Är det 1½ år ner i toaletten??

[frosen]

Jag har varit tillsammans med min sambo i över 1½ år nu. Jag 25 år och han 31... Allt gick väldigt fort när vi blev tillsammans och vi flyttade ihop väldigt tidigt. Han var hos mig hela tiden ändå så han såg ingen mening med att ha kvar lägenheten.

Allt har egentligen varit väldigt bra mellan oss och jag trodde att han var dröm mannen och att det skulle vara vi för alltid.. Vi bråkar väldigt sällan och när vi haft diskussioner så har vi löst dom fort. Jag jobbar på en hästgård och är ganska låst eftersom jag har konstiga arbetstider och vi bor på gården. Han jobbar som väktare kvällstid, men enbart varannan vecka.

Vi hade planerat vad vi skulle göra på semestern i sommar och lagt planer inför framtiden, och sen kom bomben.... Han vet inte vad han vill längre, och han vill ha en paus... Så från att allt egentligen varit ganska bra så ska vi nu ta en paus...

Jag har märkt ändringar hos honom den senaste tiden, så som att han har varit borta mer än han brukar, när han är hemma så är han nergrävd i datorn, han har tagit på sig extrapass på jobbet, närheten är inte detsamma och sexlivet är inte alls som det brukat vara... Men det värsta var väl när han sa att han skulle göra en sak men sen hittar jag bevis på att han gjort något helt annat... Bilder på personer jag aldrig hört talas om mm... Jag har konfronterat honom med det, och han säger att inget har hänt. Han erkände att personen på bilderna är någon han anser är attraktiv och intressant.. men inte har några romantiska känslor för. Han är en väldigt ärlig människa men nånstans får jag en känsla av att han inte har berättat allt...

Han känner att gnistan vi hade är borta och han behöver tid för sig själv för att komma underfund med vad han vill med livet och oss.. Det känns nästan lite som att han fått 30-års kris..
Nu har han fått sig en lägenhet och ska flytta ut...

Vi har träffats väldigt lite det senaste då han bott på annat håll för att allt blev för jobbigt för både honom och mig.. Vi har pratat varje dag i telefonen, men när han varit hemma så har det varit både bra och en del diskussioner om just det här och han kan inte ge mig svar på något.. Det jag får svar på är att han fortfarande har känslor kvar och verkligen älskar mig, men att han behöver tid för sig själv då han känner sig instängd.. Han behöver få vara för enbart sig själv och inte behöva ta hänsyn till någon. Han tror att om vi bara får lite tid från varandra så kan det bli bättre, och tycker att jag ser på en paus som något hemskt..

För mig så är en paus ett enklare sätt att säga att det är slut, för oftast rinner det bara ut i sanden.... Men han håller inte med om det utan att en paus kan vara bra för just oss.. Han vill inte ha en paus för att träffa andra tjejer, utan bara för att få vara för sig själv..

Jag är helt knäckt och vet inte vad jag ska tro eller känna. Gråter hela dagarna och är helt förstörd.. Tankarna går i 110 km/h och jag tänker det mest hemska... Bara sån jag är.. Men nu är frågan som jag frågar mig själv hela tiden som jag vill få hjälp med..

Ska jag ge honom den tiden som han behöver för att sedan se om det kan bli bättre eller tror ni att det han säger är ren B-SHIT för att underlätta för sig själv?

Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill verkligen att allt ska lösa sig med tiden och att tid kanske är just det han behöver.. Men jag vill gärna se andras syn på det hela? hur ni ser saken utifrån?

 

[Ramona]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Jag tycker inte att man ska ge upp det man vill ha i livet. Hade jag velat ha mannen i mitt liv hade jag försökt att ha det också.

Men livet är samtidigt för kort för att stå på paus hur länge som helst, så jag hade satt upp någon typ av deadline för mig själv. Har ingenting hänt innan tex 1 december, så hade jag mentalt avslutat förhållandet och gått vidare. Man kan inte vänta hur länge som helst på att en person ska bestämma sig. Dessutom vill jag vara tillsammans med en person som vill vara tillsammans med mig, så jag hade inte kämpat mig själv blodig.

Min magkänsla säger mig dock att din "partner" ljuger om personen på bilderna. Jag tror att han varit otrogen eller i alla fall har romantiska känslor för henne. Han gör det bara lite enkelt och fegt för sig med att ljuga för dig om det. Han vill inte skapa en konfrontation eller att du ska må dåligt.

 

[Ramona]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Sen är ju aldrig en relation bortkastad tid. Man kommer alltid ut ur en relation med kunskap och erfarenhet man inte hade innan. Och med den kunskapen och den erfarenheten är man en bättre människa.

 

[athena_arabians]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Om jag vore du skulle jag just nu ta det lugnt. Försök andas och se till att sköta din sömn och din mat (dvs ät och sov regelbundet). Ge fan i alkohol, det får en bara att snedtända i en kris.

När du tagit andetaget, fundera på vad du vill. Vill du ge honom en chans? Hur ställer du dig till att han träffar andra när ni har er paus (visst, han säger att det är inte det han vill men jag skulle nog ändå förbereda mig på det). Skulle du kunna tänka dig att ta tillbaka honom även om han träffat andra? Svaren på de frågorna har bara du.

I övrigt skulle jag råda dig till att leva ditt liv som du vill, dvs håll din vardag så normal som möjligt och sitt inte och vänta på att han ska ringa.

Tillägg: Håller med Ramona också, det känns lite som om han vill testa den andra tjejen och ha dig kvar om det skulle skita sig. skulle du ta tillbaka honom skulle jag ställa rejäla krav på hans lojalitet.

 

[tanten]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

En reflektion

Ingen tid är någonsin "ner i toaletten". All tid vi lever ger oss något och aldrig har livet varit bortkastat. Det du haft med den här mannen har du kvar som minnen och erfarenheter.

Sen att du har ett arbete att ta dig igenom den här krisen är en annan sak. Du är mitt i det och det är tufft.

Men bortkastat - det är livet inte.

 

[Ottilia]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

För mig så är en paus ett enklare sätt att säga att det är slut, för oftast rinner det bara ut i sanden.... Men han håller inte med om det utan att en paus kan vara bra för just oss.. Han vill inte ha en paus för att träffa andra tjejer, utan bara för att få vara för sig själv..

Förut trodde jag aldrig på pauser. Men förra hösten så flyttade jag hem till mina föräldrar. -Jag och pojkvännen gick från att vara sambo till särbo. Vi hade vad man kan kalla en paus eller en halv-halt. Ett steg tillbaka för att sedan gå framåt med mer energi och bärighet.

Vi behövde hitta tillbaka till gnistan och att fundera ut vad vi egentligen ville, hur vi ville att förhållandet skulle vara. För oss hjälpte det. Vi fick andrum från varandra (sågs fortfarande men inte så ofta, bodde innan på 17 kvm) och vi fick en chans att var för sig fundera över vad vi saknade och vad som var viktigt.

Vi formade om vårat förhållande och riktade in det på nya spår som vi båda är mer tillfreds med. Köpte lgh gemensamt och flyttade ihop igen. Jag kände under hela tiden att jag älskade honom men att jag inte var 100% lycklig i hur vi hade det innan "pausen". Efteråt så har vi båda blivit bättre på att känna när vi slirar in på fel sorts slentrian i förhållandet och vi båda tar ansvar för att snabbt ändra riktning.

Så en paus behöver inte vara dålig. Man kan bli starkare av den - men då måste den vara något konstruktivt. Tid ifrån varandra blandat med att man umgås och har roligt men även att man tar sig tid att prata och vara ärliga med hur man vill leva och vad man värdesätter.

 

[frosen]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Jo jag förstår din tanke med bilderna. Jag har varit i dom tankarna själv. Men vad ska jag göra när han säger att inget har hänt? Han är ju normalt sett en väldigt ärlig människa. Han har svarat ärligt på frågor jag haft som är känsliga runt det här så jag ser inte varför han skulle ljuga om det? Men jag kanske är naiv..

Jag vill verkligen att detta ska kunna lösa sig med tiden och att förhållandet blir bättre.. Men som sagt, hur länge ska man vänta?

 

[frosen]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Om jag vore du skulle jag just nu ta det lugnt. Försök andas och se till att sköta din sömn och din mat (dvs ät och sov regelbundet). Ge fan i alkohol, det får en bara att snedtända i en kris.

Jag försöker hålla livet som normalt, men det är lite svårt när man mest av allt bara vill ligga i sängen och sova bort allt... Jag blir generellt sett väldigt dålig på att äta när jag mår dåligt.. ingen matlust och allt smakar dåligt.. Får tvinga i mig mat.. Men jag försöker att iallafall få i mig mat minst två ggr om dagen..

När du tagit andetaget, fundera på vad du vill. Vill du ge honom en chans? Hur ställer du dig till att han träffar andra när ni har er paus (visst, han säger att det är inte det han vill men jag skulle nog ändå förbereda mig på det). Skulle du kunna tänka dig att ta tillbaka honom även om han träffat andra? Svaren på de frågorna har bara du.

Det här är mannen som jag trodde jag skulle spendera resten av livet med, och det är klart att jag vill ge honom en chans till. Skulle det hända att han av någon anledning skulle träffat någon annan nån gång så får jag ställa mig till det då. vet ärligt talat inte hur jag skulle hantera det i dagsläget.

I övrigt skulle jag råda dig till att leva ditt liv som du vill, dvs håll din vardag så normal som möjligt och sitt inte och vänta på att han ska ringa.

Tillägg: Håller med Ramona också, det känns lite som om han vill testa den andra tjejen och ha dig kvar om det skulle skita sig. skulle du ta tillbaka honom skulle jag ställa rejäla krav på hans lojalitet.

Han är ju i vanliga fall en ärlig människa och svarat ärligt på frågor jag ställt som varit väldigt känsliga om just allt som hänt. Jag sa att jag ville ha ärlighet för annars kommer det aldrig kunna lösa sig och att det var det minsta han kunde ge mig oavsett om jag blir sårad av svaren. han svarade på frågorna och det är klart jag blev sårad av en del av svaren men dom var iallafall ärliga. Och han håller sig lugn hela tiden.. En otrogen person brukar ju oftast bli nästan förbannad över att man dragit upp ämnet. men han är bara lugn hela tiden och säger att inget har hänt.

Jag tvivlar inte på att han har känslor för mig och att han älskar mig som han säger att han gör. Vi har gått igenom för mkt saker ihop för att känslorna bara ska försvinna över en natt.. Men jag blir väldigt förvirrad när jag inte får några svar...

 

[frosen]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Förut trodde jag aldrig på pauser. Men förra hösten så flyttade jag hem till mina föräldrar. -Jag och pojkvännen gick från att vara sambo till särbo. Vi hade vad man kan kalla en paus eller en halv-halt. Ett steg tillbaka för att sedan gå framåt med mer energi och bärighet.

Vi behövde hitta tillbaka till gnistan och att fundera ut vad vi egentligen ville, hur vi ville att förhållandet skulle vara. För oss hjälpte det. Vi fick andrum från varandra (sågs fortfarande men inte så ofta, bodde innan på 17 kvm) och vi fick en chans att var för sig fundera över vad vi saknade och vad som var viktigt.

Vi formade om vårat förhållande och riktade in det på nya spår som vi båda är mer tillfreds med. Köpte lgh gemensamt och flyttade ihop igen. Jag kände under hela tiden att jag älskade honom men att jag inte var 100% lycklig i hur vi hade det innan "pausen". Efteråt så har vi båda blivit bättre på att känna när vi slirar in på fel sorts slentrian i förhållandet och vi båda tar ansvar för att snabbt ändra riktning.

Så en paus behöver inte vara dålig. Man kan bli starkare av den - men då måste den vara något konstruktivt. Tid ifrån varandra blandat med att man umgås och har roligt men även att man tar sig tid att prata och vara ärliga med hur man vill leva och vad man värdesätter.

Ja det är väl mer den banan han är inne på att en paus ska göra att vi hittar tillbaka på ett starkare sätt, och att det inte är en dålig grej.
Både han och jag är dåliga på att prata om känsliga saker.. och när det blir en diskussion så slutar det oftast med att en person sitter mer eller mindre tyst för att man inte vet vad man ska säga och den andra pratar på och blir irriterad för att den inte får svar.. Just nu så är vår tid tillsammans när han kommer hit och sover här, hämtar lite saker och sen drar han igen dagen efter.. Och jag blir helt knäckt varje gång han åker..
Jag vill ju att allt ska ordna sig och att vi ska växa starkare av det här.. men jag är en väldigt skeptiskt person när det kommer till sånt här och är så rädd för att "gräset ska vara grönare på andra sidan"... Han har gjort klart över han inte tänkt träffa andra under tiden, det är inte därför han vill ha en paus säger han. Han säger även att det här egentligen inte har så mkt med mig att göra eftersom han har känslor kvar. Han vet bara inte vad han vill med livet.. Så jag känner mig bara väldigt förvirrad...

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Sen är ju aldrig en relation bortkastad tid.

Precis så.
Jag förstår inte denna ganska så vanliga reaktion.
Det var väl roligt så länge som det varade?
Annars så hade man väl struntat i det?

 

[frosen]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Precis så.
Jag förstår inte denna ganska så vanliga reaktion.
Det var väl roligt så länge som det varade?
Annars så hade man väl struntat i det?

Jag har inte sagt att det är bortkastad tid eller något sådant för det är det inte. inte det jag menade med rubriken. Menade mer "är det slut efter 1½ år pga en jobbig period?" Det var väl dålig formulering av mig.

 

[Ramona]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Men vad ska jag göra när han säger att inget har hänt? Han är ju normalt sett en väldigt ärlig människa. Han har svarat ärligt på frågor jag haft som är känsliga runt det här så jag ser inte varför han skulle ljuga om det? Men jag kanske är naiv..

Ja, antingen får du ju tro på vad han säger eller så tror du inte på det och därifrån går du vidare i livet. Vill du verkligen veta så frågar du lugnt och sansat ifall han har träffat någon annan, bara så du vet om du ska gå vidare i livet eller inte. Du får säga att du faktiskt förtjänar sanningen och att du vill veta så att du kan planera ditt liv utefter det.

Han kanske ljuger igen och säger att det inget är, eller så berättar han sanningen. Eller så är sanningen att han bara tvivlar på ert förhållande eller på sig själv.

Jag vill verkligen att detta ska kunna lösa sig med tiden och att förhållandet blir bättre.. Men som sagt, hur länge ska man vänta?

Ni måste prata mer. Du måste få veta vad som händer så att du kan ta beslut och slippa vänta.

Men är du beredd på att vänta och låta honom ta tid på sig så hade jag frågat honom vad han tycker. "Hur länge tycker du att jag ska vänta på ett svar från dig? När ska jag få ta beslut och göra planer i mitt liv?" Så får han helt enkelt ge dig svar och berätta hur han tänker och känner.

Just nu är han inte ärlig emot dig, eftersom du inte vet vad som händer. Du har rätten att veta vad som händer i ditt liv så ifrågasätt hur han tänker med pausen.

 

[No1]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Precis så.
Jag förstår inte denna ganska så vanliga reaktion.
Det var väl roligt så länge som det varade?
Annars så hade man väl struntat i det?

Jag ser det som en synnerligen dålig investering och dåliga affärer är inget för mig.
Hade jag vetat att mina investeringar i värdepapper om fem, tio eller 20 år blir värdelösa och för mig åter till ruta 1 så hade jag aldrig köpt dem.

Vara tacksam för tiden som var inträffar möjligen om det handlar om dödsfall.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Jag ser det som en synnerligen dålig investering och dåliga affärer är inget för mig.

Men ett förhållande är ingen investering.
Det är en "Här och Nu" konsumtion.
Det skall vara så bra "Här och Nu" så att det räcker som argument till att ha förhållandet.

Allt annat kommer bara att resultera i stor besvikelse.

 

[No1]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Men ett förhållande är ingen investering.
Det är en "Här och Nu" konsumtion.
Det skall vara så bra "Här och Nu" så att det räcker som argument till att ha förhållandet.

Allt annat kommer bara att resultera i stor besvikelse.

För mig är ett förhållande en investering, ett företag med två 50/50 kompanjoner.

Jag skulle inte kunna motivera mig att investera i en relation, eller i en annan person, om jag inte kalkylerade utifrån att det handlade om en livstidsrelation.
Att jag kan missta mig är jag givetvis medveten om, och är även något jag räknar med, men när det slutar med uppbrott så kommer jag inte tycka annat än att det var bortkastat.

Nu träffas vi för att ha så kul vi kan ha det när vi tillsammans tar en dag i taget och sedan ser vi vart det slutar - är för andra, inte för mig.

 

[sjoberga]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Att jag kan missta mig är jag givetvis medveten om, och är även något jag räknar med, men när det slutar med uppbrott så kommer jag inte tycka annat än att det var bortkastat.

Fast det låter som ett jättekonstigt resonemang. Precis som att hela din relation vore bortkastad om du bryter upp med din livskamrat dagen före du dör? Oavsett hur mycket glädje, fantastiska dagar och värme den har gett dig?

Det som har hänt före uppbrottet har väl också haft ett värdefullt innehåll? Annars blir det ju så till slut ändå - att det tar slut...

 

[sjoberga]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Eller för att dra aktieparallellen...

Om du köpt aktier i ett bolag som årligen gett dig utdelning om 11% i 19 år, sedan konkar strax därefter (och aktierna blir värdelösa) så var det ju ändåen bra investering som inte fanns anledning att avstå.

 

[No1]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Fast det låter som ett jättekonstigt resonemang. Precis som att hela din relation vore bortkastad om du bryter upp med din livskamrat dagen före du dör? Oavsett hur mycket glädje, fantastiska dagar och värme den har gett dig?

Det som har hänt före uppbrottet har väl också haft ett värdefullt innehåll? Annars blir det ju så till slut ändå - att det tar slut...

Nej, bortkastat och värdelöst, inte värt en endast liten gnutta.

Istället för ditt aktieexempel, låt oss istället säga att en misslyckad relation (dvs en som inte håller) = investerande i icke vinstutdelande fonder.
Du vet vad det innebär, du kan glädjas och känna dig rik när de ökar i värde men hinner du inte sälja innan de sjunker i värde så är du tillbaka på ruta noll.

Vissa hinner kanske sälja av lite under fondportföljens glansdagar, innan fondportföljen havererade, vi kan väl översätta det lilla uttaget till barn. En del brukar ju hänvisa till att det enda de fick ut av sina sketna exrelationer var "x antal underbara ungar"


Själv föredrar jag att se en relation som ett företag. Jag startar och driver företag med syfte att det skall växa sig starkt och stabilt.

 

[sjoberga]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

Fast en relation behöver ju inte ha varit konstant dålig för att endera eller båda parterna vid tidpunkten T bestämmer sig för att bryta upp. Tiden är en variabel som kan förändra både omständigheter och människor.

Jag känner en hel del som haft långa relationer som de inte alls betraktar som "sketna exrelationer" utan som delar av sitt liv, som de absolut inte skulle ha velat vara utan. De har helt enkelt fått tillräcklig aktieutdelning under tiden och därmed inte tyckt att det faktum att konkursen sedan inträffade tar bort värdet av de utdelningarna. Kanske hade de velat undvika konkursen, kanske var det bästa utvägen för det företaget att ställa sig i konkurs.

Jag har mest svårt att förstå (logik) hur en händelse som händer långt in i framtiden (uppbrottet) kan ta bort/förringa värdet av det som skedde idag. Det är ju ofta ett realiserat värde i form av glädje och lycka.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??

För mig är ett förhållande en investering, ett företag med två 50/50 kompanjoner.

Och vad skall vinsten bli då?
Resultatet om man så säger?

.... men när det slutar med uppbrott så kommer jag inte tycka annat än att det var bortkastat.

Det där är ju ett sätt att leva sitt liv missnöjd på.

Nu träffas vi för att ha så kul vi kan ha det när vi tillsammans tar en dag i taget och sedan ser vi vart det slutar - är för andra, inte för mig.

Går du inte på krogen, på bio eller roar dig på annat sätt utan att det skall vara en investering annat än i att det var kul eller trevligt?
Du gör inget alls för nöjes skull just nu?