40-årskris (lättsam tråd)

[Dorinda]

Jag gillade inte att fylla 30. Boka in mig på en grupp ridresa till Belize. Skulle jag krisa kunde jag göra det på en karibisk paradisö och dricka pina coladas

40- var inte jobbigt att fylla. Det var mest bara trevligt

 

[em76]

Ingen 40-årskris. I år fyller jag 50. Tror inte det blir mycket till kris heller, jag är för lat för kriser

 

[Derivata]

Jag gick från första dagen på jobbet efter semestern, utan tanke på att göra något annat. Till att tre dagar senare ha sagt upp mig från mitt ändå tämligen höga chefsjobb, utan någon annan egentlig plan än att starta eget Det blev en bra 40-års kris.

 

[Catsu]

Tror inte jag har haft vare sig 40- eller 50-årskris?
Vem vet det kanske kommer om några år när jag fyller 60.

 

[DarkInNight]

Tycker jag krisat ända sedan jag blev gravid för 14 år sedan.
Både 30 och 40 bara swishar förbi och jag hinner inte riktigt med.

 

[Fjordfrälst]

Nja....Trooor inte det än, har ju för inte jättelängesen fyllt 38 och fullt upp med att vara det haha...Men hade rejäl existentiell ångest strax före 30 och att livet inte riktigt blivit som jag tänkt och kände panik för att ju äldre man blir---> desto närmare det oundvikliga. Hade som sagt åldersnoja inför 30 men jobbade just då på palliativ vårdavdelning där två killar i 20 årsåldern gick bort i cancer under min tid där. Det gjorde att jag istället vände på det och istället för att få panik inför 30 så var jag tacksam att jag fick bli det, alla får ju trots allt inte uppleva det .

 

[lingonben]

Nånstans runt 40 insåg jag riktigt inpå skinnet att jag var dödlig och att mina vänner också var dödliga. Typ "vem av mina vänner tror jag kommer dö först?"-grubblerier. Och så passade jag på att skilja mig också, det borde jag gjort långt innan men det blev såpass dåligt nånstans där att jag till sist fick ändan ur.

Fylla 50 var mycket skojigare, jag firade rejält och satte höga mål för två motionslopp jag anmälde mig till. Det ena gick bra, det andra not so much menmen. I linje med @Fjordfrälst skrev ovan, alla får inte ens uppleva att fylla 50 och ha Hälsans. Så jag är glad över att fortfarande hänga med och kunna trötta ut mig på cykel en fin sommardag

 

[lingonben]

Nånstans runt 40 insåg jag riktigt inpå skinnet att jag var dödlig och att mina vänner också var dödliga. Typ "vem av mina vänner tror jag kommer dö först?"-grubblerier. Och så passade jag på att skilja mig också, det borde jag gjort långt innan men det blev såpass dåligt nånstans där att jag till sist fick ändan ur.

Fylla 50 var mycket skojigare, jag firade rejält och satte höga mål för två motionslopp jag anmälde mig till. Det ena gick bra, det andra not so much menmen. I linje med @Fjordfrälst skrev ovan, alla får inte ens uppleva att fylla 50 och ha Hälsans. Så jag är glad över att fortfarande hänga med och kunna trötta ut mig på cykel en fin sommardag

hälsan, inte Hälsans!

 

[Bulldoozer]

Missade nog 40 års krisen... Kanske för att covid kom och allt var så j**ligt ändå så man inte reflekterade över ens ålder. Jobbar inom vården så det var en allt annat än en kul period .
Gav upp tävlandet i kraftsport som ändå gått på sparlåga ett tag på grund av trasiga knän och satsade på hundsport. Det hade mer att göra med covid (trängas på gym när man jobbar med riskgrupp föll bort) och att jag var trött på att konstant ha ont än på åldern .

Är nu närmare 50 än 40 och funderar på om jag ska ha 50 års kris? Jag är egentligen rätt nöjd med livet om man bortser från att kroppen strejkar av och till..

 

[FengurLaugar]

Min 30 års"kris" var mitt återuppväckta växt- odling och blomintresse Det var väl mest pga att då började barnen bli såpass stora så jag först då hade tid och energi till trädgården. Krisen fortsätter och jag är 37 nu

 

[vemsomhelst123]

Hade ni nån sån? Eller har ni tänkt ha nån?

