Bukefalos 30 år!

Fast att man är rörigt betyder ju inte att man har ADHD, det kan vara en effekt av ADHD, men behöver inte vara.

Jag har ADHD, var väldigt rörigt som yngre, men nu har jag lärt mig strategier som gör att jag har det hyfsat städat omkring mig.
Jag är äldre än dig och har fortfarande inte lärt mig att hålla ordning. Jag är fortfarande sån att när jag behöver något i en låda så sliter jag ut den ur städskrubben (eventuellt också fler lådor om den jag ska ha är under andra lådor), hittar det jag ska ha och springer vidare. Att lägga tillbaka lådorna finns inte på kartan fast jag vet att jag behöver göra det.

Och jag har alltså aktivt kämpat med att få ordning. Det funkar bara delvis i rum där jag inte är så mycket.
Vad skulle du vinna på en ADHD diagnos? Undrar då jag har en autismdiagnos och inte ser hur den hjälper mig.
Jag hoppas på hjälp att fungera eftersom inget hittills har hjälpt. Jag har frågat mig många gånger hur jag ska kunna få mig själv att lyda mig själv. Och jag har inte knäckt koden.
 
Jag har ingen officiell diagnos men är helt hopplös ändå och har fått hitta mina egna strategier för att fungera i samhället. Min far har nästan garanterat någon typ av npf men är istället helt nitiskt ordningssam, vi har lite svårt att förstå varandra ibland. 😅
Grejen är väl att oavsett diagnoser fungerar vi också individuellt olika även om det finns gemensamma svårigheter och drag. Jag tror vi är rätt många av en viss generation som helt enkelt fått rå oss själva och därmed antingen flyger under radarn eller helt enkelt inte gör utredning. Sedan överlappar väl många diagnoser också?
 
Sonen har båda
På jobb är han strukturerad och håller ordning
Hemma inget alls
Hans diagnoser krockar ju rejält
Autismen vill ha ordning, ADHD bryr sig inte och då får han svårt att rodda
När han tar medicin för ADHD funkar det bättre men den tar han bara när han jobbar på schema
 
Jag hoppas på hjälp att fungera eftersom inget hittills har hjälpt. Jag har frågat mig många gånger hur jag ska kunna få mig själv att lyda mig själv. Och jag har inte knäckt koden.
Fast det finns inga mirakelkurer även om man har en adhd-diagnos. Visst, medicin hjälper en hel del, men strategier är nog desamma som du redan fått av arbetsterapeuten.
Det är hårt arbete hela tiden för mig att få livet att gå ihop, ändå lyckas jag inte så bra. Men jag behöver "ta mig i kragen" hela tiden, såsom du kallar det. Saker går inte på rutin.
Jag äter inte medicin längre, den ger mig mer ångest. Men den hjälpte mycket när jag pluggade, kunde fokusera då.

Äh, röd tråd var det ja. 😅

Det jag ville komma fram till är att även om man får strategier är det hårt arbete hela tiden.
 
Fast det finns inga mirakelkurer även om man har en adhd-diagnos. Visst, medicin hjälper en hel del, men strategier är nog desamma som du redan fått av arbetsterapeuten.
Det är hårt arbete hela tiden för mig att få livet att gå ihop, ändå lyckas jag inte så bra. Men jag behöver "ta mig i kragen" hela tiden, såsom du kallar det. Saker går inte på rutin.
Jag äter inte medicin längre, den ger mig mer ångest. Men den hjälpte mycket när jag pluggade, kunde fokusera då.

Äh, röd tråd var det ja. 😅

Det jag ville komma fram till är att även om man får strategier är det hårt arbete hela tiden.
Jag tycker det första är något bra att påpeka, att en diagnos i sig inte löser någonting. Hade jag gjort en utredning är jag ganska säker på att jag fått en autism-diagnos, men jag har inte orkat få det utrett för jag vet inte riktigt vad det skulle leda till. Däremot har jag fått väldigt mycket ut av att landa i att det kanske är så, och anpassat mig utifrån det. Jag har förklarat för chefer hur jag fungerar, försökt acceptera och hantera mina break downs när planer ändras, planerat in ensamtid för att orka vara social och tänkt att mitt hem får se ut som det gör för att det här är mitt space där jag kan ladda batterierna. Allt det här är ju hårt jobb, städning kommer inte naturligt här heller.. men det hade det inte gjort av en diagnos heller.
 
Jag har länge känt att jag nog har add, men det tycker inte vården. Anledningen är att jag kan hålla en röd tråd i ett samtal och genomföra projekt (sanning med modifikation).

Hur är det? Är det sånt man absolut inte kan om man har adhd/add?
Det är ju vanligt att man har en kombination eller vad som kan bedömas som drag av. Jag tänker att det inte spelar någon roll för dig med diagnosen eller ej. Du kan ju använda dig av de strategier som finns även utan diagnos.
 
Jag tycker det första är något bra att påpeka, att en diagnos i sig inte löser någonting. Hade jag gjort en utredning är jag ganska säker på att jag fått en autism-diagnos, men jag har inte orkat få det utrett för jag vet inte riktigt vad det skulle leda till. Däremot har jag fått väldigt mycket ut av att landa i att det kanske är så, och anpassat mig utifrån det. Jag har förklarat för chefer hur jag fungerar, försökt acceptera och hantera mina break downs när planer ändras, planerat in ensamtid för att orka vara social och tänkt att mitt hem får se ut som det gör för att det här är mitt space där jag kan ladda batterierna. Allt det här är ju hårt jobb, städning kommer inte naturligt här heller.. men det hade det inte gjort av en diagnos heller.
Fast den gången en diagnos faktiskt Kan hjälpa är ju både att man kan bli erbjuden specialiserat stöd och just på arbetsmarknaden. Så att man har någonting att stå på om chefen inte är flexibel till exempel, men den assistansen har ju TS redan.
 
Sonen har båda
På jobb är han strukturerad och håller ordning
Hemma inget alls
Hans diagnoser krockar ju rejält
Autismen vill ha ordning, ADHD bryr sig inte och då får han svårt att rodda
När han tar medicin för ADHD funkar det bättre men den tar han bara när han jobbar på schema
Den där krocken känner jag också av. Förutom att jag inte har en adhd-diagos. Jag vill ha ordning men kan inte.
 
Det är ju vanligt att man har en kombination eller vad som kan bedömas som drag av. Jag tänker att det inte spelar någon roll för dig med diagnosen eller ej. Du kan ju använda dig av de strategier som finns även utan diagnos.
Inga strategier fungerar för mig.

Fast den gången en diagnos faktiskt Kan hjälpa är ju både att man kan bli erbjuden specialiserat stöd och just på arbetsmarknaden. Så att man har någonting att stå på om chefen inte är flexibel till exempel, men den assistansen har ju TS redan.
Plus att en diagnos kan hjälpa mig att få sjukersättning. Jag har liksom aldrig kunnat hålla, utan får den ena kraschen efter den andra.
 
Inga strategier fungerar för mig.


Plus att en diagnos kan hjälpa mig att få sjukersättning. Jag har liksom aldrig kunnat hålla, utan får den ena kraschen efter den andra.
De tittar nog mer på hur du fungerar än på diagnoser, speciellt som du redan har en npf-diagnos, ångest, nedstämdhet, flera utmattningar osv.

Men prata med dina vårdkontakter om detta nästa gång och fråga om de tror det skulle vara en hjälp i ansökan.

De omkring mig som fått sjukersättning där har det snarast baserats på vilka insatser som redan gjorts via arbetsförmedling och vård och hur de fallit ut. Jag antar att du är utredd av arbetsförmedlingen för arbetskapacitet på något sätt? Liksom insatta insatser under åren osv.
 
När jag var ca 18-24 år var det en lång period då jag kunde hålla ordning omkring mig. Iofs bodde jag i en 2a då så det var lättare än nu på 26 m2.
Jag maskerade nog väldigt mycket och det var en stor ansträngning.
Vid 33 års ålder fick jag både autism- och ADD-diagnos. Då var det som att jag inte behövde låtsas längre och kunde andas ut.

Även om man har ADHD/ADD så kan man ju ha perioder eller stunder då man är ordningssam, eller att man lägger sin energi på en sak och resten blir kaos.
 
Fast den gången en diagnos faktiskt Kan hjälpa är ju både att man kan bli erbjuden specialiserat stöd och just på arbetsmarknaden. Så att man har någonting att stå på om chefen inte är flexibel till exempel, men den assistansen har ju TS redan.
Absolut, men det jag ville få fram är att en diagnos i sig inte kommer lösa att TS fortfarande behöver ta emot det specialiserade stödet (ett arbete i sig), att alla olika lösningar för att hantera livet som är anpassade efter personer med diagnosen fortfarande kräver en vilja att genomföra det. Diagnosen öppnar för nya lösningar och anpassningar, ja, men det krävs ju fortfarande en insats och som TS säger "att ta sig i kragen".
 
Absolut, men det jag ville få fram är att en diagnos i sig inte kommer lösa att TS fortfarande behöver ta emot det specialiserade stödet (ett arbete i sig), att alla olika lösningar för att hantera livet som är anpassade efter personer med diagnosen fortfarande kräver en vilja att genomföra det. Diagnosen öppnar för nya lösningar och anpassningar, ja, men det krävs ju fortfarande en insats och som TS säger "att ta sig i kragen".
Helt klart!
 
De tittar nog mer på hur du fungerar än på diagnoser, speciellt som du redan har en npf-diagnos, ångest, nedstämdhet, flera utmattningar osv.

Men prata med dina vårdkontakter om detta nästa gång och fråga om de tror det skulle vara en hjälp i ansökan.

De omkring mig som fått sjukersättning där har det snarast baserats på vilka insatser som redan gjorts via arbetsförmedling och vård och hur de fallit ut. Jag antar att du är utredd av arbetsförmedlingen för arbetskapacitet på något sätt? Liksom insatta insatser under åren osv.
Jag har träffats psykolog och arbetsterapeut på af, som ansåg att jag skulle hs en sius.

Sen blev jag av med sius för att min bil gick sönder. (Bilen är ett hjälpmedel för mig, så att jag kan fungera bättre.)

Vården anser att de inte kan göra mer för mig.
 
Jag har träffats psykolog och arbetsterapeut på af, som ansåg att jag skulle hs en sius.

Sen blev jag av med sius för att min bil gick sönder. (Bilen är ett hjälpmedel för mig, så att jag kan fungera bättre.)

Vården anser att de inte kan göra mer för mig.
Fråga dig mer om vad du själv är villig att anstränga dig för som vården sen kan vara ett understöd till. För vården fixar eller botar inte utan hjälper en att hjälpa sig själv. Vården hjälper en att hjälpa sig själv, mer kan psykiatrin tyvärr inte göra. Och det räcker tyvärr inte bara med vilja utan det krävs mängder med ansträngningar att försöka följa råden som vården ger också. Och att göra det kontinuerligt så att det blir lättare med tiden, ingenting är lätt eller enkelt i början.
 
Jag har träffats psykolog och arbetsterapeut på af, som ansåg att jag skulle hs en sius.

Sen blev jag av med sius för att min bil gick sönder. (Bilen är ett hjälpmedel för mig, så att jag kan fungera bättre.)

Vården anser att de inte kan göra mer för mig.
Men du har väl ringt och meddelat att du har bil nu?
 
Ett problem med att vara rörig pga adhd är att ingen medicin hjälper mot det. Det enda som hjälper är att ha olika mentala strategier.

Jag själv har provat flera olika adhd-mediciner i olika stark dos. En rejält bidragande orsak till det var just att se om något av det kunde hjälpa mig att hålla ordning. Jag tappar bort mobilen 20 gånger per dag, att nycklarna aldrig varit borta en längre tid är ett rent mirakel. Jag lägger SÅ mycket tid bara på att komma iväg eftersom jag aldrig lyckas ha ordning på saker och ting, hemma. På jobbet är det en helt annan sak.

Efter något år slutade jag ta medicinerna. De var bra tillfälligt för att jag skulle få lite ordning på saker och ting, de hjälpte mig i min jakt på strategier kring annat i livet. Men, just "rörigheten" påverkades inte, och den hjälp jag blev erbjuden var samtalsgrupper för andra med npf-diagnoser och arbetsterapeut. M.a.o. samma saker som jag erbjöds pga min autismdiagnos.
 

Liknande trådar

  • Trött och sliten men vet inte varför
  • Ni med erfarenhet av kuratorer
  • Klimakterietråden
  • Söka vård?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp