Klimakterietråden

[Jamtland]

Nu har jag sökt runt en lång stund men hittar inte någon allmän Klimakterie- tråd utan bara trådar om enskilda delar av ev klimakteriebesvär och jag tycker verkligen att en allmän Klimakterietråd behövs för att kunna ventilera? (Hade jag missat och det finns en får moderator deleta den här och peka mig i rätt riktning)

Jag har en längre tid misstänkt att mycket av mina fibromyalgiproblem och symtom egentligen kan vara tecken på klimakteriet, men som jag nyss skrev i en annan tråd så vägrar min hc-läkare att ta några prover åt det hållet då mensen fortfarande är regelbunden. Men allt kan väl inte hänga på det?

Jag äter Klimadynon varje dag för annars får jag otroliga svettningar men som jag läst på den ska man väl helst inte äta dem mer än tre månader, men när källaren vägrar göra något annat och jag mår skit utan då tar jag den ändå.

Fler som har symtom/ funderingar/ gnäll på vården (jag tycker vården i Sverige generellt är bra, men just klimakteriebesvär tycks vara svårt att få bra hjälp för?)

 

[Destiny_D]

Jag har haft turen att träffa världens bästa gynekolog, och det är jag SÅ glad för (skicka PM om nån vill ha tips i norra Sthlm!). Sökte upp honom för att jag i samband med stora livsförändringar och "kris" hade tappat bort mensen (visste inte då att det var anledningen). Då hade den inte kommit på 7-8 månader, och jag var rejält orolig. Han tog både blodprov och tittade med ultraljud och konstaterade att jag hade kommit in i förklimakteriet lite väl tidigt (43 år gammal). Sedan dess äter jag Novofem, och vips får jag regelbunden blödning varje månad och min värk i ena lillfingret försvann. Detta är 4 år sedan nu, och nu tycker jag att det dykt upp andra symtom som jag inte riktigt gillar. Tycker att min PMS en vecka före mens är fruktansvärd. Tur att jag är särbo, för annars hade jag nog blivit det illa kvickt! Ska prata med gyn vid nästa årsuppföljning som är nu i veckan, så får vi se om han tycker att vi ska justera något eller om jag får stå ut. Tycker ändå att jag kommit väldigt lindrigt undan, om man jämför med många andra som man hör talas om.

 

[sthu]

Jag är bara 37 men upplever många symtom på förklimaktetiet. Gjort självskattningstester som håller med. Enligt läkaren är jag för ung, men jag får ingen annan förklaring på vad det kan vara.

Vad kan jag göra själv, utan läkarkontakt, för att göra livet lite lättare?

 

[SiZo]

Jag är rätt säker på att jag är i förklimakteriet. Mina östrogennivåer är rätt höga fortfarande, men för 10 år sedan var de 150% högre, en sådan sänkning måste kännas av i kroppen tänker jag. Om min normala nivå ligger där.

Trött, extremt dåligt minne (på nivån att jag funderade på tidig demens?), dåliga slemhinnor, värmevallningar...

Tog upp detta med min gynendokrinolog. Vi beslöt oss för att provta testosteronet också - och ja, jag har testosteronsvikt. Oklart varför för det där med att få en riktig utredning är knepigt tydligen. Men. Nu har jag fått testosteron. Och satan så mycket bättre jag mår. Jag har minne och kognition tillbaka. Värmevallningarna är borta. Jag tror att min ämnesomsättning har gått upp, för min vilopuls har gått upp nästan 10 slag.


Så, mitt tips, stirra er inte blinda på östrogen och progesteron, kolla upp testosteronet också! Sen är det såklart svårt att hitta en läkare som skriver ut testosteron till kvinnor. Men skulle någon på buke stöta på det problemet så kan jag ge namn som din läkare kan fråga. Tror tyvärr hon inte tar fler patienter.