Jag fyller 40 om elva månader. Funderar på vad jag ska ha som 40-årskris

Jag har krisat vid 25, 30 och nu snart 40. Lösningen på de tidigare kriserna var att sälja nästan allt jag ägde och byta stad, nu har jag familj vilket gör det mycket svårare. Men krisen är tydligt där sen något år och hade det bara varit jag eller om min sambo haft ett normalt jobb hade jag nog flyttat norrut på åtminstone deltid och levt alla årstiderna fjällen.
När jag fyllde 30 åkte jag ensam på resa i en månad, det var fantastiskt, men även det svårare nu såklart.

 

[Nordthor]

Jag har aldrig krisat och fyller 40 i år. Har alltid känt mig yngre än vad jag är så det där med åldern har nog inte hunnit komma ikapp mig än. Det enda som kommer att hända i år är att jag kommer köpa något stort till mig själv. Det står mellan ny cykel (ja, de kan vara dyra i min sport) eller en bastu

 

[vemsomhelst123]

Jag har aldrig krisat och fyller 40 i år. Har alltid känt mig yngre än vad jag är så det där med åldern har nog inte hunnit komma ikapp mig än. Det enda som kommer att hända i år är att jag kommer köpa något stort till mig själv. Det står mellan ny cykel (ja, de kan vara dyra i min sport) eller en bastu

Det tycker jag är det jobbigaste nästan, jag har liksom alltid varit i sammanhang där jag var yngst. I stallet, på jobbet (blev klar tidigt) i forskarvärlden, i fotbollen så länge jag höll på, så jag har också definierat mig som ”ung” ganska länge. Nu är jag liksom inte ung längre i något sammanhang. Men jag får fortfarande viss leg på systemet ibland

 

[miumiu]

Jag har en allmän kris men vet inte om det beror på att jag fyller 40 i år kanske Eller ja det är väl annat i livet jag krisar över egentligen, men att fylla 40 kanske inte underlättar

 

[grodan21]

Hela mitt liv är en kris

 

[sthu]

Jag lever i förnekelse. Jag är fortfarande 25.

 

[strawberrysylt]

Blir 43 i år, min 40-års ”kris” kom lite försenat (runt 41 ) men resulterade i en välfungerande gymrutin, över 30 kg viktnedgång, en mycket starkare och mer vältränad kropp, och så ett inköp av ett föl + återgång till ridningen efter 20 år!

En mycket bra kris om jag får säga så själv !

Bra jobbat!

En viktresa har jag också gjort tidigare.

Jag fyller 40 i september. Har (nog) ingen kris (än).

Jag krisade lite runt 34-35 år, typ "har det bästa redan hänt och vad ska jag då göra med resten av livet", utifrån att jag var gift, hade två barn, utbildning, jobb jag trivdes med, rest, provat massa olika hobbys m.m. Men sedan dess har jag byggt två hus, skaffat hund, pluggat lite mer och bytt jobb (två gånger) och insett att det fanns ganska mycket kvar av livet.
Jag ser mest fram emot festen.

❤

Kul!
Någon fest tror jag inte jag ska ha, fast en liten sparesa med mina två bästa vänner blir det iaf .
Det har vi gjort tidigare, fast nu pausar vi ett tag pga bäbis.

Jag motade krisen med att ta mc-kort när jag var 39 Körde några år, hade kul, när jag var 45 köpte jag häst istället 50-års”krisen” hanterade jag med en tatuering och när jag fyllde 60 hade jag inte tid att krisa för då var jag så djupt inne i agilityträsket att jag inte hade tid Förra året när jag fyllde 65 var jag tävlingsledare för SM i agility, så nu får jag fundera på vad jag ska hitta på när jag fyller 70

Vad kul .
Det enda jag har av det är tatuering(ar) och det vill jag inte ha fler.
Ingen häst eller mc-kort heller. Vad ska jag hitta påååå haha

Jag måste haft en sjuhelvetes kris, för jag gick och GIFTE mig på min 40-års dag!!!!!

(men det blev inge bra så nu är jag skild.... )

Ojdå så kan det gå.
Gift mig har jag också gjort, skiljer mig gör jag förhoppningsvis inte.

 

[strawberrysylt]

Jag kraschade och blev sjukskriven för utmattning en vecka innan min 40-årsdag, så man kan säga att jag slog två flugor i en smäll och genomgick en extraordinär 40-årskris

Nu är jag (snart) 43 och krisar inte längre men jobbar på att hitta MIN väg framåt. Jag vill tågluffa, köpa ny mtb och börja skogscykla igen, göra ett nytt försök att komma igång med canicross, prova på hyrox kanske. Hyrox måste väl vara en typisk 40-årsgrej? Annars vet jag många som kör Ironman men jag gillar varken simning eller landsvägscykling så det kommer aldrig hända!

Så tråkigt med krasch och sjukskrivning ❤.

Men tågluff kan jag varmt rekommendera ❤.
Och ja, mtb också, men där låter som om du har mer erfarenhet än mig.
Canicross och hyrox måste jag googla .
Men Ironman va det fick jag som förslag IRL när jag nämnde 40-årskris faktiskt...! Det kunde kanske vara något, har ju bott o Kalmar tidigare också så det kunde vara kul! Det får bli en försenad 40-årskris isf dock mtp bäbisen.

Jag gick från första dagen på jobbet efter semestern, utan tanke på att göra något annat. Till att tre dagar senare ha sagt upp mig från mitt ändå tämligen höga chefsjobb, utan någon annan egentlig plan än att starta eget Det blev en bra 40-års kris.

Oj!!

Nja....Trooor inte det än, har ju för inte jättelängesen fyllt 38 och fullt upp med att vara det haha...Men hade rejäl existentiell ångest strax före 30 och att livet inte riktigt blivit som jag tänkt och kände panik för att ju äldre man blir---> desto närmare det oundvikliga. Hade som sagt åldersnoja inför 30 men jobbade just då på palliativ vårdavdelning där två killar i 20 årsåldern gick bort i cancer under min tid där. Det gjorde att jag istället vände på det och istället för att få panik inför 30 så var jag tacksam att jag fick bli det, alla får ju trots allt inte uppleva det .

30 tyckte jag var skönt att fylla, då kände jag att "jaha, såhär blev jag".
❤ men det är sant att alla inte blir det och har sett det på nära håll jag också.

Missade nog 40 års krisen... Kanske för att covid kom och allt var så j**ligt ändå så man inte reflekterade över ens ålder. Jobbar inom vården så det var en allt annat än en kul period .

Håller helt med, det var hemskt (att jobba).

 

[Sassy]

Men Ironman va det fick jag som förslag IRL när jag nämnde 40-årskris faktiskt...! Det kunde kanske vara något, har ju bott o Kalmar tidigare också så det kunde vara kul! Det får bli en försenad 40-årskris isf dock mtp bäbisen.

40-årskris brukar ju dyka upp när man känner att man "betat av" det man trodde vad det viktiga i vuxenlivet; jobb, familj, ev småbarn eller vad man nu sett framför sig. Om du är mitt uppe i bebis-grejen just nu får du ju skjuta på din 40-årskris till senare.

 

[Fru_Tuvstarr]

Ingen 40-årskris. Jag är numera dessutom något närmre 50 än 40.
Däremot ser jag mig fortfarande som 25 så ibland får man ju sin självbild något skavd om man säger så. Jag kan titta på en person, tänka att den måste vara iaf 10 år äldre än mig, får reda på att den är fem år yngre än vad jag är.

Annars har jag fått klassiska åldringsintressen så som ornitologi, släktforskning med mera.
Även ett intresse för brodering börjar smyga sig på. Det hade man aldrig kunnat ana.

Men ingen kris. Bara en tacksamhet över att få ha varit med så här långt. En spänning inför vad som ska komma och en nyfikenhet på vad som händer sedan.

Jag är däremot otroligt ödmjuk inför tid som går, tid vi aldrig får tillbaka. Jag har väldigt mycket existentiella grubblerier och har alltid haft.