Bukefalos 30 år!

Då var du ju inom ref ramen, jag var det inte med
P—Ferritin
Resultat 2,4
Referensintervall: 13-148

P—Transferrinmättnad
Resultat: 0,03
Referensintervall: 0,10-0,50

P—Järn
Resultat: 2,2
Referensintervall: 9,0-34

Och även en del B-vitamin och andra brister även om det HB på 101 var hyfsat högt för att vara jag.
Trötthet var det stora för mig men långt ifrån bara det.
Ja men nu var det inte en värsta värden post jag hade utan en post där jag faktiskt, med min trötthet, fick järnpiller iom att jag var trött, och inom intervallet. Även om läkaren muttrade.

Jag har inte diskuterat någon individs trötthet eller upplevelser eller värden. Jag har diskuterat att jag tror att läkare generellt sett är väldigt trötta och att de kanske därför inte reagerar mycket på exempel som sammanfaller med hur de själva känner sig när de är normala. (tex inte orkar fritid eller blir trötta när de kör bil.)
 
OT, men det är så här debatter spårar ur. Jag ser inte att @skiesabove i något enda inlägg målat upp en idealiserad drömvärld, så varför formulera sig på det där nedlåtande sättet med "rosa moln och enhörningar" som några av er gör?

Jag har svårt att förstå den här tråden och var den befinner sig nu. Är den en dragkamp mellan vilka grupper av människor som har det jobbigast och svårast? Vem som har lättast att få trauma? Vem som är tröttast och har störst skäl att vara det?
Jag tänker väl snarare att det kanske handlar om kalibrering? Dvs om det har undersökts vad som ligger inom det hyggligt normala så kan man lättare beskriva för tex en läkare de delar som ligger utanför det hyggligt normala? Jag menar man kan utnyttja det faktum att det finns de i tråden som tycker beskrivningar hamnar inom det normala och det de känner och utveckla?

Dvs om det finns folk som betraktar sig som normala som inte har många fritidsintressen, har det ganska stökigt, inte orkar laga annat än halvfabrikat eller macka många dagar och är supertrötta och sover på tåget.

Så om man då vill ta avstamp och beskriva det onormala så kan man liksom använda de situationer som inte är lika vanliga? Som tex inte orka sätta på micron som skrevs ovanför. Det var lite så jag tänkte.

Dvs inte sjutton orkar jag eller sannolikt läkaren diska varje dag. Men det är ju rimligen på en annan nivå jämfört med tex adhd. Men när man skriver eller säger det så låter det som samma. (vet inte om det går att förstå det jag skrev.) Alltså jag känner inte igen mig i bilden av den här normala personen och det är nog det som skaver hos ena lägret. Och det kan snarare vara till nytta tänker jag.
 
Senast ändrad:
Hemska händelser händer. Det är hur dom hanteras direkt efter som påverkar huruvida det blir ett trauma eller inte.

Får man prata om det med sina nära, som lyssnar och stöttar? Eller blir man gaslightad, skammad, eller locket läggs på?

Handskas man med de hemska händelserna i flocken, inkluderar alla, bearbetar, ruskar av sig det?

Hemska händelser/upplevelser leder inte per automatik till ett trauma.

Och vad är det här för människosyn från din sida, tänker du verkligen såhär om folk som du inte känner och inte vet vad dom har för vetenskapliga belägg för sina teorier? "Det låter mer som om du har målat upp en traumafri värld med rosa moln och enhörningar som något som faktiskt har funnits någon gång."

Jösses...
Oavsett vad du tycker om min människosyn så verkar du tro att människor fungerar annorlunda nu än förut.

De som vuxit upp utan något trauma alls är nog extremt få förbehållen. Livet är tufft och jobbiga händelser händer hela tiden.

Sen att prata om en grupp människor som en flock är en sak för sig. Med tanke på att man förr sa en flock av slavar i stället för en grupp människor väcker det inte alltför trevliga associationer. Även under andra världskriget försökte man förminska människor på det sättet.
 
Oavsett vad du tycker om min människosyn så verkar du tro att människor fungerar annorlunda nu än förut.

De som vuxit upp utan något trauma alls är nog extremt få förbehållen. Livet är tufft och jobbiga händelser händer hela tiden.

Sen att prata om en grupp människor som en flock är en sak för sig. Med tanke på att man förr sa en flock av slavar i stället för en grupp människor väcker det inte alltför trevliga associationer. Även under andra världskriget försökte man förminska människor på det sättet.
eller det prästen säger om sina församlingsbor, så det är inte nödvändigtvis så negativt klingande.
 
Jag har max 4 timmar per kväll efter jobbet. O 3 hästar. Det går verkligen inte ihop. Jag lagar aldrig mat på kvällen utan äter kall mat när jag kommer hem.
Tror det ser ut så för de flesta. Jag undrar ibland om vi människor skapar oss en bild på saker och ting om hur ”alla andra” är och har det/orkar o så lever man i någon tro att alla andra orkar så mycket.
Jag har gått mycket i terapi för att lära känna mig själv och har skapat vissa rutiner för att jag ska klara av att gå upp på morgonen. Övat i tankemönster etc. Det har hjälpt mig men inte mot att alltid vara så trött.

Vet inte om jag missförstår dig, men jag tror verkligen inte att de flesta har en fritid/ett ansvar som motsvarar 3 hästar, utöver ett heltidsarbete. Om du inte har 3 väldigt enkla hästar, som typ står hemma och går på lösdrift och inte behöver mycket mer än tillsyn. Men det låter inte så.

i min värld är det inte särskilt konstigt att du ofta är trött med det livet, så jag ser inte hur terapi skulle vara botemedlet mot det.
 

Liknande trådar

  • Trött och sliten men vet inte varför
  • Ni med erfarenhet av kuratorer
  • Klimakterietråden
  • Söka vård?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp