med huvudet före i golvet och fått en blåtira i tinningen och trillat in i gunghästen och precis undvikit att få handtaget i ögat... Medan jag skriver det här springer han in i dörrkarmen med huvudet före och FORTSÄTTER sen dunka in huvudet.  Jag tar tillbaka allt jag skrev, han är likadan om inte värre än tidigare.

Men att inte låta honom testa är inget alternativ, då skulle det antingen vara konstant gråt här hemma, eller konstant filmtittning, det är enda gången han är still om vi inte spänner fast honom i barnstolen eller om han sover...
Är det mitt barn du har? :D Här är det en fin balansgång mellan att låta honom tänja på sina gränser och att undvika att han slår sig helt fördärvad. Har har ibland lyckats ta sig upp i sofforna nu det senaste, därifrån vill han ju gärna ta sig vidare till fönsterbrädan... :nailbiting:
 
Är det mitt barn du har? :D Här är det en fin balansgång mellan att låta honom tänja på sina gränser och att undvika att han slår sig helt fördärvad. Har har ibland lyckats ta sig upp i sofforna nu det senaste, därifrån vill han ju gärna ta sig vidare till fönsterbrädan... :nailbiting:
Kotten brukar vara nöjd när han väl är uppe i fåtöljen eller soffan, hittills får jag väl säga. Men lite skönt att det finns flera vilda ungar :D imorse trillade han ner från vår säng, där han alltid annars är så himla försiktig. Tack och lov har vi inga ben på sängen, så fallet blev ju inte så högt.
 
Sen jag skrev det där igår har barnet BLAND ANNAT trillat baklänges från en stol ner i golvet, trillat med huvudet före i golvet och fått en blåtira i tinningen och trillat in i gunghästen och precis undvikit att få handtaget i ögat... Medan jag skriver det här springer han in i dörrkarmen med huvudet före och FORTSÄTTER sen dunka in huvudet.  Jag tar tillbaka allt jag skrev, han är likadan om inte värre än tidigare.

Men att inte låta honom testa är inget alternativ, då skulle det antingen vara konstant gråt här hemma, eller konstant filmtittning, det är enda gången han är still om vi inte spänner fast honom i barnstolen eller om han sover...

Herregud! :nailbiting: Skulle vara väldigt påfrestande för mitt mammahjärta att ha en vild bebis känner jag, ni är tuffa som orkar med! :up:

Jag överväger om jag ska ta en konfrontation med farmor eller inte. Hon har John 09-15 tre dagar i veckan när vi jobbar. Han älskar henne och hon är jätteduktig med honom, men vi har lite olika regler för honom (precis som jag och hans pappa har). Jag är mest liberal. Detta leder till att han ganska ofta får ha något för mig som han inte får ha för henne eller göra något med mig som han inte får göra med henne. Till exempel så fick han imorse plocka ur en låda, däri ligger "kniven" till mixern. Den är ganska slö vid det här laget, ingen fara att han skär sig (jag är ju dessutom bredvid och har koll på vad han gör). När farmor sen kom och såg att han hade fått ha den säger hon, till John; "men John! Den här kan du ju inte leka med, det kan vara farligt!". I helgen var vi på 4 H gård och John ville ner för att klappa getterna. Jag lät honom gå ner i bara strumporna (han går ju inte än så han har inte börjat med skor) i gräset. Det var torrt och soligt. Därefter satt han en stund i farmors knä och när han ville gå ner i gräset igen så säger hon "nej John, du kan inte gå ner i gräset, du har bara strumpor på dig" trots att hon såg att han fick för mig. Det blir liksom kritik mot mig fast genom barnet. Väldigt oskönt. Samtidigt är farmor så speciell som person, jag tror inte att hon egentligen menar något illa med det, det är nog bara att det i hennes värld är olämpligt och hon vill inte att han gör så, mer än att hon försöker korrigera mig. Tror och hoppas jag i alla fall. Men när jag är det minsta ur balans retar det här mig till vansinne. Idag hade jag kunnat sitta hemma och jobba men valde att åka till kontoret för att jag blev så frustrerad. Vad tycker ni, ska jag säga något eller låta det vara?
 
Herregud! :nailbiting: Skulle vara väldigt påfrestande för mitt mammahjärta att ha en vild bebis känner jag, ni är tuffa som orkar med! :up:

Jag överväger om jag ska ta en konfrontation med farmor eller inte. Hon har John 09-15 tre dagar i veckan när vi jobbar. Han älskar henne och hon är jätteduktig med honom, men vi har lite olika regler för honom (precis som jag och hans pappa har). Jag är mest liberal. Detta leder till att han ganska ofta får ha något för mig som han inte får ha för henne eller göra något med mig som han inte får göra med henne. Till exempel så fick han imorse plocka ur en låda, däri ligger "kniven" till mixern. Den är ganska slö vid det här laget, ingen fara att han skär sig (jag är ju dessutom bredvid och har koll på vad han gör). När farmor sen kom och såg att han hade fått ha den säger hon, till John; "men John! Den här kan du ju inte leka med, det kan vara farligt!". I helgen var vi på 4 H gård och John ville ner för att klappa getterna. Jag lät honom gå ner i bara strumporna (han går ju inte än så han har inte börjat med skor) i gräset. Det var torrt och soligt. Därefter satt han en stund i farmors knä och när han ville gå ner i gräset igen så säger hon "nej John, du kan inte gå ner i gräset, du har bara strumpor på dig" trots att hon såg att han fick för mig. Det blir liksom kritik mot mig fast genom barnet. Väldigt oskönt. Samtidigt är farmor så speciell som person, jag tror inte att hon egentligen menar något illa med det, det är nog bara att det i hennes värld är olämpligt och hon vill inte att han gör så, mer än att hon försöker korrigera mig. Tror och hoppas jag i alla fall. Men när jag är det minsta ur balans retar det här mig till vansinne. Idag hade jag kunnat sitta hemma och jobba men valde att åka till kontoret för att jag blev så frustrerad. Vad tycker ni, ska jag säga något eller låta det vara?
Jag tänker att farmor får ha sina regler när hon har John, men kanske kunde släppa lite när det inte är hon som har ansvaret,så att säga. Dvs i knivfallet hade jag nog på något sätt sagt till att hon inte behövde ha koll iom att du var där. Men det där med strumporna är kanske gränsfall kom att han var hos henne även om ni var där allihop. Jag vet precis hur min mammas kommentarer kan sticka men tänker att man måste, för sitt eget bästa, lära sig att släppa den typen av kommentarer och inte välja att se det som kritik. För du kan väl - egentligen - inte (iaf inte vad jag kan utläsa ) veta att farmor sett att du medvetet lät honom gå med strumporna och därför avsåg det som kritik mot dig när hon sa så? I hennes värld kan det ju vara fullständig orimligt att gå i strumplästen så slank det ut..

Menar egentligen inte att försvara farmor heller, men kom att ni har en situation där hon är så oerhört närvarande är det kanske inte konstigt att hon tar en ganska framträdande roll. Det blir en fin balans mellan att markera och att jobba med sitt eget synsätt...
 
I förmiddags var jag ledig med kotten när sambon var på vårdcentralen. Passade på att gå en promenad, till vilken jag laddat barnvagnen med mellis och bärsele ifall han inte skulle vara på humör...
Barnet sov efter 5 minuter :rofl: :love: Sov sen genom en skumpig skogsslinga och så att jag hann hem och strosa i trädgården i vårsolen, underbart rofyllt! Hoppas verkligen detta håller i sig!
 