Testosteronet är livsviktigt för kognition och minne, för att inte tala om benhälsa och givetvis sexlust.

@sthu Om du bara inte vill prata med en läkare så kan du provta privat utan läkarkontakt för att se om det ens finns något att göra. Ta gärna med testosteron i den också, det tas inte på rutin annars.

 

[sthu]

@sthu Om du bara inte vill prata med en läkare så kan du provta privat utan läkarkontakt för att se om det ens finns något att göra. Ta gärna med testosteron i den också, det tas inte på rutin annars.

Fast vad kan jag göra utan läkarkontakt? Även om jag tar prover, vad kan jag göra?

 

[Kakis]

Jag har en längre tid misstänkt att mycket av mina fibromyalgiproblem och symtom egentligen kan vara tecken på klimakteriet, men som jag nyss skrev i en annan tråd så vägrar min hc-läkare att ta några prover åt det hållet då mensen fortfarande är regelbunden. Men allt kan väl inte hänga på det?

Klimakteriebesvär ska behandlas baserat på symptom har jag lärt mig. Symptomen kan variera enormt mellan olika personer och prover säger oftast inte så mycket då värdena åker bergochdalbana så det ger inte så mycket. Har du funderat på att kontakta en gynekolog istället för hc?

 

[SiZo]

Fast vad kan jag göra utan läkarkontakt? Även om jag tar prover, vad kan jag göra?

När proverna finns så behöver du givetvis ta läkarkontakt. Men är det så att de inte visar någonting så slipper du. Så man slipper hela den där "Allt ser bra ut" medans man sitter där och känner sig dum och bara "VARFÖR I HELVETE MÅR JAG INTE BRA DÅ?".

Man kan liksom direkt peka och säga "Där!". Och det är svart på vitt.

Annars finns det inte så mycket att göra. Sakerna är inte receptfria, så vill du inte importera själv så...

 

[sthu]

När proverna finns så behöver du givetvis ta läkarkontakt. Men är det så att de inte visar någonting så slipper du. Så man slipper hela den där "Allt ser bra ut" medans man sitter där och känner sig dum och bara "VARFÖR I HELVETE MÅR JAG INTE BRA DÅ?".

Man kan liksom direkt peka och säga "Där!". Och det är svart på vitt.

Annars finns det inte så mycket att göra. Sakerna är inte receptfria, så vill du inte importera själv så...

Det är just det jag inte vill, sitta och försvara att jag mår dåligt. Att ta prover som inte visar det läkaren tänkt hjälper liksom inte. Jag är dessutom sjukt spruträdd, så det är sista utvägen..

Jag kommer liktförbannat få sitta och försvara att jag mår dåligt..

Så det finns ingenting att göra? Ingenting receptfritt alls, inte ens typ "motionera mera"?

 

[Shaggy]

Min hormoner åker berg och dalbana. Stundtals så har jag värmevallningar och någon månad senare så fungerar allt "som vanligt". Det är helt hopplöst att få till en medicinering så jag får sova under de perioder (månader) då vallningarna kommer. Minnet är konstant värdelöst. För någon vecka sedan slutade jag med Novofem då jag var extremt utmattad och trötthet fanns med som biverkning. Hittills inga vallningar. Jag undrar om det är styrt av ljuset då det två år i rad blivit problem i december och några månader framåt.
Vet inte om det där blev begripligt.

 

[SiZo]

Det är just det jag inte vill, sitta och försvara att jag mår dåligt. Att ta prover som inte visar det läkaren tänkt hjälper liksom inte. Jag är dessutom sjukt spruträdd, så det är sista utvägen..

Jag kommer liktförbannat få sitta och försvara att jag mår dåligt..

Så det finns ingenting att göra? Ingenting receptfritt alls, inte ens typ "motionera mera"?

Det är det jag menar. Du slipper det. Du kan komma med färdiga provsvar om de visar något. Där slipper du argumentera förutsatt att de visar nånting. Visar de ingenting så slipper du läkaren.

Men utan provtagning så går det inte att göra så mycket tänker jag?
Klart du kan äta bättre (mer protein?), motionera osv, men det är frågan hur stor skillnad det kommer göra. Det finns såklart en hel hög kosttillskott som du kan prova, men de innehåller inte hormoner så frågan är hur stor skillnad de kommer göra.

Men prova kan man såklart alltid göra.

 

[sthu]

Det är det jag menar. Du slipper det. Du kan komma med färdiga provsvar om de visar något. Där slipper du argumentera förutsatt att de visar nånting. Visar de ingenting så slipper du läkaren.

Men utan provtagning så går det inte att göra så mycket tänker jag?
Klart du kan äta bättre (mer protein?), motionera osv, men det är frågan hur stor skillnad det kommer göra. Det finns såklart en hel hög kosttillskott som du kan prova, men de innehåller inte hormoner så frågan är hur stor skillnad de kommer göra.

Men prova kan man såklart alltid göra.

Jag menar att jag måste ta kampen trots provsvar. För läkaren har inte själv beställt proven och har tusen invändningar. Eller så får jag svaret att det inte går att göra nåt, vilket jag fått hittills.
Jag orkar inte med det. Speciellt inte om jag först ska lägga 2000 spänn på provtagning bara för att bli avsnäst..
Eller 2000 spänn på ingenting, för hormonnivåerna ändras hela tiden..

 

[Kakis]

Jag är 47, kämpar med att antingen acceptera att jag numera vaknar kl 4 varje natt eller om jag kan få till någon hjälp så jag kan få sova hela natten. Jag har jättesvår att acceptera den förändringen då jag alltid tidigare sovit som en stock.

Att tillsätta östrogen har gjort att jag inte känner mig febrig (jag har inga flush vallningar utan istället känns det som om jag har feber ett par timmar, eller tills jag tar en promenad/rör på mig en stund). Har även blivit av med öronkliet, har inte varit sjuk sen jag började med östrogen, misstänker minskad östrogen ligger bakom att jag varit sjuk ofta de senaste 3 åren.

Det som förändrar mest för mig är att jag är orolig och stresskänslig och låg i humöret, inget av det är normalt för mig. Tyvärr bjuder livssituationen(se annan tråd) inte på de bästa förutsättningarna för att få ner stressen så mycket som jag hade behövt.
Jag ska se om jag kan få testa bioidentiskt progesteron och se om det kanske kan hjälpa till att få mer ro och sömn i kroppen.

 

[Seaside]

Bra med en klimakterietråd! Jag är 43 och förmodligen i förklimakteriet. Det är i alla fall vad min husläkare tror, för vanliga blodprover och sömnutredning visar inget som kan förklara mina besvär (sover bra men känner mig aldrig utvilad, får värmevallningar/feberkänsla, huvudvärk och nedsatta kognitiva funktioner). Jag har sedan tidigare hormonspiral så jag håller pmds i schack.

Jag har bara precis landat i detta (fick ”diagnos” i fredags) så jag ska försöka sätta mig in i detta nu. Jag är framför allt intresserad av att få tips om saker som hjälper. Regelbunden och tät styrketräning ska tydligen vara bra, samt att äta mycket protein och fibrer.

 

[Ninnurur]

Här är en till med massor av symptom men ingen hjälp från vården pga för bra värden. Tappade orken att kämpa för mer hjälp då. Kanske orkar ta det när jag har semester. Känner mig mest konstant sliten.

 

[SiZo]

Jag är 47, kämpar med att antingen acceptera att jag numera vaknar kl 4 varje natt eller om jag kan få till någon hjälp så jag kan få sova hela natten. Jag har jättesvår att acceptera den förändringen då jag alltid tidigare sovit som en stock.

Att tillsätta östrogen har gjort att jag inte känner mig febrig (jag har inga flush vallningar utan istället känns det som om jag har feber ett par timmar, eller tills jag tar en promenad/rör på mig en stund). Har även blivit av med öronkliet, har inte varit sjuk sen jag började med östrogen, misstänker minskad östrogen ligger bakom att jag varit sjuk ofta de senaste 3 åren.

Det som förändrar mest för mig är att jag är orolig och stresskänslig och låg i humöret, inget av det är normalt för mig. Tyvärr bjuder livssituationen(se annan tråd) inte på de bästa förutsättningarna för att få ner stressen så mycket som jag hade behövt.
Jag ska se om jag kan få testa bioidentiskt progesteron och se om det kanske kan hjälpa till att få mer ro och sömn i kroppen.

Kolla testosteronet också. Stresskänslighet och orolighet är saker som jag också får problem med, samt ångest när testosteronet ligger lågt.

 

[cassiopeja]

Så det finns ingenting att göra? Ingenting receptfritt alls, inte ens typ "motionera mera"?

Det finns många tips på egenvård i klimakteriet, men vad som ger effekt är väldigt individuellt. Min erfarenhet är att man behöver vara rätt ihärdig och prova olika åtgärder och inte ge upp...
Vanliga tips är bl a styrketräning, minska socker och alkohol, samt avstressningsövningar.

 

[cassiopeja]

Jag upplevde hormonell obalans långt innan jag hamnade i förklimakteriet. Trodde först att det var förklimakteriet, men har i efterhand konstaterat att det sannolikt var för mycket stress, självkritik och otillräcklighetskänslor, och för lite lugn, avslappning och trygghet, som skapade mitt hormonkaos.

Nu är jag inne i förklimakteriet och det är tusen gånger värre... Pga min historia så medicinerar jag inte mot klimakterieproblem utan övar på acceptans och kör egenvård istället. Det är en rejäl utmaning!...
Jag hade en helvetisk period runt menark också så jag vet att jag är känslig för hormonella omställningar, och jag känner igen en del från då.
Men ja, jag hoppas ju verkligen att min kropp kommer att kunna hitta tillbaks till nån balans igen och att det kommer att bli bättre snart, för det är verkligen enormt tufft...

 

[Kakis]

Kolla testosteronet också. Stresskänslighet och orolighet är saker som jag också får problem med, samt ångest när testosteronet ligger lågt.

Tack

 

[Roheryn]

Jag är 55 och i menopaus eftersom jag opererade bort livmodern för två år sedan (då togs cervix, livmoder och äggledare, men äggstockar är kvar). Före operationen hade jag stora problem med rikliga mensblödningar pga myom. Det började när jag var 47-48 nånting och eskalerade sedan. Jag sökte hjälp (egenremiss till kvinnoklinik) när jag var 52 och fick operation 10-11 månader senare efter att ha försökt diverse hormonella läkemedel (som fungerade en stund och sen blev det än värre).

Utöver just blödningsproblematiken har jag haft ytterst måttliga klimakteriebesvär. Jag upplever en ökad känslighet för alkohol, så jag har dragit ner alkoholkonsumtionen till nära noll, och jag har i perioder haft lite värmevallningar, ffa nattetid, men det är väl egentligen det enda. Använder vaginalt östrogen mot torrhet och det känns som en "mirakelmedicin". Jag har också börjat styrketerana, vilket jag upplever som en riktig gamechanger - jag önskar att jag hade börjat tidigare! Det gör hela livet SÅ mycket enklare att känna att man har en stark kropp!

 

[animalasia]

Jag upplevde total hjärndimma, oro och ångest som jag inte upplevt tidigare, misstänkte klimakteriebesvär. Gick till en privat klinik ansluten till landstinget. Behövde inte ta prover utan fick utskrivet östrogen i gelform och progesteron, det räddade mig totalt. Började med 1,5 mg men har successivt gått ner och behöver nu bara 0,5 mg.