3-åring som vägrar kläder

[Thera]

Ja men hur gör man konkret? ingen har kunnat förklara det för mig. Ska jag hålla fast barnet och med våld tvinga på han en tröja? Brotta ner honom på golvet och dra på han byxorna? Det kommer jag aldrig göra. Om vi är inne hela vintern så får det vara så. För hag tycker alternativet är så mycket värre.

Ja, vi prioriterar ju olika. I min värld hade jag föredragit en arg unge en stund framför att stanna inne en hel vinter, även om det nu hade inneburit att jag fick kränga på hen en jacka under protest.

 

[Thera]

Och tillägg - om man tar man tag i det direkt och säger att ’nej, jacka är inte förhandlingsbart’ blir det väldigt sällan nån större grej. Det är ju sällan ungar blir hysteriska om sina kläder över en natt liksom.

 

[Ninnurur]

Vi har testat, tro mig, men det funkar inte. Då vill han gå in och stanna inne sen.

I höstas skulle vi gå en mysig tur i skogen hela familjen och han vägrade klä på sig såklart. Gick ut i endast tunn tröja och byxor. Tog med jacka, vantar och mössa. Tog väl en tio minuter innan han började frysa så han skakade. Erbjöd kläder men icke. "Iiiinte jacka!!" Fick vända och åka hem.

Åkte ni hem?! jag hade låtit barnet frysa tills hen bett om kläder. Och gnäll för något sånt tolereras inte när det finns en enkel lösning, då svarar jag att jag inte förstår vad barnet säger när hen gnäller, att man måste prata vanligt.
Jag är ensamstående på heltid, hade jag curlat mitt barn så hade vi svultit ihjäl för vi hade inte kunnat handla eller vad som helst. Det är skillnad på att uppfostra och klema bort barn. Min sambo var curlad av sin mamma, han var hemsk att bo med.

 

[Eli]

Jag hade ett barn på dagis med samma problematik. Hemma vill säga. Han hade väldigt curlande föräldrar så lät pojken gapa och gasta tills han fick som han ville. På dagis dök diskussionen om hurvida man har vantar på sig eller inte i minusgrader upp en gång. Sen aldrig mer.

Jag tror precis som någon mer skrivit; ta fighten. Man får faktiskt tvinga på barn kläder, lägga undan kläder som är ”favoriter” och bestämma som en strikt förälder om det är vad som behövs. Blir säkert några dagar med mer eller mindre krig hemma, men det får väl vara så då. Giganternas kamp.

Fast hur tvingar man på barn kläder? Om jag skulle hålla fast och dra på dem med våld tar han ju bara av sig sen? Tycker dessutom inte att det är schysst.
Mitt barn gapar och gastar inte men säger han nej så menar han nej och jag respekterar det men försöker med schyssta medel att få honom att ändra sig.

Vissa saker är inte förhandlingsbara. Borsta tänderna måste han. Vi håller fast honom om han vägrar. Lika med dusch, men inte varje gång. Tycker inte att man utövar makt över barn bara för sakens skull.

 

[Ninnurur]

Fast hur tvingar man på barn kläder? Om jag skulle hålla fast och dra på dem med våld tar han ju bara av sig sen? Tycker dessutom inte att det är schysst.
Mitt barn gapar och gastar inte men säger han nej så menar han nej och jag respekterar det men försöker med schyssta medel att få honom att ändra sig.

Vissa saker är inte förhandlingsbara. Borsta tänderna måste han. Vi håller fast honom om han vägrar. Lika med dusch, men inte varje gång. Tycker inte att man utövar makt över barn bara för sakens skull.

Säg att det är det du väljer eller inget alls. Att stanna inne är inget val.

 

[Eli]

Jag har nog delvis en annan syn på detta än de flesta andra ovan.
Självklart måste barnet ha kläder på sig för att inte frysa. Men vägen dit kan se annorlunda ut.

Jag har ett barn som har extremt smal klädsmak. Hen använder i princip bara gråmelerade t-shirt, mjukisbyxor och (vetefankenvadplaggenheter) sweatshirtjackor/munkjackor utan luva. Och det finns i princip bara en sorts strumpor som duger. (katastrofen är stor när just den strumpsorten slutar säljas... )
Jag stred länge med det här barnet men det finns ändå gränser för hur mycket våld som är rimligt att använda för att få på barnet kläder.
Hen var inte lika tydlig som ert barn när hen var mindre, men visst har vi gått igenom våra strider. Och jag har INTE låtit bli att vara tydlig...
Ju äldre hen har blivit, desto tydligare har hens egenheter framträtt. Idag är vi ganska säkra på att hen har asperger, även om hen inte är utredd. Hen har många av de karakteristiska dragen... (det är inte bara vi föräldrar som är inne på den linjen, utan även skolpersonal inkl erfaren speciallärare) Att läsa om den diagnosen gav mig svar på väldigt många frågor om varför hen gör si eller så, utan att jag ens visste att frågorna fanns... (vi blev beordrade av skolpsykologen att läsa själva och fick veta att vi "sannolikt skulle hitta något vi kände igen")

Jag tänker så här ungefär:
Köp så ni har flera likadana av de tröjor och tights han gillar just nu. Köp dem även i nästa storlek också, säg att det är precis likadana, fast en storlek större så han kan ha dem även nästa vinter. Eller nån annan bra anpassad nödlögn... Låt honom gå runt i sina svarta långärmade tröjor och långa byxor hela sommaren, om han tycker det är skönt. Gör inte så stor affär av det. Går knäna sönder på några av tightsen, klipp av dem till halvlånga shorts, tala om att de finns som alternativ och se till att det finns kortärmade alternativ också.

Sen kan jag säga att det är en fördel när de blir äldre och lättare att resonera med.
Till hösten när det blir svalare ute, tala om att när det är vinter har man ordentligt med kläder på sig. Låt honom följa med till affären och prova och välja de som känns skönast.
Och jag tänker att om klädsmaken fortfarande är lika smal och enformig, försök hitta ett lite tjockare tyg att sy likadana tights av. Förklara och visa varför och be honom testa och se om det kan funka.
Hos oss var det omöjligt med jeans. Inget annat än mjukisar funkar... (och bara vissa mjukisar)

jag blir lite ledsen när jag läser:

för jag ser det faktiskt som ett sätt att kränka barnet. Och då ska man veta att jag verkligen INTE är den som ropar "KRÄNKT!!" för minsta lilla!. Men om det är ett barn av liknande sort som mitt ovan nämnda barn, så kommer detta ställa till med en massa onödig oreda i huvudet på barnet ifråga
Tydlighet är bra, fasta gränser är bra. Men att tvinga barnet att klä på sig kläder som han absolut INTE vill ha, det är inte bra.

Tack för ditt svar! Jag tror också att det kommer bli lättare när han blir äldre och man kan resonera mer med honom. Just nu är jag bara så frustrerad över att den här situationen pågått så länge och det inte blivit bättre, förutom att han faktiskt tog på sig de nya jeggingsen jag köpte i dag!

Tänker precis som du att det endast blir rörigt för honom att tvingas ha kläder han inte vill ha. Han är ett högkänsligt barn som vill ha kontroll och han har fastnat i kontrollen över kläderna. Jag får försöka sansa mig och lita på att det blir bättre.

 

[Eli]

Ts skrev ju att hon inte använder våld mot sitt barn. Våld avser ju att tillfoga någon annan ett fysiskt trauma och det hoppas jag inte blir aktuellt oavsett?

Jag anser att det är att tvinga med våld om man måste vara två personer för att hålla fast en unge som skriker sig blå och sedan hyperventilerar och är uppenbart sårad och kränkt över det man gjort. Tvingade på honom ett par byxor han inte ville ha i somras. Det blev ungefär en timmes fight innan jag fattade vad jag höll på med och bad om ursäkt. Kommer aldrig göra det igen.

 

[Hyacinth]

Ja men hur gör man konkret? ingen har kunnat förklara det för mig. Ska jag hålla fast barnet och med våld tvinga på han en tröja? Brotta ner honom på golvet och dra på han byxorna? Det kommer jag aldrig göra. Om vi är inne hela vintern så får det vara så. För hag tycker alternativet är så mycket värre.

Jag håller med dig. Och det finns barn och barn. En del barn kan man kohandla med i 2 minuter så tar de på sig jackan.
Min bästa vän skulle fortfarande som vuxen helst ha samma kläder varje dag. Hen var inte ett barn man kunde förhandla med. Om något. Det gick, eller så gick det inte. Som vuxen finns en annan vilja att utmana sig själv.
Mitt äldsta barn ger sig aldrig. Där kan en konflikt bli ett tredje världskrig om en brun prick på ett äpple. Hen tvingar man inte till nåt om man vill ha någon form av förtroende kvar som förälder.

 

[Eli]

Min mamma satt på mig, liggandes på golvet, och sprutade in äcklig penicillin när jag hade öroninflammation då förstod jag inget, idag förstår jag. När det rinner blod ur öronen och båda trumhinnorna spruckit så fick mamma kavla upp ärmarna. När mutorna tagit slut. När tålamodet tagit slut. När orken tar slut. När curlande tar slut. Då gör man det som krävs.

Det är en helt annan fråga. Medicin behövs. Däremot funkar detta inte heller på min son. Provade senast för 3 veckor sedan. I 4 dagar. Han svalde inte hur jag än försökte spruta in penicillinet. Tog kontakt med läkare och fick annat penicillin utskrivet som sonen svalde helt utan knussel. Löst.

 

[Thera]

Jag anser att det är att tvinga med våld om man måste vara två personer för att hålla fast en unge som skriker sig blå och sedan hyperventilerar och är uppenbart sårad och kränkt över det man gjort. Tvingade på honom ett par byxor han inte ville ha i somras. Det blev ungefär en timmes fight innan jag fattade vad jag höll på med och bad om ursäkt. Kommer aldrig göra det igen.

Fast det är det jag menar, man måste stoppa det innan det går så långt, för det du beskriver är något helt annat än en tjurig unge.

Men såna starka protester kommer ju sällan över en natt, oftast har det ju blivit så genom att man öppnat upp att det är helt och hållet valbart vad man ska ha på sig.

Mina ungar får gärna välja kläder inom rimliga gränser, men det är inte valbart att ex gå ut i foppatofflor på vintern. Ett nej och en kort förklaring om varför, sen blir det inget mer. Skulle jag däremot ha tillåtit det ett tag och sen helt plötsligt sagt nej - tro fasen det hade blivit väsen.

 

[Eli]

Skulle det funka om ni gör en deal med förskolan så att ni gemensamt byter kläder där? Det låter som att det låst sig för er när ni är själva hemma. Ibland kan det hjälpa att man blandar upp miljöer och personer. Be släktingar att hjälpa er hemma och se själva till att fixa med kläder när ni är borta.

Ja det skulle kunna funka faktiskt. Bra tips! Vi gjorde faktiskt så med kalsonger. När han slutade med blöja vägrade han kalsonger. Lät honom hållas tills personalen på förskolan sa att de ville att han skulle ha det på sig så vi tog dit ett gäng som de fick ta på där. Tog några veckor men sedan accepterade han att även vi tog på. Ibland vägrar han fortfarande dock.

Att någon annan än vi byter på honom hemma funkar nog tyvärr inte.

 

[Eli]

Ja, vi prioriterar ju olika. I min värld hade jag föredragit en arg unge en stund framför att stanna inne en hel vinter, även om det nu hade inneburit att jag fick kränga på hen en jacka under protest.

Fast det handlar liksom inte om en stund. Han släpper det inte. Och vad gör jag när han tar av sig jackan efter jag tvingat på den?

 

[Eli]

Någonstans har du kanske själv svaret. Om pojken nu låter andra människor byta kläder, bestämma om de olika valen osv så är det mellan er problemet är. Dvs principen eller ”fix-idé” som han först tycktes ha kanske inte är så stark trots alls?

Hade det krävt att jag ska tvinga på barnet kläder för att vistas ute en hel dag så hade jag tagit den fajten. Sen vilken metod man väljer är väl upp till var och en förälder att välja. Men aldrig att en treåring ska bestämma hurvida hela, halva eller en del av familjen ska tvingas gå in under kyliga dagar.

Så ser inte jag det. Barn bråkar med dem de är tryggast med. Att min son inte bråkar om kläder med förskolepersonalen tror jag enbart är för att han inte vågar. Det har hänt att han brutit ihop när han kommit hem för att de bytt till något klädesplagg han inte vill ha, men inte vågat säga något där och då. Han har alltså inte släppt det fastän det gått flera timmar sedan klädbytet.

 

[TinyWiny]

Det är spännande att läsa "det är bara" svaren och de som faktiskt vet hur ett sådant barn som Ts har kan vara. Jag inser i efterhand att jag hade tur, mina barn var inte förhandlingsbara vad gällde kläder men hade tillräckligt stora preferenser för att de inte skulle bli katastrof men det krävde endel och det som var fel var fel rakt igenom och gick inte att ändra. Att andra ansåg att "det är bara" och kunde klä barnen i annat som barnen mådde dåligt av länge efter hjälpte inte mig då och det hjälper inte Ts nu.

@Eli att jeggingsen gick att bära är ju jättebra! Ett stort framsteg! Jubla åt det, gläds åt det ❤

 

[Eli]

Gör du likadant i andra situationer?
Barnet vill inte ha sin vaccinationsspruta = slipper vaccineras
Barnet vill inte tvätta sig = slipper tvätta sig
Barnet vill inte åka bil fastspänd i bilstol = slipper vara fastspänd
Barnet vill inte hålla handen när ni är ute bland folk i närheten av trafik = slipper hålla handen
Etc etc.

Ser inte att någon pratat om att tvinga eller ta till mer eller mindre våld och personligen har jag resonerat och förklarat, men inte vikit mig en tum från att utekläder ska vara på om vi ska vara utomhus, är man smutsig så blir det dusch/bad, behöver läkaren titta i örat så blir örat tittat i osv.

Små barn har noll konsekvenstänk och det är -enligt mig- därför inte rimligt att de ska bestämma över allt de behöver göra i livet, vid den åldern.

Sen, nyfiket undrat.. Ts har tydligt skrivit sonen, så varför hen'ar du pojken?

Nej självklart gör jag inte det. Mitt barn får verkligen inte bestämma över allt. Vi bestämmer när det ska tvättas händer, gås till doktorn, borstas tänder osv men även om han kan bli arg då så är det på en helt annan nivå när det gäller kläder. Där går inte ilskan över på en kvart.

 

[Eli]

Det är spännande att läsa "det är bara" svaren och de som faktiskt vet hur ett sådant barn som Ts har kan vara. Jag inser i efterhand att jag hade tur, mina barn var inte förhandlingsbara vad gällde kläder men hade tillräckligt stora preferenser för att de inte skulle bli katastrof men det krävde endel och det som var fel var fel rakt igenom och gick inte att ändra. Att andra ansåg att "det är bara" och kunde klä barnen i annat som barnen mådde dåligt av länge efter hjälpte inte mig då och det hjälper inte Ts nu.

@Eli att jeggingsen gick att bära är ju jättebra! Ett stort framsteg! Jubla åt det, gläds åt det ❤

Tack. Jag glädjs något oerhört!

 

[Thera]

I höstas skulle vi gå en mysig tur i skogen hela familjen och han vägrade klä på sig såklart. Gick ut i endast tunn tröja och byxor. Tog med jacka, vantar och mössa. Tog väl en tio minuter innan han började frysa så han skakade. Erbjöd kläder men icke. "Iiiinte jacka!!" Fick vända och åka hem.

Där och då hade jag faktiskt sagt att ’nej, nu har vi förberett och packat för en mysig dag tillsammans, du har ett val, antingen klär du på dig eller får du frysa.’ Om det nu inte var smällkall vinter och såklart inte under en längre tid.

Han är såpass stor att han förstår kopplingen mellan sina val och de konsekvenser som blir. Kallt väder -> jag fryser om jag inte klär på mig.

 

[ameo]

Men såna starka protester kommer ju sällan över en natt, oftast har det ju blivit så genom att man öppnat upp att det är helt och hållet valbart vad man ska ha på sig.

Det är lätt att vara förälder på avstånd när man själv har barn som fungerar som man vill att de ska funka. Och att man därför "vet" att alla som har barn som beter sig "oönskat" har lärt sig att bete sig som de vill för att de fått igenom sin vilja nån gång.

Det går inte att passa in alla barn i den mallen. Det vet alla vi som har barn som hamnat utanför mallen, på ett eller annat sätt.
(Det enda jag önskar idag är att jag hade förstått mitt barns tecken mycket tidigare, för det hade underlättat för oss. Men egentligen var hens tecken så otydliga från början att man lätt kunde tolka det som vilken tjurig unge som helst - vilket vi gjorde...)

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tycker också att tvång och "våld" (kalla-det-vad-du-vill) är en jättedålig idé. Kan själv sätta mig in i situationen, då jag själv var liknande som barn. Antalet gånger mina föräldrar försökte tvinga på mig mössor, vantar och jackor under min barndom, men istället fick de slängda i ansiktet/huvudet, är oräkneligt. Och hur många förskolelärare jag skällt ut av densamma anledning. Jag är uppenbarligen tämligen varmblodig. Hade jag en tjock vinterjacka med en 1-2 långärmiga tröjor under, byxor med ev. överdragsbyxor över, samt mössa och välisolerade tumvantar mitt på dagen när det var typ -5.C och soligt, kokade jag. Jag blir/blev seriöst så varm att jag nästan blir/blev illamående! Det tog dock ett antal år, typ tills folk insåg att de inte kunde tvinga mig längre, att inse fakta. Fram tills dess var det ett ständigt krig, "för bara 1 tjocktröja, byxor, överdragsbyxor och fingervantar har man ju när det är typ +5.C". Senast tidigare ikväll tyckte x-antal av byns ungdomar att jag var helt galen, som "bara" gick i en tjockvävd bomullsskjorta med en stickad ullmix-tröja ovanpå samt jeans, fast det "bara" var +5-7.C ute när "alla andra" hade vinterjackor. Jag tyckte det var alldeles lagom med kläder för ändamålet! Likaledes tyckte hela min omgivning att jag var helt tokig som barn, som gick med bara T-shirt när det "bara" var +15.C, och hade enormt svårt att förlika sig med det.

Absolut att man inte kan låta barn härja fritt hur som helst kring klädvalet, och när man fått vanten i huvudet för 8e gången inom loppet av 3 min ska man absolut sätta ned foten, men samtidigt måste man vara flexibel för barnens vilja och önskemål. Bara för att man som förälder kanske klär sig som en michilingubbe när det är -2.C, betyder det inte att är det bästa för barnet. Samma sak med bara svart tröja och tights. Så länge de är hela och rena spelar det väl ingen roll, är barnet nöjd med det, får hen väl ha på sig det! Varför ta fighten?

 

[Lingon]

Fast det innebär i så fall att jag måste tvinga på mitt barn kläder med våld. Jag använder inte våld mot mitt barn.

Ja men hur gör man konkret? ingen har kunnat förklara det för mig. Ska jag hålla fast barnet och med våld tvinga på han en tröja? Brotta ner honom på golvet och dra på han byxorna? Det kommer jag aldrig göra. Om vi är inne hela vintern så får det vara så. För hag tycker alternativet är så mycket värre.

Då får man väl sätta hårt mot hårt och ge ultimatum. Om du inte tar på dig kläderna nu så får du inte titta på tv ikväll/äta godis/leka med kompisen/eller annat som barnet tycker om att göra. Men man kan ju inte låta en 3-åring diktera villkoren för hela familjen för att han har fått en fix idé.