Jag tänker att farmor får ha sina regler när hon har John, men kanske kunde släppa lite när det inte är hon som har ansvaret,så att säga. Dvs i knivfallet hade jag nog på något sätt sagt till att hon inte behövde ha koll iom att du var där. Men det där med strumporna är kanske gränsfall kom att han var hos henne även om ni var där allihop. Jag vet precis hur min mammas kommentarer kan sticka men tänker att man måste, för sitt eget bästa, lära sig att släppa den typen av kommentarer och inte välja att se det som kritik. För du kan väl - egentligen - inte (iaf inte vad jag kan utläsa ) veta att farmor sett att du medvetet lät honom gå med strumporna och därför avsåg det som kritik mot dig när hon sa så? I hennes värld kan det ju vara fullständig orimligt att gå i strumplästen så slank det ut..

Menar egentligen inte att försvara farmor heller, men kom att ni har en situation där hon är så oerhört närvarande är det kanske inte konstigt att hon tar en ganska framträdande roll. Det blir en fin balans mellan att markera och att jobba med sitt eget synsätt...

Tack för ditt svar! När jag kom hem igår eftermiddag var det värre än någonsin och jag blev så ledsen att jag till slut bara la mig på mannens mage och hulkgrät (ja, det kan hända att gravidhormonerna spelar in lite också.. :angel:). Kände då att jag behövde ta upp det, så jag gjorde det imorse. Väldigt försiktigt och jag sa att jag vet att hon inte menar något illa (för innerst inne vet jag det), men att jag blir ledsen och att det blir väldigt konstigt för det blir liksom inget forum där jag kan bemöta kritiken utan det blir som "dom två emot mig", alternativt att hon liksom "pratar illa" om mig till sonen. Hon förstod verkligen vad jag menade och vet med sig att hon gör så ofta och höll med om att det blir konstigt och fel både gentemot mig och mot barnet. Så det blev ett bra samtal! Sen kände jag ändå lite irritation på lunchen när hon prompt skulle mata fast jag ville göra det när jag jobbar en hel dag, men då kände jag att det var dags att bita ihop. :p

(och jo, jag vet att hon vet att jag lät honom gå i strumporna, för det var bara vi tre där, jag och farmor satt en meter ifrån varandra och jag satte ner honom på gräset och sen gick han till henne :))
 
I förmiddags var jag ledig med kotten när sambon var på vårdcentralen. Passade på att gå en promenad, till vilken jag laddat barnvagnen med mellis och bärsele ifall han inte skulle vara på humör...
Barnet sov efter 5 minuter :rofl::love: Sov sen genom en skumpig skogsslinga och så att jag hann hem och strosa i trädgården i vårsolen, underbart rofyllt! Hoppas verkligen detta håller i sig!

Härligt! :love:
 
Är det mitt barn du har? :D Här är det en fin balansgång mellan att låta honom tänja på sina gränser och att undvika att han slår sig helt fördärvad. Har har ibland lyckats ta sig upp i sofforna nu det senaste, därifrån vill han ju gärna ta sig vidare till fönsterbrädan... :nailbiting:

Här har vi ett barn på fönsterbrädorna också!

@Sofie_B Låter som ni hade ett konstruktivt samtal, vad skönt! Hoppas farmors förståelse håller i sig.
 
Idag har vi åkt tåg tre gånger till lilla F:s stora förtjusning! Inte till min, då ena gången var för jag glömt hemnycklarna på bilverkstaden. :meh:

Jag är mammaledig tisdagar och torsdagar vilket är så skönt, blir en väldigt trevlig balans mellan att umgås med lilla F och jobba. Hade ett trevligt lönesamtal förra veckan också. :up:
 
Tack för ditt svar! När jag kom hem igår eftermiddag var det värre än någonsin och jag blev så ledsen att jag till slut bara la mig på mannens mage och hulkgrät (ja, det kan hända att gravidhormonerna spelar in lite också.. :angel:). Kände då att jag behövde ta upp det, så jag gjorde det imorse. Väldigt försiktigt och jag sa att jag vet att hon inte menar något illa (för innerst inne vet jag det), men att jag blir ledsen och att det blir väldigt konstigt för det blir liksom inget forum där jag kan bemöta kritiken utan det blir som "dom två emot mig", alternativt att hon liksom "pratar illa" om mig till sonen. Hon förstod verkligen vad jag menade och vet med sig att hon gör så ofta och höll med om att det blir konstigt och fel både gentemot mig och mot barnet. Så det blev ett bra samtal! Sen kände jag ändå lite irritation på lunchen när hon prompt skulle mata fast jag ville göra det när jag jobbar en hel dag, men då kände jag att det var dags att bita ihop. :p

(och jo, jag vet att hon vet att jag lät honom gå i strumporna, för det var bara vi tre där, jag och farmor satt en meter ifrån varandra och jag satte ner honom på gräset och sen gick han till henne :))
Vad skönt att samtalet gick bra! Hoppas det håller i sig också, (även om en kanske får räkna med en övergångsperiod).
 
Här är snart nionde språnget över. Kotten är mer barn än bebis numera, äter ofta själv med bestick, kommunicerar med tonfall, gester och "ord" /ljud, busar och skojar! Har också ett helt annat tålamod, igår hängde han med på promenad i selen på ryggen och var nöjd och nyfiken hela tiden, har typ aldrig hänt innan :p
 
Precis inköpt ett Onbuhimo bärdon och längtar till den kommer. Annars går det ganska smidigt här hemma just nu, lilla F sover en gång per dag och nattningarna har blivit mycket kortare och lättare därav.
 
Precis inköpt ett Onbuhimo bärdon och längtar till den kommer. Annars går det ganska smidigt här hemma just nu, lilla F sover en gång per dag och nattningarna har blivit mycket kortare och lättare därav.
Åh, jag är lite sugen på en onbuhimo! Eller en toddlersele som är bättre till rygg än ergon... Du får recensera sen!
 
Här är vi förresten förkylda... Vi klarade både januari och den beryktade vabruari men mars har verkligen varit en förkylningsmånad. Stackars kotten vaknar till varje gång han hostar och gråter en stund innan han kommer till ro igen... Kör med rå lök men upplever inte att det funkar lika bra som vanligt... Någon som sitter inne på några andra förkylningsknep?
 
34F6F5DC-1573-4853-9F6D-BCEEED34FD84.jpeg


Lilltjejen har börjat försöka sig på grannens trehjuling. På förskolan skrattar dom mest åt henne som hon far runt. Enligt vad dom säger så har dom aldrig fått jaga någon så mycket tidigare. Hon är överallt, klättrar på allt, undersöker allt som går, kan öppna toalettdörren där handfat i hennes storlek finns... hon älskar vatten.
 
Usch, liten har aldrig varit såhär sjuk tror jag... Idag somnade han i mitt knä vid köksbordet innan han hann äta kvällsmat, bara bära upp i sängen och ta på pyjamas.. . Det har aldrig hänt innan att han somnat så rakt upp och ner. :eek: Och nätterna blir ju kassa när han hostar och snorar, inte konstigt han är trött...
 
Usch, liten har aldrig varit såhär sjuk tror jag... Idag somnade han i mitt knä vid köksbordet innan han hann äta kvällsmat, bara bära upp i sängen och ta på pyjamas.. . Det har aldrig hänt innan att han somnat så rakt upp och ner. :eek: Och nätterna blir ju kassa när han hostar och snorar, inte konstigt han är trött...

Stackars, hoppas att han har kryat på sig nu! :heart
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Någon mer som väntar knodd i vinter? Mig: 34 år och väntar mitt första barn, BF 7/12, så är nu i vecka 17+4. Hoppas att det trillar...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
47 399
Senast: Blyger
·
Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 170
Senast: gulakatten
·
Svar
736
· Visningar
38 538
Senast: Dimmoln
·
Hemmet Har en cylinda diskmaskin från -17, insatt -18. Maskinen har låtit konstigt ett par dagar, men idag stannade den helt, vilket gjorde att...
Svar
0
· Visningar
351
Senast: Fibusen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp