Bukefalos 28 år!

Äggdonator

Även jag tror att jag hade haft svårt att släppa det där med att det är "mitt" barn om jag donerat ägg. Lite rädd att det skulle bli som en sorg att jag inte fick ha en relation med min avkomma eller vad man ska säga.
 
Du har fattat rätt.
Tror inte du som förälder får se bild på donatorn, eller ens välja utan dom väljer de som liknar en. Lämnar hur valet går till lite osagt, hur de väljer, men har förstått att blivande föräldrarna inte får välja.
Däremot har barnet alltid rätt att få reda på vem som är biologisk förälder i Sverige.

I Sverige får man önska ögonfärg, längd, "ursprung"-typ asiat/kaukasian/.., och hårfärg. Du får ingen mer info om personen som donerar.

I Danmark kan du få reda på mycket mer, samma sak i England. Bilder, släktträd, historia, jobb och personlighet.
 
Jag står i valet och kvalet över att anmäla mig som äggdonator. Anledningen till detta är dels att jag trillade över en annons på Facebook där det annonserades att det behövs äggdonationer, och alla dessa kommentarer från människor som faktist fått denna hjälp, och äntligen fått egna barn, och sen att jag följt en familj på insta under flera år, där äggdonation var deras sista chans,förtvivlan, önskan, hoppfullhet och kärleken när dom äntligen lyckades och dom blev en familj.

Jag är 32 år och klar med egna barn. Min första tanke var SJÄLVKLART! Är som sagt klar med barn och har enbart 4 mil till närmaste klinik.

Sen började katastroftankarna gå, att jag ska fyllas med massa hormoner, att det blir ”mina barn” (nu är det ju inte riktigt så, men ni förstår mitt tänk?) som jag inte har en blekaste om vilken situation och familj dom föds och lever i. Att ”mina” avkommor kommer finnas utan att jag vet om det? Kommer jag springa på någon på stan? Kommer jag må piss av hormonerna? Kommer äggplocket göra ont?

Och vad händer den dagen barnet ev vill veta vem donatorn är?

Samtidigt så är det ”bara” ett ägg, sånt man normalt sätt blöder ut varje månad, och jag funderar på om jag gör detta till en större grej än vad det är? För tänk vad fantastiskt att kunna hjälpa ett par till att få sitt efterlängtade barn!

Jag sitter med en halvt ifylld ansökan framför mig, och jag kan inte bestämma mig!

Någon som donerat? Fler som velar? Någon som kanske tagit emot donerat ägg?

Jag känner verkligen igen mig i dina funderingar. Jag har själv ett barn och är nu höggravid med mitt andra. Jag har nog ägg av bra kvalitet, vilket i kombination med en man med bra spermiekvalitet har resulterat i två ligg = två barn (självklart har vi legat mer än två gånger, hehe, men det är bara två ligg som "kunnat" bli något och då har det blivit två barn). Mina vänner har inte alls samma tur utan har gått igenom otroligt mycket vad gäller missfall, IVF, endometrios etc. Jag kände spontant att jag ville hjälpa till och bli äggdonator (är färdig med barn efter att dottern i magen tittar ut), för mig kändes det inte märkligare än att donera blod eller organ. Men sen, när jag började läsa på och diskutera med mannen blev jag mycket mer osäker. Just det där med att jag någonstans ska ha barn som genetiskt är mina men aldrig träffa dom känns olustigt, nu när jag vet hur otroligt starkt man känner för sitt barn. Sen det där med att dom kan vilja söka upp mig, hur skulle den relationen se ut då, hur skulle det kännas för mig, för min man, för våra barn? Nä, jag vet inte. Just nu är jag nog inte inne på att donera, men jag är som sagt kluven. Men som svar på en av dina frågor, jag tror att man får veta när ens donerade ägg används?
 
Nu är jag för gammal men jag hade lätt kunnat donera ägg. Jag har en vän som gjort det, och en annan vän som använt äggdonation för att få barn. jag har inga som helst problem med att de genetiskt är mina typ, utan skulle bara vilja kunna hjälpa ett annat par att få barn.
 
Tanken har slagit mig i och med att en av mina vänner har fått ett barn efter år av ofrivillig barnlöshet och flera misslyckade försök med IVF. Väntetiden i Sverige var lång så de gick till ett annat land. Det skulle vara kul att hjälpa till att korta ner kön lite samt att jag hade lätt att bli gravid så mina ägg är det inga fel på. Det som får mig att tvivla är att jag vill nog inte bli uppsökt. Det skulle kännas konstigt.
 

Liknande trådar

Oro
Kropp & Själ Jag har alltid varit en orolig människa, på lågstadiet satt jag många gånger inne hos skolsystern under mattelektionerna eftersom jag va...
Svar
17
· Visningar
1 523
Senast: Squie
·
Övr. Hund Hej! Som rubriken lyder. Har en 6-årig tik som alltid gått på hunddagis. Hon har i stort sett hela sitt liv varit reserverad i möten...
Svar
7
· Visningar
1 806
Samhälle Jag har fått ett problem. Eller fått och fått... Har haft detta problem tidigare! Sommaren 2009 köpte jag och dåvarande pojkvän hus i...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
11 015
Övr. Barn vet inte ens riktigt vad jag vill med detta eller vad jag egentligen vill skriva, me. Behöver nog bara skriva av mig... Jag har mått...
2 3
Svar
49
· Visningar
9 224
Senast: Treo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp