Lanzelotten fick fångkänning i somras, så han har bantats och vilat, vilket gjorde att han tappade alla muskler. Har kämpat på med longering och tömkörning, cavaletti och uteritter och massage. Nu är han igång ordentligt och är finare än någonsin. Skritt och trav är bärig och fin och vi fortsätter att kämpa med galoppen samt sidvärtsrörelser, de blir bättre och bättre.
Vi har även börjat hoppa igen. Jag har ångest och Lotten har kul. På lördag ska vi vara med på en P&J. Bara 50 och 60 cm. Jag har ångest, men det kommer att gå jättebra för Lotten är fantastisk och hoppar allt man styr på. Jag har ångest och behöver ta djupa andetag då och då, speciellt när jag kommer ihåg att vi ska på P&J på lördag och att jag är hopprädd.
Jag vill gärna tävla, jag tycker att det är roligt att tävla men det är jobbigt med denna ångest.....


... Den kanske minskar ju fler tävlingar vi åker på. Det var ju 10 år sen sist. Jag är inte det minsta rädd för att göra bort mig, shit happens liksom, det är att JAG ska rida in på en BANA och GÖRA något på ett SPECIFIKT sätt. Prestationsångest? Eller jag vet inte. Mamma ska filma eländet.
Såg att det ska vara en P&R om ca fyra veckor. Tills dess bör jag ha förtänkt den kommande helgens fasor.